Veckans Tips: The Damned Things "Ironiclast"

Den här plattan har jag skrivit en del om, och då var det med funderingen om vad som egentligen är en supergrupp. Är The Damned Things en sån?
Jag vet inte.
Jag vet dock att jag inte hade koll på dem alls förrän kompisen Nicke satte en kopia i nävarna på mig (oh, busigt eller hur, en kopia?!), och nu gillar jag det.
Josh Newton & Keith Buckley från Every Time I Die, Scott Ian och Rob Caggiano från Anthrax samt Joe Troeman och Andy Hurley från Fall Out Boy är väl anledningen till att just supergruppdiskussionen kan vara aktuell, men man få ju inte tappa sikte på låtarna.
"Ironiclast" innehåller nämligen en uppsättning livsglädje i form av okomplicerad rock'n'roll med lite hårdare kant.
Låtar som "Bad Blood", "We've Got A Situation Here" och "Friday Night" är rätt enkla i sin tanke och sitt angreppssätt, men det är också hela grejen med plattan.
Det är okomplicerat, enkel, smittsam musik som sätter ett leende på läpparna på lyssnaren.
Sorglöst, är nog ett bra ord för att beskriva det.
Produktionen skulle jag vilja använda det engelska ordet slick för att beskriva. Den är snygg, smidig och modern, vilket samtidigt innebär att den kanske tappar lite personlighet och karisma. Det är dock inte personlighet som är anledningen till att man vill spela plattan, utan det är den där fredagskänslan.
Att bara släppa lös lite, med musik som är bra och med distade gitarrer men ändå snäll nog att spela på kontoret en eftermiddag, typ.
The Damned Things har uppenbarligen haft kul när man gjorde plattan, och det hörs.
Kanske är det ändå det som borde vara definitionen av en supergrupp? Att de samlade musikerna som egentligen har andra åtaganden inte riktigt kan hålla sig borta eftersom sidoprojektet är så jäkla kul och kravlöst?

Lyssna själv. Det är ju ändå fredag, eller hur?

The Damned Things - en supergrupp?

Ni känner till uttrycket. Supergrupp. En sammanslagning av musiker som egentligen har en annan huvudsyssla, men som samlas under gemensam flagg med mer eller mindre jämna mellanrum för att spela ihop. De finns i alla dess former, och så sent som i januari använde jag uttrycket i samband med recensionen av svenska Krux senaste alster "III - He Who Sleeps Among The Stars". Jag har också benämnt Bloodbath som en sådan grupp, men ibland måste man fundera på uttrycket.
När det är relevant.
För inte så länge sedan försåg en av vännerna mig med lite musik, däribland en grupp som jag sett benämnd som just "supergrupp".
Ja, vi snackar om The Damned Things och skivan "Ironiclast".
Bandet består av ett ihopplock från tre grupper.
Man har hämtat Scott Ian och Rob Caggiano från Anthrax, Joe Troeman och Andy Hurley från Fall Out Boy samt Josh Newton och Keith Buckley från Every Time I Die.
I alla fall enligt Wikipedia (och, lite extra krydda, den promobild som dominerar om man googlar bandet har fem av dessa sex herrar avbildade...)

Så, nu till mina tankar.

Av de grupper som snubbarna egentligen spelar i så har jag (förstås) en relation till Anthrax, samt mycket vagt till Every Time I Die. Fall Out Boy är ett sånt där namn jag känner igen, men aldrig har hört hur de låter.

Personernas namn säger mig egentligen inte ett smack sånär som på Scott Ian.

De andra är för mig anonyma namn som skulle kunna vara vem som helst, och då infinner sig frågan: är detta verkligen en "supergrupp"?

Jag tycker ju inte det, men kanske baserar det sig på min ringa erfarenhet av mannarna som ingår i sättningen. Musikaliskt har jag inga invändningar, jag tycker till och med att plattan är riktigt skön, men jag har ändå dubier mot uttryck som "supergrupp" - och särskilt om det ska devalveras av att användas för ofta.

The Damned Things. Är det verkligen en supergrupp?

Detta händer i December!

Bloggens vana trogen försöker vi hålla koll på vad som händer den kommande månaden - men december är i ärlighetens namn inte en speciellt stor månad för metalreleaser. Några koncerter finns det, men i huvudsak kommer december att vara inriktad på sammanfattning av det gångna året.
På den här bloggen får du en snabb titt i backspegeln (2004-2008) under de fem sista dagarna innan jul, sen sparkar nedräkning av årsbästalistan igång just efter jul. Är du sugen på att få en "julkalender" redan nu så tipsas istället om En Portion Musik, som kommer att avhandla årets 24 bästa låtar från och med idag och fram till julafton. Kul koncept, men jag tror inte jag skulle vara mäktig att genomföra det - det känns verkligen som en grannlaga uppgift!

Nåväl, december! (och som vanligt är dte rätt hård Stockholmsvinkling på det spelningarna, undrar du över något av gigen i en annan stad eller tycker att bloggen saknar någon viktig händelse så hojta till!)

• 4/12 Avatar, Within Y & Degreaded spelar på Klubben i Stockholm
• 8/12 Doro spelar på Göta Källare
• 9/12 30 Seconds To Mars släpper albumet "This Is War"
• 11/12 In Flames, Killswitch Engage, Dead By April, Every Time I Die spelar på Hovet
• 15/12 Sonata Artctica spelar på Klubben
• 28/12 Europe & Crucified Barbara spelar på Hovet

Med andra ord - December kan du gott och väl stanna inne och läsa en massa. Själv tänker jag försöka lyssna ikapp på en del plattor som förtjänar massor mer speltid!