Recension Krux, Franky Lee & Metallica

Ny månad, nya recensioner.

På Werock!

För egen del har jag satt pennan och öronen i spretiga trion Krux, Franky Lee och Metallica. Recensionerna hittar du genom att klicka på omslagen ovan, och utan att avslöja för mycket kan jag säga att det delas ut en 4:a, en 6:a och en 7:a i betyg.

Ganska modesta siffror alltså.

Det gäller faktiskt lite överlag, där kollegorna ändå har recenserat så pass stora släpp som exempelvis Lamb Of God. Det är förresten en skiva jag glömt att köpa, något man får råda bot på. Fint sällskap om man springer, gissar jag... dessutom Avatar, och så gör Werocks nya skribent Kitty debut avseende skivrecenserandet, med detta stycke.

För övrigt är listan med vad som spelats mest senaste veckan uppdaterad med lite smått och gott. Alcest, Opeth, Eyes Wide Open. Till exempel!

Runt och runt i spelaren...

Det är januari, och givetvis rullar musik i spelaren. Bra sån.
Den senaste veckan rullas förstås Mastodon, vilket förstås spelningen i lördags var anledningen till. Både i uppladdning och i eftersnack, så att säga.
Briljant band.
Briljant spelning.

Annars då?

Krux senaste, "III - He Who Sleeps Among The Stars" rullar frekvent. Bra skit, faktiskt, och i korta ordalag kan man ju säga att jag egentligen vill vara Fredrik Åkesson. Fan vad han rockar, var han än dyker upp. Att det hela sen baserar sig på sedvanliga monsterriff av herr Edling och att klart underskattade Mats Levén lägger sång som glasyr på kakan gör ju inget... recension på Werock. Så småningom. Där ska även denna platta recenseras.

Franky Lee, från Örebro. Låter som Millencolin. Innehåller medlem från Millencolin. Recension också där så småningom, men rent krasst tycker jag inte det är lika bra som Krux.

Annars är det mesta av den senaste veckans lyssning Jontes fel.

Det är nämligen dessa två skivor:

Han påstod ju att den senare av dessa två skivor är bättre än den första.

Felaktigt, förstås.

Och det kommer så småningom en Tvekamp mellan dessa två plattor, och just nu snurrar de friskt för att jag ska vara säker på min sak.... grymma plattor, båda två, men jag har verkligen blivit helt övertygad om att han har fel, den goda Jonte. "Black Gives Way To Blue" är INTE bättre än "Dirt"!