Det här inlägget handlar om två fullkomligt olika, men ändock likvärdiga, skivor. Vi pratar om sprillans nya Watain "The Wild Hunt" och kommande Pearl Jam "Lightning Bolt". Olikheten är relativt enkel att hitta - där den ena fokuserar på det mörkaste vi kan hitta så har den andra mänskligheten i fokus. Svenskarna har sedan starten utforskat det som finns bortom mänsklighetens gränser, medan jäkarna hela tiden var tydliga med sina betraktelser i en konkret form för människan i den lilla verkligheten. Båda har banden har dock Besatt eder ängel, i Watainsfall är det "Sworn To The Dark" från 2007, och i Pearl Jams fall väljer jag att dröja med svaret - helt enkelt för att det finns med i höstsäsongen av Besatt (och den som väntar på något gott... och därmed blir likheten helt enkelt att de är båda humörhöjare för min del!
Med det sagt, några noteringaroch tankar. Watain intar toppen av skivförsäljningslistan i Sverige samt fyller DN's kulturdel med "The Wild Hunt". Det är, förstås, anmärkningsvärt, och kanske det konstigaste av allt är att jag inte skaffat plattan själv än. Väntar lite på att Record Heaven ska få in den i lager eftersom deras service är outstanding, men jag vet inte hur länge till jag orkar vänta...
Annars är premiären av nya Pearl Jam en riktig lördagsnyhet. Den heter "Minid Your Own Manners", innefattar bland annat hur sångaren Eddie Vedder oss en värdefull lektion i hur man uppför sig och
framförallt att man inte ska reta upp en människa med pistol.åste jag säga...? Låten i sig är dock inte speciellt märkvärdig, men...
...rätt okej, tycker jag, men som vanligt med just Pearl Jam beror det mycket på hur resten av skivan lirar ihop med denna första singel...
För övrigt - den här lördagen blir väldigt lugn.Ska ätas sådana här idag!
Brukar vara sådär lagom förtjust, men det få väl gå. Även om jag missar bland annat Jorn på Haninge Rock Fest ikväll...
Overkligt men sant - denna blogg har nu rullat i prick 4 hela år. Vi går alltså in i ett femte verksamhetsår framöver, och det var väl något jag aldrig trodde skulle komma att ske när jag startade en gång i tiden. Hur startade det då, kan man fundera? Jo, helt enkelt för att jag var hemma och pappaledig med äldsta grabben, och kände mig en aning understimulerad. Behövde uttrycka mig, i skrift. Han sov en längre sväng mitt på dagen varje dag, så jag passade då på att 1) äta, 2) gå på toaletten i lite lugn och ro, 3) duscha, samt 4) börja blogga. Att det skulle bli detta...det hade jag nog inte riktigt klart för mig.
Nåväl. Nu är vi här. Bland annat närmare 160 Veckans Tips, totalt nästan 2 250 inlägg och fler recensioner än jag orkar räkna. Långa artiklar som Tvekamper, Blogg I Fokus, krönikor och Besatt. Artikelserier som Live!, Citatet och Remasters som rullat flera år. Intervjuer med vad som skulle kunna bli ett riktigt all-star band (eller vad tror ni om Zakk Wylde och Rob Cavestany (Death Angel) på gitarr, Martin "Axe" Axenroth (Opeth) på trummor, Jörn Lande på sång som fundament? Ska bara få till en intervju med någon riktigt bra basist så är man ju komplett där... Och en fantastisk kontakt med er läsare. Mängder av kommentarer och mejl - och när jag ska snabb-summera dessa fyra år så slår mig en sak när det gäller just det. Ingen av er verkar vara sån här:
Visst förekommer det lite spam ibland (men... jag tror inte att ni drabbats av det, jag har försökt städa dem allt eftersom), men det har i stort sett inte hittat hit ett enda troll. Rätt skönt, och lite märkligt. De brukar ju dyka upp lite här och var på internet. Och eftersom jag tycker att det ska vara så enkelt som möjligt att lämna kommentarer och ha kontakt så glädjer det mig!
Sämst samvete har det här med demorecensioner utvecklat sig till. Jag gillar att skriva demorecensioner, och känslan att ibland få följa med från demo till "riktig" fullängdare är fantastisk, men... det har liksom runnit ut i sanden bara, och tyvärr är det flera av banden som tagit kontakt med mig (främst under 2013, känns det som) som antingen fått torftig och trist återkoppling, eller ingen alls. Vi får se, jag funderar på att ändra det konceptet lite och istället gå till en form av "presentation av fem låtar från fem band", kanske till och med en möjlighet att ladda hem en zip-fil med dessa fem låtar - och bara med fokus på just demos. Det handlar väl mest om att orka och känna lusten, så vi får se lite av vad som händer där framöver.
Tittar vi framåt lite då (det kan ju vara lämpligt att göra) så är det förstås omstarten av Veckans Tips, Citatet och Besatt som ligger nära till hands. Höstsäsongen sparkar igång till månadsskiftet, och dessutom närmar vi oss ju projekt hemligheter när det gäller Veckans Tips.
Jag har under året samlat på mig en hel del akter och skivor som jag snappat upp info och tips om lite här och var, och som jag redan - långt i förväg - skrivit som Veckans Tips för presentation under våren 2014. Ja, det låter som galet lång framförhållning, men anledningen är att jag dels vill spara en del av dessa suveräna plattor för att kunna överraska Hårdrockssamfundet med på Hårdrockskväll 2014 (Trettondagsafton. Som vanligt!), och dels att jag vill få en liten överraskning själv när dessa tips väl publiceras. Gissningsvis kommer jag ju att ha glömt allt jag skrev när det gått så lång tid, menar jag!
Nå. 4 år har gått. Jag tänker fira med kaffe, kanske en löprunda, lattja lite med barnen samt en bra platta på stereon. Förslag på passande musik, ett tillfälle som detta?
Månadsskifte! Halvårsskifte! Som vanligt manglar Werock på med nya recensioner (främst är det redaktören Bensch som är lokomotivet, han har en enorm förmåga att hela tiden sätta ny musik i öronen och sedan bena ut det han hör i text, utan uppehåll och som en maskin... i sanning imponerande, faktiskt) i samband med just månadsskiften. För egen del är det dubbla spännande släpp som avhandlas. Amerikanska Immolation med vad som bara kan beskrivas som årets bästa dödsmetallgiv så här långt, samt massproducerande Jorn med skivan "Traveller", typ bandets 8:e album eller så. Denna gång har han fått lite ny luft under vingarna och nya låtskrivarpartners, så det är en rätt svängig historia norrmannen bjuder på.
Kollegorna har dessutom lagt tid på akter som Queensryche (det utan Tate), Darkane, Bloodlit och Hacride. Ett spretigt, charmigt och spännande fält, alltså. Werock.se.
Där det händer, varje månadsskifte.
Och, när det gäller halvårsskifte så ska jag faktiskt inte orda så otroligt mycket om det. Det blir ingen "bäst så här långt" eller någon form av sammanställning på så sätt. Istället ska vi kika in i kristallkulan och se vad kommande halvår bjuder på. Jag gissar att...
Watain och Behemoth sparkar röv med sina respektive släpp "The Wild Hunt" och "The Satanist". (läs mer om just Watain-plattan här - tack för tipset Kim!)
Satyricon försenas och inte släpper nytt i år
Elitserien, eller SHL som de nu hittat på att de ska heta, drabbas av hockeyfeber tack vare nykomlingarna Leksand och Örebro
Whitesnake släpper ett till livealbum, med samma band, samma låtar och på samma skivbolag som de två "Made In Japan" och "Made In Britain". Det nya albumet heter Made In The U.S" och saknar helt mening.
Rebellängeln hittar nya band att förälska sig i, och spräcker alla budgetar när det gäller investeringar i skivor. Priset blir högt, då hustrun vinner vadslagningen för tredje året i rad, denna gång i förkrossande stil...
Record Madness tar ny fart efter festivalsäsongen, och Stones samt undertecknad hinner med en sisådär 4-5 bokstäver var.
Opeth påbörjar inspelningen av nytt material. Ingen vet var det kommer sluta.
Ytterligare mer eller mindre obskyra - och till största delen rätt usla - band från fordom gör comebackskivor för att få spela 45-minutersgig i eftermiddagssolen på Europas festivaler.
Sverige misslyckas att kvalificera sig till Fotbolls-VM. Avgå alla!
Graveyard är slitna efter hårt tempo med turnerande och skivor. De aviserar en paus innan de ska påbörja inspelningen av nästa album.
...eller, jag har ju egentligen ingen aning. Den som lever får se. Till dess - missa inte recensionerna på Werock!
Inlägg
