Metalbloggens samarbetspartner:

Visar inlägg med etikett Conan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Conan. Visa alla inlägg

fredag 19 februari 2016

Werock-recension av CONANs nya blytunga pjäs

Det var rätt länge sen, men till slut fick jag tummen ur ändan och skrev en recension på Werock. Sedan siten flyttade till .nu så har vi även bytt plattform, och jag är inte skitbra på den nya tekniska layouten. Plus att jag är lat. Man vi får se, det var kul och kanske kan det bli lite nytändning av det hela?

Dessutom är detta, Liverpoolbandets tredje giv, deras bästa så här långt. Mördande tungt, och letar du doom med heavy metal-känsla så ska du genast kolla in detta.
Recensionen finns här!

tisdag 1 april 2014

Werockrecensioner: Conan och the Martin-madness

Okej.
Månadsskiftet har varit, första kvartalet är stängt (och jag tycker det är relativt få skivor som verkligen skakat om min värld än så länge på skivåret 2014, det är egentligen bara Behemoth "The Satanist" som jag just nu ser som svår att peta bort från en kommande topplista över året, även om jag också gillar Grand Magus "Triumph And Power") och Werock levererar nya recensioner.
Eller.
Martin går fullkomligt bananas på Werock, och vräker ur sig helt galet många recensioner.
Eller vad sägs om bidragen från karl'ns penna denna månad:

Tellusian "Collision"
Nausea "Condemned To The System"
Lacuna Coil "Broken Crown Halo"
The Oath "S/t"
Ageless Oblivion "Penthos"

Inte illa pinkat måste jag säga, speciellt som om han egentligen är pappaledig. Erfarenheten säger mig att ordet "ledig" egentligen inte har något med det hela att göra, så att klämma ur sig den mängden är strongt jobbat!

Själv bidrar jag denna gång med en skiva, återigen.
Det är "caveman doom" från Conan och deras "Blood Eagle". En trevlig bekantskap som verkligen får tänderna att skallra av tyngden.
Riffen mullrar fram, vältrar sig i stridslarm, och det går för det mesta sakta sakta.
Men - det är bra.
Det är dessutom en sån där skiva som jag tycker växer hela tiden, och det finns anledning att misstänka att det betyg som delas ut (7 av 10) kommer att få revideras med tiden.

Alltså.
Årsbästalistan, den korta, så här långt av de skivor som recenserats av undertecknad (och då struntar jag i de plattor som inte har en chans):
1) Behemoth "The Satanist"
2) Grand Magus "Triumph And Power"
3) Conan "Blood Eagle"

Imorgon eller torsdag kommer dock ännu ett bidrag.... stay tuned!

tisdag 18 mars 2014

NP: Throwdown. Och Conan. Kontraster..


Två skivor - två helt olika sätt att närma sig samma sak.
Just nu spelas Throwdown "intolerance" och Conan "Blood Eagle", och det är ganska fascinerande att notera hur olika man antar utmaningen att pulvrisera lyssnaren.
Straight egde-lirarna i Throwdown ger helt enkelt järnet i prick varenda låt, matar riff på riff, breakdown på breakdown och rebellmantra på rebellmantra. Ingen låt tillåts sväva iväg i vare sig tid eller flum, det är knytnäve i ansiktet hela tiden. Skivan är kort, och det är en given kandidat till årets träningssällskap.
Bra och fläskig produktion, snyggt och påkostat omslag, och det är bara för dig att invänta recensionen för att få veta mer om hur plattan står sig mot bland annat föregångarna "Venom & Tears" och "Deathless".
Conan å andra sidan, de har en annan attityd.
Omslaget är mer sobert och med en känsla av hemmatillverkning.
Produktionen är dov, sången minimalistisk.
Låtarna tillåts ta tid, och framförallt vill man med tre ackord kvadda allt motstånd. Lösningen på det problemet heter förstås "tyngd", precis som sig bör när man spelar doom.
Det går inte fort, riffen masar sig fram ibland, men det spelar liksom ingen roll.
När skivan har mullrat klart kommer resterna av lyssnaren att känna sig lika delar överkörd som sugen på ett varv till.

Klart olika.
Kanske ska fundera på det där med långa låtar versus korta låtar lite. Kan bli en "Vi måste prata om..", men det får vi se.
Oavsett det så är det intressant att spela så två åtskilda alster jämte varandra.
Du har Throwdown "Intolerance" samt Conan "Blood Eagle" på Spotify, så du kan göra samma sak. Senast i morse var det de förstnämnda som jagade livet ur mig på gymmet...

tisdag 11 mars 2014

Vårtecken, hårdrock, öl. Bara bra saker!

Elitserien 2014-2015 är färdigspelad, och pseudoslutspelet har börjat med årets påhitt "play in" som innebär att lag 7-10 gör upp om de sista slutspelsplatserna.
Beroende på vilka som segrar fördelas sedan platserna i kvartsfinalerna på ett ganska förvirrat vis, men man kan konstatera några saker.
Våren är här. Och slutspelet. Det här är härligt, och kommer att kosta massiva uttag på det emotionella bankkontot hemmavid, precis som vanligt. Det är inte helt populärt när det är match varannan dag under rätt lång period och Rebellängel vill belägga TV:n hemma.
En annan sak man kan konstatera är att jag - precis som tidigare år - inte är helt klockren i mina tips. Ändå inte fullständigt fel ute i resonemangen. 
min lista hittar du i sin helhet här, och sammanfattad kommenterar jag det såhär:

1) Skellefteå AIK. Jag hade tippat dem som 2:a. med försvagat försvar.

2) Frölunda. Hade dem på 5:e plats, men med varningsflagg för att om de får ihop alla unga killar blir de farliga. Jag tycker de har spelat ett kul spel också.

3) Växjö. En överraskning. Trodde på en 6:e-plats för dem.

4) Brynäs.... ett av de drygare lagen och med många dryga fans. Bättre än jag trodde, hade dem på 9:e plats, och jag tror de blir fullkomligt livsfarliga i slutspelet.

5) Färjestad. Ungefär som förväntat (min gissning: 3:a) , men de spurtade väl till sig platsen. Kan bli jobbiga i slutspelet.

6) Luleå. Jahaja. Trodde de skulle vinna serien, men icket. Det var ju... trevligt...

7) Leksand. Klart bättre än förväntat, jag hade dem på 10:e plats, och de har varit stabilare än förväntat. Men oj, vad lite mål framåt kontra många mål bakåt de presterat..

8) Modo. Ja. Exakt vad jag trodde. Till och med inklusive succén för unga målvaktsduon.

9) Linköping. Trodde de skulle sluta 4:a- Årets besvikelse i grundserien, och egentligen tycker jag att ett lag som slutar 9:a av 12 inte ska få chansen att vinna SM-guld. Men det gör man. Och det kan man faktiskt mycket väl göra, de känns livsfarliga..

10) HV71. Nja, jag hade dem som 7:a, men flaggade för att saker inte är bra i Jönköping och att Uffe Dahlén inte har fått rätsida på det hela. Det slutade till och med än värre, och Dahlén fick gå.

11) Örebro. Precis enligt mitt tips.

12) AIK. Också precis enligt mitt tips. De åker ur i kommande Kvalserie också, tror jag. 

Så... tre lag på prick rätt plats, men ganska många som jag såg tendenser på i förväg men fegade och inte riktigt vågade hissa eller dissa (Frölunda, HV71) i förväg. På det hela taget godkänt. Vinner SM-guld har jag dock ingen aning om vem som gör, jag tycker det känns öppnare än på mycket länge.

Ett annat vårtecken är att Rebellängeln börjar springa igen. Med nya hörlurar.
De här.
Mina förra gick sönder. Igen. Philips. Som vanligt föll ena sidan igenom, vete faen om det är kabelbrott eller om det helt enkelt är för taskig kvalitet, men det blir liksom som om det går en fas och slutar komma ljud ur ena sidan.
Och nej, det är inte vax i luren som gör det!
Nå, har bara ett pass ännu med dessa nya saker, men passform och ljud är väldigt bra. Mycket nöjd med de sakerna, så får vi se hur hållbarheten blir.
Musikaliskt så inväntar jag för tillfället lite ny spännande musik.
Conan "Blood Eagle"
Soreption "Engineering The Void"
Throwdown "Intolerance"
Till exempel. Och i väntan på det så spelar jag en del plattor med några år på nacken.
Kvalitet never goes out of style, så just nu rullar mest den här given.
Världens bästa liveskiva.
Den går liksom inte att slå.
Och notera bilden på bandet. Lombardo med jeans vars midja är så hög att man får svindel, grabbarna grus King & Hanneman med icke-tatuerade armar och ganska alldaglig look, Araya med butter och ung uppsyn.
Det Slayer som man egentligen vill se.

Annat på spellistan...:

Bloodbath "The Fathomless mastery"
Possessed "Seven Churches"
Sodom "One Night In Bangkok"
Anciients "Heart Of Oak"
Coroner "Mental Vortex"

Alltså ganska hårda paket.
Är rätt sugen på sådant nu, kanske hör det samman med det begynnande löpandet? 
Även om Cult Of Luna "Somewhere Along The Highway" är ett av de säkrare tecknen på att det är vår för min del så hör den mer samman med promenader än med löpning. 
Då tarvas mer piska än morot, speciellt så här i början...

För övrigt - i helgen drack jag öl.
Det var gott. Och ett tag sen.

Slog mig att jag knappt minns hur det smakar, och att jag måste inhandla Omnipollo Nebuchadnezzar, speciellt efter att 100% av alla hyllar den...
I väntan på det så ska du få lite frestande bilder. Jag försöker samla på mig tillräckligt för att göra en uppföljare av "Malt, Humle, jäst och distade gitarrer", och detta är ett axplock av kopplingarna jag tänkt mig...



 ..alltså. Grand Magus, Motörhead, Judas Priest, Bathory och Unleashed ska kopplas till respektive öl. Kan det vara något?