Veckans Tips: ELEVATORS TO TH EGRATEFUL SKY "Cloud Eye"

Veckans Tips den här gången är sjukt udda för att vara Rebellängeln - vi snackar alltså stoner/fuzz från Italien! ELEVATORS TO THE GRATEFUL SKY och deras "Cloud Eye" står i centrum i denna lite oväntade vardagsbetraktelse...

Record Madness: E

Record Madness är en bloggöverskridande serie inlägg där eder Rebellängel och Stones på Tune Of The Day dyker ner i våra skivsamlingar och sedan passar bollen vidare.
Alltså - det startade med att jag dök ner i bokstaven "A", för att sedan, när inlägget avslutades, skicka vidare att Stones skulle starta med bokstaven "L". Han visste inte vilken bokstav det skulle bli, och det betyder att när han väl fått "L" så hade han fria tyglar att skriva sitt inlägg hur och när han ville - så länge han avslutade med att välja en bokstav som han skulle skjuta tillbaka till den ovetande Rebellängeln. 
Och så har vi hållit på.
Det har väl tagit snart 1,5 år nu, och vi har publicerat en 7 bokstäver var så här långt.
Blir liksom så, det hamnar inte överst i listan man gör - och det tar också en hel del tid att pilla ihop ett sånt här inlägg (speciellt för Stones, dels för att han är noggrannare med bilderna än vad jag är, och dels för att han har så sjukt mycket skivor...!).
Du har alla hittills publicerade artiklar i serien i detta arkiv om du är nyfiken, och hela syftet med serien är faktiskt inte att lura Stones att visa alla godsaker han har i sin hylla även om man kan tro det - istället är det att på ett lustfyllt sätt visa på hur en skivhylla kan se ut, i all sin spretiga underbara och konstiga form.
Det samlas ju märkligheter under året, och det upptäcks - i falla för min del - en hel del hål som jag knappt visste eller trodde att jag hade.
Det är helt enkelt kul!
Så.
Dags för min senaste utmaning.
Stones avslutade ju bokstaven "E" med att kasta tillbaka samma bokstav till mig.

RECORD MADNESS: E
Ärligt talat... jag har bävat lite för den här bokstaven. E.
Bokstäverna A-D upptar typ halva skivhyllan som det känns, medan bokstäverna E-H är klart minimalistiska, och av alla dessa så har jag noterat att bokstaven E är underrepresenterad. Det är så enkelt att jag känt lite prestationsångest!
Nåväl, skit i det - det blir en lite annorlunda utmaning.
Vad finns det på E, vad saknas - och varför det?
Låt oss kika, helt enkelt!

Här står de.
Samlade i sin enstaka prakt. Delar hylla med "D", men då har "D" ett hyllplan till...
Kan inte vara mer än ett tjugotal eller så, och jag har faktiskt funderat en del på hur det kan komma sig att det inte är fler?
Slumpen, tror jag, för det finns mycket bra grupper på just "E" - men jag har inte speciellt många skivor av någon enskild artist.
Det är väl de här som har flest representanter..

Just det.
Entombed - med skivan som jag hämtat mitt nickname från längst fram. "Morning Star" som inleds med helt magiska "Chief Rebel Angel"!
Ändå ser ju alla att här finns det hål.
"To Ride, Shot Straight And Speak The Truth", någon? Som exempel?
Nåväl, detta är en del av grejen med Record Madness, det blir liksom en inventering!
Bara att addera lite plattor på den där ruskigt långa listan med "....att köpa..."

Okej.
Vidare.
Och jag tror att vi tar dubbla foton av lite oväntade och udda plattor härnäst.

 

 Överst - det som inte är hårdrock. Rätt lite faktiskt, och riktigt spretigt. E-Type, Eminem, Eagle-Eye Cherry (borde han vara sorterad på "C" egentligen?) och en samling med Elvis.
Underst lite överraskande för att det faktiskt inte finns mer.
ELO har jag bara en samling med, och det finns dessutom enbart en enda giv med Edge Of Sanity. Det är verkligen inte mycket att hänga i julgranen, men det är kanske den viktigaste Edge Of Sanity-skivan: "Unorthodox". Eller, vad fan vet jag, jag har ju uppenbarligen inte koll, haha! 

Trots att "E" inte har speciellt många skivor i min hylla har bokstaven vaskat fram ett par riktigt bra Veckans Tips, tycker jag.
Dessutom är de nästan färgkodade på ett häftigt sätt, eller hur?
Eldbakgrund och svart olycksbådande front med rök på..

Skivorna där uppe är Ex Deo "Romulus" samt tyska Exumer "Possessed By Fire", medan det undre alstret är Electric Wizard "Black Masses". Tre rätt olika stilar, tre rätt olika alster men jag gillar dem allihop.
Så pass mycket att jag kan reagera på att jag ju faktiskt inte fått tummen ur och dragit på mig fler skivor med dem, framförallt med Electric Wizard som ändå har en ganska diger katalog. Kan ju bli svårt med Exumer, det finns liksom inte lika mycket där... 

Okej. Vad finns det mer då?

 

 

Mycket blandade bilder, detta.
Toppbilden visar Electric Boys, Eclipse och Evilyn Strange i en salig blandning.
Samtliga dessa är sådana där som inte spelar mig så stor roll, liksom.
Jag varken gillar eller ogillar dem.
I mitten ett band som jag först gillade, sen inte (för att det var lite ohäftigt, kanske?), och nu tycker är lite bra igen. Ett band som nog samtliga rockers har någon form av relation till.
Europe.
Du vet.
"The Final Countdown". "Cherokee". "Caaaaaaaaaaaarie".
 De skulle jag egentligen gärna ha fler skivor av (och så dyra kan ju inte de vara numer, eller hur?), men där står enbart en samlingsplatta samt pärlan "Secret Society" som faktiskt är otroligt mycket bättre än du tror.
Vi avslutar denna bildsvit med lite nyare saker.
Extol, som jag inte tycks fatta trots flera varv och ett antal personer som säger mig att detta borde vara precis min grej (varför blir det så ibland?) och Exodus ("Exhibit B: The Human Condition") som ju är rätt bra men jag av någon anledning ändå inte har mer material av (hey, "Bonded By Blood" någon?!?).

Ni ser mönstret va?
Enkelskivoreller fåtalet skivor med typ alla grupper.
Vi ska avsluta med två grupper som det nog ändå är konstigast av allt att jag inte gått bananer på och inhandlat mer av. Två norska band.
Emperor och Enslaved.

Mest konstigt med Enslaved, faktiskt.
Med tanke på att jag gillade "Ruun" starkt, och fullkomligt föll pladask för "Riitiir" samt deras digra utbud av skivor så finner jag det udda.
Det får åtgjärdas.
Helt klart!

Sen är det faktiskt slut på fysiska skivor.
Elektroniskt finns lite att addera, men det är inga mängder. 
Empire "The Raven Ride".
Egonaut "Mount Egonaut"
Elevators To The Grateful Sky "Cloud Eye"
Typ.
Promos som jag spelat rätt mycket ändå, men inte funnit tillräckligt magiska för att köpa den fysiska skivan av, alltså. Inte mycket att orda om.

"E" är avklarat, och det blev ju ganska smidigt när det inte var så många.
Det betyder att det är dags att bolla tillbaka till Stones på Tune Of The Day, och den här gången ska vi ta en bokstav som jag tror det kan finnas en hel del under.
Vi ska kolla på bokstaven "I"där jag tänker mig att Thetanias favoriter In Flames är väl representerade, och där det säkert finns en hel del godsaker i form av samlarföremål och/eller signerade alster...

Mycket nöje! :)

Metallbloggen lyssnar på: Deep, Gudars Skymning & Elevators To The Grateful Sky

...ibland kommer skivbolag med promos som inte riktigt fastnar för mig. Beroende på vilka bolag och vad jag normalt brukar tycka om deras releaser så försöker jag ändå ge det en chans, och ett sådant är just Record Heaven och Transubstans Records (du har väl läst min intervju med gänget bakom?)...men stundtals räcker inte ens den intentionen.
Det är så här - ibland orkar man lyssna igenom och skriva en vettig recension i alla fall, nyanserad och med ett knippe varv av skivan bakom sig fast an kanske inte gillade den, medan det andra gånger konkurrerar om uppmärksamhet som gör att man helt enkelt inte kan och orkar ge skivorna den uppmärksamhet jag tycker en recension förtjänar.

Här är tre skivor faller inom den sistnämnda kategorin, och jag tänker därför avhandla dem lite kortare i detta inlägg! 

Deep och Elevators To The Grateful Sky hämtas från Italien, medan Gudars Skymning, med det namnet, förstås har Svea Rike som hemvist.

Från toppen så kan man konstatera att det som vanligt finns en grundläggande kvalitet i de släpp som kommer från Transubstans/Record Heaven.
Det gänget släpper inte ifrån sig alster som är dåliga, och och vare sig Deep eller Elevators To The Grateful Sky är några undantag från den regeln.
Däremot sitter båda med samma svaghet, och det är i mina öron sången.
Den är inte alltid bra, och många gånger använder (främst Deep) ganska mycket dist på den, vilket får en att misstänka att även de egentligen tycker att det kanske inte är den starka sidan.
Musikaliskt så är det en form av doom/stoner/sludge som bjuds, och det finns riktigt många bra partier på båda skivorna, likväl som det finns en hel del sköna riff.
Promomaterialet presenterar de båda Italienarna på detta sätt:

OK, so you hear about a lot of bands fetching inspiration from the 70's / 80's heavy scene.
Now here's a band that does more than fetch inspiration from that era - they ARE that era.

Italian sludge masters DEEP has with their debut album "Vol. 1" successfully turned back the clock 30 years,
combining fast fuzzed-out riffs with doomsday drum beats. This is an utterly retro sounding production with
raw distorted guitars, and a feeling of old satanic sacrifice, taking the best from then and now.
Right up the alley of old PENTAGRAM, old DEATH SS, WITCHFINDER GENERAL, and new comparisments of ORNE,
WINDFALL and LORD VICAR to mention a few.


 

ELEVATORS TO THE GRATEFUL SKY (ETTGS) hails from Palermo, Sicily, a place where scorching heat makes music - and stoner rock, in this case - particularly angry and dazed.
Combining 70's heavy rock riffing with psychedelic flights, doom metal dirges and a whole palette of influences, ELEVATORS TO THE GRATEFUL SKY aren't afraid to
roam across different styles while keeping their fuzzed-out wall of sound intact. This record is embraced by a beautifully drawn artwork - made by Sandro (vocals) - that really
embodies the psychedelic experience and allows you to join the turbulent world of ETTGS.
Don't miss out on this stone-rocker from Transubstans Records!
Recommended for fans of SLEEP, DOZER, KARMA TO BURN, KYUSS

Sist ut är Göteborgs Gudars Skymning - men de har faktiskt också en anslutning till Italien eftersom deras andra platta gavs ut på Italienska Bloodrock Records. Denna tredje giv är rock/blues med svenska texter, och den faller mig inte riktigt på läppen.
Vete fan varför, men det känns nästan alltid som om det är en alkoholromantiserande bard på Söder som sjunger när det är sådan musik på svenska.
Hur som helst, såhär lyder press samt provsmakning:

5 years after Gothenhurg band released their debut "Dansa tillbaka till din grav", the band strikes back with their 3rd effort after the second album, "Mörka vatten", released on Italian Bloodrock Records. Again, the band takes the best out of the old blues, and the old classic hardrock, and delivers a heavy powertrio alike music with outstanding guitar licks. Easily compared with other Swedish veterans such as ABRAMIS BRAMA and MAGNOLIA. Includes a cover of CORNELIS VREESWIJKS "Sluskblues", a move that is dared, but resulting in a very fine outcome ! 


Bra så va?
En fin lördagsblandning!