Live!: Prong "100% Live"

Charm.

Så tänker jag när jag kollar på amerikanska Prongs livealbum "100% Live". För det här är stundtals rätt taffligt om man jämför med de stora liveproduktionerna, och det är helt uppenbart att skivan består av ett plockepin av upptagningar.

Inga mellansnack.

En ljudbild som skiljer sig lite mellan de olika låtarna.

Ett band som är olika taggat i låtarna, och framförallt en sångare i Tommy Victor som låter klart olika bra i de olika låtarna.

Egentligen har den här röda skivan alla ingridienser för att vara en kalkon, när jag tänker efter - men så blir inte fallet.

Den har som sagt istället en charm som gör den.. ja, oumbärlig i din skivhylla!

Låtmaterialet är totalt sett starkt. "Rude Awakening", "Snap Your Fingers, Snap Your Neck", "Beg To Differ", "Prove You Wrong" finns förstås alla med, och det är gott att höra bandets helt egna sound och låtar. Man bjuds på en resa från det obarmhärtiga svänget i ""Whose Fist Is This Anyway" till det nästan industriella låtsnickeriet i "Another Worldly Device", och förutom att slås över de grymt tuffa titlarna så framkommer med tydlighet att Prong var ett band som egentligen borde ha slagit större när det väl begav sig.

Det lossnade väl aldrig på riktigt ändå, tyvärr, och det känns inte som de senaste åren halvhjärtade comeback har lyft bandet heller, tycker jag.

Tyvärr.

För "100% Live" sätter ett stort grin av glädje i ansiktet på Rebellängeln varje gång den spelas!

(och, för dig som inte alls fattar vad Prong är så har du hemsidan här)

Recension: Soulfly "Omen"

Max Cavaleras egna band Soulfly är rätt trista.

Så är min tanke om bandet, utan att egentligen ha hört dem innan åretssläpp "Omen".

Förvånande nog så visar det sig att den här skivan inte bara lurat till sig en massa spelningar, utan faktiskt är väsentligt bättre än jag förväntade mig. Visst, fortfarande finns en del rätt trista partier (när bandet bara matar på i ganska högt tempo så låter verkliga alla låtar helt likadana), men på det hela taget är detta en angenäm överraskning som jag får tacka R2 för att jag inte missar.

Bäst är det när bandet drar ner lite på tempot för att prioritera tyngd.

Då låter det närapå som när Slayer gör samma sak, en grej jag alltid varit svag för! Inledande "Bloodbath & Beyond" börjar ursinnigt och, faktiskt, lite stereotypt för mina förutfattade meningar, men runt 2 minuter in i låten så bryts allt av och blir svängigt och rätt bra, och efterföljande "Rise Of The Fallen" är nu plattans bästa spår.

Och så fortsätter det, med rätt många höjdpunkter ("Kingdom" har t ex en grymt bra vers och en ganska svag refräng) och en del dalar. Dessutom får vi gästsång som är kul... jag menar, Tommy Victor från Prong gästar på "Lethal INjection". Prong är kultigt!

Max uttalar fortfarande engelskan så att man ibland undrar vad han sjunger, men det är ju liksom en del i hela konceptet, så det kan man ta.

Skivan som helhet är kanske inte riktigt lika bra som Cavalera Conspiracy som kom för nåt år sen, men trots det så finns där något som gör att jag plockar fram den i konkurrens med en hel del annat. Fick jag önska så hade jag förstås önskat dels att låtarna var jämnare, och dels att upplägget på skivan var annorlunda (vi får ex två instrumentala låtar på varandra, liksom en cover på egna låten "Refuse/Resist" på slutet) med lite större spridning.

Nå, petitesser.

Bästa Låt är som sagt "Rise Of The Fallen", och betyget blir en ganska solid 3:a!

Du hittar Soulfly på nätet här, samt på Spotify!

Solufly "Omen" - 3