Årsbästalistan. Skivor jag missat - del 2!

...let us continue.
Igår fick du ett knippe skivor jag missat av olika anledningar, men eftersom de är så många att det egentligen är löjligt så är det inlägget i två delar.
Idag kommer andra delen.
Håll till godo!

Skivor som jag hela tiden varit på väg att kolla in men aldrig tycks komma fram till
Ni vet hur det är.
De där skivorna med banden som man tänker att det där, det kommer att vara bra. Den ska jag kolla in. Jag "ska bara", som Alfons sa.
Och sen händer det liksom inte.
Sådana är de här...

 

 

En hel del liveskivor, som synes.
Men det beror på att jag in i det längsta hoppas på att tomten ska komma med hårda klappar!
Testament och Black Sabbath är relativt nya också, så de har väl inte månader på skivdiskarna, men i alla fall. High On Fire och deras tvådelade liveinspelning "Spitting Fire Live" har det däremot, och det är en sån där giv som jag liksom hela tiden tänkt att jag - i god tid till årssummeringen - kommer att hinna lyssna in mig på.
Nä.
Så blev det ju då inte. Alls.
Och det faller även Amorphis (vilket jag ju då skäms lite för, med tanke på hur galet bra bandet var på giget för två veckor sen!), Deep Purple och August Burns Red för.
Jag är, i ärlighetens namn, 100% säker på att jag gillar samtliga dessa skivor, och att  de alla skulle kunna hamna på min årsbästalista om jag bara gett dem chansen.
När det gäller Kylesa och Magnus Carlssons Free Fall vet jag inte hur jag skulle hålla dem, men jag gillar båda artisterna och har provlyssnat en halv gång eller så på Spotify. Där gillar jag det jag hör, men känner att det borde ges en riktig chans.
I just never seem to get round to them....!

De jag knappt visste att de hade släppt en nya skiva
En del skivor väntar man ju verkligen på.
Räknar dagarna till releasedatum.
Andra har man ungefärlig koll på.
Och så finns det de där skivorna som liksom bara dyker upp, och som man upptäcker att de faktiskt släppt nytt i år. Som man missat helt i informationsstormen.
Det här är såna för mig.
De som jag liksom knappt noterat att de kommit, men i efterhand förstår att så är fallet!

 

Att jag faktiskt inte hade koll på Hypocrisy eller Spiritual Beggars (eller, så här i efterhand har jag nog sett det blippa till på radarn men inte fäst någon uppmärksamhet vid det) är ju nästan lite skämmigt. Jag gillar verkligen båda banden, och att de skapat bra plattor råder inget tvivel om. Spiritual Beggars knep ju t o m en sjätteplacering på Sweden Rock Magazines lista... och ändå är det liksom lite överraskande för mig att dessa akter faktiskt har släppt nytt i år. Det är som om jag har förträngt det?!

Helloween hade jag helt missat, men det tror jag inte gör nåt.
Jag har helt tappat dem. Eller de mig.
Hur som helst är vi inte kompisar numera.

De sista då.
Port Noir har jag försökt hålla lite utkik efter sen spelningen när de gick som förband till In Flames, men det verkar ju ha misslyckats kapitalt.
Och Alter Bridge har jag väl inte hållit utkik efter, men han sjunger ju jävligt bra och det brukar vara habila plattor som jag gillar.
Lik förbannat har jag ingen som helst på att de hade släppt plattor.
Snacka om bloggare med stenkoll.
Fast på helt fel stenar.

Sista skivan i hela den här genomgången över plattor som jag missat i år blir en udda sak.
Den här: 

Jag vet inte alls var jag ska placera den.
Den ligger liksom mitt emellan de där som jag aldrig har kommit runt till, de som jag börjat smaka på och de som jag missat.
Märkligt?
Jo, men såhär - det finns väldigt många vars musikaliska smak jag litar som säger att detta (Pyramido och skivan "Saga") är bland det bästa som går i ett par skor.
Så jag har provat lite. På Spotify. På jobbet, men inte med rätt uppmärksamhet och volym. Smakat lite. Och sen har jag tänkt köpa skivan, men när jag tänkte dte fanns den inte än att beställa, och... sen...har jag liksom glömt bort den. Eller tycks inte komma dit i alla fall.
Så nu lever den i ett vakuum där jag liksom har hört den några varv men ändå inte.
Jag vete fan.
Men den kommer i alla fall INTE att komma med på årsbästalistan, eftersom jag inte tycker att jag lyssnat in mig på den än.

För övrigt finns sen den där floden av skivor som jag inte ens registrerat här men ändå tänker att jag ska lyssna in mig på. Vattnet Viskar, Demonical, Inquisition med flera, men är det en sak jag tycker växer fram så är det följande:

Skivåret 2013 är brett.
Oerhört brett.
Men det känns faktiskt inte riktigt lika spetsigt.
De där skivorna som är verkligt fantastiska och större än livet...de är inte sådär jäkla många det här året. Faktum är att de skivor jag spelat absolut mest och har just det förhållandet till och som jag upptäckt under 2013 har andra utgivningsår - men mer om det vad det lider....

NP: Metal Bastards (Almost) Best Of 2013

...snart (antar jag) kommer ju en av årets absoluta höjdpunkter: Metal Bastards Best of.
Det brukar vara 30 plattor av varierande aggressionsgrad, och för mig är det där en riktig hit.
Årligen hittar jag minst en två-tre skivor som jag missat och som är verkligt fantastiska.

Och i år bjussar kar'ln på  en bonus i väntan på lilla julafton, nämligen "Almost" Best Of.
30 låtar från 30 skivor som är bra men inte riktigt lyckas knipa en plats på den åtråvärda listan.
Du hämtar hem allt här.

Personligen anser jag att av de akter jag inte hade koll på var det Celeste, The Moth Gatherer, Doomriders och, passande nog med tanke på gårdagens inlägg, även Vattnet Viskar. Alla bra, alla med ett eget uttryck.
Dessutom blir man lite peppad på att försöka ge sig på en egen mp3-samling.
Det vore faktiskt rätt kul, som smakprov.
Problemet är egentligen tudelat.

För det första är jag kass på fixande med datorn. Att göra en snygg bild, att lyckas mickla ihop alla låtarna till en snygg fil och packa ihop allt för att sen skaffa ett konto på en fildelarsite som ni kan hämta hem allt från... tja.. det är inte omöjligt, men låt oss säga så här: det kommer kräva en hel del tid från undertecknad.
För det andra är det just tid som är utmaningen.
Det finns inte i överflöd för tillfället. Tyvärr.

Men det vore onekligen ett kul projekt.
Skapa en spellista, kanske? Om nu allt finns på Spotify dock.

Ska fundera lite på det där. Det kanske kommer en "Best Of Rebellängeln 2013", om det finns ett sug. Är ni sugna?

Svarta Tankar - U.S.B.M.

...jag är väl som vanligt sent ute, men jag tänker nu att det är bättre att jag är sen än att missa det.
Svarta Tankar. Eller svartatankar.se, som drivs av Tony Ernst, får stor plats i de senaste numren av Close-Up Magazine och det med rätta.
Såhär ser programförklaringen ut:

Svarta tankar

Vi måste tala om black metal
Den här bloggen tar sitt avstamp i en enkel ansats: jag vill kunna skriva fritt, utan de bojor som redaktörsvinklar och teckenmängdskrav sätter på alla skribenter. Jag vill kunna skriva långt och personligt närhelst jag behagar. Det skulle kunna ha blivit en blogg om, säg, rap, Malmö FF eller Willy Kyrklund. Nu blev det en om black metal.
Jag tycker mycket om den attityd, estetik och rättframma ärlighet som omgärdar black metal. Men texterna här kommer lika mycket – om inte mer – att på ett mer allmängiltigt plan handla om de ämnen som black metal ofta uppehåller sig kring: mänsklig ondska, hat, illvilja, ångest och religionsförtryck.
De blir inte bara black metal, jag kommer då och då också att skriva om andra sorters extreme metal: death, doom, sludge, grind och folk. Det kommer inte att bli några ideliga uppdateringar på den här bloggen; publiceringstakten kommer att vara relativt låg. Dock kommer uppdateringarna att – när de väl kommer – vara långa och genomarbetade. Jag själv föredrar att se på den här bloggen som en nätbaserad black metal-tidskrift med fem sex nummers utgåva per år.
Essensen i Svarta tankar är denna: jag sätter samman en bland-cd utifrån ett tänkt tema, tillhandahåller nerladdningslänk för nämnda cd och publicerar till detta ett blogginlägg där samtliga låtar på cd:n behandlas i essäliknande texter. Det är alltså meningen att man ska lyssna och läsa samtidigt, lite som i de där kassettbokssagorna man hade när man var liten, you dig?
Det är några enkla steg som måste tas för att få full tillgång till och tillfredsställelse av den här bloggen. Först laddar man ner bland-cd:n på nerladdningslänken, sedan printar man ut cd-omslaget; då har man en färdig hemmabränd cd som man kan lyssna på i stereon eller i bilen eller vart man nu vill. Och som man dessutom kan spara, något beständigt att ta fram om nio månader, inte något som finns »i molnet«.
Därefter läser man texterna om respektive låt. Helst medan man lyssnar. Det här är ett kunskapsprojekt. Skulle kunna vara sponsrat av, typ, ABF. Är inte det, men skulle kunna vara.
Allra helst hade jag velat att man kunde tanka ner den här musiken och sen lyssna på den på vinyl eller kassett. Nu går inte det. Men jag vill bort från den könlösa streamingen hos Spotify, bort från det nomadiska kringflyttandet hos YouTube, bort från det torftigt identitetslösa hos iTunes. Då fick det bli hembrända cd:s med printade omslag istället.
Musiken som man laddar hem från den här bloggen och sen bränner på en cd för att lyssna på är avsedd som nån sorts form av smakprov. Det man gillar – och man gillar ju i princip allt – söker man upp och betalar för. Så går det till. Det finns mängder av bra ställen på nätet och ute i verkligheten att köpa black metal på.

 I samband med att Close-Up Magazine publicerade en tvådelad artikel om 13 USBM-låtar du måste höra innan du dör så fick jag på riktigt upp ögonen för denna fantastiska skribent, även om jag hade "Tony Ernst" på min "att kolla"-lista innan (den listan börjar för övrigt bli löjligt lång nu...).
Och tur är väl det, för att få ta del av texterna, initierat och nyanserat framlagda, är en ynnest.
Det får förstås ens egna ordkonst att framstå som en Volvo 240 i jämförelse med en smäcker Ferrari, men sådana petitesser både struntar och bjuder jag på eftersom det som sägs, skrivs, diskuteras behöver och förtjänar spridning.
Ja, jag har snott bilder från den siten för att ge de av er som inte har koll på sidan sen tidigare ett sug efter att besöka den, och ja, det finns en länk här till höger på den här bloggen (under "Mera Läsning", där jag förövrigt plockat ut en del som inte längre verkar vara aktuellt).
Man kan läsa en version av artikeln som publiceras i Close-Up på Svarta Tankar, de heter där "USBM I: Pepsiland" och "USBM II: Krollsprint", och jag rekommenderar verkligen att ni gör det.
Slå upp en redig kopp java först bara, för det är lååånga essäer som avhandlar varje låt.
U.S.B.M.?
United States Black Metal, alltså, och jag tänkte ta detta tillfälle i akt för att prata lite om det.
Eller rättare sagt, var jag befinner mig med det.
För märkligt nog är det inte helt logiskt, mitt ambivalenta (icke)förhållande till just det.

Jag gillar musik. Så mycket vet ni.
Jag gillar ny musik, jag kan fullständigt snöa in på en ny artist eller genre som jag förälskar mig, och inte sällan tar mitt intresse ett uttryck som nog endast kan beskrivas som på fel sida av den där tunna skiljelinjen mellan vad som är sunt och vad som är en aning för mycket.
Min bakgrund gör mig sprungen från en röd politisk mylla, där arbetaren och ord som "vi" och "gemenskap" väger tyngre än "jag" och "individualism". Bördig från Norra Västerbotten så har frikyrkliga värderingar varit en del av min uppväxt och kanske framförallt präglat lärarnas sett att förhålla sig till samhälle, historia och sexualkunskap. Med tiden har jag applicerat mitt egna lager av erfarenheter och åsikter, men det förändrar ju inte min bakgrund.
Det borde borga för att band som skärskådar förhållanden i Kentuckys gruvor ligger precis i skottlinjen för mitt intresse - men jag har aldrig hört Panopticon.
De är inte okända för mig, men jag har inte kommit mig för, skamligt nog.
Och ändå är jag stormförtjust över akter som Agalloch och Wolves In The Throne Room, som också förekommer i Ernsts sammanfattning. Ett band som Vattnet Viskar återfinns på min "att kolla in"-lista, men lik förbannat har just det bandnamnet legat och skvalpat (no phun intended) där en längre tid utan att jag verkar kunna ta tag i det.
Varför?
Beror det på att jag inte föll för Woe eller Krieg?
Eller är det för att jag egentligen inte kan så speciellt mycket om just den Amerikanska grenen av black metal?
Svårt att svara på, men framförallt en aning förvånande. I de fall jag hittar en grupp jag gillar (i detta fall är det väl mest Wolves In The Throne Room, antar jag) så brukar jag dels utforska mer i det aktuella bandets diskografi, samt leta efter besläktade akter.
Så hur kommer det sig att jag aldrig hört ett så etablerat namn som Nactmystium och låter intressanta akter som jag borde kolla upp vänta så länge?

Gissningsvis är det, precis som med mycket annat, en kombination av saker som leder till slutresultatet. 
Jag var rätt sen in i black metal över huvudtaget, och har inte utforskat den första och andra vågens nordiska akter klart.
Jag är också, i ärlighetens namn, ganska traditionsbunden när det kommer till musik. Allt för utflippat experimenterande eller okonventionella sätt att närma sig en låt får oftast (inte alltid) mig att tappa intresset innan jag kan bryta genom barriären och komma på andra sidan, den där man gillar det istället för att störas av det.
Och jag är helt ointresserad av USA som land. Jag har aldrig varit dit (det närmsta jag kommit är grannen norrut, Canada), och reser och utforskar hellre Europa.

Slutsatsen är att jag nog behöver en sugardaddy.
Någon som kan förse mig med de akter och låtar som sannolikt kommer att passa mig, och som hjälper mig "in i smeten" när det gäller U.S.B.M.
För det tror jag är värt det.
Ligger det fler sådana fantastiska akter som Wolves In The Throne Room så vill jag inte missa det.

Därför kommer jag att ladda hem, lyssna och läsa de samlingar som finns på Svarta Tankar, och det kommer att bli jul- och nyårshelgens projekt.
Hur vi förhåller oss till varandra, jag och U.S.B.M, får vi se på den glimrande andra sidan, när 2014 ligger nytt och oförstört framför oss...