Veckans Tips: Konkeror "The Abysmal Horizons"

Michiganbandet Konkeror har inte bara ett riktigt fult omslag på sin skiva "The Abysmal Horizons", man bryter också en barriär här på Metalbloggen.
Detta är första gången som jag skriver ett Veckans Tips utan att ha den fysiska skivan i min hand, och det ska bli spännande att se om så är fallet när detta väl publiceras.
Så här: texten du läser nu är skriven i månadsskiftet oktober/november 2013, och jag har köpt skivan från bandets bandcamp. 
Där står (stod?) att man får hem ett fysiskt exemplar av sin CD, men att det ingår en gratis nedladdning.
Jag har alltså laddat ner skivan och lyssnat sönder filerna (ni hör ju hur illa det låter, man kan säga att man spelar sönder en skiva - speciellt en vinyl - men inte en fil...) i väntan på att skivan ska anlända.
Det har den inte gjort, en tre veckor efter beställning, så det ska bli intressant att se om den har hunnit dyka upp när detta Veckans Tips avtäcks, alltså... nu.
Anledningen till att allt skrivs i förväg är då denna hemliga grej.
Den här plattan kommer att vara/var representerad på Hårdrockskväll 2014, men i min strävan efter att överraska folket så har jag hållit den hemlig och istället skrivit ett Veckans Tips i förväg.

Skivan är släppt 2012, och på den hittar man dödsthrash med progressiva inslag samt en så löjligt hög låtskrivarkompetens att man nästan baxnar.
Det var Metallbibliotekarierna som hade med gruppen på en Fredagslista, och efter att jag väl lagt rabarber på plattan så kan jag avslöja att jag strecklyssnade närapå 20 varv med den. Det är en av de starkaste upptäckter jag gjort på senare år, och anledningen är enkelt:
all spår är bra.

No fillers, just killers.
Från inledande furiösa "I, Monolithic" och ruggigt svängiga "Towers" till pärlor som titelspåret eller fantastiska "Creator/Destroyer" så är det här helt magiskt. Och då har man ändå kvar långa underbara "The Pillars Of Creation" samt alla andra höjdare.
8 låtar lång är skivan, och när detta skrivs har jag nog haft nästan alla dessa låtar som givna för Hårdrockskvällens begivenhet, lite beroende på när jag vill placera Konkeror.
Ska det få öppna min skiva för kvällen, eller avsluta?
Ligga i mitten som ett andningshål?
Det återstår att se, och jag inser också när detta skrivs att det blir lite kul att se hur det blev till slut.
Oavsett - den här skivan måste du ha om du gillar progressiv döds som har lång livskvalitet.

Bandet består av Eric Zwicker och Jake Plater på gitarr, Jeff Beuchamp på bas och sång samt Tobias Dennis på trummor, och är det något jag önskar så är det att detta band plockas upp ett riktigt stort bolag och ges chansen att slå igenom. De får väldigt gärna komma till Stockholm och lira, för övrigt, för det här skulle jag vilja se live.

Frågor på det?
Inga? Då så. In med dig och kolla skivan nu. "The Abysmal Horizons" av Konkeror är ett av de bästa tips du kommer få på länge!
 

Lightsabres, parkeringsautomater, Pulverized Records, livet...

Lördag, och egentligen skulle jag ha velat vara på såväl Red Fang-giget igår, som spelningen med Tribulation och Vampire ikväll.. men, jag är helt ärligt jävligt slutkörd.
De senaste månaderna på jobbet, sen årsskiftet egentligen, har varit helt galna.
Kvällsaktiviteter, hals-över-huvud-jobb hela dagarna, möten dagarna i ända och jobb på kvällen för att hinna med allt mellan dagarna. Och träning på det.
Så jag pallar fan inte. Tror ja. Kvällen har ju inte hänt än.
Hade tänkt pressa in i alla fall en av dem, men jag fixar det kanske inte.
Det känns som om jag inte sett familjen på flera veckor, typ, i alla fall inte i vaket tillstånd när samtliga är närvarande och friska.
Så det blir en sån helg nu, och vad passar då bättre än ett inlägg av modell pyttipanna?
Blandad kompott?
Just det. Inte mycket.
Vi börjar med Lightsabres. 
Jo, det står det i den extremt svårlästa loggan på bilden överst, fast det knappt går att tyda.
Bandet/killen bakom detta är John Strömshed, och egentligen visar sig Lightsabres vara ett sidoprojekt från huvudsysslan Tunga Moln.
Istället för blues så är detta skitig rock, med hgårt distad sång och korta slagfärdiga låtar. Skivan heter "Demons", och är för mig ett skönt sidospår från mitt normala lyssnande, även om jag faktiskt kan tycka det är synd att man har sången så "warped", då Strömsheds stämma är väldigt bra som den är... Nå, vill du ha hjälp att tyda vad låttitlarna på baksidan betyder (andra bilden) så kollar du in Spotify. 
Jag fick ett vinyl-ex av skivan från bandet, och vi kan väl säga som så att.. försten att tolka vad låt nummer 7 heter vinner skivan? Känns det bra? (förresten, hur fanken postar man en LP...? Bra tips mottages!). Svara med en kommentar till detta inlägg, helt enkelt.

Annars har livet rusat fram sista tre-fyra veckorna, och jag kan konstatera att trots att jag petar in en hel del grejer på bloggen så sker det mycket som jag knappt hinner kommentera, såväl inom det musikaliska livet som i det verkliga, rätt alldagliga, livet som jag lever. Ska vi ta ett svep? Tror det va, så kanske vi hinner beta av lite. Vi börjar med.... parkeringsautomater.
Har haft en run-in med två stycken, men på bild får du en.

Okej. Som du ser var den ur funktion. I ett garage som varit ett gammalt skyddsrum, och därmed saknar mobiltäckning. Men, tänker jag, jag vill ju inte ha parkeringsböter, så jag noterar nummer och automatsiffror och går upp ur underjorden för att ringa. Det är bara det att numret inte fungerar, "har ingen abonnent". Vid det här laget var det bara att gå på det möte jag var på väg till, och när jag kommer tillbaka en timme senare så...

Jodå.

Böter.

Och då börjar man ju - rätt arg - leta noggrannare. Då visar det sig att man satt upp ett anslag på sidan av automaten, och där står... ett annat telefonnummer, och ett annat automatnummer. Till ett annat parkeringsbolag. Som inte har någon automat i garaget.

Antagligen har väl de nya (Q Park) köpt de gamla (Carpark), men inte orkat skylta om.

Så det är till att överklaga då.

Och vilka överklagar man till?

Just det.

Q Park.

De som struntat i allt och delat ut dessa böter.

Sannolikheten att jag kommer få gehör för mina åsikter är väl ungefär en snöbolls chans i helvetet, men visst är det märkligt? Att de själva får bestämma om de har gjort fel, och inte behöver granskas av någon opartisk?

Dagen efter då. Ett annat garage. Ny automat - också ur funktion.

Då tänkte jag att det var någon som skämtade med mig, men det var ett annat bolag än Q Park (burn in hell, futhermuckers!) som helt enkelt hade rätt nummer på automaten.

man kunde prata med dem.

Allt bra.

Det hade kunnat sluta precis som det verkar vara för Mastodon.

Jag följer dem på Facebook, och den senaste tiden handlar ALLT om att man säljer ut grejer som man använt. De verkar ha parkerat i Q Park-garage å det grövsta eftersom de har sånt sug på pengar. Fast å andra sidan innebär det ju att man som fan kan köpa gitarrer och grejer som bandet spelat på, det kanske inte är fel...?

För övrigt så springer jag en del nu. Även på kvällar. Det är inte alltid skitenkelt att ha disciplinen att ge sig ut när barnen har nattats och det är mörkt ute, men det har ändå gått hyggligt. Och då är det dödsmetall som som gäller. Och som vi vet - när man vill ha dödsmetall så rekommenderar jag den här etiketten...

Jag måste säga att de har en närmast osviklig känsla för just döds av hög kvalitet.
Kolla bara ett band som Interment och deras "Into The Crypts Of Blasphemy".

Den vill du inte ska gå dig förbi om du gillar döds, och känslan av att vara jagad av den musiken när man är ute och springer i mörkret, själv... jag lovar, frekvensen på benen ökar!

Personligt rekord på min vinterslinga (den är 7,25 kuperade km om det är inte är snö och man kan gena lite i hörnen vid en del svängar, men typ 7, 35 om snövallarna tvingar en att följa de plogade cykelvägarna exakt) är dock satt till Running Wild "Death Or Glory", kanske världens bästa power metal-platta. 32:49. Undrar vad den kvällen hade resulterat i om jag spelat döds...?

Det jag vet att det resulterat i är att inte orkar läsa. Sweden Rock Magazine, Close-Up Magazine... Det ligger en hel trave tidningar som jag inte hunnit ge den uppmärksamhet de förtjänar. Bland annat vet jag att det finns information om Entombed, eller Entombed A.D som L-G Petrovs gäng heter, och eftersom jag efterfrågade att de skulle ta bladet från munnen så vill jag ju veta.

Vi får se, ska försöka hinna läsa lite i helgen så kanske det kommer ett inlägg om det under kommande vecka.

Annars har det mest varit ishockey som jag orkat med. Slappkolla. Semifinalklart i slutspelet nu.

Skellefteå-Linköping och Växjö-Färjestad.

Jag tror att den första matchserien blir rolig att titta på för den som inte hejar på något av lagen. För oss som har hjärtat med kommer det väl mest att bli plågsamt. jag tror ändå att Linköping har bränt mycket krut för att ta sig till semifinal, så i slutänden torde de svartgula ta sig vidare. Men fan vet. Med Linköping och Roger Melin vid rodret kan det sluta hur som helst. Den andra serien kommer bli fysisk och förmodligen sövande tråkig. Defensiv, defensiv, defensiv. Växjö har vunnit alla matcher i grundserien mot Färjestad, och har hemmaplansfördel samt bra form. Alla tecken talar för smålands nya stolthet - utom att det är just Färjestad. Slutspelsrävarna. Jag tror det blir sju matcher i den serien, och törs inte gissa vilket av lagen som drar längsta strået...

Hur som helst - som avslutning på det här synnerligen spretiga inlägget kan vi konstatera att Konkeror släpper "The Abysmal Horizons" på etiketten Lacerated Enemy Records, och då får den nytt omslag.

Överst det gamla, underst det nya.

Vilket föredrar du?

Jag vet inte jag.
Det nya är kanske objektivt snyggare, men jag upptäckte ju - och köpte - skivan med det gamla, lite ostigare omslaget (som visserligen är rätt fult, men slår an en sträng av glädje hos mig).
Du har väl inte missat den?
Kolla i så fall in på Spotify, genast.
Riktigt jäkla tokbra platta!

Så. Vi ses!

Citatet: Konkeror "Towers"

Vänner - idag startar Citatet om med vårsäsongen, och trots att jag hade tänkt starta med ett slagfärdigt och putslustigt val så blir det inte så.
Anledningen är relativt enkel, jag är nämligen fortsatt helt begeistrad i skivan du ser avbildad ovan.
Konkeror "The Abysmal Horizons" är typ det bästa sen skivat bröd, och en av de största upptäckterna jag gjort för egen del på bra länge. Att skivan är utgiven på egen hand och inte på ett stort skivbolag är inget annat än en gåta för min del, men det kanske vi kan ändra på.
Låt oss sprida ordet, det uppdrag jag startade i samband med Hårdrockskväll 2014.

Den här skivan kommer, förstås, att bli Veckans Tips vad det lider.
Inte ännu dock, eftersom denna vårens tips är färdigskrivna i förväg i samband med mitt hemliga projekt.
Det är bara det att jag faktiskt inte kan hålla mig.
Jag spelar den här skivan så mycket att det är rent av löjligt, och just nu är det den här låten som sitter starkast. Spår nummer 2, "Towers", där svänget är rent av obarmhärtigt bra.
Faktum är att det är så bra att det  alltså puttar ut den säsongsstart jag hade tänkt mig.
Du har väl inte missat den här skivan?

"Put to sleep the infinite knowledge, for they've become aware
Mere mortals can never be Gods, their pursuits will only end in vain!

Along the way, we have lost our essence
We have suffocated under tyhe weight of our fallen towers"
Towers, Konkeror
 

Hårdrockskväll 2014 - Mina val!

Här kommer de.
Mina val från gårdagens Hårdrockskväll, som utlovat.
Det blir en bild från skivan ifråga, samt en kortare anledning till varför just den låten valdes. Dessutom kan jag utlova att samtliga dessa skivor kommer att få sin kvart av berömmelse i samband med ett Veckans Tips under vårsäsongen. Då får du mer info.
Nu ligger dessa spår i fokus.
Håll till godo!

1) "Wolf Eyes" - Sons Of Aeon

Det finns ingen anledning att gå som katten runt het gröt.
Starten på min skiva och mina val räknar in med ett par snabba pukslag, sen får man knappa 4 minuter ren genialitet från finska Sons Of Aeons självbetitlade debutskiva.
Detta torde gå hem i alla läger i samfundet, oavsett om man har sin bas i elakare eller snällare hårdrock. Den som inte gillar detta är ju snudd på tondöv...

2) "The Age To Come" . Diabolical

Ganska lång låt från årets bästa dödsmetallplatta.Mycket snygg sak dessutom.
Och dyster.
Oerhört dyster.
Detta kommer väl inte att passa alla som är med, men de som gillar döds gillar garanterat detta. Och dessutom, det viktigaste av alt, jag vill höra låten själv.
Jag tycker den är snorbra.

3) "Drakon, Its Shadow Upon Us" - Black Oath

Från en av årets bästa upptäckter hämtar vi den här låten.
Här har jag nog haft nästan varenda spår från plattan med vid olika tillfällen, i alla fall en 5-6 olika alternativ. Kan dock inte riktigt värja mig från svänget i versen på den detta spår, så det landade i just "Drakon, Its Shadow Upon Us".
Den passar också ganska bra i mitten av skivan, typ.
Detta tror jag kommer gå hem rätt brett i gänget, och det ska bli spännande att se hur många som tjuvkikat in skivan efter att ha sett den på årsbästalistan (för jag tror inte det är så många som haft koll på den innan).

4) "The Jewelers Daughter" - Carousel

Här delas garanterat gänget i två.
De som gillar lite retrorock och snällare sväng kommer slicka sig om munnen när jag spelar titelspåret från 2013 års bästa rockplatta.
De som inte gör det kommer få en liten paus....

Jag tycker den här låten är perfekt för att introducera Carousel, den fäster snabbt och är ändå en av bandets tyngre spår. Och, igen, jag gillar den. Som fan.

5) "Beyond The Abysmal Horizons" - Konkeror

Så här ser den alltså ut, den skiva som jag antagligen spelat mest av alla under 2013.
Min absoluta favoritupptäckt under de föregående året (tack för det, Metallbibliotekarierna!).
Inte speciellt snyggt omslag kanske, men innehållet är fasen magiskt.
Progressiv döds-thrash av allra yppersta kvalitet, och här har jag haft alla låtar utom en (dvs 8 av 9) på tapeten, mest beroende på var på skivan jag ville lägga bandet. 
I början? "I, Monolithic" eller "Towers". 
I slutet? "The Pillars Of Creation" kanske? 
Till slut valde jag att dela min skiva i två sektioner.
En med låtar från årets topplista (de första fyra), en med idel djupare begravda akter (de fyra sista), å i och med denna spår fem så går vi in i den andra delen.
Och till slut valde jag alltså "Beyond The Abysmal Horizons" från Konkeror. Fantasisk låt!

6) "The Mourning Son" - Void Moon

Bästa svenska doom-plattan (fan, bästa doom-plattan) jag upptäckt på år och dar kommer från Void Moon. Återigen har jag haft så sjukt många olika låtar från "On The Blackest Of Nights", men fastnade till slut för skivans avslutning "The Mourning Son" där refrängen är en sån som man går och nynnar på i efterhand.
Den här tror jag inte kommer att gillas av alla, men hey - det skiter jag verkligen i.
De som gillar det kommer att älska det.
Och jag gör det, så för mig blir det en högtidsstund.
Vill du utforska mer rekommenderas främst låtarna "Cyclops", "Among The Dying" och "Through The Gateway". Och så den här då, förstås, men den kan du ju höra i Spotifylistan som kommer mot slutet av inlägget!

7) "The Words I Failed To Say" - Borealis

Detta är den låt som varit in och ut på listan flest gånger. Tvekade länge om jag skulle ha med den, och hade så sent som i lördags morse tyska Die Knappen med "Kein Weg Ins Licht" istället.
Det som till slut gör att jag verkligen vill ha med det lite smörigare och enkla hårdrockande Borealis är dels att sången är riktigt jävla bra, dels att jag ju gillar det jävligt mycket.
Misstänker att detta inte kommer falla i så god jord hos de tuffaste rockarna, men det struntar jag i eftersom jag vill höra/spela låten. Den är ju bra, för bövelen!


8) "The Old Wind" - The Old Wind

Näst sista spåret hämtas från karga Norrbotten, och här är jag främst förtjust i hur låten startar.
Den har en suggestiv, nästan hypnotiserande början som håller i sig gott och väl över refrängen.
Fick koll på bandet tack vare Jarno på A Fair Judgement, och det är jag tacksam för.
En fin skiva, och detta titelspår är långt, mörkt och hårt.
Som det passar sig, och en alldeles utmärkt avslutning på kvällen.

Sammanfattar man allt så är det styvt 46 och en halv minut som blev ganska snällt i år.
Inte så mycket growl, och ganska fokuserat på melodi.
Du hittar hela alltet i en spellista på Spotify här, så du kan finna nya favoriter, och förhoppningsvis har du några tips i texten ovan som ger dig guidning till din personliga smak.

Hårdrockskväll 2014 är över.
Om ett år kör vi igen....!