Veckans Tips: Black Pyramid "II"

Bzzzzzzz....
Tatueringsnålen surrade ilsket, spred rosa och lila färg över lotusblommornas blad på min vänstra arm.
Platsen är King Carlos tatueringsstudio, tiden är en förmiddag i maj och det är Jolly Jonny som gnuggar färg på mitt pågående sleeveprojekt för glatta livet. Vi surrar om livet i gemen, hur kul det ska bli att åka till Örebro och Metallsvenskan och om man hört lite ny bra musik. 
Jag tipsar lite, han fokuserar på att göra mig illa. 
Som sig bör.
Då tröttnar hans kollega på den musik som spelas  och tar makten över datorn och Spotify.

Men... vänta nu? Har du inte läst det här förr?

Jo. Förra veckan, faktiskt, och det är helt rätt. Förra Veckans Tips Danava och denna Veckans Tips Black Pyramid har detta gemensamt, att de "upptäcktes" samma dag, vid samma session av undertecknad.
Den här gången spelade Maria, till vardags även sångerska och frontfigur i Beast, svärtad doomaktig heavy metal.
Fantastisk sådan.
Black Pyramids andra skiva, den du ser på bilden, köptes tillsammans med den första (som är nästan lika bra, ska du ändå handla är det bara att slå till dubbelt, vill jag påstå), och kom under ett par veckor i maj och juni att bli så nära en drog man kan komma för min del.
Hade jag inte velat hålla skivan hemlig så hade den nog varit helt självskriven i en serie som Besatt.Från inledande "Endless Agony" över hela resan till avslutande "Into The Dawn" så är den här skivan mer eller mindre omöjlig att värja sig mot.
Det som faktiskt talar mot att jag skulle välja någon låt från den i samband med hemliga Hårdrockskvällen 2014 är väl snarast att det är närapå omöjligt att välja bara en låt.
Att peka ut någon.
Närmast kommer nog kanske just inledningen, med tanke på den effekt den fick på mig och hur lätt den sätter sig med en gång.Det går ju också att stryka en låt som "Dreams Of The Dead", inte för att den är svag utan för att den passerar tiominutersstrecket och därmed blir en aning opraktisk.

Nå.
Kolla in Spotify med Black Pyramid "II", och bli medlem i fancluben, så att säga.
Jag är så otroligt glad över just den där tatueringstiden, den då jag fick med mig BÅDE Danava och Black Pyramid förutom bläcket på armen. 
Jag tror alla kommer sitta hela livet, faktiskt...

Veckans Tips: Danava "Hemisphere Of Shadows"

Bzzzzzzz....
Tatueringsnålen surrade ilsket, spred rosa och lila färg över lotusblommornas blad på min vänstra arm.
Platsen är King Carlos tatueringsstudio, tiden är en förmiddag i maj och det är Jolly Jonny som gnuggar färg på mitt pågående sleeveprojekt för glatta livet. Vi surrar om livet i gemen, hur kul det ska bli att åka till Örebro och Metallsvenskan och om man hört lite ny bra musik. 
Jag tipsar lite, han fokuserar på att göra mig illa. 
Som sig bör.
Då tröttnar hans kollega på den musik som spelas  och tar makten över datorn och Spotify. Hon knappar lite, och sen fylls studion av energisk, organisk och sjukt svängig rock. 
Mina öron åker genast upp ett par pinnhål, och efter bara en halv låt inser jag att jag inte vet vad det är och måste fråga.

Danava, var svaret. 
Aha. Det namnet har man hört, bland annat har ju Jarno på A Fair Judgement lobbat för dem, men jag har vid detta tillfälle inte satt mig in i det.
Skillnad efter den där sittningen.
Kanske var det kombinationen med tatueringsupplevelsen, kanske var det bara det faktum att musik sitter riktigt bra, men jag gick raka vägen hem och la beställning på två plattor till att börja med. "UnonoU" samt den du ser på bilden och jag gillar absolut bäst av dem, "Hemisphere Of Shadows" från 2011.
Ruggigt svängigt, låtar som biter sig fast å det grövsta, och en energi och spelglädje som gör att det nästan lyser om högtalarna när man spelar plattan!
Skivan inleder med "Shoot Straight From A Crocked Gun" och avslutas med titelspåret (samt ett litet instrumentalt outro vid namn "Dying Into Light" som vi inte bryr oss om). Däremellan heter de bästa låtarna "White Nights Of Murder", "The Last Goodbye", "Riding Hood" och "The Illusion Crawls", men det är egentligen nästan hopplöst att plocka ut någon låt över en annan - skivans absoluta styrka är nämligen att den är så otroligt jämn!

Kanske kommer det att vara en av svårigheterna när det kommer till att plocka ett av spåren och spela på Hårdrockskvällen (detta skrivs alltså i månadsskiftet maj/juni 2013, och tanken är att jag kanske kan hålla plattan hemlig för vännerna för att avtäcka den i samband med Hårdrockskväll 2014 - och samtidigt skriva ett Veckans Tips som publiceras under våren 2014 som då blir lika mycket en läsupplevelse för mig själv som för dig som läsare), just det där att skivan är så jämn. Det är förstås ett lyxproblem, det där med att låtarna är så jämna, men paradoxen kan bli att jag inte har med Danava alls bland de 8 spår som ska rymmas på Hådrockskvällsskivan. Den kanske helt enkelt, som skiva betraktat, är ... ja... för bra?!?

Nå.
Du får förstås genast kolla in den själv. På Spotify finns "Hemisphere Of Shadows" och det är bara att kravla sig dit för att påbörja din dyrkan...