Bloodbath & Facebreaker live i Stockholm, 16/1 2015

Sugen på att veta lite om hur det var på giget med BLOODBATH och FACEBREAKER här i veckan? Vilka låtar som spelades, hur det såg ut, vad som var bra?
Klart du är.
Du har hela klabbet här! Bonusbilder bara för att... se här nere...

 

Veckans Tip: Bloodbath "Nightmares Made Flesh"

Ja, den här skivan behöver klart inte mycket till presentation eller övertalning för att du ska lyssna på den. Men - texten innehåller ett vad också.
Kolla in Rebellängeln Tipsar om BLOODBATH "Nightmares Made Flesh"!

Nick Holmes, Bloodbath... och Kongh!

Så.
Nick Holmes blev det alltså som ska fronta Bloodbath. Kul!
Spekulationerna var alltså helt fel, men jag är inte besviken. Det där blir toppen.

Dessutom - Close-Up Båten drabbas av av- och påhopp. Av kliver Drömriket, på kliver Kongh. Enbart ett uppköp säger jag, Kongh är riktigt jävla bra live. Däremot ser det ut som om undertecknad missar båtresan trots att jag redan har biljett klar och betald. Vardagslivet, mina vänner, vardagslivet - och inte blir det muntrare för att Kongh mönstrar på. 
De vill man inte missa...

Bloodbaths nya sångare är...

Okej, i november kommer den fjärde plattan med Bloodbath.
"Grand Morbid Funeral".
Och hemlighetsmakeriet kring nye vokalisten är stort.
Tisdag den 16/9 kommer det att avslöjas, exklusivt på Metal Hammer.
Jag har tidigare trott att det skulle vara Jörgen Sandström, och det kan det förstås fortfarande vara - men vill lansera ett helt annat namn.

Eftersom bloggen egentligen har flyttat till Heavy Metale, men detta är så spekulativt att det kan vara lämpligt att det står här. mindre officiellt om det blir storm (ja, för TÄNK OM det är rätt och någon blir sur...!).

Är ni med?


Bloodbaths nya sångare är.... Paul Kuhr. Just det. Novembers Doom-Paul Kuhr, aktuell med alldeles lysande "Bled White".
Det hela baserar sig på ett antal märkliga Facebook-kommentarer och att tanken väcktes av en vän. Sen den tanken väcktes så har den vuxit, och jag säger detta namn som en skräll.
På tisdag får vi veta.
Och i november får vi höra!

EDIT: ...och nu vet vi att det blev: Nick Holmes!

Vårtecken, hårdrock, öl. Bara bra saker!

Elitserien 2014-2015 är färdigspelad, och pseudoslutspelet har börjat med årets påhitt "play in" som innebär att lag 7-10 gör upp om de sista slutspelsplatserna.
Beroende på vilka som segrar fördelas sedan platserna i kvartsfinalerna på ett ganska förvirrat vis, men man kan konstatera några saker.
Våren är här. Och slutspelet. Det här är härligt, och kommer att kosta massiva uttag på det emotionella bankkontot hemmavid, precis som vanligt. Det är inte helt populärt när det är match varannan dag under rätt lång period och Rebellängel vill belägga TV:n hemma.
En annan sak man kan konstatera är att jag - precis som tidigare år - inte är helt klockren i mina tips. Ändå inte fullständigt fel ute i resonemangen. 
min lista hittar du i sin helhet här, och sammanfattad kommenterar jag det såhär:

1) Skellefteå AIK. Jag hade tippat dem som 2:a. med försvagat försvar.

2) Frölunda. Hade dem på 5:e plats, men med varningsflagg för att om de får ihop alla unga killar blir de farliga. Jag tycker de har spelat ett kul spel också.

3) Växjö. En överraskning. Trodde på en 6:e-plats för dem.

4) Brynäs.... ett av de drygare lagen och med många dryga fans. Bättre än jag trodde, hade dem på 9:e plats, och jag tror de blir fullkomligt livsfarliga i slutspelet.

5) Färjestad. Ungefär som förväntat (min gissning: 3:a) , men de spurtade väl till sig platsen. Kan bli jobbiga i slutspelet.

6) Luleå. Jahaja. Trodde de skulle vinna serien, men icket. Det var ju... trevligt...

7) Leksand. Klart bättre än förväntat, jag hade dem på 10:e plats, och de har varit stabilare än förväntat. Men oj, vad lite mål framåt kontra många mål bakåt de presterat..

8) Modo. Ja. Exakt vad jag trodde. Till och med inklusive succén för unga målvaktsduon.

9) Linköping. Trodde de skulle sluta 4:a- Årets besvikelse i grundserien, och egentligen tycker jag att ett lag som slutar 9:a av 12 inte ska få chansen att vinna SM-guld. Men det gör man. Och det kan man faktiskt mycket väl göra, de känns livsfarliga..

10) HV71. Nja, jag hade dem som 7:a, men flaggade för att saker inte är bra i Jönköping och att Uffe Dahlén inte har fått rätsida på det hela. Det slutade till och med än värre, och Dahlén fick gå.

11) Örebro. Precis enligt mitt tips.

12) AIK. Också precis enligt mitt tips. De åker ur i kommande Kvalserie också, tror jag. 

Så... tre lag på prick rätt plats, men ganska många som jag såg tendenser på i förväg men fegade och inte riktigt vågade hissa eller dissa (Frölunda, HV71) i förväg. På det hela taget godkänt. Vinner SM-guld har jag dock ingen aning om vem som gör, jag tycker det känns öppnare än på mycket länge.

Ett annat vårtecken är att Rebellängeln börjar springa igen. Med nya hörlurar.
De här.

Mina förra gick sönder. Igen. Philips. Som vanligt föll ena sidan igenom, vete faen om det är kabelbrott eller om det helt enkelt är för taskig kvalitet, men det blir liksom som om det går en fas och slutar komma ljud ur ena sidan.
Och nej, det är inte vax i luren som gör det!
Nå, har bara ett pass ännu med dessa nya saker, men passform och ljud är väldigt bra. Mycket nöjd med de sakerna, så får vi se hur hållbarheten blir.
Musikaliskt så inväntar jag för tillfället lite ny spännande musik.
Conan "Blood Eagle"
Soreption "Engineering The Void"
Throwdown "Intolerance"
Till exempel. Och i väntan på det så spelar jag en del plattor med några år på nacken.
Kvalitet never goes out of style, så just nu rullar mest den här given.
Världens bästa liveskiva.

Den går liksom inte att slå.
Och notera bilden på bandet. Lombardo med jeans vars midja är så hög att man får svindel, grabbarna grus King & Hanneman med icke-tatuerade armar och ganska alldaglig look, Araya med butter och ung uppsyn.
Det Slayer som man egentligen vill se.

Annat på spellistan...:

Bloodbath "The Fathomless mastery"
Possessed "Seven Churches"
Sodom "One Night In Bangkok"
Anciients "Heart Of Oak"
Coroner "Mental Vortex"

Alltså ganska hårda paket.
Är rätt sugen på sådant nu, kanske hör det samman med det begynnande löpandet? 
Även om Cult Of Luna "Somewhere Along The Highway" är ett av de säkrare tecknen på att det är vår för min del så hör den mer samman med promenader än med löpning. 
Då tarvas mer piska än morot, speciellt så här i början...

För övrigt - i helgen drack jag öl.
Det var gott. Och ett tag sen.

Slog mig att jag knappt minns hur det smakar, och att jag måste inhandla Omnipollo Nebuchadnezzar, speciellt efter att 100% av alla hyllar den...
I väntan på det så ska du få lite frestande bilder. Jag försöker samla på mig tillräckligt för att göra en uppföljare av "Malt, Humle, jäst och distade gitarrer", och detta är ett axplock av kopplingarna jag tänkt mig...

 ..alltså. Grand Magus, Motörhead, Judas Priest, Bathory och Unleashed ska kopplas till respektive öl. Kan det vara något?

Om Bloodbath, nya Werock-recensioner och mekaniska datorproblem

Ny vecka, nya möjligheter - och jag tänkte vi skulle starta lite sådär svepande men ändå konkret.
Vi startar med ett blodbad.
Eller, rättare sagt Bloodbath.
Detta Stockholmsband är ju en supergrupp som verkligen levererar, såväl live som på platta. Den senaste tiden har bandet varit aktivt på Facebook, med såväl humor (se bilden längst upp, en rolig variant av omslaget på senaste "The Fathomless Mastery", som med information om sin nya sångare.
Eller, ledtrådar till vem som blir den nya sångaren.
Bilden nedan avslöjar en del, och lägger man till faktumet att det är någon som är lite gammal i gården och född -71 så gissar vi väl på Jörgen Sandström?

Det blir nog dessutom väldigt bra, och får vi nytt material inom kommande års-tvåårsperiod är det bara att korka upp skumpan och fira.
Det vore fest!

Annars får man festa till det med Werock. Som vanligt nya recensioner på siten i samband med månadsskiftet. Kollegorna har hyllat Soreption (den ska jag köpa), och varit lagom ljumma till Caliban och Morbus Chron (förra var ju bra, så jag är ändå lite nyfiken på den här uppföljaren). Själv satte jag ord på mina tankar om Moon Coven "Amanitha Kingdom".

Ganska läckert omslag, ganska läcker skiva - men ändå är känslan att de ju fasen kan ännu bättre och att det här faktiskt var bara uppvärmningen inför vad som komma skall.
Jag misstänker till och med att jag kommer få anledning att hylla bandet stort i framtiden.

Till sist idag: ledsen för att ni fått vänta, ni som skickat in material som ni vill ha recenserat.
Det beror till stora delar på att min dator varit kaputt.
Trasig.
Strömaggregatet har helt enkelt slutat fungera, och då blir det ingen synkning med iPod, ingen bränning av CD-skiva eller i stort sett någon möjlighet att lyssna.
Så den här helgen:

Fixad!
Jag är rätt stolt faktiskt, för jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag håller på med när det gäller sånt här. Ändå verkar allt fungera, jag har bytt strömenheten och allt ser ut att må bra. Heja mig - och det innebär bland annat att vi ska komma igång med skrivande om era alster.
Först ut tror jag blir Machinery.
NI får hänga med helt enkelt.
Det blir nog kul!

Äntligen: vettiga in ear-lurar!

Jag har letat.
Och letat.
Så, när mina a-Jay's gick sönder (som vanligt, ena sidan tappar ljudet) i samband med att jag åkte till Metallsvenskan i Örebro och jag knatade in på Teknikmagasinet i Centralen så kanske lösningen uppenbarade sig.
Ett par vettiga in ear-lurar!

Det är ju lurigt (hahahaha) det där, att man inte får prova innan man köper.
Passform är nämligen lika viktigt som ljudet, tycker jag, när det kommer till just sådana lurar. De ska sitta bekvämt under lång tid, utan att trilla ur eller tappa i ljudkvalitet för att de måste tryckas in i örat.
Pioneer  SE-Cl541.

Jag har nu testat dem rätt hårt, och passformen är bland det bästa jag varit med om. Bekväma. Luftiga. Sköna - utan att ge avkall på ljud.

Har testat med svängig organisk rock som Black Sabbath "Sabbath Bloody Sabbath" eller nyare Graveyard "Lights Out". Check på det.

Smutsig sludge i form av Rwake? Yes, funkar bra.

Extremare musik i form av köttig döds från Bloodbath eller elak black metal från Funeral Mist? Absolut, det funkar fint det med.

Det känns som om man kan rada upp modern metal modell Gojira, tung goth av modell Deathstars eller fuzzig stoner från exempelvis Gozu och det spelar ingen roll - allt låter bra.
Inte perfekt, men ändå väldigt bra.

Jag är nöjd. Mycket nöjd. Hoppas de håller bara...

Nu ska jag bara fortsätta med att försöka hitta ett par bra lurar att springa med. Har provat lite olika där, Sennheiser med båge bakom huvudet, Phillips med bygel över örat - men ingen känns klockren, speciellt inte om man betänker att jag vill kunna springa även på vintern med mössa över.
Men kanske har du något tips?

The Damned Things - en supergrupp?

Ni känner till uttrycket. Supergrupp. En sammanslagning av musiker som egentligen har en annan huvudsyssla, men som samlas under gemensam flagg med mer eller mindre jämna mellanrum för att spela ihop. De finns i alla dess former, och så sent som i januari använde jag uttrycket i samband med recensionen av svenska Krux senaste alster "III - He Who Sleeps Among The Stars". Jag har också benämnt Bloodbath som en sådan grupp, men ibland måste man fundera på uttrycket.
När det är relevant.
För inte så länge sedan försåg en av vännerna mig med lite musik, däribland en grupp som jag sett benämnd som just "supergrupp".
Ja, vi snackar om The Damned Things och skivan "Ironiclast".
Bandet består av ett ihopplock från tre grupper.
Man har hämtat Scott Ian och Rob Caggiano från Anthrax, Joe Troeman och Andy Hurley från Fall Out Boy samt Josh Newton och Keith Buckley från Every Time I Die.
I alla fall enligt Wikipedia (och, lite extra krydda, den promobild som dominerar om man googlar bandet har fem av dessa sex herrar avbildade...)

Så, nu till mina tankar.

Av de grupper som snubbarna egentligen spelar i så har jag (förstås) en relation till Anthrax, samt mycket vagt till Every Time I Die. Fall Out Boy är ett sånt där namn jag känner igen, men aldrig har hört hur de låter.

Personernas namn säger mig egentligen inte ett smack sånär som på Scott Ian.

De andra är för mig anonyma namn som skulle kunna vara vem som helst, och då infinner sig frågan: är detta verkligen en "supergrupp"?

Jag tycker ju inte det, men kanske baserar det sig på min ringa erfarenhet av mannarna som ingår i sättningen. Musikaliskt har jag inga invändningar, jag tycker till och med att plattan är riktigt skön, men jag har ändå dubier mot uttryck som "supergrupp" - och särskilt om det ska devalveras av att användas för ofta.

The Damned Things. Är det verkligen en supergrupp?

Wacken - livefabriken?

Wacken Open Air, världens kanske största hårdrocksfestival.
Massor av åskådare, tunga namn.
Och, påfallande ofta även skådeplatsen för liveskivor.
Lyssnar just nu en hel del på God Seed "Live At Wacken" för att kunna recensera den, och på löprundan igår var det Bloodbath "The Wacken Carnage" som rullade i spelaren.
Då slog det mig - det är VÄLDIGT vanligt att banden spelar in material i samband med spelningar på just Wacken. Det har faktiskt kommit att bli lite av en fabrik, och man kan ju undra om det är ett villkor för att en del band ska spela där.
Alltså, från festivalens sida?
Eller om det är tvärtom, att allt är så jäkla bra och proffsigt att många band vill göra en tagning i samband med spelningen?
Själv har jag aldrig varit dit, tyvärr, men visst ser det ganska läckert ut?

Dessutom kan man ju inte låta bli att fundera... om det nu är så att Wacken är lite av en fabrik för liveskivor och DVD:er - vad får vi från i år?

Årets uppställning har du här, och om jag får önska så tar jag ju gärna emot nytt livematerial från Machine Head (inget fel på förra "Hellalive", men det finns nya låtar i setlistan som jag vill höra) och Testament (samma där, de har ju en del liveplattor i bagaget - bland annat utmärkta "Live In London", men nytt material vore fint att fästa live). Man kan ju också lägga till In Flames, förresten, det borde vara dags för dem att följa upp "Used And Abused - In Live We Trust".

Dessutom är det väl dags för Electric Wizard, Dimmu Borgir och Napalm Death att komma med livematerial snart, tycker jag?

Och - vilken svensk festival blir först om att muta in livespelningar på DVD & CD (för, inte räknar vi väl denna fadäs av Candlemass som en föregångare, eller hur Sweden Rock Festival?)

God Seed då. King Of Hell och Gahl med bifigurer (ta det med ro, jag skriver bifigurer med flit... en "riktig" recension kommer snart och då står det klart att övriga livemedlemmar drar sitt strå till stacken). Rätt bra platta faktiskt, men annat är väl inte att vänta. Merparten av materialet kommer från sista Gorgorothplattan med dessa herrar på, "Ad Majorem Sathanas Gloriam".

Spikarmband och folk på kors, tydligen.

Inte helt oväntat.

Du hittar förresten Tvekampen om Gorgoroth här, där du har vidare länkar till recenesioner och Veckans Tips och lite annat.

Här ska vi avsluta på ett lite tråkigare sätt.

Med en slok-Mustasch.

Mustasch är nämligen ute med ännu en platta.

"Sounds Like Hell, Looks Like Heaven".

Omslag som av en tioåring.

Jag orkar inte. "Double Nature" är en fantastisk låt som bandet aldrig kommer att överträffa om man så spelar till jordens undergång, men förra plattan var.. urvattnad.

Nu orkar jag inte ens.

Inte ens när den bara kostar 100 spänn (bra pris dock, det ska man ge dem).

Märkligt, hur det kan bli.

Från att ha gillat ett band till att fullständigt bara inte ens orka lyssna en enda gång på någon av nya låtarna - på några år bara.

Jag tror det är Ralph, faktiskt. Orkar inte riktigt med honom längre, i intervjuer och radio och mellansnack och sångsätt. Har aldrig träffat karl'n i riktiga livet, men ändå.

Dags att raka av Mustaschen snart?

Blodig semester?

Kompisen Per skickade den här bilden, med meddelandet att Bloodbaths nya DVD "Bloodbath over Bloodstock" låter fantastiskt bra. Med tanke på hur sjukt snygg den är så verkar det vara ett klockrent köp, faktiskt, speciellt som gänget bakom Bloodbath är högkvalitativa musiker hela högen.
I senaste Close-Up får man också en intervju med Blasphemer, där han jämför livet i Katatonia med det i Bloodbath, och konstaterar att det är som en semester att spela enkel och relativt rak dödsmetall.
Kanske är det därför bandet ändå lyckats kräma ur sig så många plattor.
3 fullängdare samt livegiven "The Wacken Carnage" ska väl egentligen vara omöjligt om man har medlemmar som Dan Swanö, Peter Tägtgren samt halva Opeth och Katatonia i rullorna.

Hur som helst är det bra, och det påminner mig lite om vad Martin "Axe" Axenroth sa när vi surrades vid i samband med intervjun för Werocks del. Han berättade då att skillnaden i att spela trummor i Opeth och Bloodbath kunde ses som skillnaden mellan att spela tvådimensionellt och tredimensionellt, och det kanske förklarar en del av varför bandet (trots relativt få livespelningar) fortsätter att vilja träffas och skapa musik under den blodiga fanan.
Det blir som en semester från det mer komplicerade livet.
Det allvarliga livet.

Och för mig får de gärna fortsätta sina blodiga semestrar...!

Ett blodbad...

....blev det igår hos tandläkaren.
Det gick väl rätt bra, men att det står två pers och härjar med att allt de kan hitta i gapet på en annan under en timme är ju sådär kul.

Ett mindre blodbad, faktiskt.

Så varför inte köra en kort spellista på det temat?
Precis.
Håll till godo - den finns här, och innehåller förstås både Ozzy Osbourne och Bloodbath. Bland lite annat!

Veckans Tips: Bloodbath "Nightmares Made Flesh"

Jaha, tänker du kanske. Varför är Veckans Tips en av de mest dokumenterade och välkända supergrupperna som finns, framförallt inom högkvalitativ dödsmetall?

Anledningen är enkel, svarar jag då.

Det här får du faktiskt inte missa!

Bandet har medverkat i bloggens live!-serie tidigare, då med en viss Micke Åkerfeldt vid micken, men eftersom det här är så fantastiskt bra så får de chansen även som ett Veckans Tips. Detta är bandets 2:a fullängdare, och här hanteras micken av Peter Tägtgren - vanligtvis figurerandes i Pain, Hypocrisy och som producent i egna studion Abyss.

Detta är även bandets bästa giv, än så länge.

Låtlistan innehåller bland annat spår som "Cancer Of The Soul", "Soul Evisceration", Bastard Son Of God" och "Outnumbering The Day" - men alla dessa bleknar ändå i jämförelse med bandets kanske finaste stund.

"Eaten".

Detta är inget annat än ren poesi med fötterna fast rotade i dödsmetallmyllan, och kombinationen av brutalitet och humor när låten utvecklar sig är helt enkelt fantastiskt bra!

Bloodbath är förstås inget okänt band eller någon bortglömd pärla som du tipsas om, men det spelar ingen roll - du behöver den här skivan. Kräver du av någon anledning mer övertalning så rekommenderar jag den här Spotifylänken, eller kanske bandets hemsida, där du också kan läsa mer om medlemmarna, diskografin och annat kul!

Bloodbath live

Det är ju verkligen en av de akter jag skulle vilja se. Bloodbath.
Det ges tyvärr inte så många chanser, så man får nöja sig med det lilla.
Som den här intervjun som Åkerfeldt gjorde i samband med franska Hellfest!

Dessutom får du den här videon som finns med på livegiven "The Wacken Carnage", en av de riktigt köpvärda paketen. "Like Fire" är en av mina favoriter att springa till, takten är rätt skönt gungande - och det kan ju passa nu. Dags att sluta ha semester strax, och gå stenhårt in i vardagen. Det betyder att återuppta löpningen, och varför inte med den här låten som soundtrack?

Meet Opeth!

Naturligtvis kan jag inte undanhålla er lite bilder från mötet med grabbarna grus i Opeth igår. Sådär lagom starstruck, i en skock med tillresta japaner, spanjorer, syrianer, engelsmän och skottar vallades man in för att få träffa bandet. Avslappnade, rätt coola så tog de bilder med så gott som alla, och signerade prylar som folk tagit med sig. Åkerfeldt var förstås den stora lockelsen för de flesta, men även de andra fick väl sin beskärda del av galna fans.

Värt att notera är kanske att Axe konstaterade att det blir en rätt soft sommar, lite festivalspelningar med både Opeth och Bloodbath - sen förhoppningsvis börja spela in lite ny musik (heja!). Åkesson - som får allt gitarrspel att se så jäkla enkelt ut - trodde nog att det skulle bli lite pill med Krux under tiden som Opethjobbet går på sparlåga i sommar (och ja, visst var herr Edling på plats för att kolla in giget igår...), och Åkerfeldt själv kommenterade mitt beröm om att de gör ett bra jobb med "tja, vi gör så gott vi kan och försöker verkligen". Tro f*n det! :)

Coolast av alla såg väl ändå Per Wiberg ut. Brutalt skägg, tuff look. Och viktig för bandet, vilket framgick väldigt tydligt på soundcheck!


Mikael Åkerfeldt, låtsnickare och humoristiskt geni extraordinaire...

Per Wiberg myser lite och ser relativt snäll ut. På den här bilden...

Från vänster till höger - Fredrik Åkesson (gitarr), Martin Mendez (bas), Rebellängeln (glada tillrop)!

En bild att rama in?

Vinnare av Dark Tranquillityplattan utsedd!

Många bra förslag har ramlat in, och helt klart verkar det som om de flesta av er ser fram emot de stora festivalerna och konserterna i sommar - Sonisphere, Sweden Rock och KISS har fått röster. Dessutom finns det skivsläpp som Volbeat och High On Fire (men inte Watain, konstigt nog..) som fått röster, men det som till slut fångade segern var en mycket välskriven motivering från

SOFIE DAVIDSSON som längtar efter att få se Opeths Micke Åkerfeldt i de trasiga, blodiga Bloodbath-kläderna!

Motiveringen var så bra att det fick mig att dels spontant spela Bloodbaths fantastiska "The Wacken Carnage", dels att verkligen längta till Opeths jubileumkonsert på Cirkus i slutet av månaden. Härligt, mycket mycket härligt - och så bra att jag måste dela med mig av motiveringen:

"Det enda jag kan komma på att jag längtat efter (i musikväg) 2010 är Bloodbaths festivalspelningar. Jag såg Opeth med täta mellanrum 2008 och 2009, så nu är jag mätt på dem ett tag. Nu vill jag se Åkerfeldt med trasiga kläder och med falu rödfärg på armarna! Jag hade hoppats på att de skulle göra en Sverigespelningen men där gjorde dem mig besviken. Men förmodligen blir det en tur till Graspop i sommar och jag tvivlar på att Bloodbath kommer göra någon besviken. Förhoppningsvis gör de en liten repris av The Wacken Carnage! Tror nog inte det fanns någon som gick från den spelningen med en välmående nacke... "

Tack alla som varit med i tävlingen - det kommer fler chanser...

Väntar du på recension av Dark Tranquillity så får du antingen ge dig till tåls till nästa vecka för att hitta den på den här siten, eller så kvistar du genast över till Werock.se där kollegan BodomHenke hyllar plattan!

Givetvis kan du bara chilla lite också, och spela lite rock. Här har du Spotifylistan Metalyze Rock Ballad Extravaganza, och jag påminner igen... vill du bidra med en spellista så mejla du in din länk med några ord om vad det hela handlar om! Mejladressen är chief-rebel-angel@hotmail.com, men det vissta du ju redan...

GRATTIS SOFIE - skivan kommer med Posten omedelbums!

Tuskafestivalen i Finland....

...radar upp en rätt tung lineup.
Mastodon.
Testament.
Megadeth.
Bloodbath.
Hypocrisy.
Satyricon.

Bland annat. Går tydligen av stapeln i Helsingfors den 2-4:e juli, och egentligen kan man ju fråga sig... varför inte?
Det är fanken inte mer problems att åka båt till Helsingfors än att åka tåg till Göteborg, t ex.

Fast i år blir det inget.
just den helgen har jag lite andra planer.
Bröllop, till exempel. Mitt. Bäst att närvara... :)

Hårda bud

Jävulen, vad jobbigt.
Har just haft en riktigt tung lämning på dagis av ett stycke liten trött kille - och väldigt lite personal pga vab & annat. Dessutom gick de ut med alla barnen, och jag vet inte...det känns inte som nån hit att gå ut med en massa 1-2-åringar i snön med lite personal. Jämmer och elände överallt. Och mitt i det ska man lämna sitt barn och gå.
Tufft.
Riktigt tufft, och jag blir ganska arg.
På att det inte finns personal. På att de går ut ändå. Och inte minst på att jag inte säger något utan bara.. fogar mig.
Vilken jävla mes man är ibland. För att sen bli arg efteråt.

Nu får grannarna sota för det.

I hela radhuslängan ekar "Nightmares Made Flesh" med Bloodbath!

2008

Återigen är det vassaste som släppts under ett år från Sverige! Tiamat återvände till skivdiskarna med inget mindre än ett mästerverk, mörkt, varierat, känslosamt, vackert, fult. hårt och mjukt samtidigt, och "Amanethes" kommer garanterat att räknas bland de riktigt stora stunderna inom svenska hårdrock framåt i tiden. Omslaget är förövrigt helt briljant - sällan har jag sett en bild som så fullständigt fångar hur skivan låter!

Resten, utan inbördes ordning, blir en salig röra. Opeth "Watershed", Satyricon "The Age of Nero", Gojira "The Way of All Flesh", Grand Magus "Iron Will", Keep of Kalessin "Kolossus", Bullet For My Valentine "Scream Aim Fire", Moonspell "Night Eternal", Bloodbath "The Fathomless Mastery" tillhörde topparna. Dessutom var detta året då Metallica verkligen försökte göra en vettig skiva igen, med alla instrument i mixen.. Rätt bra blev det också, faktiskt, speciellt med lite tid i distans till den så tycker jag att den håller ganska bra!

Det här året innehöll även en del "va?" för min del. Överallt hyllades Amon Amarths "Twillight Of The Thundergods" - men jag tycker inte alls den sticker ut som speciellt bra för att vara AA. Av de senaste fyra släppen så tillhör den väl de svagare, snarare... Även Testament hyllades, men... nja, jag fastnade aldrig för den av nån anledning. Då var "The Gathering" mycket bättre! Båda skivorna är väl okej, men jag fattade aldrig den enorma hyllningarna - speciellt inte i jämförelse med tidigare material...

Bästa rock: Black Stone Cherry "Folklore & Superstition". Grymt sväng, bra rock!

Bästa döds: 2 ggr Åkerfeldt! Opeth & Bloodbath gav oss bra skivor, även om jag personligen tycker att de tidigare i karriären släppt än vassare alster. Fast.. tidigare i karriären finns förstås en del RIKTIGT bra skivor att jämföra med!

Bästa black: Keep of Kalessins "Kolossus" och Satyricons "The Age Of Nero" var bra - även om jag personligen båda gruppernas förra plattor bättre. Det här året var dock inget stort black metal-år för egen del, och mycket av det som konsumerades var äldre än just 2008...

2004

2004 var för min del ett hårt år. Mycket privata krångel, och det avspeglar sig till stor del i musiken som letade sig in i mitt hjärta det året.

Bäst var Mastodons "Leviathan", ett verk som golvade mig så hårt att jag ibland undrar om jag rest mig än - kanske bedömmer jag just det bandets plattor lite annorlunda och fortfarande i skimret av "Leviathan" och de känslor den skivan släppte fram...

Sen ligger de tätt efter, som en svärm elaka arga bålgetingar. Behemoth "Demigod", The Haunted "rEVOLEr", Bloodbath "Nightmares Made Flesh", Bolt Thrower "Those Once Loyal" var alla grymma verk av de hårdare slaget. Dessutom släppte In Flames "Soundtrack To Your Escape", Killswitch Engage sitt starkaste verk "The End Of Heartache" och Death Angel "The Art Of Dying", alla riktigt bra plattor.

Som kuriosa kan också nämnas att jag numera inte klarar av att lyssna på Nightwish "Once", efter att ha haft den i bilen varenda gång jag var på väg till ett av de där jobbiga privata tillfällena. Så det kan bli!

Bästa rock: Velvet Revolver "Contraband". Jävulen, vad den plattan svängde!

Bästa döds: Behemoth, men det gavs ut grymt bra döds det året. Bolt Thrower & Bloodbath, till exempel.

Bästa black: Deathspell Omega "Si Monumentum Requieres, Circumspice". Fast det upptäckte jag inte förrän ett par år senare, om jag ska vara ärlig. Är lite trög ibland...

Dödsmetallen flyttar in!

Denna veckans spellista domineras fulltständigt av dödsmetall.
Anledningen är att jag försökt hitta en låt till Hårdrockskväll 2010, kategorin om Bästa Träningsmusik.
Och jag tränar bäst till dödsmetall. Det ger ett sjysst flyt i löpningen, och bra adrenalin vid styrkepass.

Det betyder följande alster på veckans Mest i Spelaren:

"Crippled and Broken" med Kataklysm, "Plague Rider" med Witchery, "Eaten" med Bloodbath samt "Death In Fire" av Amon Amarth är alla spår som fått sig en riktig syn i sömmarna för att se om de duger. Till detta ska läggas nya liveplattan från Dark Tranquillity, "Where Death Is Most Alive" - en riktigt höjdare, måste jag säga!

Om något av dessa spår duger för mitt val?
Vete fanken. Är rätt tveksam till det just nu... det finns andra hetare kandidater till "Bästa Träningsmusik" som det är idag. Men det kan ju ändras..

Dessutom - idag ramlade senaste Close Up in i brevlådan, årets roligaste nummer pga Årsbästalistorna.
Att Mastodon toppade med "Crack The Skye" förvånar inte, men att Candlemass knep andraplatsen med "Death Magic Doom" överraskade mig. Visst är det en bra platta, men... sååå bra?

För övrigt var det som vanligt fullt av intressanta namn. Jag inser att jag verkligen måste komma ikapp med viss lyssning jag bara inte hunnit med än (Alice In Chains, Funeral Mist..), samt kolla en del andra akter (Wolves In The Throneroom, Propagandhi...).

Dessutom börjar dte verkligen vara dags att arbeta med sin egen Årsbästalista, både för den här bloggen och för Werock. Ett kul arbete som jag tror att jag ska kasta mig över i nästa vecka!