Årets mest uppsnackade produkt?
Svenska Ghost debutplatta "Opus Eponymous", utan tvivel. Just nu går det inte att bortse från snackisen som bandet är, och både Close Up och Sweden Rock Magazine körde varsin grej med gänget i senaste numret. Dessutom hypas de av Fenriz i Darkthrone på dennes blogg.
Anledningen är förstås till stor del det hemlighetsmakeri som bandet har när det gäller sin identitet, men precis som vanligt hade det inte räckt speciellt långt på egen hand.
Det krävs ju även låtar för att det ska lyfta, och det är väl det som är skillnaden mellan Ghost och exempelvis The Way Of Purity som också försöker sig på detta trick.
Det svenska spöket är fyra kåpklädda anonyma människor som hanterar instrumenten, och en dödskallesminkad påve som besjunger Lucifers lov, och i sig är väl kanske inte det en anledning till att snack. Sådant har black metal scenen försett oss med under årtionden.
Det hela kombineras dock med medryckande, trallvänliga låtar av modell rock'n'roll, allt kryddat med ren sång som hyllar Satan. En svartmässa med lockande enkel tillgänglighet, helt enkelt.
Skivan innehåller också ett par riktigt bra låtar, exempelvis "Ritual", "Satan Prayer" och "Death Knell", men det är ändå oundvikligt att denna typ av musik jämförs med The Devils Blood. Trots allt är ju inte konceptet helt nytt, och de senaste åren är det väl just holländarna som rönt störst framgångar inom genren. (Du kan ex kolla in recensionen av plattan "The Time Of No Time Evermore" eller EP'n "Come, Reap" som blev Veckans Tips för att få en fingervisning...)
Och det är faktiskt inte så bra för Ghost.
I mina öron når man nämligen varken lika högt eller med samma bredd i materialet.
Trots allt, detta är bra och lättlyssnat, och det kommer garanterat att spelas en hel del av mig. Det finns en lucka att fylla med den här typen av skiva, och låtar som "Elizabeth" är som skrivna för att locka oanande oskyldiga bättre hälfter och ungdomar in mot den mörka sidan.
Det är mycket möjligt att detta är första steget på en stege som slutar med exempelvis Watain!
Du hittar mer om bandet på deras MySpace, eller som vanligt via Spotify.
Helt klart är det intressant att kolla in, men på frågan om bandets kvalitet motsvarar hypen så måste jag nog svara... nej.
Jag tycker inte det. Sannolikt får jag väl anledning att ändra mig så småningom, men just nu är jag faktiskt lite besviken. Jag trodde helt enkelt att det skulle vara ännu bättre...
Betygstrean är väl i o f s stark, men någon renodlad kandidat till min årsbästalista är det inte!
Bästa Spår: "Ritual", tycker jag. Riktigt skön låt!
Ghost "Opus Eponymous" - 3
Inlägg
