skip to main |
skip to sidebar
Nya recensioner på Werock, och Fredrik sammanfattade alla recensionerna så vansinnigt roligt att jag snor hela förstasidan nedan!
Aktuellt på siten
2016-06-06
NARVIK vill så gärna få till en genuin black metal-platta med sin ”Ascension To Apotheosis”, men tyvärr är rätt ingredienser ingen garant för en delikat anrättning. Fredrik Sandberg kommenterar vad det är som brister.
2016-06-03
Kan Joe Lynn Turner och hans anhang erbjuda mer än bara nostalgi? Är det lönt att lyssna in SUNSTORM:s senaste släpp, ”Edge Of Tomorrow”,
trots att låtmaterialet utgörs av tämligen lättsmält feelgood-hårdrock?
Svaret från Robert Gustafsson är ett (något förvånat) ja, faktiskt!
Även de största fältherrarna har rimligen vid något tillfälle
förlorat ett slag, slickat sina sår, lärt sig av misstagen, och kommit
tillbaka starkare. Robert Gustafsson hoppas onekligen att så är fallet
med GRAND MAGUS, som enligt honom för ovanlighetens skull förlorar
slaget med ”Sword Songs”, men ändå gör berättigade anspråk på världsherravälde.
Okej.
Månadsskiftet har varit, första kvartalet är stängt (och jag tycker det är relativt få skivor som verkligen skakat om min värld än så länge på skivåret 2014, det är egentligen bara Behemoth "The Satanist" som jag just nu ser som svår att peta bort från en kommande topplista över året, även om jag också gillar Grand Magus "Triumph And Power") och Werock levererar nya recensioner.
Eller.
Martin går fullkomligt bananas på Werock, och vräker ur sig helt galet många recensioner.
Eller vad sägs om bidragen från karl'ns penna denna månad:
Tellusian "Collision"
Nausea "Condemned To The System"
Lacuna Coil "Broken Crown Halo"
The Oath "S/t"
Ageless Oblivion "Penthos"
Inte illa pinkat måste jag säga, speciellt som om han egentligen är pappaledig. Erfarenheten säger mig att ordet "ledig" egentligen inte har något med det hela att göra, så att klämma ur sig den mängden är strongt jobbat!
Själv bidrar jag denna gång med en skiva, återigen.
Det är "caveman doom" från Conan och deras "Blood Eagle". En trevlig bekantskap som verkligen får tänderna att skallra av tyngden.
Riffen mullrar fram, vältrar sig i stridslarm, och det går för det mesta sakta sakta.
Men - det är bra.
Det är dessutom en sån där skiva som jag tycker växer hela tiden, och det finns anledning att misstänka att det betyg som delas ut (7 av 10) kommer att få revideras med tiden.
Alltså.
Årsbästalistan, den korta, så här långt av de skivor som recenserats av undertecknad (och då struntar jag i de plattor som inte har en chans):
1) Behemoth "The Satanist"
2) Grand Magus "Triumph And Power"
3) Conan "Blood Eagle"
Imorgon eller torsdag kommer dock ännu ett bidrag.... stay tuned!
Elitserien 2014-2015 är färdigspelad, och pseudoslutspelet har börjat med årets påhitt "play in" som innebär att lag 7-10 gör upp om de sista slutspelsplatserna.
Beroende på vilka som segrar fördelas sedan platserna i kvartsfinalerna på ett ganska förvirrat vis, men man kan konstatera några saker.
Våren är här. Och slutspelet. Det här är härligt, och kommer att kosta massiva uttag på det emotionella bankkontot hemmavid, precis som vanligt. Det är inte helt populärt när det är match varannan dag under rätt lång period och Rebellängel vill belägga TV:n hemma.
En annan sak man kan konstatera är att jag - precis som tidigare år - inte är helt klockren i mina tips. Ändå inte fullständigt fel ute i resonemangen.
min lista hittar du i sin helhet här, och sammanfattad kommenterar jag det såhär:
1) Skellefteå AIK. Jag hade tippat dem som 2:a. med försvagat försvar.
2) Frölunda. Hade dem på 5:e plats, men med varningsflagg för att om de får ihop alla unga killar blir de farliga. Jag tycker de har spelat ett kul spel också.
3) Växjö. En överraskning. Trodde på en 6:e-plats för dem.
4) Brynäs.... ett av de drygare lagen och med många dryga fans. Bättre än jag trodde, hade dem på 9:e plats, och jag tror de blir fullkomligt livsfarliga i slutspelet.
5) Färjestad. Ungefär som förväntat (min gissning: 3:a) , men de spurtade väl till sig platsen. Kan bli jobbiga i slutspelet.
6) Luleå. Jahaja. Trodde de skulle vinna serien, men icket. Det var ju... trevligt...
7) Leksand. Klart bättre än förväntat, jag hade dem på 10:e plats, och de har varit stabilare än förväntat. Men oj, vad lite mål framåt kontra många mål bakåt de presterat..
8) Modo. Ja. Exakt vad jag trodde. Till och med inklusive succén för unga målvaktsduon.
9) Linköping. Trodde de skulle sluta 4:a- Årets besvikelse i grundserien, och egentligen tycker jag att ett lag som slutar 9:a av 12 inte ska få chansen att vinna SM-guld. Men det gör man. Och det kan man faktiskt mycket väl göra, de känns livsfarliga..
10) HV71. Nja, jag hade dem som 7:a, men flaggade för att saker inte är bra i Jönköping och att Uffe Dahlén inte har fått rätsida på det hela. Det slutade till och med än värre, och Dahlén fick gå.
11) Örebro. Precis enligt mitt tips.
12) AIK. Också precis enligt mitt tips. De åker ur i kommande Kvalserie också, tror jag.
Så... tre lag på prick rätt plats, men ganska många som jag såg tendenser på i förväg men fegade och inte riktigt vågade hissa eller dissa (Frölunda, HV71) i förväg. På det hela taget godkänt. Vinner SM-guld har jag dock ingen aning om vem som gör, jag tycker det känns öppnare än på mycket länge.
Ett annat vårtecken är att Rebellängeln börjar springa igen. Med nya hörlurar.
De här.
Mina förra gick sönder. Igen. Philips. Som vanligt föll ena sidan igenom, vete faen om det är kabelbrott eller om det helt enkelt är för taskig kvalitet, men det blir liksom som om det går en fas och slutar komma ljud ur ena sidan.
Och nej, det är inte vax i luren som gör det!
Nå, har bara ett pass ännu med dessa nya saker, men passform och ljud är väldigt bra. Mycket nöjd med de sakerna, så får vi se hur hållbarheten blir.
Musikaliskt så inväntar jag för tillfället lite ny spännande musik.
Conan "Blood Eagle"
Soreption "Engineering The Void"
Throwdown "Intolerance"
Till exempel. Och i väntan på det så spelar jag en del plattor med några år på nacken.
Kvalitet never goes out of style, så just nu rullar mest den här given.
Världens bästa liveskiva.
Den går liksom inte att slå.
Och notera bilden på bandet. Lombardo med jeans vars midja är så hög att man får svindel, grabbarna grus King & Hanneman med icke-tatuerade armar och ganska alldaglig look, Araya med butter och ung uppsyn.
Det Slayer som man egentligen vill se.
Annat på spellistan...:
Bloodbath "The Fathomless mastery"
Possessed "Seven Churches"
Sodom "One Night In Bangkok"
Anciients "Heart Of Oak"
Coroner "Mental Vortex"
Alltså ganska hårda paket.
Är rätt sugen på sådant nu, kanske hör det samman med det begynnande löpandet?
Även om Cult Of Luna "Somewhere Along The Highway" är ett av de säkrare tecknen på att det är vår för min del så hör den mer samman med promenader än med löpning.
Då tarvas mer piska än morot, speciellt så här i början...
För övrigt - i helgen drack jag öl.
Det var gott. Och ett tag sen.
Slog mig att jag knappt minns hur det smakar, och att jag måste inhandla Omnipollo Nebuchadnezzar, speciellt efter att 100% av alla hyllar den...
I väntan på det så ska du få lite frestande bilder. Jag försöker samla på mig tillräckligt för att göra en uppföljare av "Malt, Humle, jäst och distade gitarrer", och detta är ett axplock av kopplingarna jag tänkt mig...
..alltså. Grand Magus, Motörhead, Judas Priest, Bathory och Unleashed ska kopplas till respektive öl. Kan det vara något?
Okej, som du vet (om du läst lite på den här bloggen under senaste veckan eller så) så diggar jag just för tillfället trion Grand Magus sjunde giv "Triumph And Power".
En av låtarna som jag diggar heter "The Naked And The Dead", och idag ska vi prata om refrängen i den låten.
Du hittar den på Spotify här så att du kan lyssna, och anledningen att vi ska prata om just det är att jag spenderade förra söndagen med att bevista ett dop.
I kyrkan, samtidigt som OS-finalen i ishockey spelades.
Jag var hyggligt med på vad som sades i alla fall, hade ingen direktsändning igång på telefonen (bara en liverapportering...), men jag tänkte att vi skulle dyka lite i det idag.
De som döptes var två killar vars föräldrar inte valt att de skulle döpas när de var nyfödda utan efter eget val senare i livet om så önskades.
Kan väl vara okej, och nu kan jag väl tycka att de valde detta lite unga -båda under 10 år - men det är en petitess.
Det jag reagerade lite på var det högtravande och synnerligen högfärdiga talen som prästen läser upp. Jag förstår förstås att man vill slå ett slag för Jesus och så, det ingår ju liksom i sakens natur, men det jag inte förstår är detta:
Stora delar av den kristna tron bygger på att man ska omfamna Gud och kunna få syndernas förlåtelse. Typ. Man kan bli frälst, och alltid ska man tillåtas komma tillbaka in i ljuset, så att säga.
Ändå står en modern präst i kyrkan idag och säger att "sannerligen, den som inte tar emot Gud som barn kommer aldrig in i himlen". (ungefär, jag orkar inte leta reda på den exakta ordalydelsen).
Är inte det väldigt tveeggat, och rent av hyckleri?
Det går ju liksom inte att med ena handen säga att "vi är så förlåtande, du är alltid välkommen till vår gemenskap och kan få förlåtelse och frälsning", och sen står det i det finstilta att "obs - gäller bara så länge du är barn och egentligen inte vet vad du tycker, har du blivit vuxen och således blivit mogen att fatta dina egna beslut är du inte längre välkommen".
Nä.
Jag säger som Grand Magus just nu...
"For the Naked and the Dead
There's no glory or reward to be had
If the spirit travels on it's by willpower alone
'cause the body's just a shell of flesh and blood"
Grand Magus "The Naked And The Dead"
Du vet den där känslan som heavy metal kan frambringa, den där musiken träffar som en knytnäve i solar plexus och man älskar det?
Den där allt känns så enkelt, där refränger om svärd och kamp sitter som berget och förenar en hel värld av långhåriga (ja... en del av oss har kanske bara imaginärt lång hår, men ni fattar analogin och symboliken) hårdrockare i ett publikhav av sträckta armar och knutna nävar?
Den finns närvarande på svenska Grand Magus sjunde platta "Triumph And Power", och det är verkligen inget att förakta, som bekant är det riktigt svårt att göra något så att det verkar enkelt.
Och det är precis vad trion "JB" (sång, gitarr), "Fox" (bas) och Ludwig "Ludde" Witt (trummor) lyckas med denna gång.
Där föregångaren "The Hunt" hämtade sin inspiration och kraft från mer klassisk rockfärgad metal med förebilder som Judas Priest så gräver "Triumph And Power" djupt i den episka fåran där akter som tidiga Manowar är stjärnor. Tänk tiden runt "Fighting The World", och sen lägger du ett filter med Grand Magus ovanpå det, där främst två saker står i centrum:
riffet och sången.
JB gör åter ett gott arbete i båda fallen, och resultatet blir musik som gör att man vill dra sitt svärd och ställa sig på en slottsmur och skrika mot fienden.
Låtmaterialet är denna gång framförallt jämnt och starkt.
Ska man jämföra med tidigare alster så ligger nog "Hammer Of The North" närmast till hands. Inledningen med "On Hooves Of Gold", "Steel Versus Steel" och "Fight" är högkvalitativ med sitt lite avvaktande sväng och med refränger som med tyngd sätter sig som berget. Ändå är det på slutet som jag tycker skivan verkligen träffar rätt. "Holmgång", "The Naked And The Dead" samt "The Hammer Will Bite" är dängor som man inte skojar bort i första taget, och eftersom skivan som helhet håller en så pass hög nivå så ska jag redan nu, så här tidigt på året, höja ett varningens finger för den här skivan när det gäller årets årsbästalista.
Det är en sån där typisk platta som kommer logga ofantligt mycket speltid som sällskap på gymmet, i löparspåret, på kontoret och i bilen, och eftersom den kombinerar såväl det enkla (i fokus står låten, starka refränger och bitande riff) med den där känslan som gör att det träffar djupt så är det en typisk skiva som kan komma högt upp när året väl ska sammanfattas.
Betyget är en fyra, men det är banne mig med mersmak.
Fler borde helt enkelt upptäcka och dyrka detta, och jag hoppas verkligen att Grand Magus får chansen att spela live på allt större scener till sommaren.
De har förtjänat det, för trots att detta är sjunde given och man ligger på ett stort bolag som Nuclear Blast så känns det inte som om bandet fått det erkännande man förtjänar.
Dags att ändra på det.
Dra ditt svärd, knyt näven och ställ dig bredvid dina heavy metal-bröder.
Kampen börjar nu!
Grand Magus "Triumph And Power" - 4
Det är (typ) mitt i månaden, och Werock är uppdaterat med ytterligare recensioner.
4 stycken, varav jag står för två av dem.
De båda som är avbildade ovan.
Den första, tjusigt röda, är Jake E Lee's återkomst till hårdrocksscenen (ja, den gamle Ozzy Osbourne och Badlands-gitarristen).
Red Dragon Cartel heter projektet, och tyvärr kan du i recensionen konstatera att resultatet inte riktigt är lika bra som man skulle vilja...
Skiva nummer två från min penna är Yngwie Malmsteen-musik men utan Yngwie.
Nä.
Det är precis som du tänker när du läser den meningen.
Det funkar inte riktigt. Ändå har man Mark Boals på sång, så stundtals minner det verkligen om fornstora dagar. lite synd, faktiskt.
De andra två skivorna är två plattor som faktiskt är riktigt intressanta.
Jag har lyssnat en del på The Isolation Process på Spotify, och tycker att det verkar riktigt bra.
Det är samma snubbar som i Come Sleep (i alla fall delvis) om jag förstår det rätt, och det är ju bra. Recensionen lovar också gott, och den här plattan ska jag nog dyka djupare i.
Sist men inte minst - Astrophobos från Stockholm. Den här skivan har jag inte hört, men det jag läst om bandet och musiken (både i recensionen på Werock och i annan media) gör mig nyfiken. Ska försöka kolla in mer, helt enkelt, och det lär funka.
Just nu tycker jag nämligen att jag har rätt bra koll på skivfloden, det är inte en svindlande hög med skivor som ligger icke-genomlyssnade.
Varmast går... Grand Magus. Jäkla dänga de fått till med nya "Triumph & Power"!
Ååhhh... den här skivan var med på en av Record Heavens nyhetsutskick.
Den väckte omedelbart min nyfikenhet.
Namnet.
Omslaget.
Det faktum att jag aldrig hört talas om bandet, men att de ändå skyltar med referenser som nedanstående text:
The band reportedly draw inspiration and strength from the old gods of
Black Sabbath and Candlemass empowered by torchbearers like Solitude
Aeturnus and contemporary bands like Hammers of Misfortune and Grand
Magus, the lyrical themes surrounding Crowley's teachings, horror
stories, death and philosophy.
Det slutgiltiga faktumet, att Void Moon inte fanns på Spotify beseglade beslutet - det var att beställa. I blindo.
Skivan landade i min brevlåda i mitten/slutet av februari 2013, och med händer som darrade och svettades av förväntan/fasa (tänk om detta skulle vara kasst?) petade jag in skivan i spelaren.
Ut strömmade en skiva som skulle komma att ta ett järngrepp om mig under de närmaste veckorna - kanske längre. Det vet jag inte i skrivande stund, eftersom jag genast bestämde mig för att låta detta bli en del av mitt "hemliga projekt", där jag skriver om skivan långt i förväg för att sedan begrava den från Metalbloggens sidor under hela 2013 - med andra kanske det visar sig, så här i efterhand, att jag lyssnat på den här plattan mer eller mindre konstant under året. Jag kanske inte ens hållit den hemlig?
Nå.
Bandet är svenskt, och fortsätter med att konstatera "Our music is not for everybody but with a label like Cruz del Sur we are
sure to reach out to that percentage of people who really will
understand and appreciate it." - och jag är tydligt en av dem.
Det är doomaktig heavy metal med känsla och rätt skön avighet och smuts.
Låtarna heter saker som "Hammer Of Eden", "The Word And The Abyss", "Among The Dying" och "The Mourning Son".
De två bästa låtarna heter "Cyclops" - som startar med fantastisk sång och lite halvballadkänsla för att växa sig episk - samt "Through The Gateway" - som bjuder på snabbare trumspel och riv i riffen - och båda dessa hade jag direkt i tanken som spår för Hårdrockskväll 2014.
Kanske framförallt "Cyclops".
Den refrängen är svår att skaka av sig...
Nå.
Det är inte alltid ett blindköp lyckas. Jag har både framgångar och totalnitar när det gäller sånt, men denna gång var det en fullkomlig vinstlott.
Void Moon "On The Blackest Of Nights" är en hemlighet jag bara vill dela med mig av. Det är bara att du kastar dig ut på nätet och kollar om du kan tjuvlyssna på den på något sätt (vem vet, den kanske finns på Spotify nu?) - eller så gör du som jag och blindköper.
Det är ett säkert kort!
...som en tidvåg efter Hårdrockskväll har de alldeles nödvändiga skivköpen sköljt in över mig.
De där skivorna som är helt essentiella för samlingen och livet, många gånger köp som går bakåt i tiden och täpper igen hål i skivhyllan.
De ska vi inte kolla så noggrant på i det här inlägget, är de tillräckligt bra kommer de förstås istället att få sin plats i solen vid ett eller annat tillfälle.
Vi ska titta på de lite nyare inköpen.
De som är genomförda av skivor som släpps 2014.
Trots allt är det ju ett par såna riktigt intressanta släpp på gång, och enligt min erfarenhet så brukar de skivor som håller hög kvalitet och släpps tidigt under året hinna etablera sig ordentligt och därmed knipa en plats på årets topplista.
Det känns inte alls omöjligt att du får återse en eller ett par av dessa där när det väl är dags att summera 2014.
Först ut, först beställd och en av de jag sett fram mot längst: Alcest "Shelter".
Jag har inte smyglyssnat på den alls, men förstår av det lilla jag har läst att det är ännu ett steg mot pop och bort från metal.
Hur det kommer att stå sig återstår att se, men helt klart kommer det att bli mycket mycket intressant. Förra given "Les Voyages De L’Âme" är trots allt både en aning mer lättillgänglig men ändå bättre än "Ècailles de Lune", och kan trenden fortsätta i den riktningen så är "Shelter" fantastisk.
Oron som finns är att det blir för slätstruket, men det återstår att se.
Bandet kommer ju för övrigt hit för ett gig i slutet av januari (jag har plåt!), och det vore ju mumma om man hann lyssna in sig på den nya skivan innan dess, även om det kanske blir lite tajt. Skivan släpps väl den 17/1 (fast jag såg på Facebook att Sound Pollution redan fått in sina ex igår...), och bandet spelar den 29/1, så om leverans sker i tid så borde det ju kunna funka...!
Ett annat stort släpp är ju det här.
Behemoth "The Satanist"!
Förväntningarna är väl generellt skyhöga på den här plattan om man kollar runt med folk som gillar extrem musik, och i början av februari är det dags.
Jag har valt att förboka mitt ex med digipack och extra dvd, en paketering som jag allt mer sällan köper (ärligt, hur ofta - om nånsin - kollar man på den där medföljande dvd'n?) just för att rubbet som det häör bandet släpper är så genomarbetat även visuellt.
Den här skivan kommer - kan jag säga redan nu, olyssnad - att dyka upp runt om när media ska sammanfatta året.
Personligen har jag hört låten som också är första svinsnygga videon, "Blow Your Trumpets Gabriel", och ska återkomma till vad jag tycker om det hela i samband med att det så småningom vankas recension.
Förresten kommer ju också Behemoth hit ungefär i samband med sitt släpp, båda sker i februari. Märkligt sammanträffande på både A (som i Alcest) och B (som i Behemoth)...
I tillägg till detta så har jag tagit mina första steg för att "lyssna ikapp" på en del av de skivor jag uppenbarligen missat under förra året, och har därför inhandlat:
- Deafheaven "Sunbather"zx
- Clutch "Earth Rocker"
- The Ocean "Pelagial"
- Jex Thoth "Blood Moon Rise"
- Moth Gatherer "A Bright Celestial Light"
- Kill Devil Hill "Revolution Rise"
Dessutom väntar jag med spänning på att man ska köpa de två andra tidiga släppen som jag verkligen ser som givna köp här i början av 2014.
Grand Magus "Triumph And Power" som släpps den sista januari, samt Gorgoroth "Instinctus Bestialis" som färdigställdes i december och som fortfarande inte fått något officiellt släppdatum. Med tanke på att såväl Opeth, Ne Obliviscaris som In Mourning verkar i tagen med nya album så ser ju 2014 minst sagt lovande ut...!
Ahhh.... Stones smällde ju ganska nyligen upp svaret på bokstaven Q, och han gjorde dte verkligen snyggt. Där fanns faktiskt en hel del skivor, betydligt fler än vad jag har själv i alla fall.
Sen passade han tillbaka en stabil bokstav till mig. G.
Och eftersom den är just stabil i min hylla så är det väl ingen idé att vila på hanen, lika bra att bara köra på. Here goes!
RECORD MADNESS: G
Det kanske står ett 40, 45-tal plattor i min hylla sorterade på G.
Faktiskt inga konstiga saker alls, utan nästan bara väntade och framförallt stabila utgåvor.
Generellt byggs samlingen upp av ett par förväntade grupper med en 2-5 plattor vardera, i alla fall för det mesta. Det finns lite udda saker, men vi sparar dem lite, och startar sådär lagom i mitten av förväntade/mindre förväntade skivor.
Vad sägs om de här tjusiga sakerna?
Det är The Gates Of Slumber och Ghost Brigade, två akter som verkligen är bra och som spelas en hel del av mig (det känns faktiskt ganska mycket så med skivorna under denna bokstav, att mängden speltid är överrepresenterad jämfört med mängden skivor, så att säga).
Givetvis är amerikanska The Gates Of Slumber sorterad under "G" trots att man börjar med "The", en sak som för mig är helt given och genomgående i skivhyllan.
Båda dessa akter har jag upptäckt med den mellersta skivan (Hymns Of Blood And Thunder" respektive "Isolation Songs", ett av de där lyckade blindköpen på enbart omslag, referenser och skivbolag), haft den tidigare skivan (till höger i bild då) som Veckans Tips (Arkivet för det här), och därefter tyckt att den senaste skivan visserligen är bra, men kanske inte lika bra som föregående alster (plattorna till vänster i bild).
Men visst är väl "The Wretch" helt sagolikt snygg, som en parentes?
Snygg är också samlingen med black metal under denna bokstanv, tycker i alla fall jag.
Översta raden - Gorgoroth, i bild och ljud. Jag borde ha fler plattor med dem, men det har jag av någon anledning inte. Får se om jag ska åtgärda det under året, det beror lite på om jag hittar dem till en bra peng. DVD'n "Black Mass Krakow" är riktgt bra tycker jag, och en gång i tiden skrev jag om den som Månadens DVD på Werock. Härlig fredagskvällssysselsättning med den, döda djurhuvuden och nakna människor på kors är som bekant ett ypperligt sätt att runda av veckan på...
Den nedre raden är två stycken skivor med franska Glorior Belli som flankerar norska God Seed. Har du inte sedan tidigare koll på framförallt fransoserna tycker jag du ska skaffa det, främst den vita skivan till höger, "Manifesting The Raging Beast" som är finfin black metal med lika delar rens och sväng.
Och på tal om sväng - det finns det ju en masse på dessa skivor. Får mig dessutom osökt att tänka på X-Models gamla hit med textslingan "Det finns bara två av oss - och det är vi.."
Kai Hansen, FTW!
Gamma Ray, samma skiva, i två utgåvor. Varför?
Jo, för jag hade inte denna och hittade den inte. Efterlyste den på bloggen, och fick en länk som gjorde att jag kunde köpa den övre, en dubbelutgåva med både "Heading For Tomorrow" och "Sigh No More". Innan den hade levererats så hade snälla läsare (brorsan, vill jag minnas?, eller var det Nicke?) skickat sitt gamla ex.
Hepp - två exemplar i min hylla!
Sen då. Vad finns det mer för alster?
Grand Magus, detta svenska toppband, finns förstås. Jag har försökt köpa lite remastrade versioner av äldre plattor som ibland dyker upp som beställningsbara (ex hos Record heaven), men det slutar alltid med att de inte går att få hem och ordern stryks.
Synd.
Men jag har i alla fall de senaste fyra, och de logar en hel del speltid.
Liksom Graveyard. Förstås.
Tre plattor släppta, tre plattor i hyllan, och fattas bara annat.
jag står nog fortfarande fast vid det jag sa i samband med jubileet, att "Hisingen Blues" är den bästa skiva som släppts sedan bloggen startade!
Sista trion är kanske mer oväntad.
Godsmack, tre plattor som jag i stort sett aldrig spelar.
"IV" hade jag som Veckans Tips, och det var i samband med att jag hörde den skivan som jag köpte dessa tre. Vill minnas att det var i samband med något erbjudande på typ Bengans, ta tio plattor för en spottstyver eller nåt sånt.
Jag tycker fortfarande att "IV" är en bra skiva, men de andra har jag nästan inte hört. De står där och samlar damm, om jag ska vara ärlig...
Okej.
kanske dags att sparka in lite öppna dörrar då.
Guns'N'Roses och Green Day finns, förstås, bland de akter som utgör samlingen på G.
Det roligaste/konstigaste med detta är att jag nu, i skrivande stund, inser att jag av någon helt outgrundlig anledning saknar "Use Your Illusion 1". Det är förstås inte okej, och jag fattar egentligen inte alls hur det har gått till, men det är ju ingen ursäkt.
"Chinese Democracy" är lika frånvarande i min hylla som det är i verkliga livet. Den finns inte. Däremot finns det faktiskt en elektronisk kopia, och kanske bord jag köpa även om fysisk. Den dagen jag inte hittar något vettigare att handla, dvs... aldrig.
Plattan i mitten av Guns-skivorna då?
Vad är det?
Dubbelliven "Double Talkin' Live" med världens sämsta ljudbild.
"night Train" på den skivan har rent av episka mått av uselhet, speciellt sången är så usel att det gör ont. En bedrift i sig, förstås, och med det givetvis en värdefull ägodel i hyllan, och en skiva som faktiskt spelas lite då och då (...kan det verkligen ha varit sååååå uselt?)
Green Day behöver man inte säga så mycket om, tycker jag.
Jag har lite, inte allt, och det funkar när man är på det humöret.
Lite som det här, faktiskt:
Mjukisskivorna i samlingen heter Ghost, Garbage och David Gray.
Snart kommer ju nya Ghost-plattan, och vad jag förstår så är den ett snäpp bättre. Ska bli spännande att höra. De andra två akterna då... ja.. David Gray har ju rösten i sin enkla singer-songwritermusik, och Garbage lite tuff rockdisco. Jag kan dock avslöja att en av skivorna på bilden just ovan kommer att medverka i Besatt rätt snart.
Inte alla skivor i den serien är stenhårda karameller....
Okej.
Nu har vi snart avverkat mer eller mindre varenda skiva i hyllan.
De som återstår är dessa!
Jag borde ha mer Gojira.
Jag har inte det, men det kommer nog ordna sig med tiden.
Great White är en gåva från Magnus Ö, en kul sån. Skivan är en coverplatta, och ska väl ses med en inte så liten portion humor.
De sista två skivorna är dock på blodigt allvar, och den vänstra av dem är den skiva jag absolut vill framhålla i denna sektion av hyllan.
G/Z/R är alltså Geezer Butlers soloprojekt, och det som bjuds är stenhård industriell metal av yppersta snitt. Här har du ett bonustips om skivan, och har du missat den så bör du åtgärda det med en gång. Ruggigt bra skiva!
Så. Är det slut nu?
Nästan - för nu finns inga mer skivor i hyllan.
Däremot är "G" en sån där bokstav där det visar sig att jag har en hel del elektroniska saker.
Inte lika kul för det är lurigare att ta bilder på, och inte alls lika kul att stå och rota i.
Men ändå... vi kan väl slå en kik?
En icke fullständig lista över några av de intressanta plattorna ser ut som följer:
Gallows End "Nemesis Divine"
The Gate "Earth Cathedral"
The Generals "Stand Up Straight"
Ginger Trees "Along With The Tide"
Grift "Fyra Elegier" (snart i recension på en blogg nära dig...)
Så.
Egentligen borde jag kanske klistra in bilder och dyka in i iTunes för att visa antalet spelningar och annat, men det sparar vi nog till en annan bokstav. G har ändå så många guldkorn tycker jag.
En stabil bokstav.
Sist ut - utmaningen tillbaka till Stones.
Han ska denna gång få sätta tänderna i en bokstav som jag tror innehåller ganska många plattor, men det är lika bra att börja beta av. Beta. B.
Utmaningen är alltså bokstaven B.
Fortsättning följer!
Jag gillar klassisk hårdrock. Hevvy Metal. Bra sång, melodisk och smittande musik som ofta känns som om den framför jävligt bredbent, typ.
Här återfinns rätt många av årets favoriter, och på något sätt är det nog härifrån jag kommer. Alltså, det var här det en gång i tiden började för mig, så det är klart att jag har en speciellt svag punkt för denna typ av musik...
Såhär ser toppen av startfältet ut i år, tycker jag!
Från toppen är mina tankar ungefär på följande sätt. Ja, i de mån man kan kalla mitt svamlande för tankar...
Baroness "Yellow And Green"
Jänkarna valde att ta ett steg bort från metalfåran och in mot rock'n'roll-spåret. Bra, tycker jag, och det som egentligen är både förbannelsen och välsignelsen är att det är en dubbelskiva. Alla låtar är inte suveräna (den gula är bättre än den gröna, tycker jag), men samtidigt ger det lång hållbarhet eftersom det finns mycket att upptäcka.
En skiva som växt på mig sen den kom.
Black Country Communion "Afterglow"
Grym produktivitet på det gänget. GRYM! Detta är tredje skivan på lika många år, och till det kan man addera en dubbellive. Och det roliga med allt är att det är bra. Recensionen är på gång på denna site, skulle tro att det blir julläsning.
Grand Magus "The Hunt"
Nej, det är inte samma Magus som jag fått förr, men det är fortfarande riktigt bra.
Klassisk heavy metal, varken mer eller mindre.
Huntress "Spell Eater"
Hon sjunger fan helt makalöst bra, Jill Janus, som frontar detta amerikanska band.
Bra låtar, bra produktion, bra skiva.
Känslan är väl kanske att jag inte kommer dra den hela vägen till årets topplista, men det är givetvis en skiva du bör ha koll på. Tycker jag.
Kadavar "S/t"
Det där, mina vänner, kan man kalla en debut.
Från Tyskland, och med ett sound som hämtat i direkt nedstigande led från urfäderna Black Sabbath. Från en trio. Kadavar blir väldigt spännande att följa genom livet, och kanske räcker det redan nu till en listplacering.
Kill Devil Hill "S/t"
den här skivan var bra när den ko, och har inte tappat ett smack sen dess.
Bra besättning förstås, men det som verkligen gör att det är bra är låtmaterialet.
Jag gillar det. Skarpt!
Soen "Cognitive"
Jaja, folk säger att det liknar Tool.
Jag säger att jag struntar i det, och att det är en av årets bästa skivor.
Den har loggat rejält med speltid, och jag kommer att ha med den på Topp 10. Var exakt, det är däremot mer osäkert...
The Sword "Apocryphon"
Jag var faktiskt lite besviken på dem. Tyckte denna den fjärde plattan var svag och ganska blek, speciellt i jämförelse med vad man tidigare åstadkommit.
Men se - man kan ändra sig.
Jag tycker att detta är en skiva som verkligen tagit sig, och kanske kom vändningen när jag satt hos tatueraren ett par timmar här i höstas, och denna gick på repeat. Det är ju bra!
Kort och koncist idag, men så blir det. Imorgon - mera extrema tongångar!
Inlägg
