Hjärnan får lite tid att fundera på mindre vardagliga saker, utan bara följa den tråd som råkar dyka upp medan man slappar.
Den här gången tänkte jag lite på texter. Fundera på vad Maria i Beast sa när vi var på Metallsvenskan förrförra året, att det är jävligt knepigt att skriva texter som passar till musiken, konceptet och personen som ska sjunga dem. De ska sitta bra i såväl munnen som hjärtat.
Och så har jag läst den fantastiska intervjun med Mortuus från Marduk och Funeral Mist, den som finns publicerad på Bara Metal och egentligen kommer från begravningsbranchens tidning Memento. Bilden ovan hämtad därifrån och tagen av K.Forsberg, och där pratar man bland annat om döden som center för lyriken.
Det är fascinerande och väl berättat, och det fick mig att tänka ännu lite mer på det där med texter och lyrik.
Det spelar roll.
Stor roll.
Ta ett exempel som Shining. Där har jag tidigare konstaterat att deras tema, självmord och människans svartaste hål, gör mig så illa till mods att jag inte riktigt klarar av det - trots att musiken är bra av det jag hört. Eller band som Running Wild och Manowar, som förmodligen får många att rata dem redan utan att egentligen lyssna på dem, helt enkelt för att lyrik och tema inte lockar och känns lite nördigt.
Dessutom tänker jag att de skivor som verkligen får fäste hos mig ofta har ett djup i texterna som ger ett extra lager att upptäcka, men där är min utvilade och lite mosiga semesterhjärna lite för slö för att slänga fram massor av exempel.
Men.
Döden.
Det är ett alldeles utmärkt basämne om man vill skriva texter (ja, med mitt undantag från självmordet då)
Det finns dödsmetallens slafsande bland inälvor och gravstenar, odöda och skräck.
Där trängs det ockulta i såväl rock'n'roll som livet bortom döden som ger många av black metalorkestrarna sina svarta eldar.
Man kan också konstatera att själva rädslan inför döden, med dess ångest och frågeställningar också har en given plats.
I alla riktigt intressanta fall tycker jag att det är när döden ställs som kontrast mot livet som det är som mest intressant, som bäst.
Idag - liv, förhoppningar, vardag med alla dess brister, glädjeämnen och utmaningar.
Imorgon - döden, med allt vad det innebär för dig, baserat på din tro och dina övertygelser.
Om jag nu skulle starta ett band (eller kanske ännu troligare, bli som Demonaz är för Immortal och bara medverka med lyrik) så tror jag att det är där jag skulle försöka hålla mig.
Baserat på att musiken passade då.
Och jag inte fick prestationsångest.
Sannolikt att något av det skulle hända - troligare då att jag skulle försöka skriva något skönlitterärt.
Nå, hur som helst - jag vet egentligen inte var jag vill komma med det hela.
Delvis kanske det är en anledning att länka till den där fantastiska intervju, eller för att få höra era tankar om lyrik och texter.
Eller så saknar jag bara bloggandet lite, att sitta vid tangentbordet.
Du får oavsett gärna ge dina tankar på det där med text.
Vad gillar du?
Och har du något som ger dig kalla kårar och får dig att avstå?
Inlägg
