Recension av Orchid... och fin utmärkelse till denna lilla blogg!

Lördag, månadsskifte, frugan på möhippa. inte sin egen då, hon är ju redan gift, men väl en vänninas.
Det betyder en massa saker.
Dels är jag solokvist med mina grabbar hela dagen, dels får man dricka en öl eller två ikväll, och sist men inte minst är det dags för recensioner på Werock.
Jag har den senaste tiden varit rätt dålig på att bidra, efter min fullständiga massleverans i mitten av april så gick luften ur mig lite. Det har lite att göra med att jag dessutom pysslar med mitt "riktiga" jobb också, dels med att jag skriver en del på mitt hemliga projekt i form av Veckans Tips som ska avslöjas efter årsskiftet 2013/2014 (tänk om Blogger skulle krascha i mellantiden mellan nu och då, vad jävulskt tråkigt det vore om alla de hemliga guldkornen försvann!). 

Nå. Lite har jag bidragit med, och man kan säga att det är kvalitet istället för kvantitet denna gång. San Fransiscobördiga Orchid med sin andra fullängdare "The Mouths Of Madness". Omslaget är fantastiskt vackert, men förpackningen i övrigt lite av en besvikelse. Dessutom velar jag något vansinnigt om betyget... 

Kollegorna har dissekerat bland annat The Generals uppföljare till Werockvinnaren av "årets svenska debut 2009", spännande Borealis (kasst namn dock...) samt The Black Dahlia Murder. Och den här skivan. Läckert omslag som verkligen passar musiken.
Vi snackar Tesseract "Altered States"

 Kolla intensivt på den skivan ett tag och säg sen att det inte kommer vara matematisk metall (djent, någon?) som spelas? Samt att du inte blir både hypnotiserad och yr på samma gång?
Nä.
Just det.
Hur som helst - du har alla recensioner via huvudsiten Werock!

Nå. 
Nu tänkte jag att vi skulle använda tiden till lite annat.
Vi ska prata om lite skivsläpp som är på gång.

Megadeth följer upp sin rätt svaga "Th1rt3en" med "Super Collider" i början av veckan som kommer. Jag vet inte jag... å ena sidan - jag kan gilla att man fortsätter vara produktiv och faktiskt släpper plattor med jämna mellanrum, å andra sidan - behöver världen verkligen ännu en skiva med Megadeth?
Oavsett så lär jag väl lyssna på den. Och reagera. Och säkert handla den...

En skivan jag kommer att köpa är den röda, trots den brutala sågningen plattan fick i senaste Sweden Rock Magazine (betyg 5/10, det är kasst för att vara det bandet och den tidningen). Vi pratar alltså om Alice In Chains, och deras "The Devil Put Dinosaurs Here". 
Cool titel, och det ska bli lite spännande att se var man tar vägen efter "Black Gives Way To Blue". Hur den stod sig läser du mer om här.

En skiva jag däremot INTE vill veta av är denna:

Vi "tackar" Zappzott för tipset om Geoff Tates nya spektakel, och konstaterar att man inte borde ha mage att ge sig på gamla klassiker i efterhand.
Hela det där om Queensryche och Geoff Tate är ju egentligen sorgligt.
Hur ens idoler kan börja bråka och sen bara.. ja... dra namnet i smutsen sådär.

Nä. Nu pratar vi om något roligare.
Metalbloggen fick brev i slutet av veckan.

Det stod såhär: "Hej!

”METAL!” har valts ut för att ingå i Cisions topplista över svenska bloggar om musik.
Bloggarnas placering i topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, antal läsarkommentarer och aktivitet i sociala medier. Din blogg har alltså baserat på detta vunnit en plats i vår tio-i-topplista.

Fräsigt va?

Du hittar hela listan här, om du vill se.

Ett tydligt tecken på att jag spenderar för mycket tid framför datorn...

...så nu är det slut med det för idag. 

Vi hörs!

Record Madness: G

Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!

RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?

Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga). 
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild). 
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?

Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.

Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."

Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!

Sen då. Vad finns det mer för alster?

 Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat. 
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...

Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.

Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då? 
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:

Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....

Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!

 

 

  Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!

Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:

Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)

Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!

Recension Mastodon på Annexet - och Årets Svenska Debut!

Det blev inte speciellt många ord, men lite text i alla fall. Och lite nya bilder jämfört med gårdagens bildspecial. Naturligtvis är det Mastodons överkörning på Annexet som avses, och du hittar mitt bidrag på Werock. Förstås. Där ingår både bilden ovan och nedan, samt lite fler actionmoments...

Och, på tal om Werock - just nu har siten släppt kandidaterna som du kan rösta på när det gäller Årets Svenska Debut. Det är en tradition som brukar dra en hel del röster och åsikter, och detta år kan du ge ditt stöd till akter som Gordon Fights, The Embodied, Vildhjarta och Jeremy Irons & The Ratgang Malibus.

Dessutom tänkte jag bjuda på en lite anekdot från förra året. Då stod nämligen den hårdaste striden mellan elaka Trident och lite snällare Pray For Locust. I Trident spelar bland annat Alex, det vill säga Demonias snubbe.

Jag hade lite kontakt med dem avseende kommentarer på Werocks årsbästalista, intervjun med Alex och även recensionen av Tridentplattan (den är faktiskt riktigt jävla bra, har dessutom haft den som Veckans Tips efter allt..), men nu är nog all kommunikation bruten. Tyvärr.

Anledningen är att när bandet upptäckte att de var i ett röstrace med Pray For Locust så började de undersöka lite om vad de andra snubbarna var för några.

Och upptäckte att Pray For Locust uppmanade sina fans - på nätet - att nollställa alla sina webläsare från cookies och rösta flera gånger!

Alex försökte söka kontakt med mig för att dra Trident ur omröstningen. De ville inte medverka om det var "fusk" i görningen - men tyvärr hade min kontakt med honom varit via min e-postadress hos Werock.

En adress jag bara kollar sporadiskt (eller lite oftare om jag väntar på något speciellt...).

Alex (och Tridents) reaktion på mitt uteblivan svar under den helgen var rätt ilsken.

Tyvärr.

Det kan jag bara beklaga.

Om det var fusk eller inte vet jag inte direkt, men helt klart kan man säga att det var jämnt mellan fjolårets vinnare Pray For Locust och Trident!

1531 röster landade Pray For Locust till slut på.

Året innan, 2009, var det The Generals som kammade hem priset.

Thomas Skogsberg har producerat, och det låter inte så lite Entombed om det hela. Och det är ju inte fel.

Vem som vinner i år?

Ingen aning, faktiskt. Det kan som vanligt gå hur som helst, redan nu har artikeln bra många läsningar och jag gissar att det kommer vara en del band som peppar sina fans för att ta titeln. Min egen röst får jag nog fundera lite på. Vildhjarta och Jeremy Irons ligger nog närmast till hands....

Rösta på Årets Svenska Debut!

Werock kör årligen en prestigefull utmärkelse, Årets Svenska Debut.
Förra året var det The Generals som tog hem priset efter en vansinnig spurt på antalet röster - och nu är det dags igen.
Du kan rösta på så skiljda akter som Trident, Zombiekrig, Imperial State Electric och Ghost - bland annat. Och det ska du förstås göra. Alla alternativ finns samlade här, med mer info och länkar till recensioner och sånt...

Du hittar siten här, och röstningen sker på framsidan, nere till vänster. Rösta!

Bästa debut 2009

Werock.se's läsare (och, om man kollar på mängden röster även bandet med familj..och vänner...) har sagt sitt. Bästa Svenska debut 2009 blev The Generals "Stand Up Straight"!

Visst är skivan bra, men som jag tidigare nämnt finns det för egen del vassare alster. Hur som helst, kul att så många har röstat. För att följa upp detta har dessutom min Werock-kollega Karin intervjuat bandet, som passande nog är nöjda med att kamma hem priset.

Fattas bara annat!

Karlstadspojkarna blev till och med så glada att de släppte lös en tävling på Werock. Ta chansen, kamma hem ett signerat ex av 2009 års bästa debutplatta!

Spotify? Jodå. Det verkar ju funka, och du hittar plattan här! :)

Årets Svenska Debutant 2009

Du har väl inte missat den omröstningen på Werock?
Det intressanta tycker jag att det faktsikt har släppts en hel del bra svensk nybörjarmusik i år.

Har du följt den här bloggen så vet du att Tribulation verkligen gått hem hos mig med sin "old school döds". Du vet säkert också att Los Sin Nombre föll mig i smaken, så pass att det mynnade i en intervju. Igneous Human har bloggen också kört en ganska framgångsrik tävling med, och för den som undrar hur plattan låter kan jag säga att det är ett ganska eget sound - men ändå growlsång med sväng a la' göteborgsdöds som ligger i botten. Typ.

Du kan också rösta på The Generals och Dead By April, och vad kan man säga om dem då? The Generals spelar musik som väl snarast kan beskrivas som "Death'n'roll", med ett sound som minner riktigt mycket om forna Entombed. Plattan är faktiskt riktigt bra dessutom, även om jag personligen tycker att den kanske är lite för ojämn. Riktigt spännande att se vad ett andra alster kan bjuda på dock!
Dead By April-plattan har jag inte hört. Tror att de spelas på radio mest av ovanstående, och rent spontant känns det väl som om de fått ett ganska sort genombrott i år. Nu betyder ju det inte samma sak som att de är bra - om det kan jag inte uttala mig!

Det intressantaste av allt kanske ändå är den spännande trenden.
Alltså - att återväxten inom svensk hård musik är så imponerande, och att så många bra akter kommer fram.
Tittar man här så ser man dessutom att det finns goda möjligheter att det fortsätter även kommande år!
Walking With Strangers. Är det Årets Svenska Debutant 2010. Redan nu?