Werockrecensioner: Mantar, Def Leppard.. och intervju med Persefone!

Hey - idag är det första maj.
Det betyder inte bara att du har chansen att protestera, det betyder även att Werock släpper recensioner. Som vanligt vid månadsskifte. Och som vanligt är det redaktör Martin Bensch som dominerar, det är rent löjligt hur karl'n släpper ifrån sig recensioner i rasande takt, och hur han hinner med att lyssna in sig mitt i pappaledigheten fattar jag egentligen inte.
Det är liksom inga enkla alster han sätter i sig, utan sådana som faktiskt kräver aktiv lyssning.
Listan denna gång från hans penna:

• Aborted "The Necrotic Manifesto"
• Aenimus "This Illusion"
• Celestial Decay "QuantumX"
• Insomnium "Shadows Of The Dying Sun"
• Miasmal "Cursed Redeemer"
• Persefone "Core"
• Portrait "Crossroads"

Jo. Exakt. 7 stycken, det är verkligen inte illa pinkat. Som om det inte var nog klämde karl'n in en intervju med sina nya idoler Persefone på slutet. Imponerande, som sagt!

Christofer bidrar också, med fortsatt hype av Kriegsmaschine. Denna gång delar han ut 9/10 till plattan "Enemy Of Man". Måste kollas..

För egen del har jag presterat 2 recensioner.
En lite trist och svårskriven sak för Def Leppard och deras livegiv "Viva Hysteria!", som trots att låtmaterialet är nästan skrämmande starkt är svår att hitta så mycket konkret att säga om, och en riktigt stark och spännande skiva om man gillar skitig rockig black metal. Mantar och "Death By Burning".
Denna tyska duo har något unikt och speciellt i sitt sound, så ge det en chans.

Alla recensioner finns på Werock.se.
Det är där det händer!

Citatet: Joe Elliot, Def Leppard

Idag är det första advent, första december och inte den första dagen på mitt pågående Def Leppard-missbruk. Jag kan egentligen inte svara alls på vad som hände, men sen den där lördagen en två-tre veckor sen så har det liksom inte gått ur, och det åker på en platta med de brittiska mjukrockarna lite då och då.
Nästan lite skämskudde på det, för ibland är det skrämmande tillrättalagt (speciellt på "Hysteria"). Mer ruffigt på de tidigare skivorna, men jag tänkte oaktat det låta Joe Elliot stå för Citatet denna gång, och belysa det där med att en bra låt är en bra låt , även om den kanske inte är så creddig i de kretsar man rör sig.


"Crazy Horses" av The Osmonds är en bra låt.
Många band har gjort covers på den. Jag köpte den och tog hem den i en brun papperspåse, för jag ville inte att någon skulle veta att jag hade den."
Joe Elliot, Def Leppard

Lite av varje, ett lördagsplock.

Idag är det lördag, och det blir ett riktigt pyttipannainlägg.
Lite av varje (bilden förresten stulen från Eslöv Kommun, som därmed får en skvätt hårdrock i sin vardag - och det vill man ju ha!) i en mer eller mindre blandad oordning.
Och vi börjar med att dyka ner lite i vad man kan utläsa senaste numret av Sweden Rock Magazine, #10 2013. Där finner vi nämligen att...

• Candlemass ska framföra hela "Ancient Dreams" på Debaser Medis den 28/12. jag är sugen som fan på att undvika julskinan och kolla, dels för att jag gillar bandet (och än mer med Levén på sång), dels för att jag ju har ett mycket speciellt förhållande med just "Ancient Dreams"...
• Love/Hate ska göra comeback med nytt materiel. "Crucified" heter plattan som kommer i januari, och mest tycker jag det är bra för att det antagligen ger chansen att köpa lite återsläppt gammalt med bandet. Jag gillade dem, men har inget. Mest sugen "Blackout In The Red Room".
• Lång artikel med Simon Wright, trummis till AC/DC och Dio. Lysande, tror jag, jag har faktiskt inte läst den än men siktar på att låta det bli kvällslitteraturen och jag ser verkligen fram mot det. Herr Wright kan konsten att spela det enkla på ett bra sätt så att det aldrig blir tråkigt!
• Det här numret känns vid första anblicken lite trist. Inga riktiga stora släpp, lite på tomgång. Kanske är det för att jag väntar på nästa nummer, det med årsbästalistorna, eller så är det för att jag har höjt förväntningarna på tidningen detta år (jag tycker att mna har blivit mer och mer läsvärd, och levererar mer och mer fullmatad bredd), men jag förutom ovanstående så hittar jag inget som får mig att kasta mig  över artikeln.

Så vi släpper det va.
Och kikar vidare - på bandsläpp.
Det börjar ju vara de tiderna nu, och häromveckan kom ju Metallsvenskan i Örebro med sitt första.
Jag är lite sugen, kanske främst för att jag gillar tanken med en kort resa och en ganska kort festival, men även för att ju Kreator bevisligen är jävligt bra live...

Någonstans fick jag för mig att det skulle vara Kvelertak också, men det står ju inte på hemsidan. 
Jag "gillar ju" Metallsvenskan på Facebook, och har för mig att det var där det stod.
Nåväl, de utlovar ju ett par fler smällkarameller,  så jag tror att jag avvaktar lite så får vi se...

Jag har annanrs lite av en Def Leppard-period, helt oväntat.
Kanske beror det på att "Hysteria" är jubilarie och uppmärksammats i Sweden Rock Magazine, kanske beror det på att jag en fredagkväll för inte så länge sen hade druckit en öl eller två och stod framför skivhyllan och rotade.
Och blev lite nostalgisk, som man kan bli.
Jag har skivhyllan på övervåningen, och stereon på undervåningen, och det tillhör vanligheterna att jag liksom bär ner mina offer för att sakta fylla TV-bänken med diverse plattor under helgen innan de får åka upp på sina platser igen under veckan (och sen börjar det om, som en evigt flytande ström).

Så. "On Through The Night", "High'N'Dry", "Pyromania" och "Hysteria" har rullat rätt mycket. Lättlyssnat är det ju, och rätt enkelt att ha på utan att behöva fokusera så öronen blöder.
Nästan motsatsen till mycket av den musik som jag presenterat som Novembermusik både här på bloggen (som Veckans Tips) och på Tune Of The Day (som Rebel Angel Ramblings).
Och det är ju så.
Ombyte förnöjer, man orkar inte bara med svårsint bröt.

Och nu - något helt annat.
Jag fick visa leg på Systembolaget i veckan.
Jag. Soon to be 40.
Hustrun undrade förstås om det var en tjej som ville stöta på mig, men det var en kille. Som hon förstås hävdade ville stöta på mig.
Men jag tror inte det.
Jag tror jag ser väldigt ungdomlig ut.
Inte alls soon to be 40. 
Det där kan man ju leva hela veckan på, och som ett tecken fick jag mejl från en Daiel Strom som designar klockor i Schweiz.
Om man nu ska fylla 40 kanske man ändå ska önska sig något.
Rätt mycket hårdrock över denna svit va? Memento Mori Carpe Diem, som dom kallar det.

 

 

Hyggligt läckert, eller hur?
Sen vet jag inte om man kan vandra runt i IT-världen med detta på armen. Känns kanske lite... makabert.


Sist men absolut inte minst - helgens aktivitet: Y&T-marathon!

 Fick i veckan hem den här fantastiska boxen.
4 CD-skivor som täcker bandets år med 1981-1985, och det genom att klämma ur sig plattorna "Earthshaker", "Black Tiger", "Mean Streak", "In Rock We Trust", "Down For The Count" och "Live On The Friday Rock Show".
Jo, det var högre produktionstakter förr...!

Hur som helst, jag har egentligen inte lyssnat på dem förr så det ska bli kul. Och igen, lite lättsamt som det känns, snarare än brötigt.
Vi hörs!