Veckans Tips: Ark "Burn The Sun"

Det här bandet upptäckte jag i samband med att jag läste Anders Tegners utmärkta bok "Yngwie J Malmsteen - Så Som I Himmelen, Så Ock På Jorden". Där beskrivs hur i stort sett hela Yngwie Malmsteens kompband (kan man säga så om det även innefattar sångaren?) har ett eget äventyr på sidan av. Ark innehåller Jorn Lande på sång, John Malacuso på trummor, Randy Coven på bas, Mats Olausson på keyboards samt Tore østby som gitarrist istället för nämnde Yngwie. Jorn har ju medverkat ofta förr som Veckans Tips (Allen/Lande, Jorn, Masterplan och Nikolo Kotsev's Nostradamus), men jag har aldrig förr hört honom sjunga på det sätt som uppvisas här. Musiken som levereras är progressiv och utforskande hårdrock, och det innehåller en hel del jazzelement. Grabbarna har helt enkelt kastat alla regler överbord och plitat ihop en skiva som är rolig att spela, antagligen både för dem vid inspelningstillfället, och för oss som lyssnare. Det betyder att vi får höra en sångare som Jorn anstränga sig för att leverera, och han klarar att låta både som isländska Björk och en calypsoinfluerad version av Seal (!) i spåren "Absolute Zero" respektive "Just A Little". Mycket märkligt, och ändå bra.
Bäst är nog spåren "Torn", "Noose" och inledande stökiga "Heal The Waters", men hela plattan är riktigt spännande. Man vet helt enkelt inte alls vad som väntar, och avslutningen är dryga 9 minuter musiker som vill briljera. Jag förstår att det var lite jobbigt för Yngwie Malmsteen, det där att bandet verkade ha så kul och vågade exprimentera så mycket i en konstellation som innehöll hela gänget utom honom, men för oss som tar del av resultatet är det bara att njuta.

2001 släpptes skivan "Burn The Sun", och har du inte upptäckt Ark innan så är det väl dags nu, speciellt om du gillar referensramarna som rabblats upp. Öppna Spotify och njut, helt enkelt, så kan du dessutom läsa min intervju med Jörn på Werock. Fin fredagsunderhållning!

Veckans Tips: Brazen Abbot "Guilty As Sin"

Jag gillar ju melodisk hårdrock, hårdrock som är riffdriven via gitarr och som har en bra sångare som klarar av att pressa på när så krävs, samt förmedla känsla när så krävs.
På Åland finns då en av halvdoldisarna om man gillar sådan musik, och det är gitarristen och kompositören Nikolo Kotsev.
Han har fått stå i centrum en gång tidigare i Veckans Tips, då med sin hårdrocksopera Nostradamus - denna vecka är det dags att titta på hans "riktiga" band, Brazen Abbot och plattan "Guilty As Sin" från 2003!
Här serveras just det jag suktar efter, melodisk hårdrock med bra sångare. Joe Lynn Turner, Göran Edman och Jorn Lande får sjunga 4 spår var, och det ger en varierad skiva eftersom de trots sin gemensamma faktor (hög kvalitet!) också är rätt olika som sångare.
När Turner ger sig på "One Life To Live" och "Slip Away" så låter det så jäkla mycket Rainbow runt den här tiden, när Jorn ger sig på spår som "Eyes On The Horizon" och "Mr Earthman" är det tyngre tongångar, och när Edman sjunger "Fool's Confession" eller "Like Jonah" så lyser hans förkärlek för mjukare och mer finstämd musik igenom.
Nikolo själv tar han om gitarr, fiol, piano och keyboard, men han backas av ganska erfarna herrar i övrigt. Ian Haugland sitter på trumpallen, Mic Michaeli hanterar orgel och John Leven basen.
Precis.
Typ halva Europe.
Och det är ungefär här man kan inse att detta är en högklassplatta.
Dessa inblandade herrar är helt enkelt för bra för att leverera skräp!

Sista låten är titelspåret, som först dominerar totalt i runt 4 minuter, och sedan glider över i en skön, till största delen instrumental, del innan det till slut tonar ut efter dryga 7 minuter.
"Guilty Of Sin" har möjligtvis lite taskig ljudbild (inspelningen är gjord på Åland, i Nitrax Studios), men i övrigt är det toppklass. Speciellt eftersom låtmaterialet också levererar, inte bara medlemmarna.
Kolla in Brazen Abbot på Spotify, speciellt om du gillar referenserna du läst ovan!

Veckans Tips: Nikolo Kotsev "Nostradamus"

Denna veckas tips är till för dig som verkligen vill ha en skiva att sjunka in i.
Som vill sitta med texthäftet och följa med i en historia, och som vill kunna se vem som sjunger vilken strof.
Det är en rock opera i tre akter om filosofen Nostradamus, och det är inget annat än en helt fantastisk produktion.

Huvudman är en viss Nikolo Kotsev (som även håller i guran och taktpinnen i Brazen Abbot), men det stora med plattan är de gästartister karl'n har lyckats lura till Åland (!) för att medverka.
Bandet är ett par grabbar med mer framgång i Europe - Ian Haugland, Mic Michaeli och John Leven för att vara exakta, och det är ändå bara förrätten.
Vad sägs om den här uppsättningen karaktärer...

Anne Cemell...> Alannah Myles
Catherine, Queen of France...> Sass Jordan
Ghost...> Göran Edman
Henry II, King Of France...> Glenn Hughes
Inquisitor...> Jorn Lande
Nostradamus...> Joe Lynn Turner
Storyteller...> Doogie White

Krydda det med en symfoniorkester på 35 man för att lägga de klassiska delarna samt en vass kör så har du receptet på en fenomenal dubbelplatta som kräver lite av dig som lyssnare.

Låtmässigt är dte klassisk hårdrock som serveras, även om inledningen kan kännas lite väl mycket "opera". Du får helt enkelt lyssna bortom första instrumentala spåret samt den första minuten i den första riktiga låten "Pieces Of A Dream" för att det ska lyfta.
Det är det värt!
Underbara sångdueller (lyssna bara på "Inquisition", där Jorn Lande och Joe Lynn Turner duellerar under förhöret av Nostradamus... rysningar! Kan vara norrmannens bästa vokala insatser över huvud taget!)
De snabbaste spåren är mina favoriter, och de där hela projektet lyckas förena den episka operakänslan med ett grymt sväng. "Eagle", "Plague", "The End Of The World", "Desecration" är några exempel, men den stora belöningen ligger som sagt i helheten.
Det är verkligen ingen skiva för dig som laddar ner.
Visst är musiken så bra att den står på egna ben, men då missar man en hel dimension av detta!

Kolla in det om du gillar bra sång och klassisk melodisk hårdrock.
Och gör dig en tjänst.
Köp hela paketet....

Recension: Jupiter Society "Terraform"

Söker du svulstig musik som gjord för hörlurar, gärna liggandes på rygg i ett nedsläckt rum?

Gillar du bra sång, dynamiska låtstrukturer och konceptalbum?

Sluta leta - Jupiter Society "Terraform" är svaret!

Detta är andra given från kaptenen Carl Westholms besättning, men den första jag bekantar mig med, och det är en giv som andas kvalitet rakt igenom. Musiken är byggd nästan som en rockopera, och genremässigt har jag lite svårt att placera verket. Det låter inte likt Coheed & Cambria alls, men jag kan aldrig skaka av mig känslan av att du som gillar just dem antagligen gillar det här också. Redan från första låten "New Universe" sätts standarden med känslosamma inledningspartier och episka refränger. Herr Westholm hanterar keyboards som vanligt, och har med sig en hel del av Sveriges rockkändisar i olika roller och omfattning. Att basen trakteras av en viss Leif Edling garanterar exempelvis föredömlig tyngd, men det som verkligen står ut på den här skivan är sången.

Mats Levén, Nils Eriksson och Öivin Tronstad, och alla gör ett helt fenomenalt jobb. Medan du läser detta rekommenderar jag att du surfar in på projektets hemsida, och öppnar låten "Rescue And Ressurection" (den ligger lite till höger som en mp3:a). Stycket som kommer mellan 3:30 och 4:00 på originallåten (runt 0:45 till 1:15 på provsmakningsfilen på hemsidan) fick håret på hela kroppen att resa sig rakt ut första gången jag hörde det. Helt tagen spolade jag tillbaka och höjde volymen igen - samma effekt! Just där är det Öivin Tronstad, men det finns gott om riktigt bra partier på hela plattan, och samverkan mellan musikens dynamik och sången är grymt bra hela tiden.

Låtmässigt så är inledningen på skivan bäst, nämnda "New Universe" och "Rescue And Ressurection" är fantastiska i all sin svulstiga prakt, men även "Cranial Implant" och "Siren Song/Black Hole" är bra. Dessutom avslutas hela skivan med en låt som kanske har en av årets bästa titlar; "Beyond These Walls You Are Not My Master" heter den. Tyvärr är titeln aningen bättre än själva låten, men ändå!

Du hittar plattan här på Record Heaven, och hemsidan bjuder som tidigare nämnts på en del lyssning samt intressant information. Gillade du rockoperan Nostradamus från Nikolo Kotsev så ska du absolut kolla in även detta!

Bästa Spår: "Rescue And Ressurection"

Betyget blir "bra", men helt klart har den här skivan sådana höjdpunkter och ett sådant djup att det är mycket möjligt att den kommer växa till sig under åren...

Jupiter Society "Terraform" - 3

Nikolo Kotsev - rockoperans kung!

Nikolo Kotsev är mannen bakom ett av de ambitiösare verken inom hårdrocken, rockoperan Nostradamus. Instrumenten hanterades då av Mic Michaeli, John Levén och Ian Haugland, men det som verkligen lyfte historien var alla fantastiska sångare. I rollerna återfinns bl a Jorn Lande, Alannah Myles, Joe Lynn Turner, Glenn Hughes, Göran Edman och Dougie White!

Nu är han på gång med nytt material - en ny rockopera. Denna gång heter den Draconia, och arbetet verkar pågå med rollbseättning. Du kan kolla in alla karaktärer på hemsidan, samt vilka sångare som kommer göra dessa roller. Än så länge är de flesta obestämda, endast Göran Edman är klar för rollen som Storyteller.
Metalbloggen gillade det tidigare verket Nostradamus, så givetvis kommer lite sporadiska uppdateringar om Draconia att finnas här!