Recension: Khoma "All Erodes"

Allvarligt - borde inte Khoma vara precis hur stora som helst?
Musiken som bandet levererar torde ju passa i stort sett vem som helst, oavsett om du nu är en smått förvirrad tonåring som söker din identitet och mest vill få hångla med nån eller om du är en småbarnsfar på 30-40+ som fortfarande kämpar för att hålla kvar vid din sista ungdomsutpost genom att spela emotionell musik i bilen på väg till jobbet (och mest vill få hångla med någon).
Med tanke på vad som spelas på radion i detta avlånga land så tycker jag att Khoma borde hamna högre upp än vad man faktiskt gör, såväl på topplistor som på arenor.
Bandet borde fylla större spelställen än Debaser Slussen, liksom.
Okej, man håller hårt på sin integritet, och vill kanske inte spela med i det kommersiella spelet som man kanske behöver för att slå stort, men ändå.
Kvalitet brukar ju lysa igenom - och det är ett ord jag förknippar med bandet.
Kvalitet.
Fjärde given "All Erodes" består om jag förstår saken rätt av rätt många spår som bandet av någon anledning inte känt passat in i tidigare släpp ("Tsunami" från 2004, "The Second Wave" från 2006, "A Final Storm" från 2010 heter föregångarna) men ändå är inte detta en så spretig platta som man kan tro. 
Visst, avslutsspåret "All Like Serpents (Remix)" är udda disco/ambient/post-rock och inte speciellt bra, men annars är det ju Khoma som vanligt.
Det startar med lite finstämt piano och snälla "In Ruins" innan skivans toppar "Just Another Host", "Dead Seas", "Give It Meaning" och "Death Throes" tar vid.
Totalt 9 spår, men eftersom jag med tiden slutat lyssna på den sista låten så kan man säga 8 stycken låtar som alla är Khoma.
Jan Jämte sjunger som vanligt förunderligt bra, omslaget är finurligt med egen kod för bokstäverna så att man får klura ut låttitlarna med mycket och stort besvär (passande, så här i juletider!), och skivan som helhet har det där särdraget som bandet klarar av att leverera.
Det som gör att det är både lättillgängligt och lite svårt på samma gång.
Det som gör att jag inte fattar att bandet inte är större.
Som borde göra dem mega.
Nå, så är det inte, men det kanske inte är något att fästa uppmärksamhet på. Man kanske bara ska vara nöjd över att befinna sig inne i den exklusiva skara som kan bilda Khomaklubben, och vara nöjd med det.

Betyget då.
Hur blir det med betyget?
Det blir bra, men ändå inte riktigt lika bra som exempelvis "A Final Storm" eller än hellre höjdpunkten "The Second Wave". Skivan är jämn och bra, men saknar de där riktiga superlåtarna, tycker jag. Jag landar ändå på en 4:a i mina tankar, vilket ju säger en hel del om bandets nivå.
Bästa låten heter nu "Dead Seas", tycker jag.
Tyvärr finns skivan inte på Spotify, i alla fall inte ännu (resterande av bandets alster finns där dock, så det är väl kanske bara en tidsfråga - och dessutom klarar man sig kanske lika bra med dem, enligt texten i denna recension...)

Khoma "All Erodes" - 4