Werock fläskar på - månadsrecensioner!

Detta månadsskifte har Werockskribenterna verkligen fläskat på.
10 recensioner med så spretiga akter som Bonafide, James LaBrie, IWrestledABearOnce (högst betyg av alla i denna omgång med 9/10), Fleshgod Apocalypse och Watain. Bland annat.
Från min penna två helt olika alster:

Du hittar System Annihilated "Furor" samt Bazooka "S/t" om du klickar på respektive bild, och det är verkligen helt olika erfarenheter. En från Umeå, en från Grekland - och i en av recensionerna får du också veta hur det känns att pinka på ett kostängsel.
De är också väldigt olika i sitt betyg, där den förstnämnda sopar hem en betygsåtta medan den andra får kravla sig upp till hälften av det.

Nå.
Det om det.
Jag tänkte vi skulle prata lite mer om den här plattan och recensionen:

Watain "The Wild Hunt" tog alltså topplaceringen på skivförsäljningslistan, och det är väl ingen överdrift att säga att det är en av de största snackisarna i år. Fredrik delar ut 8 i betyg i recensionen och har en hel del poänger i sitt resonemang.
Jag har ett par varv med skivan under bältet, och närmar mig så sakta en recension... och den känns som en sådan som kommer ta lite tid att skriva.
Det blir till att väga sina ord, min inställning är nämligen en aning kluven så här långt.
"The Wild Hunt" är, med lätthet, den minst vildsinta skiva bandet kläckt ur sig - och det myntet har helt klart två sidor.

Nå - du hittar alla Werocks månadsrecensioner här. Det är mycket läsning.
Och duger inte det så har ju såväl Veckans Tips som Besatt sparkat igång igen. Du har har direktlänkar ute till höger om du kör fullversionssidan, och om du kör mobilversionen så klickar du här för Red Hot Chili Peppers-Besatt samt Napalm Death-Veckans Tips här.
Och för att lätta upp måndagen i övrigt bjussar jag på den här.
Ibland kan skyltar piffas upp så de blir roliga, och den som handgnuggat om ett "a" till ett "o" har faktiskt gjort en kulturell välgärning, vill jag påstå. 
Glad Måndag!

Rebellängeln vs Grekland

Imorgon, direkt på morgonkvisten, drar eder Rebellängel till Grekland.
Familjeresa.
Kreta.
All Inclusive.
Rebellängeln vs Grekland, alltså, och osökt kan man ju fundera på vad som kommer från det landet i musikväg. Svaret är... Rotting Christ. Typ. Och Ozzy Osbournes "nye" gitarrist Gus G (eller Kostas Karamitroudis som han egentligen heter, med bandet Firewind som bakgrund). Dessutom har jag med lämplig timing fått en platta med posten, ett promoex av bandet Bazooka.
Den skivan verkar inte vara min grej (har inte ens hört den än om jag ska vara ärlig, men texterna som är tryckta på insidan av plattans omslag är rena tramset), men vi ska väl ge det en chans.
Jag hade tänkt ta med mig lite intressant lyssning hur som helst, efter frågan om hur man ska närma sig Rush häromsistens. Beställt just "Moving Pictures" som får ledsaga undertecknad, och jag räknar med att få några timmar med lurarna i alla fall. Dessutom mer intressant musik i form av Alice In Chains "The Devil Put Dinosaurs Here" samt Metallbibliotekariens senaste kärlek Extol och deras återvändo med självbetitlad giv... MEN - det ser inte ut som om leveransen hinner komma.
More info to come om det senare, alltså.
Annars vill jag slå ett slag för de här två skivorna:

Ja, jag vet att ni vet, men ändå.
Jag recenserade dem båda nästan samtidigt på Werock. Orchid fick en sjua i början av juni, Kadavar drog in en åtta i början av maj.
Jag har spelat dem båda en hel del så här långt i sommar, och tamejtusan om det inte är sådana där skivor som bara växer och växer på en.
Det tycks aldrig ta slut!
Gillar du svängig rock'n'roll så kan du inte missa dessa alster, vill jag påstå.

Och, på tal om att inte issa alster.
Det har tydligen gått fullständigt överstyr med mitt vad med hustrun. Det där om 100 skivor per år. Kolla hur det första halvåret ser ut...

Nä.
Det blir inte under hundra nu heller. Faktum är att juli enbart räcker till för att ta oss över det strecket... och den enskilt största anledningen till det är mitt sökande efter den där magiska "kicken" som man kan få av en riktigt bra skiva. 
Som är en av anledningarna till att just Besatt varit en av serierna som rullat under våren.
Och därför, vänner, kommer min frånvaro den kommande veckan att gå i skivornas tecken ändå.
Här på bloggen.

Du kommer att få Record Madness om bokstaven T.
Du kommer att få ett försök till beskrivning om hur det är att vara på den ständiga jakten efter SKIVAN som får resten av världen att tappa färgen.
Du kommer att få en överraskning när det gäller Besatt.

Det händer alltså en del, även om tempot såhär under sommaren bedarrar.
Jag är nog antagligen rätt borta dock. Känns inte som om stället vi ska till är internets förlovade land direkt, och det ska bli rätt skönt faktiskt.
Man kan behöva gå på nätsparlåga ibland.
Och bara njuta av bra musik....