Svart!

Jag var på Öppna Förskolan i förmiddags. M härjade runt, jag såg härjad ut.
Då hittade jag skyltar där alla olika färger beskrivits, och jag kan liksom inte undanhålla er vad som stod på färgen svart (som väl rent tekniskt inte är en färg, utan ena änden av gråskalan, men skit i det nu...):

"Svart är motsatsen till vitt. Svart är mörker. Här finns inget hopp, inga möjligheter.Svart är tung och orörlig. Det är en dyster färg som blivit sorgens och dödens färg. Här slutar allt och det enda hoppfulla med det är att cirkeln är sluten och vi börjar om med vitt..."

Man fattar ju varför många metalband kör med svart, eller hur?
Dessutom var jag för dagen lämpligt klädd.
Svart (vad annars?) T-Shirt med vitt tryck: Watain "Sworn to the Dark"! :)

Du glömmer väl inte...

... att det är sista dagen för att vara med i vår tävling om signerad platta + T-shirt med Falköpingsbandet Igneous Human?
Få bidrag inlämnade såhär långt, så du har bra odds för att vinna - klicka på bilden här till höger för att få alla detaljer du behöver!

Nostalgi!

Första Advent idag, och det innebar bland annat att jag rotade runt lite på vinden efter julpynt.
Hittade också en låda märkt "LP-skivor", och en sån kan man ju bara inte gå förbi utan att öppna.
Massor av klassiker förstås (Dio! Bathory! Deep Purple! Kiss!), men också en massa oväntade konstigheter.
Jag menar... Artillery, Agent Steel, Armoured Saint (med John Bush på sång!), Death Angel, Pretty Maids mm...
Härliga minnen, nostalgiska återblickar, och det är bara att erkänna.
LP-formatet bjöd på riktigt många härliga omslag!

Dessutom kanske det är dags att uppdatera sin profil på Werock. Där hävdar jag att den mest pinsamma skivan i mina samling är nåt med Vikingarna, men nu hittade jag nåt som nog är snäppet värre. Strypers "To Hell With The Devil". Jag menar, Vikingarna är ju ett uppenbart skämt, men Stryper har jag alltså någon gång i mitt tidigare liv köpt. På allvar.
Brrrr.... :(

Remasters: Rainbow "Rising"

Det kan faktiskt vara världens bästa skiva, Rainbows mästerverk "Rising". 6 låtar, alla helt fantastiska gör en att den hamnar oerhört högt i en sådan räkning, och det man möjligtvis kan hålla emot alstret är väl att det är "bara" 6 låtar - ytterligare någon pärla hade faktiskt inte skadat.

Fast å andra sidan.

"Tarot Woman"

"Run With The Wolf"

"Starstruck"

"Do You Close Your Eyes"

"Stargazer"

"A Light In The Black"

Sinnesjukt bra låtmaterial hela vägen, och inte blir det sämre av sättningen heller. Ronnie James Dio i högform, Ritchie Blackmore på gitarr, rytmsektion med Jimmy Bain på bas och Cozy Powell på trummor samt Tony Carey som komplement på keyboards är inget annat än en supergrupp - och du kan få allt remastrat med ett riktigt bra ljud!

Originalinspelningen är från 1976, så antalet inspelningskanaler är förstås begränsade, men det är inget som denna remastrade version lider av - tvärtom tycker jag att den får en skön grundton då det inte är lager på lager av instrument och samplingar. Här finns istället trummor, bas, gitarr, keyboard och sång tydligt registrerade och hörbara. Det blir äkta musik hela vägen, och jag gillar ljudbilden skarpt!

Skivan innehåller inget extramaterial alls, men det är inget du ska fästa någon uppmärksamhet på.

Låtmaterialet i sig, samt framförandet är allt, och bara introt samt övergången till öppningsspåret "Tarot Woman" är värt hela pengen.

Rainbow "Rising", numera remastrad. Den bör absolut finnas i din skivsamling!

Nya, färgglada symboler...

Är du riktigt uppmärksam så har du sett att det dykt upp en del nya färgglada symboler i högermarginalen. Loggor för diverse bloggportaler och liknande sidor.
Det roliga med dem som dykt upp är att man kan följa rankingen direkt på den här sidan (den där lilla siffran som anges ex vid Blogtoplist och ToppBlogg) visar vilken ranking denna blogg har inom kategorin musik. Ju fler besökare, desto bättre ranking. I fallet BlogRankers så kan man istället klicka på symbolen och rösta/ranka denna blogg på den siten. Kvar finns naturligtvis också den vanliga Bloggtoppen.se, där den här bloggen för tillfället ligger ganska stadigt på plats 80-100, beroende på vilken dag i veckan det är.

Alltså - nu kan du följa & stötta Metalbloggens framfart direkt på den här sidan!

Tankar om KISS "Sonic Boom"

Nä, ingen av er läsare nappade på att skriva en gästrecension av senaste KISS-alstret "Sonic Boom". Och jag tvekade om jag skulle kolla in den själv.

Nu slutade det med en kompromiss, kan man säga.

En av bloggläsarna försåg mig med en kopia, så den har rullat en hel del.

Däremot orkar jag inte skriva en recension själv, det får istället bli det här. Lite tankar om det hela.

KISS själva säger att detta är det bästa de släppt sedan 70-talet, och att den kan mäta sig med de gamla klassikerna. Det är förstås till stora delar en överdrift, men man får ändå ge bandet lite cred - de har verkligen försökt hitta tillbaka till just det där speciella KISS-soundet den här gången. Riffen, överstämmorna, enkelheten finns där. Och Paul Stanley sjunger fortfarande oförskämt bra.

För övrigt får jag ungefär samma vibbar som av senaste alstret av AC/DC, "Black Ice". Dvs, det är rätt bra stundtals, lite utfyllnad stundtals, och en sån platta som bandets fans tycker är perfekt att få på ålderns höst medan de som inte tillhör bandets fans mest rycker på axlarna. Med andra ord - är du en som kan varneda not och stavelse i KISS-diskografin så gissar jag att du diggar det här hårt!

Och visst finns det riktiga pärlor. "Never Enough" och framförallt "All For the Glory" svänger duktigt, och på det hela taget är plattan lättlyssnad och full av skön rock.

Det räcker rätt bra!

På det hela taget är Rebellängeln rätt nöjd över att detta inte är en riktig recension.

Inga betyg att dela ut, således. För detta balanserar verkligen mitt mellan en 2:a och en 3:a...

Recension Paradise Lost, Debaser 19/11

Nu har det gått någon dag, och de första intryck jag hade efter spelningen med Paradise Lost har snarare förstärkts än ändrats. Bandet kändes ganska oinspirerat, och gick mest på rutin, tycker jag. Tyvärr.
Dessutom grämer det mig än mer att jag missade Ghost Brigade och istället fick se Samael.
Allvarligt talat... trummaskin?
Jag trodde fanken att det var ett skämt när jag såg att killen hade ett halvt trumset & en keyboard sammankopplad...

Hur som helst, recensionen på Werock är uppe nu, du hittar den här, och vill du ha ännu en nyans av spelningen så rekommenderas Tomasz Swiesciaks recension på Rockfoto.nu.
Werock innehåller lite bilder tagna av undertecknad också, men generellt var det svårt att ta bra kort. Eller så var det kompetensbrist bakom kameran, det låter jag vara osagt.. jämför med bilderna på Rockfoto så har du nog svaret ungefär där! :)

Veckans Tips: Mad Season "Above"

Sist ut i vår lite dystra rad av passande tips för november är en lugn och vemodig sak. Mad Season betraktas nog i mina öron närmast som för tidigt bortgångne Layne Staleys soloprojekt (även om McCready står för majoriteten av musiken), en berättelse född i samband med ett försök till rehabilitering från långvarigt drogmissbruk, ett närmast desperat försök att beskriva och förtränga de demoner som besatt Layne.

Skivan handlar uteslutande om sångarens kamp mot drogerna, och oavsett om det är vemodigt nyktert klagande som i inledande "Wake Up" eller rasande mot omvärlden som i "I Don't Know Anything" så är det ärligt, naket och fantastiskt bra.

Layne Staley är framförallt ihågkommen som frontman i Alice In Chains, men har du tidigare inte stiftat bekantskap med Mad Season så är det verkligen dags nu!

Bra, melodiös hårdrock eftersökes!

Jag känner ett rejält sug efter lite ny, bra, melodiös klassisk hårdrock.
Att upptäcka typ Allen/Lande.skivorna igen, eller kanske Symphony X eller liknande.
Någon av er läsare som har nåt stalltips till mig?

Tjuvläs Close Up #117!

...som vanligt finns det möjlighet att tjuvläsa Close Up innan den släpps i butik.
Det sker ikväll och imorgon på Rocks, Mariatorget i Ståkkhålm, och detta nummer är enligt egen åsikt ett av årets intressantaste - det innehåller nämligen skribenternas årsbästalistor.
Det brukar innebära bra läsning, och goda möjligheter att hitta fantastisk musik man har missat.
Håll reda på vad Lars Martinsson säger om du vill ha tips på bra black metal , t ex.

Kort sagt - ett nummer att sätta tänderna.
Bloggen gissar att Kongh, Katatonia och Mastodon kommer att nämnas ett antal gånger!

Nej men... Dio har magcancer!

Ja, som bloggen rapporterade förra veckan så har han ju ställt in Europaturnén pga sjukdom, Dio.
Nu visar det sig vara magcancer enligt Aftonbladet, och det känns ju inget vidare...
Cancer klingar illa, och skulle det vara det sista vi sett av den lille mannen med den stora rösten så kommer Rebellängeln att sörja. Mycket!

Paradise Lost Live

Dagens efter Paradise Lost live på Debaser, och det är inte utan att jag är lite besviken.

Jag har sett bandet betydigt bättre än igår, tyvärr.

Werock.se kommer att ha en fullständig recension, och jag återkommer senare med mer tankar även här på bloggen.

Tills vidare får ni en bild från mobiltelefonen. Nick Holmes in action!

Faith Divides Us - Death Unites Us

Ja, varför inte köra en favorit i repris för er som inte har chansen att se bandet ikväll - eller vill ladda inför kvällens spelning. Detta är i mitt tycke en av de bästa videosnuttar som gjorts till en låt.
Obehaglig, närvarande, skakande - och ändå fängslande.
Varsågoda - Paradise Lost "Faith Divides Us - Death Unites Us".

Onsdag - uppdatering av spellistan!

Varje onsdag får du en uppdatering av vad som spelats mest hos Rebellängeln.
Det kan vara musik-DVD'er, specifika låtar, skivor eller grupper som helhet - och nu är det dags igen.
Den här veckan har förstås Behemoth spisats en hel del - konstigt vore det ju annars med tanke på förra veckans eminenta konsert!
Dessutom har In Flames sett en hel del speltid, både deras fläskiga DVD-box "Used And Abused" och lite andra skivor har rullat en hel del. Katatonias "Night is the New Day" kräver verkligen sina lyssningar för att komma in i, så den rullar rätt mycket - tillsammans med Tiamats "Amanethes", en helt grym platta som verkar tåla obegränsat antal lyssningar.
Sist men inte minst så återkommer jag till Bruce Dickinsons "Tyranny of Souls". Den skivan är fast i bilstereon, och jag är fast i skivan så att säga. Fantastiskt bra platta!

Veckans lista blir således...

• Behemoth - grupp
• In Flames - grupp
• Katatonia "Night Is The New Day" - CD
• Tiamat "Amanethes" - CD
• Bruce Dickinson "Tyranny of Souls" - CD

För övrigt spelar Paradise Lost på Debaser Medis ikväll. Greg Macintosh är inte med, tyvärr, men jag tror spelningen blir toppen i alla fall. Dessutom är Ghost Brigade förband, och jag är mycket nyfiken på hur de låter live - deras senaste platta "Isolation Songs" var en ren fröjd att recensera, och är för min del en klar kandidat till årets topplista.

Reflektioner från spelningen, och mer utförlig info kommer här och på Werock.se under slutet av veckan!

DVD med At The Gates!

Jodå - nu kommer den.
DVD som ska föreviga fenomenet At The Gates!
22:a Februari är releasedag, och då får man äntligen chansen att återuppleva bland annat den där magiska kvällen på Debaser här i Stockholm om jag fattat saken rätt.
Du hittar en skön anekdot om spelningen på bloggen the paper, the pen, my eyes, samt mer info om själva DVD-släppet här. Det hela verkar bli en saftig historia med mer än 5 timmar godis - och naturligtvis blir det till att köpa omedelbart.
Nu vill jag bara höra något liknande om Satyricon så kan man snart ställa in hela sitt sociala liv och bara sitta hemma och snöa in på fantastisk musik!

Mera Behemoth

Jodå, det finns lite mer att säga om förra veckans spelning med Behemoth, innan fokus ändras till den här veckans spelning med Paradise Lost.

Bland annat vill jag tipsa om recension & bilder från det polska dödsmetallgängets spelningar i Malmö & Göteborg, men dessutom kommentera bandets merch.

Bandet har verkligen ovanligt mycket merch med sig, en mängd olika tröjor, bästesspännen och kepsar.

Snygga grejer var det också.

Efter en stunds velande slog Rebellängeln till på en långärmad tröja - T-shirt förrådet hemma är redan mer eller mindre proppfullt, så varför inte möta vintern i ett snyggt alster från Behemoth?

FRONT

BACK

Blandade måndagstankar

Jaha, så är det måndag - igen.
Stundtals känns det som om tiden bara rusar fram, och om en månad kommer tomten.
Den här veckan som kommer är laddad dessutom. Paradise Lost & Ghost Brigade på Debaser Medis på onsdag står som naturlig höjdpunkt, och dessutom ska arbete med lite andra projekt påbörjas.
Dels för den här bloggen (det börjar dra ihop sig för att summera årsbästalistan, t ex), men framförallt för Werock.
Sen det blev klart att jag ska skriva där med så har jag inte direkt bidragit med så mycket (inte ett enda skit, för att vara mer exakt...), så där fins en hel del att göra. Som tur är så saknas inte idéer och material, så det är bara att börja knacka ner det hela på pränt!

För övrigt undrar jag lite.
Som ni vet så pågår en tävling tillsammans med bandet Igneous Human.
Priset är ett signerat exemplar av deras debutalbum, samt en tuff T-shirt.
Förra måndagen när tävlingen lanserades så slogs besöksrekord för den här bloggen, över 100 besök av över 60 unika besökare. Sidan som beskriver tävlingen har lästs närmare 100 gånger, så intresse finns... men:
DET ÄR OTROLIGT SKRALT MED TÄVLINGSBIDRAG!

Goda nyheter för er som lämnat in, förstås, men jag fattar det egentligen inte?
Orkar ni bara inte skicka mejl, eller vad?

Recension: Slayer "World Painted Blood"

Det finns band som bedöms på andra sätt än andra. Som har en historia med framgångar full av kultförklarade och hyllade skivor som de aldrig igen kan nå upp till. Metallica, Iron Maiden, AC/DC är några exempel, och Slayer hamnar absolut i samma kategori. Oavsett om de harvar i 50 år till så kommer de aldrig att överträffa album som "Reign in Blood" och "South of Heaven". Det är liksom inte möjligt i kritikernas och publikens ögon.
Gruppen är däremot ett säkert kort för sina fans - vill man ha högintressanta texter, coola riff och kvalitetsstämplad thrash metal så köper man Slayer även dessa dagar. Nya given "World Painted Blood" har varit på gång ett tag, men landade på skivdiskarna först i början av November.
Så - var den då värd att vänta på?

Svaret är tudelat, och hänger lite samman med vad du vill ha. Vill du ha en platta som matchar glansdagarna så kommer du att bli besviken. Vill du däremot ha en fortsättning på förra given "Christ Illusion" så kommer dina mungipor att riktas uppåt. "World Painted Blood" innehåller klassiska Slayer-mellantempolåtar som "Beauty Through Order" och "Playing With Dolls", hårda örhängen som "Unit 731" och "Psycopathy Red" och udda avstickare som "Human Strain". Gitarrspelet är som vanligt bra, och skivan innehåller ganska många snygga detaljer i form av övergångar mellan olika riff.
Kort sagt - detta är Slayer, du får vad du beställt.

Och däri ligger också en del av problemet. Stundtals känns det att bandet går på rutin och bara spottar ur sig material som blir en ny skiva - det är inte på liv och död längre. Tom Araya sjunger i o f s mer rent och "på riktigt" än kanske någonsin förr i "Playing With Dolls", men vafan... det ska ju kännas när man lyssnar på Slayer! Ilskan och galenskapen ska lurpassa under ytan precis hela tiden!

"World Painted Blood" är bra - men inget som sticker ut.

Bandets hemsida heter

http://www.slayer.net/ ifall du vill kolla in mer om amerikanerna. Dessutom var de först ut i vår serie om liveskivor du behöver - kolla in eminenta "Decade of Aggression" här!

Bästa Spår: "Playing With Dolls"

Slayer "World Painted Blood" - 3

DevilDriver och Scar Symmetry på Klubben, 19/11

Som du säkert sett har bilder och recension av Behemoth från i torsdags laddats upp på den här siten.

Nu var de ju inte ensamma, utan en del i ett paket vid namn Neckbraker's Ball som även innehöll Arsis, Scar Symmetry och DevilDriver.

Bloggen ramlade in ungefär halvvägs in i Scar Symmetry's set och missade hela Arsis.

Scar Symmetry var väl.. okej. Rätt intetsägande, men inte dåliga.

Förutom att de då har två sångare, det är något som jag har riktigt svårt för. Ger mig Sonic Jävla Syndicate-vibbar så det går rysningar i hela kroppen. Dåliga rysningar.

DevilDriver däremot var en helt ny erfarenhet, jag har av nån anledning inte orkat lyssna på dem innan mer än sporadiskt.

Det finns väl anledning till att ompröva beslutet, gänget består av ett gäng grymma musiker och en ärrad och vass i frontman i Dez Farfara. Starta med gratislyssning här!

Fick dessutom lite bilder på hela kalaset.

Enjoy!

DevilDriver på scen

Scar Symmetry värmer upp publiken!

Caliban klart för Close Up-båten

Tyska Caliban är klara för Close Up-båten, skriver Close Up på sin site.
Jaha, tänker jag, och registrerar inte direkt någon förhöjning av pulsen.
Däremot skriver samma tidning att ytterligare ett band ska tillkomma, och dessutom går ju den tidigare listan inte av för hackor direkt.
Tiden går också ganska fort.
Nu är det faktiskt bara runt 3 månader kvar.

Tribulation, Dark Tranquillity, Bullet, Deathstars, Cult of Luna är ju sedan tidigare klara, så visst blir det en finfin resa!

Live: Bloodbath "The Wacken Carnage"

Få paket kan vara mer prisvärda än den vi kikar på den här gången i vår serie om LIve-skivor du behöver. Svenska Bloodbath är inget annat än en supergrupp - medlemmarna kommer uteslutande från Opeth och Katatonia - och har ett par plattor i ryggen. Här får du deras spelning på Wacken 2005 paketerad i en snygg bok, med coolt omslag, en CD och en DVD av spelningen. Dessutom innehåller häftet snygga bilder och alla texter, så du kan lätt sjunga med i publikfavoriten "Eaten"!

Bandet frontas här av Mikael Åkerfeldt, i normala fall sångare i Opeth och frontman/komiker extraordinaire. Karl'n är inte bara en av världens bästa dödsmetallsångare, han är dessutom alltid underhållande - för att inte säga rolig - i mellansnacket. Det ger en extra krydda till ett liveset, och man kan ju liksom inte låta bli att skratta när han får publiken att kolletivt driva med Danny Filths (Cradle of Filth) sångröst.

Att bandet sen består av av superproffs som Anders "Blakkheim" Nyström , Jonas Renkse, Martine "Axe" Axenroth och Per "Sodomizer" gör ju inte saken sämre. Hela anrättningen kryddas sedan med helt fantastiska låtar som "Cancer of the Soul", "Like Fire", "Eaten", "Bastard Son of God", "Outnumbering the Day" och "Breeding Death", och slutresultatet är att detta är dödsmetall av yppersta världsklass.

Nä, du får inga låtar från senaste given "The Fathomless Mastery", den var inte skriven då.

Det är å andra sidan allt du inte får i det här paketet.

Kolla in bandet på deras hemasida http://bloodbath.biz/ och boka sen dina resor till Hellfest och Rock Hard Festival i Tyskland för att få se dessa legender live. Kan du inte åka så har du alltid möjlighet att lyssna lite på http://www.myspace.com/bloodbathband, eller så gör du det enklaste av allt.

Köp den här skivan!

Anders Fridén

Senaste numret av Allt om Whisky landade i brevlådan igår (tack bror!), etttemanummer om Irland.
I detta nummer finns som vanligt en krönika av Anders Fridén, sångare i In Flames.
Denna gång handlar det i huvudsak om att återupptäcka sina gamla favoriter, alltså det som gjorde att man förälskade sig i den bärnstensfärgade drycken från början, men han nämner även det danska bandet Spleen United.
Med tanke på vad som står i intervjun med Khoma så kan man ju fundera på om herr Fridéns nya bolga har signat även danskarna, och detta är smygreklam.
Jag orkar inte kolla, för man ska tydligen inte kasta sten i glashus. Bloggen smygreklamar ju för sig hela tiden... så därför påminner jag om att Khoma varit Veckans Tips! :)

För övrigt tänkte mig att lyda Anders tips själv ikväll.
Slå upp en försvarlig mängd Strathisla och njuta...

Opeth-intervju!

Opeth är ute på vägarna med Dream Theater, i paketet Progressive Nation.
Roadrunner har genomfört en intrevju med Per Wiberg och Fredrik Åkesson - och naturligtvis hittar du den här på bloggen. Den ligger i högra kanten - det är bara att vrida upp volymen och lyssna på killarnas berättelse!

Dio ställer in...

..hela Europaturnén, tyvärr. Rapporten finns på Blabbermouth (här är länken!), och där konstateras att Ronnie James Dio ligger på sjukhus.
Bloggen hoppas verkligen att kalr'n repar sig, och har du fått tag i en av de åtråvärda biljetterna så beklagas.
Spela utmärkta DVD'n "Holy Diver Live" den kvällen istället - det är en rätt bra kompensation!

Recension: Behemoth Live på Klubben, 19/11

Polska besten Behemoth delar kväll med Devil Driver, Scar Symmetry och Arsis i vad som kallas för Neckbrakers Ball, men låt er inte luras av det - det är helt självklart att det är just Behemoth som är huvudnumret för kvällen.

Klubben är packad och publiken rejält uppvärmd när scenen byggs om inför det som komma skall, och bara scenbygget skvallrar om att detta kommer att bli en upplevelse. När bandet sedan öppnar med "Ov Fire And The Void" från senaste plattan "Evangelion" så är det också starten på en grym spelning.

Bandet är snortajt, ljudet och ljussättningen är perfekt och från min plats uppe på balkongen så tar jag del av allt på första parkett. Som vanligt förundras man över att polackerna kan vara så hungriga, trots sitt vansinnigt hårda turnérande, men det är ju bara att tacka och ta emot. Det är koreograferat, genomtänkt och 100% show, en fest för både öga och öra.

Setlistan innebär att spelningen börjar med "Ov Fire And The Void", "Demigod" och "Shemhaforash", för att sedan ge oss "Conquer All", "Lam" ,"As Above, So Below och "Slaves Shall Serve", och eftersom det här är fullblodsproffs som har spelat mycket tillsammans så bjuds vi på riktigt bra versioner.

Behemoth är ikväll precis som jag vill ha dem - tunga, hårda, samspelta och med en glöd som få band klarar av att matcha.

Spelningen fortsätter sedan med en vass version av "At The Left Hand Ov God" och "Alas, Lord Is Upon Me" som jag personligen hade kunnat stryka när bandet har så begränsad speltid - 60 minuter är alldeles för lite med den låtskatt den här dödsmaskinen sitter på.

Vi får till exempel inte "Daimonos" från senaste given, en låt som jag personligen helst sett som öppnare - den känns ju nästan specialskriven för det ändamålet.

Ska Rebellängeln gnälla ytterligare lite så är det på avslutningen.

Bandet gör kanske den snyggaste och coolaste grejen på avslutande "Lucifer" - då kommer den obligatoriska masken fram på Nergal, och hela gänget avslutar samlat runt trummorna, se bilden i detta inlägg - men låten i sig är tyvärr rätt tråkig. För enformig och maler mest på.

Nej, där skulle istället fenomenala "Ov Fire And The Void" ha fått avsluta, och då kanske bandet hade kunnat klämma in lite allsång med "Christians To The Lions".

Men, likväl... dessa klagomål ska ses som att spotta på en vulkan.

De är halvhjärtade små ynkliga petitesser i det hela - detta är helt enkelt årets bästa spelning so far, och när jag vandrar ut i regnet från Klubben på kvällen så ringer det skönt i öronen samtidigt som jag känner mig både mentalt och fysiskt överbemannad.

Precis som det ska vara efter en spelning med Behemoth, med andra ord.

Jävligt bra!

Behemoth på Klubben 19/11

Ouch - Behemoth manglade mig rejält igår på sin spelning på Klubben här i Stockholm.

Grymt snyggt visuellt, grymt bra ljud och fantastiska musiker bäddade för årets spelning hittills.

Under dagen och helgen kommer bloggen att försöka lägga ut lite mer tankar och bilder från Behemoth och Devil Driver, men tills vidare får ni hålla till godo med lite försmak i form av bilder.

Han är rätt cool va, Nergal?

Veckans Tips - Primordial "To The Nameless Dead"

Irländska Primordial gör musik för hösten. Kargt, grått och med ett stänk av vemod. Senaste given från 2007, "To The Nameless Dead" har dessutom ett anslag som gör den till perfekt novembermusik om man bor i Sverige för tillfället.

Det känns bistert.

Det känns grått.

Det är förbannat bra!

Musiken i sig är en egensinnig mix av black metal, rock, folkmusik och hårdrock. Det låter helt eget, och oftast behöver man inte lyssna speciellt länge för att förstå att det är just Primordial som spelar - särskilt inte med sångaren AA.A Nemtheangas säregna och passande stämma.

"To The Nameless Dead" har ett grått omslag, och när själva CD-häftet plockas fram så luktar det t o m unket. Vått papper, ungefär.

Att sedan skivan inte innehåller ett enda utfyllnadsspår gör ju inte saken sämre. "Empire Falls", "Gallows Hymn", "As Rome Burns", "Traitors Gate" och "No Nation On This Earth" är dessutom fantastiskt låsnickeri som hänger kvar länge efter lyssning.

Primordial har gjort flera album (7 st, om jag inte räknar fel), men bloggens favorit är denna. Grymt bra - grymt passande för årets regniga november.

Kolla in musiken på MySpace, http://www.myspace.com/primordialofficial eller bandets officiella sida som finns på adressen http://primordialweb.com/

Omfamna det karga och bistra med Veckans Tips - Primordial!

Behemoth!

Ikväll smäller det, Behemoth gästar stan och intar Klubben!
Bandet är ett av de flitigast arbetande, och det garanterar i stort sett en bra show.
Det innebär också ett par saker.
Detta är det enda inlägget du får på bloggen idag. Rebellängeln ska ladda för kvällen!
Håll till godo med lite annan läsning istället, du hittar recensionen av årets giv "Evangelion" här, eller bloggen Shadow of the Norths tankar om bandets spelning i Göteborg här.
Eller så njuter du av kungliga låten "Ov Fire And The Void" live för allra första gången som ligger uppe som videoklipp nu, det funkar ju det med...

Dessutom betyder det att du får en recension av konserten på den här siten om huvud och kropp fungerar efter kvällens spelning. Det är ju inte helt säkert. Jag kan ju liksom inte lova.
Den polska besten har ju en tendens att kvadda som kommer i dess väg...

Kategori 1: Bästa Text... CHECK!

Javisst, för två veckor sen lossnade första pusselbiten till den kommande Hårdrockskvällen 2010 - och nu har den andra pusselbiten löst sig.
Och inte vilken pusselbit som helst, utan den jag var mest tveksam över.
Den första - Bästa Text.

I vanlig ordning avslöjas inget förrän efter själva kvällen (Trettondagsafton!), men jag är nöjd med mitt val och tror att jag kommer hålla fast vid det hela vägen till dess.
Låten i fråga är bra, men ingen av gruppens riktiga höjdare.
Nä, istället är det just texten som lyfter kompositionen, tillsammans med den mycket passande sången.
Härligt, two down - six to go...

Minns du inte vilka kategorier som röstats fram, eller är ny på bloggen?
Kolla det här inlägget så får du mer kött på benen! http://metalyze.blogspot.com/2009/10/hjalp.html

Los Sin Nombre - on stage!

Förra veckan skrev jag lite om hur hårdrocken förbrödrar, och att en mer eller mindre slumpartad dialog ledde till snack om Linköpingsdebutanterna Los Sin Nombre. (om inte så hittar du inlägget här!)





Det hela verkar ha avlöpt väl, och dessutom bjussar Pntus på nedanstående bild tagen med iPhone.


Grym kvalitet, måste jag säga.


Behöver man inhandla ny teknik, månne?

Torka i spelaren..

Den här veckan har varit rätt torr när det gäller metal i spelaren.
Hockeymatcher på TV, läsande av Stieg Larssons Milleniumtrilogi (sjukt bra böcker!) och arbete bakom kulisserna med Werock-projekt och tävling med Igneous Human har tagit tid från lyssnade.
Naturligtvis har det spelats en del grejer i alla fall...

Listan förändrar sig som följer:

• Slayer "World Painted Blood" finns kvar - recension mycket snart...
• Behemoth har spelats - imorgon smäller det på Klubben!
• Bruce Dickinson "Tyranny of Souls" är ny. Grymt bra, hur kunde jag missa den så länge?
• Kings of Leon "Sex on Fire"- Hela skivan är bra, men just den låten har fastnat rejält i skallen.
• Dio "Holy Diver Live". DVD med grymt brand, grym sång, grymma låtar. Köp!

Rätt blandat, alltså. Kommande vecka blir det nog mer lyssning, känner att jag har suget efter mycket musik just nu...

WeRock.se

Bloggen lovade ju i helgen att det var möjligt med två bomber den här veckan.
Den första - tävlingen i samarbete med Igneous Human - briserade igår.
Nu är det dags att släppa den andra - samarbetet med hårdrockssiten WeRock.se!

Det har varit i görningen bakom kulisserna ett tag, men nu är det klart - och det känns mycket bra!

Rent krasst innebär det att eder Rebellängel kommer att skriva även för den siten, och det material som skrivs där blir exklusivt för WeRock - det hamnar alltså inte på den här bloggen.
Det som kommer att behandlas blir recensioner, koncerter och annat smått och gott.
Förhoppningsvis finns det tid och möjlighet att utveckla det hela än mer, men på det hela taget så innebär det att du som läsare får det massor av läsgodis, och tillgång till ett riktigt forum där du kan ventilera dina tankar.

WeRock.se, bomb nummer två alltså.
BOOOOM! :)

Era små djävulsdyrkare!

Senaste omröstningen på bloggen avslutades igår - den om vilken typ av metall just DU föredrar.
Slutsatsen är att majoriteten av bloggens lösare (eller i alla fall de som röstat...) föredrar sin metall så hård som möljligt. Totalt registrerades 29 röstande, och eftersom det var ok att ge flera alternativ så fick vi följande fördelning:

1. Blasfemiskt djävulsdyrkande oväsen, jag drar mot Extremmetal: 17 röster (58%)
2. Mellanmjölkens land - lagom är bäst: 13 röster (44%)
3. Fina trudelutter och texter om kärlek - mer rock än metall, alltså: 7 röster (24%)

37 röster på 29 röstande alltså - några av er är med andra ord lika kluvna i er musiksmak som undertecknad, och har angett flera alternativ. Dessutom har det trots allt fördelat sig ganska brett mellan alternativen.

Tack för röstandet - redan på söndag bjuder bloggen på ett Livetips som bör falla er som gillar vinnarkategorin i smaken!

Vad hände med Vanessa Warvick?

Minns ni den målade tjejen som var programledare i Headbangers Ball på MTV?
Jag snurrade runt på iPod-hjulet lite i helgen, och stannade lite överraskande på The Almighty. Helt OK band, även om de väl saknade den där riktiga spetsen.
Det intressantaste med dem när det begav sig var väl nästan att sångaren också hette Warvick och var gift med just Headbangers-donnan.

Vad hände egentligen med dem?
Lever de Svenssonliv i UK numera, eller vad?

Tyranny of Souls

I boken som den här bloggen surrat en del om innan - "100 Best And Absolute Greatest Heavye Metal Albums..." av Jaclyn Bond så finns flera plattor man förvånas över.
En av dem är Bruce Dickinsons soloplatta "Tyranny of Souls".
Jag och R2 surrade lite häromveckan, och bland annat kom vi in på det där.
Jag har inte hört den, utan avfärdat det som mer av samma sort som på tidigare "Balls of Picasso" och "Tattooed Millionaire".
Fett.
Jävla.
Misstag.

R2 sa - lyssna på den, den är betydligt mer metall än de andra.
Jo jag tackar jag.
Jag var mer eller mindre mållös efter första lyssningen, som direkt följdes av en andra och en tredje.
Jösses!
Väsentligt bättre och hårdare än förr, och Bruce sjunger ju som bekant inte direkt dåligt...

Riktigt jäkla bra platta. Om det är Topp100 är ju en annan fråga (det blir rätt trångt efter ett tag om man börjar rabbla plattor som borde vara med...).
Är det jag den ende som missat "Tyranny of Souls"?

Vinnare i tävlingen Fulaste Omslag!

Så var det klart, vinnare (?) av epitetet "Fulaste Omslag" inom metallhistorien går till inga mindre än Black Sabbath med plattan "Born Again". Förslaget kommer från Lenny, som därmed kammar hem ett stycke kalender med alternativa omslag för rockplattor. Bra att ha när man ska skriva upp alla dessa koncerter år 2010!

2 saker var avgörande för vinsten. Dels var det väldigt få förslag, och dels är den röda djävulsbebisen riktigt ful - och ändå charmig. Alltså allt man vill ha av metal, det där fulsnygga som bara en mor kan älska. En värdig vinnare!

Kul kuriosa: Min vän MadAxeMan valde den här skivan när han skulle få köpa sin allra första LP, och hade följt med mamma och pappa till "stan" och skivaffären. Mamma och pappa tittade ungefär en microsekund på djävulsbebisen och sa... "eeeeeeehhh... nej". MadAxeMan plockade sen ett antal andra skivor i försök att vinna (däribland Killer med Iron Maiden, ett annat föräldrarvänligt omslag). Svaret blev ...."eeeeehhh.... nej".

Han gick hem med Michael Jackson, och jag undrar om inte det där förbudet bidrog till att göra snubben till hårdrockare resten av livet...

För att ge er mera ögongodis så visar även metalbloggen runners-up. The Woan föreslog Sepultura, och Pär hade Ozzy Osbourne som förslag. Båda är riktigt fula, men bloggen tycker att de saknar den där fulsnyggheten som gör ett album till en legend.

Alltså - grattis Lenny, kalendern ligger i posten alldeles strax!

TÄVLING: Vinn Igneous Humans signerade debutskiva!

Vinn tröja & signerat ex av "Pyroclastic Storms" från heta Igneous Human!

I samarbete med bandet och Tractor Productions presenterar Metalbloggen stolt en tävling som ger dig möjlighet att ta del av det heta Falköpingsbandet. Ett signerat ex av debutplattan "Pyroclastic Storms" samt en snygg T-shirt står på spel, och allt du behöver göra är att besvara följande enkla fråga...

Igneous är latin, och betyder...

A) Osynlig

B) Av eld

C) Ignorant

Skicka svaret, ditt nick, namn, adress och tröjstorlek till chief-rebel-angel@hotmail.com så medverkar du i tävlingen!

Tycker du att frågan är för svår?

Vi har en ledtråd, som hämtad ut Arne Hegerfors privata skämtlager... Plattan kommer från heta Igneous Human. Glödheta, kan man säga!

Vill du dessutom läsa en intervju med bandet så kan du göra det hos bloggens samarbetspartner WeRock.se: http://www.werock.se/Artiklar/visaartikel.php?i=75 eller på bandets hemsida: http://www.igneoushuman.com/

Tävlingen är öppen till 30/11, och du får grejerna levererade direkt från bandet om du vinner!

Lycka till!

Besöksstatistik

Har du hängt med ett tag på den här bloggen så vet du att då och då kommer lite siffror.
De första två veckorna i november har bloggen haft en uppräkning av de 12 bästa & viktigaste svenska plattorna, så takten på inlägg har väl varit närmast hysterisk, känns det som.
Kommande vecka sker dessutom massor av roliga saker - bloggen lanserar en riktigt bra tävling som sker i samarbete med ett svenskt metallband i ropet just nu, Behemoth kommer till stan och spelar - och dessutom ser det ut som om det blir klart med ytterligare en liten bomb under veckan.

Alltså - vad passar då bättre än att ladda batterierna lite med att kolla lite på statistik?
Nä, just det, inte mycket.
Tycker du det är trist så kan du ju alltid roa dig med att läsa de senaste recensionerna istället. Eller spela någon av Sepulturas eller Soundgardens videos som ligger i högerkanten...

Nåväl, statistik.
Den här bloggen har de senaste 2-3 veckorna konstant haft 20-40 besökare om dagen som hittar hit via Google.
Det är rätt kul, för jag antar att detta inte är den största hårdrockssiten i världen.
Vad är populärast då?
Här är listan på sökord, populärast först:

1. Metalyze
2. Igneous Human
3. Fulaste omslag metal
4. WASP recension
5. Mustasch recension

Tittar man dessutom vidare så avspeglar det sig i vad som är mest läst också. Följande artiklar är populärast, och har visats flest gånger (undantaget startsidan då, som naturligtvis är överlägset störst...):

1. Recension WASP Babylon
2. Nu kör vi (alltså det allra första inlägget...)
3. Recension Mustasch Mustasch
4. Men Gud Förb**at!
5. Igneous Human

En reflektion över det är egentligen... Igneous Human har varit väldigt eftersökt, speciellt med tanke på att de inte figurerat så länge på denna blogg. om nu inte bandet sitter och smyg-googlar sig själva massor så visar det att gänget har nåt på gång... Dessutom verkar det ha varit intressant att följa iTunes-strulet.

Och. Den kanske viktigaste reflektionen - recensioner är populära. Det ska sägas att i stort sett plats 6-10 på "mest lästa" är recensioner på skivor, så det är tydligt att dessa drar intresset till sig.

Skönt att det kommer recensioner på Slayer, Katatonia, KISS och The Gates of Slumber så småningom då!

Remasters: Ozzy Osbourne "No More Tears"

Remasters denna gång tar upp en av hårdrockens stora ikoner - ärkegalningen Ozzy Osbourne själv. Vi gör det med en platta som kom -91, och följde en tid med bråk i rätten samt ett mordförsök på sin egen fru, utfört under alkoholens inverkan.

Oavsett avsikterna så är detta ett av de starkaste albumen som Ozzy och samarbetspartnern Zakk Wylde har fått ur sig. Hela plattan är full av stycken i yppersta toppklass, och musiken är klassisk Ozzy-rock med insprängda ballader. Att man dessutom valt att samarbeta med Lemmy Kilmeister från Motörhead har gett ytterligare en dimension till låtarna, och det räcker egentligen att rapa upp låtarna för att du ska förstå varför denna platta är ett måste i skivsamlingen. Vad sägs om "I Don't Wanna Change the World", "Mama, I'm Coming Home", "No More Tears", "Hellraiser", "Road to Nowhere", "Mr Tinkertrain"...

På den remastrade versionen som kom 2002 så får du dessutom utökad linernotes i CD-häftet, lite fler bilder samt 2 outgivna spår: "Don't Blame Me" och "Party with the Animals". Dessa två låtar lämnades helt rätt utanför plattan vid utgivningen, de är inte riktigt tillräckligt bra för att ta en pats bland de andra örhängena, men vi pratar trots allt om Ozzy - och det betyder att det borgar för en viss grundkvalitet. Klart godkänt extramaterial, tycker bloggen.

Att ljudet dessutom är riktigt bra gör den här plattan till en fröjd att njuta av.

Bandet är hungrigt och tajt, och eftersom det består av idel proffs (Randy Castillo på trummor, Michael Inez på bas och Zakk Wylde på gitarr) så står den här skivan högt i kurs i metallhistorien.

Gör som bloggen. Vrid upp volymen och spela titelspåret "No More Tears" så grannarna vet var skåpet ska stå!

Sista chansen!

Idag stänger både den pågående tävlingen och den aktuella omröstningen.
Sista chansen, med andra ord. Eller det man på engelska pubar kallar "Last call for alcohol".

Imorgon får du resultaten av omröstningen samt vinnare i tävlingen.
Och den nya tävlingen som bloggat hummat om en del.
Som om det inte vore nog så presenteras också ännu en nyhet för bloggen. Den här gången är det ett samarbete inom internetvärlden som är aktuellt.
Härligt.
Bara att njuta av en grymt grå och regnig söndag här i Ståkkhålm så länge. Sällan har väl Veckans Tips känts mer passande...

Sverigetoppen - Sammanställning

Phuu...färdigt!
Alla 12 skivor är presenterade, och det är inte utan att det känns ganska läskigt.
Rebellängeln outad, liksom. Reaktionerna har också varierat från "rätt platta", till "fel platta av det bandet" och även "tråkig lista och svagt skrivna texter".
Hur som helst hoppas jag att det varit trevlig läsning, och att det väckt egna tankar. Vad är missat, vad var rätt?

Listan i sin helhet ser alltså ut såhär!

1. Amon Amarth "Versus the World" - 2002
2. At the Gates "Slaughter of the Soul" - 1995
3. Candlemass "Nightfall" - 1987
4. Entombed "Left Hand Path" - 1993
5. Hellacopters "High Visibility" - 2000
6. In Flames "Reroute to Remain" - 2002
7. Meshuggah "Destroy Erase Improve" - 1995
8. Opeth "Blackwater Park" - 2001
9. Opeth "Ghost Reveries" - 2005
10. Talisman "Talisman" - 1990
11. Watain "Sworn to the Dark" - 2007
12. Yngwie Malmsteen "Rising Force" - 1988

Nyaste plattan är alltså Watain, och det är ganska medvetet som andra nya skivor valts bort. Det tar helt enkelt ett tag innan man vet kvaliten på en skiva, anser bloggen. Äldst är Candlemass från -87, vilket egentligen är ganska sent. Jag får försvara mig med att innan dess var det utländska band som gällde... kass ursäkt, men vaddå? Nu är dte så här listan blev!

Fredagkväll!

Ah... fredagkväll. T är på After Work med tjejkompisarna, M har somnat. Själv har jag radat upp kvällens offer (ja, inte pappersrullen som kom med på bilden då!) och ska provsmaka lite.

Nyfiken på Brewdogs Paradox, som har lagrats i Islaywhiskyfat, men även de övriga ska bli spännande.

Dessutom var det fars dag förra helgen, och jag har tydligen varit snäll i år. Jag fick en whiskydagbok, där tanken är att föra in sina smakupplevelser och tankar i samband med att man provar sig fram. Först ut - Balvenie Double Wood, 12YO!

Ur högtalarna flyter Tiamats "Amanethes", förra årets bästa platta. Mycket passande för ett lite nersläckt hus och lite tid för kontemplation.

Utanför Sverigetoppen

Ja, alla 12 plattor på den utlovade Sverigetoppen är nu presenterade, och givetvis finns det en hel skrälldus skivor som jag nog egentligen inte ens själv kan förklarar varför de inte finns på listan.
Följande har vid minst ett tillfälle funnits där i samband med skissandet!

• Carcass "Heartwork"
• Bloodbath "Nightmares Made Flesh"
• Candlemass "Epicus Doomicus Metallicus"
• Entombed "Left Hand Path", "Clandestine", "Morning Star"
• Hardcore Superstar "Hardcore Superstar"
• The Haunted "rEVOLEr"
• Necrophobic "Hrimthursum"
• Khoma "The Second Wave"
• In Flames "Clayman", "Soundtrack to Your Escape"
• Europe "The Final Countdown"
• Dissection "Reinchaos"
• Bathory "Bathory", "Hammerheart"
• Opeth "Still Life", "Deliverance"

Säkert är det fler plattor jag haft på g och flyttat in och ut också. Enkelt sagt kan man säga att det varit en riktigt svår uppgift, och jag gissar att den slutliga listan är rätt mycket upp till dagsform. Humör, vilken musikstil som passar.

Imorgon får du den fullständiga sammanställningen på listan, alla 12 plattor. Då vill jag ju också få veta vad just du tycker om listan - vad saknas, vilken platta var helt rätt?

Sverigetoppen - Skiva 12

Yngwie Malmsteen "Rising Force" - 1988

Sist i alfabetet och därmed sist i vår uppräkning är den svenska gitarrhjälten Yngwie Malmsteen. Karl'n har alltid kunnat skriva riktigt bra låtar, och omgett sig med bra musiker - men samtidigt har skivorna i bloggens mening fått lida lite av huvudfigurens ego. Antingen har meningsskiljaktligheter förstått gruppdynamiken, eller så har Yngwie helt enkelt "solat sönder" en del spår. "Odyssey" är en platta där Yngwie samspelar med bandet hela vägen, och där hans fantastiska gitarrspel är integrerat så att det lyfter hela plattan istället för att bli "för mycket". "Rising Force", "Hold On", "Riot in the Dungeon", "Crystal Ball", "Deja Vu" och "Faster than the Speed of Light" är alla lysande exempel på när Yngwie är som bäst - för visst är det självklart att denna världsstjärna ska ha en plats bland de 12.
"You have Unleashed the Fucking Fury", som han själv gastade om när han var drängfull på ett flygplan.
Må så vara, men när det är så här bra så kan bloggen ta det!

Veckans Tips: Khoma "The Second Wave"

Om förra Veckans Tips var musik att rensa örongångarna till, så är det nu dags för balsam för desamma. Denna Veckas Tips är betydligt lugnare, men ändå lika passande för den grå månad vi befinner oss i.

Khoma är svårdefinierad musik. Den innehåller lika delar pop och rock, är ibland långsam och melankolisk samtidigt som andra partier exploderar i känslor och utåtriktad energi. Det är musik som lämpar sig extremt väl för privat lyssning - i lurar eller i hemmets lugna vrå - så att du som lyssnare kan fokusera på musiken.

Bandet består av medlemmar som har andra uppdrag i exempelvis The Deportees och Cult of Luna, men Khoma är något alldeles eget som står på egna ben. Guidad av sångaren Jan Jämtes röst tas lyssnaren på en resa som innefattar hela spektrat av känslor, och bjuder fantastiska höjdpunkter som "Stop Making Speeches" "Medea", "Hyenas", "Through Walls", "Like Coming Home" och "One of Us Must Hang".

Vill du lyssna på detta smårmodiga Umeågäng så hittar du dem på MySpace, förstås. Adressen är http://www.myspace.com/khoma, och bloggen rekommenderar att du börjar med tidigare nämnda "Hyenas" och "Like Coming Home". Mäktig, långsam, fantastisk lyssning som skapt för november månad!

Vill du läsa mer om bandet och följa deras arbete i studion med efterföljaren till Veckans Tips så är det istället http://www.khoma.se/ som gäller. Där avslöjas också att det under våren vankas koncerter, något vi verkligen kan hoppas på!

Har du inte kollat in Khoma innan så är det dags att du gör det. Nu. Genast. Du kommer inte att ångra dig!

Fredag den 13:e!

Jajamen, idag är det dagen som klingar olycksbådande, fredag den 13:e.
Bloggen hoppas att det inte betyder otur, och laddar istället med en hel del.
Ett nytt Veckans Tips, sista skivan i vår sammanställning om Sverigetoppen, samt ett inlägg som rabblar upp en del av de andra plattorna, de som varit med på papperet men ratats - ofta av anledningar jag knappt själv kan peka på!

Dessutom är det ju fredag idag. Och på måndag är det som sagt dags för den utlovade bomben att brisera. Som ytterligare teaser kan nämnas att priset innefattar en T-shirt OCH en signerad platta av det hemliga bandet.
Bara en sån sak gör ju att man kan stå ut med diverse skrock! :)

Sverigetoppen - Skiva 11

Watain "Sworn to the Dark" - 2007

En tonsatt svartmässa med avsikt att åkalla mörkrets makter intar den näst sista platsen i vår uppräkning av de största och bästa svenska skivorna genom tiderna. Watain är inte ensamma om att bjuda på en hel platta med fantastisk black metal i den svenska historien, men här har bandet lyckats hitta något så unikt som en "sann" känsla som samtidigt kombineras med låtar som är så bra att gemene man kan ta till sig dem. Hela skivan är på liv och död, och ändå behöver man nog inte ens gilla black metal för att digga det här. Inledande "Legions of the Black Light" sammanfattar hela plattan på ett alldeles utmärkt sätt - och ger en tydlig bild över varför just den här skivan förtjänar att räknas med bland de 12!

Klassiker i videomaterialet!

Soundgardens "Spoonman" och Sepulturas "Refuse/Resist" ligger nu ute i marginalen till höger.
Riktigt bra låtar, bägge två, och väl värda en spelning medan du surfar runt lite!

Varför?

Ja, varför är det så uselt drag på den pågående tävlingen här på bloggen?

Är uppgiften för svår?
Priset för dåligt?

Kom igen nu - lämna in ditt bidrag pronto, så är du med och tävlar om en kalender med coola alternativa skivomslag på klassiska rock-verk!

Los Sin Nombre

Hårdrocken förbrödrar och inbjuder till mycket rolig dialog, det är helt klart.
Som pappaledig hänger jag en hel del på ÖF (ja, Öppna Förskolan för er som inte pratar flytande föräldriska), och väl där har jag kommit lite i samspråk med en av de andra papporna, Pontus.
Det tog inte lång stund innan vi kommit in på musik och metal.
Jag surrade lite om bloggen, och han berättade häromdagen att han skulle på en releasefest ikväll.
Bandet som släpper plattan innehöll lite gamla kompisar och var Linköping, "kanske har du hört talas om dem"?
Los Sin Nombre.
Jodå, visst har jag det. De intervjuas i senaste Close Up, och har med ett spår på gratisplattan vi prenumeranter får. Dessutom är debutplattan "Blind Leading Blind" med i Soundcheck i samma blaska, samt recenseras separat med betyget 7 av 10.
Genomgående verkar det vara melodiös döds & thrash som ges, med At the Gates och The Haunted som husgudar i bandets replokal - och sämre influenser kan man ju ha!

Vill du själv tjuvlyssna så hittar du bandets MySpace här: http://www.myspace.com/officiallsn

Ha en bra fest!

Recension - Baroness "Blue Record"

Det första som slår en när det gäller "Blue Record" av Baroness är att det är en snygg produkt. Konvolut (som kanske inte är en direkt vacker bild, men som på något sätt hänger ihop med själva musiken på ett mycket bra sätt), booklet, själva CD-skivan - allt är helt oklanderligt gjort, och väl genomarbetat.
Alla låtar har dessutom placerats på precis rätt ställe, och hänger i stort sett samman hela vägen. När man har lyssnat igenom plattan så är det i efterhand riktigt svårt att sätta fingret på när olika spår börjat och slutat, eller vilka låtar som verkligen var bra.

Kort sagt - det här är en platta som ska avnjutas i sin helhet.
En genomarbetad sak som påminner inte så lite om Mastodons "Leviathan" i form och skapelse, något som kanske inte är så konstigt då båda plattorna har Relapse som bolag. Att musiken dessutom stundtals är otroligt minnande om Mastodon i sina lugnare stunder gör ju inget, speciellt som Baroness har lyckats hitta ett eget sound som gör alla låtar till just Baroness.

"Blue Record" är en skiva som tar ett tag att komma in i.
Låtarna och slingorna är som taggar på slingriga törnebuskar, som sakta greppar tag i lyssnaren och sakta men säkert lindar in sitt offer som till slut sitter benhårt fast och inte kan värja sig. Från början var bloggen rätt tveksam över betyget, men det har vuxit. Rejält. Det är dessutom sannolikt att det här är en skicka som jag personligen kommer att återvända till om och om igen, och det är dessutom typiskt material för Veckans Tips så småningom.

Musiken då? Jo, det startar rätt drivet med "The Sweetest Curse", vilket följs upp av bloggens favoritsvit "Jake Leg", "Steel that Sleeps the Eye" och "Swollen and Halo". Även slutet av plattan är bra, med "War, Wisdom and Rhyme" samt "The Gnashing" som höjdpunkter - men det betyder inte att övriga spår är dåliga eller onödiga.
Som nämnts tidigare - detta är en helhet, en skiva, en produkt som hänger samman!

Baroness har sin sajt i cyberrymden på http://www.myspace.com/yourbaroness och jag tycker absolut att du ska kolla in amerikanerna om du gillar den typen av skivor som växer med tiden - exempelvis Mastodon eller för den delen vårt svenska Kongh!

Bästa Spår: "Swollen and Halo" eller kanske "The Gnashing"... oavgjort, tror jag!

Betyget känns klockrent i skrivande stund, men det här är verkligen en skiva och en recension det ska bli intressant att gå tillbaka till när mer tid har förflutit.

Baroness "Blue Record" - 4