Recension: Pray For Locust "In The Shadow Of The Colossus"

Pray For Locust brakade in i den svenska metalscenen i samband med debutplattan "Swarm", en skiva som bland annat knep förstaplatsen i Werocks läsaromröstning om "Bästa Svenska Debut" 2010, men efter denna lovande start så har bandet försvunnit lite från radarn.
Personligen har jag egentligen inte lyssnat på "Swarm", och inte heller livstecknet och EP'n "Into The Ocean" som kom 2012, utan haft bandet som en sån där ständig "ska ge dem en rejäl chans" utan att det blivit av.
Bra chans nu då, i samband med att fullängdare nummer två brakar loss och dessutom släpps på Discouraged Records. Det är dags för Pray For Locust och "In The Shadow Of The Colossus".
Bandets moderna och hårda metal är enligt egen utsago uppfödd på en diet bestående av band som Pantera och The Haunted (stundtals tycker jag sångaren Tintin Anderssen låter ruggigt lik Peter Dolving runt "rEVOLVEr"-tiden), och som sådan borde detta passa mig som en lottovinst på fredagskvällen, och de smakprov jag fått sedan tidigare (bandet har bland annat representerats på den årliga Hårdrockskvällen) har lovat gott.
Därför är det med lite förvåning som jag kan konstatera att "In The Shadow Of the Colossus" inte riktigt griper tag i mig som förväntat, speciellt som det är alldeles tydligt att bandet har presterat en väl genomarbetad skiva utan egentliga svaga punkter.
Jag har faktiskt inget annat än yppersta respekt för resultatet.
Samtliga låtar, arrangemang och insatser är prickfria, och jag förstår helt klart att bandet stolt proklamerar att man äntligen gjort en skiva utan att kompromissa.
Man har presterat till max, och det man själva kallar "08 Threshmetal" (en ordlek på Bay Area Thrash, antar jag, och Stockholmsbandets egna etikett på sin blandning av metal och hardcore) är riktigt bra.
Men det griper inte riktigt tag i mitt hjärta, i mina känslor.
Det får mig inte vilja slita av mig tröjan eller göra Jesus Kristus-poser för att känslorna blir för episka och intensiva för att rymmas i kroppen.
Närmast och bäst kommer man i spåren "This Blackened Sky" (skivans bästa spår, tycker jag) och "Bad Blood", de träffar mig maggropen.
Bandet har sättningen Tintin Andersen på sång (och för övrigt även ansvarig för skivans omslag), Jerry Engström och Stefan Schyberg på gitarr, Kvasi på bas och Simon Corner på trummor, och man har på plattan arbetat med separerade inspelningstillfällen- och platser. Gitarrer och bas har satts i hemmastudios, trummor i Stockholm (på Play Yard) och sången i Garageland i Umeå, allt för att respektive individ ska få bidra med sin egna färg till den sammanställda skapelsen, och med tanke på detta imponerar slutresultatet än mer.
Det märks att bandet harvat dessa låtar rejält tillsammans innan man ger sig på egna inspelningsutflykter, för ingenstans känns det som om låtstrukturen eller helheten lämnas åt slumpen.
Det är, som nämnts, gediget.
Jag hoppas innerligt att Pray For Locust får riktig fart på skutan i samband med denna giv, och kan bygga vidare på det momentum man har på gång. Det fattar min hjärna att man är värda, även om mitt hjärta bara är delvis med än så länge.

Betyget hamnar med det sagt på en trea, och bästa spåret är för min del ganska enkelt att peka ut till "This Blackened Sky".
Du lyssnar själv på plattan på Spotify för att se om det träffar dig rakt i hjärtat.

Pray For Locust "In The Shadow Of The Colossus" - 3 

Massivt multiinlägg!

Okej, så igår kväll var Behemoth i stan.
Jag borde ha varit där, men ärligt?
Orkade inte. 
Och anledningen, mina vänner, är mest det där med massiva konsertpaket.
jag pallar fan inte fem band på raken en kväll (om det inte är festival), en tisdag i februari. Dessutom får det ju till effekt att bandet jag faktiskt vill se, Behemoth, får dela scentid med andra. Med fler än vad som behövs. Och det kan inte innebära maximal speltid för huvudakten, speciellt inte när man som nu delar "huvudakt-rollen" med ett annat band, Cradle Of Filth (se där ett band jag ger blanka fan i!). Fast nu vet jag ju inte hur det var, jag chansar lite.
Jag var ju inte där, som sagt.
Vilken jag säkert får ångra med tanke på hur vansinnigt bra senaste given "The Satanist" är, men jag får hoppas att de kommer till en festival nära mig, eller på en till sväng. 
Det är ju onekligen ett band som jobbar hårt, så omöjligt är det inte.
Någon som faktiskt kommer är förresten den här killen. Till Gröna Lund, den 25/7!

 Det är hur coolt som helst, tycker jag. King Diamond på Gröna Lund!!
Det är bara det att mina semesterplaner ligger så att det antagligen inte funkar, flygplanet till Bulgarien med familjen lyfter den 24/7.. (en eftergift så att jag ska hinna hem till Getaway..)

Så.
Åter till resten av livet.
Det här kommer att bli ett sånt där multiinlägg som behandlar en massa saker, så du får finna dig i att det skvalpar och skvätter lite här och var, och jag var egentligen inte färdig med första bilden.
Behemoth på framsidan av Close-Up Magazine.
För tillfället är jag inne i en period där jag inte har orkat läsa speciellt mycket i vare sig Close-Up eller Sweden Rock Magazine. Det ligger nog en två-tre tidningar vid sidan av sängen, olästa. Jag har liksom inte kommit mig för att plöja dem.
Det är rätt ovanligt, jag brukar försöka och vilja kasta mig över dem när de ramlar in i brevlådan, men..ja..hårt jobb på dagarna, träning och annat har gjort att det fått vänta.
En sak har jag dock sett.
Att Close-Up startat en ny serie som jag tycker verkar mycket spännande och bra.
Den här:

 

Man avser alltså att gå igenom 100 klassiker, med utgångspunkt för hur skivan var en gång i tiden och hur den är idag.
Ett enormt projekt, men förstås genialt.
Jag önskar att jag hade kommit på det själv!
Nå, först ut är Flotsam And Jetsam med "No Place For Disgrace", och jag ser verkligen fram mot att få följa den här serien. Det blir sen till att köpa alla plattorna jag inte har sedan tidigare, bara för att.
Kul grej, som sagt!

Andra saker som är kul: du vet att Veckans Tips för tillfället är danska Deus Otiosus och skivan "Godless"?
De hörde faktiskt av sig och hade snappat upp det. Det var ju kul. De bekräftade också att det kommer en ny platta till sommaren, "Rise", och att de redan släppt nya låten "Iron Rule" för den som vill lyssna.
Det är trevligt när sånt händer annars, när band hittar till den här lilla bloggen och det som skrivs om dem utan att i alla fall jag tipsar dem.
Sånt får skrivlusten att ticka vidare, liksom trevliga mejl och kommentarer från er läsare.
Det är nog till och med så att man får vara tacksam för spam.
Thank God For The Spam!
Alltså, inte för att det är kul att rensa bort (tror nästan inget slipper igenom i kommentarerna), men för att det antagligen är en av orsakerna till att det varit så pass fina besökssiffror de senaste månaderna eller så.
Antalet besökare ligger stadigt på minst 4 000 i veckan, och det måste ju vara en hel del som kommer från spamrobotar.
Man får ta det goda med det onda...hehe..

På sista tiden har det också ramlat in en hel del blandade roliga besked och bitar av information. Jag är tyvärr inte så bra som jag önskar på att skriva om demos och band som är på gång numer - tiden och energin räcker helt enkelt inte - och därför ska jag försöka samla lite av informationsflödet här.

• Pray For Locust släpper nya tredje albumet "In The Shadow Of The Colossus" via Discouraged Records. Plattan kommer den 28/4, och det ska bli intressant att se var bandet som en gång vann "Årets Bästa Svenska Debut" på Werock tar vägen nu. Dessutom borgar ju skivbolaget för kvalitet...
• Boken "Hårdrock...Rundgång, nitar och nackspärr" av Melker Becker och Mattias Lindeblad kommer i pocket nu, och då med extramaterial av... Siewert Öholm! Han kommenterar den ökända "Svar Direkt"-händelsen med Anders Tengner, och bara det lär ju vara värt det för att slanta upp i bokhandeln.
• Black Creed är ett av banden som medverkat med EP'n "Natural Born Rocker's And Rollers"  i recensionsväg på den här bloggen. Nu har bandet släppt ny video ("The Bitter End" heter låten) , från debuten "Diamond Stone". Alltid kul när band man fått höra i tidigt stadie tar ett steg till!
• Är du i Malmö mot slutet av mars så ska du få ett jäkla bra tips: Doom Over Scandinavia. Vilken lineup, säger jag! Stonegriff, Void Moon, Nymf... för att nämna några som medverkat på denna lilla blogg.  

Och nu: öl.
Jag saknar det.
Har inte druckit en droppe sen Hårdrockskvällen i början av januari, och det har väl på något sätt med min annalkande 40-årsdag att göra, i kombination med en mer eller mindre jobbig spegelincident (den funkade, och visade upp magen i all sin sladdriga prakt) i december.
Vete fanken om man kan kalla det kris, men jag bestämde mig i alla fall för att köra ett race med stenhård träning och ingen alkohol eller mackor på kvällarna under två månader för att se om det skulle göra någon skillnad.
Det har det gjort.
Har nog tappat en 5-6 kilo och har konstant ont i kroppen av träningsvärk.
Och så saknar jag en riktigt god öl.
Inte alltid, men ibland. På helgen, om det är hockey på TV till exempel.

Jag ska nog försöka skriva mer om det där med en eventuell 40-årskris (jag tycker själv att det är lite intressant, så ni får nog stå ut med lite svammel om det) i annat inlägg, men för tillfället avser jag att frossa i den sista bilden på den senast druckna riktigt fina ölen som jag hittade i telefonen (ni vet ju att Blasphemedia för tillfället lagt bloggen på is för att skriva mer om just öl, och Christofer på Flyg, Aduio & Vision...Slice (var kommer det namnet egentligen ifrån)!)) så jag är inte i helt uselt sällskap när det gäller fascinationen över just denna bryggd), och konstatera att.. jag faktiskt har ganska mycket material sparat för att kanske kunna komma med en "Malt, Humle, Jäst och Distade Gitarrer 2" snart...

Detta var Innis & Gunn Karlssons Choice, en trevlig bekantskap, vill jag minnas...

Okej.
Vänner.
Jag måste jobba, och till detta ska jag spela Moon Coven "Amanitha Kingdom" för kontorslandskapet, ett stycke halvpsykedelisk doom/rock som jag försöker få kläm på i tid för att hinna med deadlines för recensioner på Werock...

Du har den på Spotify om du är sugen (ja, Stones, jag menar dig, detta är din grej tror jag).
Vill du ha mer läsning rekommenderar jag A Fair Judgement, där omgång 6 av Låtsnacket är igång, likväl som en parad av gästinlägg.
Hepp!

.rar och partitioner?

På bilden ovan har jag iklätt mig klänning och uttrycker mina könslor för datorer.
Ungefär.
För jag behöver lite hjälp.
Har fått en del material skickat till mig för lyssning (Pray For Locust senaste EP samt Jontes tips Crater Face), men det visar sig att filerna är i et format som heter .rar
Tror det är en form av komprimering, men kan ingen hjälpa mig och berätta vad i helvete jag behöver för att kunna packa upp grejorna så att det blir möjligt att använda själva innehållet?

Och, sen till det som verkligen gör mig knäpp.
Partitioner i min hemmaburk. PC'n. Den har delat hårddisken i två delar, C: och D:
Inget märkvärdigt med det.
Det är bara det att C är helt fullt och D är helt tomt, och det innebär att om jag vill addera mer musik till biblioteket så säger datorn nu att "det är slut på minne".
Fast det är ju inte det.
Det är bara det att det fiktiva strecket i hårddisken behöver flyttas så att D bli mindre och C större - och det verkar ta mig fan omöjligt?!?
Windows Vista, heter spektaklet till operativsystem, och här behöver jag verkligen hjälp.
Kan man ändra dessa storkekar? Hur gör jag?

Om fusk och "fusk". Och Rockshoppen!

Häromdagen skrev jag lite om en del händelser bakom kulisserna i samband med Werocks omröstning avseende Bästa Svenska Debut 2010. Det har kommit en del reaktioner på det där, både av läsare och av Simon från Pray For Locust, så det kanske kan vara på plats att förtydliga en del.
Simon har varit väldigt öppen och lite bestört över hur det hela uppfattades, och är noga med att påpeka att det inte var bandet som skrivit något liknande (han är också en stor supporter av Trident, och anser själv att det hade varit en ära att komma tvåa efter en sån skiva), och detta kräver nog lite mer text.
För det första - det var inte bandet som hade skrivit något, det var en "supporter" som delade med sig av sitt knep på Facebook eller i ett forum (minns faktiskt inte exakt vilket..)
För det andra - är det verkligen fusk? Jag tycker inte det. Det är "fusk", kanske. Men, rent krasst, är man så jäkla fanatisk att man rensar sin cache och sina cookies (och därmed blir av med sin historik och sparade lösenord och inloggningar) så är man nästan värd att få trycka på röstningsknappen två gånger. Det är ju lite samma sak som att rösta från två olika datorer.

Nej, det jag tycker var tråkigast i historien var att jag upptäckte Tridents invändning så sent. Det var nog, i ärlighetens namn, också det som gjorde dem mest uppretade.
Jag vill understryka att jag tycker att både Trident och Pray For Locust har agerat bra, och jag vill verkligen inte smutskasta något av namnen!

Nå, det om det. Är du uppmärksam så märker du för övrigt att det finns en ny logga i högermarginalen. Rockshoppen! Det är samma gäng som ligger bakom Rockmässan i Malmö (kolla intervjun från senast det begav sig), och de har förstås en ny mässa på gång också.
Den kommer att hamna i oktober, och ha lite mer vinkling mot Halloween. Pontus som är huvudfigur har också skvallrat lite om vad man kan vänta sig, och det är väl bara att konstatera... bor du i området så bör du rita in 27-28/10 i kalendern redan nu!

Det finns ännu en nyhet i högermarginalen. Rätt långt ner. Under Arkiven.
Jag har detta år lovat att springa 500 kilometer, och där hittar du aktuell ställning. Lovisa hörde dessutom av sig och tipsade om Löftessnurran, som innebär att för alla som lovar en förändring till det bättre så skänker Danica Pension pengar till organisationer (jo, jag vet... ett pensionsbolag som vill ge pengar till goda saker, det låter som en utopi. Lite som om Watain skulle vinna Grammis...). Det är väl småsummor det rör sig om, men det spelar mindre roll - jag är ute efter pressen. 500 kilometer. Here we go...!

Recension Mastodon på Annexet - och Årets Svenska Debut!

Det blev inte speciellt många ord, men lite text i alla fall. Och lite nya bilder jämfört med gårdagens bildspecial. Naturligtvis är det Mastodons överkörning på Annexet som avses, och du hittar mitt bidrag på Werock. Förstås. Där ingår både bilden ovan och nedan, samt lite fler actionmoments...

Och, på tal om Werock - just nu har siten släppt kandidaterna som du kan rösta på när det gäller Årets Svenska Debut. Det är en tradition som brukar dra en hel del röster och åsikter, och detta år kan du ge ditt stöd till akter som Gordon Fights, The Embodied, Vildhjarta och Jeremy Irons & The Ratgang Malibus.

Dessutom tänkte jag bjuda på en lite anekdot från förra året. Då stod nämligen den hårdaste striden mellan elaka Trident och lite snällare Pray For Locust. I Trident spelar bland annat Alex, det vill säga Demonias snubbe.

Jag hade lite kontakt med dem avseende kommentarer på Werocks årsbästalista, intervjun med Alex och även recensionen av Tridentplattan (den är faktiskt riktigt jävla bra, har dessutom haft den som Veckans Tips efter allt..), men nu är nog all kommunikation bruten. Tyvärr.

Anledningen är att när bandet upptäckte att de var i ett röstrace med Pray For Locust så började de undersöka lite om vad de andra snubbarna var för några.

Och upptäckte att Pray For Locust uppmanade sina fans - på nätet - att nollställa alla sina webläsare från cookies och rösta flera gånger!

Alex försökte söka kontakt med mig för att dra Trident ur omröstningen. De ville inte medverka om det var "fusk" i görningen - men tyvärr hade min kontakt med honom varit via min e-postadress hos Werock.

En adress jag bara kollar sporadiskt (eller lite oftare om jag väntar på något speciellt...).

Alex (och Tridents) reaktion på mitt uteblivan svar under den helgen var rätt ilsken.

Tyvärr.

Det kan jag bara beklaga.

Om det var fusk eller inte vet jag inte direkt, men helt klart kan man säga att det var jämnt mellan fjolårets vinnare Pray For Locust och Trident!

1531 röster landade Pray For Locust till slut på.

Året innan, 2009, var det The Generals som kammade hem priset.

Thomas Skogsberg har producerat, och det låter inte så lite Entombed om det hela. Och det är ju inte fel.

Vem som vinner i år?

Ingen aning, faktiskt. Det kan som vanligt gå hur som helst, redan nu har artikeln bra många läsningar och jag gissar att det kommer vara en del band som peppar sina fans för att ta titeln. Min egen röst får jag nog fundera lite på. Vildhjarta och Jeremy Irons ligger nog närmast till hands....

The Torture Never Stops

Fy fan, idag ska jag till tandläkaren.
Jag har misskött mig under en tid, och nu är det dags att göra en uppgradering. Ser inte fram emot det, speciellt som de har sagt att det här både kommer att göra ont och kosta rätt mycket pengar.
En krona, hette det visst, och i sista sekunden eftersom hela det området mer eller mindre bara består av tillfälliga lagningar där gamla plomber gått sönder.
Usch.

Så, varför inte drämma av en passande låt?

Här har du WASP med den passande låten "The Torture Never Stops". Vill du ha en alternativ tagning så kollar du in Torture Division som varit Veckans Tips. De har gjort en alldeles utmärkt cover på den här låten, och sam vanligt med det bandet så kan du ladda ner den via deras hemsida. Gör det, och lid med mig...

Vill du ha lite läsning istället så är det "som vanligt" Werock som gäller.

Där finns nu en liverecension med Sabaton, samt en intervju med sångaren Joakim Brodén. Är Falugänget inte riktigt din kopp the så kan du istället läsa en intervju med vinnarna av sajtens utmärkelse Årets Svenska Debut, Pray For Locust. Med det gänget kan du också vinna ett signerat ex av skivan "Swarm" likväl som en tröja. Inte illa, inte illa alls.

Tjing så länge. Vi får hoppas på ett återseende, men man vet ju aldrig. Tandläkare kan nog vara knepiga typer...

Årets Bästa Svenska Debut är...

...Pray For Locust, enligt omröstningen som avslutats på Werock.

Dags att kolla in dem, tror jag. Börja med recensionen på Werock, och se själv om detta kan vara något. De svepte i alla fall hem omröstningen med bra många röster, även om Trident kämpade emot.

Att sen namnet i sig är mindre bra, tycker jag, är en annan sak.

Förresten, när du ändå är där och letar läsning, missa inte intervjun med April Divine. Kul sak, där Martin är ute och fiskar efter om de egentligen själva tycker att de är för tillrättalagda. Undrar vad Takida hade svarat på det?

Imorgon drar förresten omröstningarna om Världens Bästa Hårdrocksgitarrist igång på den här siten. Amerika ska avhandlas, och har du någon strängbändare som du absolut anser ska ha en plats i "kvalet" så har du till i svinottan imorgon på dig - sen är det försent. Kommentera detta inlägg i så fall...