Veckans Tips: The Crystal Caravan "Against The Rising Tide"

It's better to burn out than to fade away.
Därför ska vi nu avsluta denna höstsäsong av Veckans Tips med den skiva som kanske svänger hårdast av alla som hamnat i min väg de senaste åren: The Crystal Caravans "Against The Rising Tide".
Vi ska denna gång INTE landa speciellt mycket i hur bandet levererar (det hittar du istället mer om i recensionen som en gång i tiden skrevs för Werock).
Vi ska INTE heller prata så mycket om den borttappade intervjun vid julbordet för ca två år sen, eller hur man kan koppla ihop den här skivan med en öl som smakar frukt (det hittar du istället här om du nu är nyfiken).
Vi ska däremot låta musiken stå i centrum.
Öppna Spotify.
Ladda denna skiva.
Häng med!

Svänget och drivet i inledande "We Always Lose". Lyssna på det. Känn det.
Svårt att sitta still?
Precis. Höj volymen och dansa!

60-talsvibbarna i "Love And Direction, det smygande vemodet i fina "Apple Hotel"?
Visst. Framförallt den senare är en sån där som växer med lyssningarna, och där sången verklikgen kan ge gåshud.

Det obarmhärtigt ösiga gitarrspelet som inleder "I'm A Stone". Hur "Blues Blues" lågmälda stämning bygger en egen plats i tid och rum eller hur fort man kör bil till en låt som "Take What's Yours" - allt är antagligen ett resultat av ett band med spelglädje som sätter skivan live i studio.
Och då har vi ändå kvar mäktiga avslutningen "Wrecking Ball", dryga 8 minuter som hämtat från en av Black Sabbaths försa fem-sex plattor...fast med bättre sång. Den låten har jag varit nära att plocka med i samband med sammanställningen av skivan till Hårdrockskvällen både 2011 och 2012. Återstår att se om jag tar med den till det kommande evenemanget 2013, omöjligt är det verkligen inte.
Magi finns det nämligen nästan alltid plats för.

"Against The Rising Tide" är bandets andra platta, och jag hoppas verkligen att vi snart får se en uppföljare. The Crystal Caravan måste nämligen räknas till en av de mest spännande rock'n'roll-akterna vi har i detta avlånga land!