Veckans Tips: Crobot "Legend Of The Space Born Killer"

Som så många gånger förr var det Stones på Tune Of The Day som tipsade mig om god musik. Denna gång hamnade han i Pennsylvania, med gruppen Crobot (som tagit sitt namn från en varelse som är till hälften fågel, til hälften "bot"...), och det som serverades var titelspåret på bandets hemmafixade platta "The Legend Of The Space Borne Killer".
Jag spelade den på telefonen ett halvt varv, sen var det bara att kolla var man kunde köpa skivan. Det här var i början av 2013, och det slutade med att jag fick köpa skivan direkt från bandet.
Men sen gick tiden.
Och gick.
Och till slut, när vi var inne i maj, så inser jag att det här funkar inte. Det kommer ingen platta.
Kontaktade Chris Bishop, tillika bandets  gitarrist och backupsångare, och det visade sig att skivan skickats för evigheter sen men försvunnit i posten - och en uyppgiven Chris berättade att det hänt dem ett flertal gånger förr.
Jag köpte skivan igen, och sa att de kunde behålla pengarna och använda dem till något bra som att sprida sin musik, exempelvis (skivan kostade $10, så det var ju ingen förmögenhet...). Svaret var att de blev oerhört tacksamma, och mina nya "dirty-faced brothers" skickade som tack för det ett knippe outgivna låtar som inte finns med på skivan.
Trevligt!

Nå. Till själva skivan då...
Musiken som serveras är bluesbaserad hårdrock. Den minner mig personligen en hel del om Rival Sons, så vet du ungefär hur du kan orientera dig. Skivan är en sån där som knappt behöver spelas för att den ska sitta, utan den fäster tag i dig i stort sett med en gång. Låtarna är av lättuggad art, med ett vansinnigt sväng som central funktion. Allra bäst är det ungefär i mitten av plattan, då man spelar "Dirty Faced Brethren" och "Homeward Bound", två finfina pärlor.
Produktionen är också påfallande bra för att vara en skiva som inte har "storbolag" bakom sig, och egentligen är det bara en sak som förvånar: att bandet inte är större.
Det borde de vara, i ärlighetens namn.
Crobot frontas av Brendan Yeagley, och hans röst är en del av gruppens styrka. Den är spänstig och passande - men hela bandet gör en sådan insats att det bara är en tidsfråga innan de slår stort (eller, de kanske de redan gjort när du läser detta, det skrivs trots allt i början av juni 2013...).

Trots att jag har med skivan i mitt hemliga projekt, med skivor som jag hållit på under 2013 för att eventuellt kunna avtäcka under Hårdrockskvällen 2014, så har jag konstaterat två saker.
Det ena är att jag tipsar folk om den, visserligen folk som inte ingår i Hårdrockssamfundet, men ändå. 
Det andra att jag antagligen inte kommer att spela någon låt från plattan den där kvällen i januari, helt enkelt eftersom det var just Stones som tipsade om den och han är med under kvällen. Det beror verkligen inte på att skivan inte är stark (tvärtom, den är riktigt riktigt bra), utan helt enkelt på att det då inte blir mycket till överraskning. I alla fall inte för honom...

Så. Du hittar skivan på Spotify så du kan vara med och bära fram bandet till framgång.
Gör det.
Du kommer inte att ångra dig!