Classic Rock och Werocks Årsbästalista 2013

Kanske är du lite less på det där med listor och sammanfattning av året 2013. 
Lugn, vi ska sluta med det.
Detta är det sista inlägget med temat, och egentligen hade jag för avsikt att hinna med det innan nyårsafton, men...ja... det gick inte.
Personligen tycker jag ändå att det är intressant, speciellt eftersom Classic Rock Magazine verkligen har en lite annan approach och vinkel än de stora svenska tidningarna, och därför ser listan riktigt annorlunda ut.
Totalt sett listar man 50 plattor, men du får topp 20 här.
Vill du veta mer - och läsa intervjuer med alla som finns med - så fins inga genvägar. Det är bara att pallra sig till Pressbyrån och hala upp 59 bagis i så fall.

Okej, såhär ser listan ut:

1) "13" - BLACK SABBATH
2) "Earth Rocker" - CLUTCH
3) "The Next Day" - DAVID BOWIE
4) "The Temperance Movement" - THE TEMPERANCE MOVEMENT
5) "The Raven That Refused To Sing (And Other Stories)" - STEVEN WILSON
6) "Lightning Bolt" - PEARL JAM
7) "Aftershock" - MOTÖRHEAD
8) "Fortress" - ALTER BRIDGE
9) "Blak'n'Blu" - GARY CLARK JR
10) "...like Clockwork" - QUEENS OF THE STONE AGE
11) "All Hell Brakes Loose" - BLACK STAR RIDERS
12) "King Of Conflict" - THE VIRGINMARYS
13) "Now What?!" - DEEP PURPLE
14) "Snapshot" - THE STRYPES
15) "Scorpion Child" - SCORPION CHILD
16) "Nine Lives" - VON HERTZEN BROTHERS
17) "Man And Myth" - ROY HARPER
18) "The Devil Put Dinosaurs Here" - ALICE IN CHAINS
19) "Furiosity" - MONSTER TRUCK
20) "Dream Theater" - DREAM THEATER

Okej. En hel del plattor som du inte hört eller hade på radarn, gissar jag, och det är väl ganska väntat med tanke på tidningens underlag och var de kommer från.
Men kul.
Som grädde på moset listar man dessutom de bästa låtarna, men utan inbördes ordning (det förstår jag, jag tycker nästan att det är svårare att ge en enskild låt en individuell placering än en hel skiva).

Eftersom man har med de 30 bästa i total oordning så orkar jag inte notera alla, enbart de som haft representanter som varit intressanta för Metalbloggen det senaste året.
Då hittar man:

GHOST "Secular Haze"
KORN "Love And Meth"
HELL "The Age Of Nefarius"
DREGEN "Just Like That"
STONE TEMPLE PILOTS "Out Of Time"
MAD SEASON "Slip Away"

Okej, det var väl en uppfriskande lista hela vägen?
Man kan ju konstatera att det är de stora grupperna som får plats här (det finns också en sammanfattning över årets gig, men den blir så abstrakt när en tidning ska täcka in hela världen och så bred genre, så den hoppar jag över i detta inlägg), inte de små lite okända pärlorna... men jag gillar det.
Det är en bra kontrast mot ex Close-Up Magazines eller Sweden Rock Magazines lista.
Eller min egen lista, för den delen!

Werockskribenterna har också enats om den sammanlagda listan.
Det var dock extra spretigt i år, och därför plockade vi fram topp 5.
Segrade gjorde Satyricon, följt av Anciients.
Inte fel alls, om ni frågar mig...

Alla skribenterna har dock en väldig bredd, och när man läser allas topplistor inser man att det enda man egentligen kan önska är att vi var fler skribenter (Vill du? Kan du? Har du tid?) så att den aggregerade listan blev än mer spänstig.

Du hittar den sammanlagda listan här, och alla skribenternas bidrag här.
 
Hur som helst... nu stänger vi 2013 på den här bloggen.
Imorgon är det Hårdrockskväll 2014. Det är viktigare det..

Årsbästalistan. Skivor jag missat - del 2!

...let us continue.
Igår fick du ett knippe skivor jag missat av olika anledningar, men eftersom de är så många att det egentligen är löjligt så är det inlägget i två delar.
Idag kommer andra delen.
Håll till godo!

Skivor som jag hela tiden varit på väg att kolla in men aldrig tycks komma fram till
Ni vet hur det är.
De där skivorna med banden som man tänker att det där, det kommer att vara bra. Den ska jag kolla in. Jag "ska bara", som Alfons sa.
Och sen händer det liksom inte.
Sådana är de här...

 

 

En hel del liveskivor, som synes.
Men det beror på att jag in i det längsta hoppas på att tomten ska komma med hårda klappar!
Testament och Black Sabbath är relativt nya också, så de har väl inte månader på skivdiskarna, men i alla fall. High On Fire och deras tvådelade liveinspelning "Spitting Fire Live" har det däremot, och det är en sån där giv som jag liksom hela tiden tänkt att jag - i god tid till årssummeringen - kommer att hinna lyssna in mig på.
Nä.
Så blev det ju då inte. Alls.
Och det faller även Amorphis (vilket jag ju då skäms lite för, med tanke på hur galet bra bandet var på giget för två veckor sen!), Deep Purple och August Burns Red för.
Jag är, i ärlighetens namn, 100% säker på att jag gillar samtliga dessa skivor, och att  de alla skulle kunna hamna på min årsbästalista om jag bara gett dem chansen.
När det gäller Kylesa och Magnus Carlssons Free Fall vet jag inte hur jag skulle hålla dem, men jag gillar båda artisterna och har provlyssnat en halv gång eller så på Spotify. Där gillar jag det jag hör, men känner att det borde ges en riktig chans.
I just never seem to get round to them....!

De jag knappt visste att de hade släppt en nya skiva
En del skivor väntar man ju verkligen på.
Räknar dagarna till releasedatum.
Andra har man ungefärlig koll på.
Och så finns det de där skivorna som liksom bara dyker upp, och som man upptäcker att de faktiskt släppt nytt i år. Som man missat helt i informationsstormen.
Det här är såna för mig.
De som jag liksom knappt noterat att de kommit, men i efterhand förstår att så är fallet!

 

Att jag faktiskt inte hade koll på Hypocrisy eller Spiritual Beggars (eller, så här i efterhand har jag nog sett det blippa till på radarn men inte fäst någon uppmärksamhet vid det) är ju nästan lite skämmigt. Jag gillar verkligen båda banden, och att de skapat bra plattor råder inget tvivel om. Spiritual Beggars knep ju t o m en sjätteplacering på Sweden Rock Magazines lista... och ändå är det liksom lite överraskande för mig att dessa akter faktiskt har släppt nytt i år. Det är som om jag har förträngt det?!

Helloween hade jag helt missat, men det tror jag inte gör nåt.
Jag har helt tappat dem. Eller de mig.
Hur som helst är vi inte kompisar numera.

De sista då.
Port Noir har jag försökt hålla lite utkik efter sen spelningen när de gick som förband till In Flames, men det verkar ju ha misslyckats kapitalt.
Och Alter Bridge har jag väl inte hållit utkik efter, men han sjunger ju jävligt bra och det brukar vara habila plattor som jag gillar.
Lik förbannat har jag ingen som helst på att de hade släppt plattor.
Snacka om bloggare med stenkoll.
Fast på helt fel stenar.

Sista skivan i hela den här genomgången över plattor som jag missat i år blir en udda sak.
Den här: 

Jag vet inte alls var jag ska placera den.
Den ligger liksom mitt emellan de där som jag aldrig har kommit runt till, de som jag börjat smaka på och de som jag missat.
Märkligt?
Jo, men såhär - det finns väldigt många vars musikaliska smak jag litar som säger att detta (Pyramido och skivan "Saga") är bland det bästa som går i ett par skor.
Så jag har provat lite. På Spotify. På jobbet, men inte med rätt uppmärksamhet och volym. Smakat lite. Och sen har jag tänkt köpa skivan, men när jag tänkte dte fanns den inte än att beställa, och... sen...har jag liksom glömt bort den. Eller tycks inte komma dit i alla fall.
Så nu lever den i ett vakuum där jag liksom har hört den några varv men ändå inte.
Jag vete fan.
Men den kommer i alla fall INTE att komma med på årsbästalistan, eftersom jag inte tycker att jag lyssnat in mig på den än.

För övrigt finns sen den där floden av skivor som jag inte ens registrerat här men ändå tänker att jag ska lyssna in mig på. Vattnet Viskar, Demonical, Inquisition med flera, men är det en sak jag tycker växer fram så är det följande:

Skivåret 2013 är brett.
Oerhört brett.
Men det känns faktiskt inte riktigt lika spetsigt.
De där skivorna som är verkligt fantastiska och större än livet...de är inte sådär jäkla många det här året. Faktum är att de skivor jag spelat absolut mest och har just det förhållandet till och som jag upptäckt under 2013 har andra utgivningsår - men mer om det vad det lider....

Recension av Crystal Caravan och Stonewall Noise Orchestra

Ny månad - nya recensioner.

Werock rullar på i sina hjulspår, och den här månaden har jag satt tänderna i två svenska alster. Stonewall Noise Orchestra hämtar sina influenser från akter som Monster Magnet (som också recenseras, komiskt nog), Soundgarden och tidiga Black Sabbath. Inte fel, inte fel alls, och Borlängegänget nappar åt sig ett högt betyg i min bok...

Umeåseptetten Crystal Caravan har släppt sitt andra album, "Against The Rising Tide", och det är ett album som helt spontant får mig att tänka på... sex. Betyget blir högre än sex dock - kolla själv!

Dessutom hittar du bland annat Alter Bridge, Hail Of Bullets, Engel och Samael. Gott om läsning, alltså.

Dags för lördagslyx!

Imorgon är det dags igen.
Det är lördag.
Och du får en längre artikel under samlingsnamnet Lördagslyx.
Denna gång är det del 1 av 3 i en serie som är döpt till En Skivaholics Bekännelse, och jag ska avslöja redan nu att jag är lite nervös för det hela.
Det kommer att vara mer utlämnande än någonsin för min del.

Vill du ha lämpligt tilltugg denna gång så säger jag rödvin och smågodis, det är grejen.
Artikeln publiceras vid sjusnåret, så du har gott om tid att bunkra.
Idag är det dock "bara" fredag, och kanske tänker du att du vill ha lite läsning idag med?
Det går fint det.

Du kan antingen kolla in förra lördagslyxen som kikar på musikgenrer och film, eller så glider du över till werock och kollar in Stones eminenta reportage från Alter Bridge-spelningen i veckan. Slash överraskningsspelade på slutet, och pratade dessutom med Stones! Det tycker jag är prick hur häftigt som helst...

Själv ska jag slappa lite med senaste numret av Close Up. Långt reportage om hank Von Helvete som spelar rollen som Cornelis, något jag kommer skita fullständigt i - men alltid hittar man nåt i tidningen. Nu börjar jag vänja mig med den nya layouten också.
Hepp!