Citatet: Kirk Windstein, Crowbar

Veckans Citat finns inte mer.
Det heter under 2013 Citatet, och kommer istället för att publiceras varje måndag morgon att köras varann söndag. Kungen är död, länge leve kungen, typ.
Under ett tag framöver är också ambitionen att det "inte bara" ska vara ett citat som levereras, utan att serien ska kunna bära söndagarna mellan serien Besatt, och därmed bjuda på lite mer läsning än vad man kan tänka sig vid första anblicken.
Lyckas jag så ämnar jag också tillägna dessa Citat till lite botaniska övningar i mitt eget samvete och min egen högst förvirrade hjärna. Hur länge det håller i sig vet man int, men...ja... vafasen. Sikta på stjärnorna och allt det där.
Gamla Veckans Citat finns i arkivet på högerkanten eller via denna länk, och såhär till premiären ska vi ha en låttext från en skiva som får stå lite i fokus.
Skivan är Crowbar "Sever The Wicked Hand", och vi hämtar texten från spåret "Liquid Sky And Cold Black Earth".

 "Liquid Sky And Cold Black Earth"

Liquid Sky And Cold Black Earth
Thank You For This New Rebirth
Things Are Now What They Should Be
Broken Soul Has Been Set Free

Will To LIve Was Sinking Slow
I Had Fallen Far Below
Burning Sun Did Not Exist
Emptiness And Swollen Fist

Thru You I've Been Reborn
My World No Longer Torn

Now The Tears Have Dried And Gone
Living For The Golden Dawn
Time's No Longer Standing Still
Lost The Pain And Gained The Will

Thru You I've Been Reborn - My World No Longer Torn
As Darkness Fades Away - That Light Begins To Stay

Crowbar

Har du upplevt äkta sorg någon gång så kan du förmodligen, liksom jag, känna sanningen i de där raderna. Insiktsfullt, angränsande till religiöst, men blytungt levererat.
Och det är egentligen just leveransen vi ska prata om mer i detta Citat. 
Eller, rättare sagt, min avoga inställning till bandet.
Det var (som så många andra gånger) Per som propsade på att jag skulle lyssna på Crowbar och just den här plattan. "Du skulle gilla det", sa han, efter att jag hållit emot ett tag.
Okej, sa jag, om du medverkar på en 3 Röster om skivan. Det gjorde han... men nu ska jag erkänna en sak, anledningen till att jag var så avogt inställd från början.

Jag får ibland för mig saker.
Alltså, inte att det är spöken som pratar med mig eller så, men jag bildar mig ibland uppfattningar om exempelvis musik - och det på helt lösa och påhittade grunder som jag sen har svårt att överge. Fast jag ju vet att de är just lösa och påhittade!
Jag hade bestämt för mig att Crowbar skulle låta på ett annat sätt.
Igen, av någon anledning.
Att det skulle vara juvenal hardcore som gick ut på att folk skulle köra wall of death. Typ.
Med barnsliga texter och rätt banala riff som körs med mycket dist och hög mixning.
Så är det ju inte. Alls.
Men ändå hade jag ju fått för mig det, och håller liksom fast vid det.
Det finns andra sådana grupper också.
Såna som jag egentligen aldrig hört mer än kanske 30 sekunder på Spotify på skitlåg volym i ett kontorslandskap på ett par datorhögtalare, och där kanske namnet, ett omslag eller en intervju jag skummat igenom får mig att liksom... hitta på hur de låter.
Det är ju egentligen inte okej, jag fattar det, men jag gör det ändå.

Därför behövs det folk som Per och band som Crowbar. 
Som öppnar öronen på mig.
2013 ska jag försöka bättra mig. Lyssna ärligt på band utan att jag tror att jag vet vad de låter som!