Behemoth "the Satanist" maxar betygsskalan på Werock!

Måndagmorgon, och i helgen har det varit månadsskifte.
Det betyder att nya recensioner är publicerade på Werock, även om jag själv denna gång inte bidragit med en enda rad. Jag hade för avsikt att inkomma med skrift om Jake E Lee's återkomst till hårdrockscenen med sit nya Red Dragon Cartel, men vardagen hann ifatt mig och fångade mig i ett järngrepp. Får åtgärda det i nästa skede.

Istället kan vi konstatera att Behemoth tar hem BiblioteKarins första maxpoängare, 10 poäng, i betyget för nya "The Satanist". Fantastiskt!
Vilken start på skivåret!

Dessutom har vi nya skribenten Christofer som debuterar med Iced Earth, och pålitlige Fredrik som lånar Vista Chino ett öra.

Som om det inte vore nog så kan man konstatera att omröstningen om Bästa Svenska Debut år 2013 är avslutad, och att den extremt jämna kampen mellan Bloodlit ("Dead On")och System Annihilated ("Furor")har vunnits av... System Annihilated!

 GRATTIS!

Nu startar vi veckan. Imorgon ska jag försöka få upp lite bilder från spelningen med Alcest och Hexvessel från förra veckan. Till dess får du hålla tillgodo med lite klassiska snögubbar..!

Recension: Bloodlit "Dead On"

Boråsbaserade Bloodlit begår fullängdsdebut med "Dead On", och för min del är den enda tidigare kontakten med bandet den recension som Werock-kollegan Fredrik presterade tidigare i somras, trots att bandet har såväl en EP som ett knippe liveframträdanden under bältet.
Musiken är svängig hårdrock utan krusiduller, med samma dialekt som akter som Mustasch och Stonewall Noise Orchestra (för att ange ett par svenska namn).
Bandet består av Dennis Carlsson och Tord Ottergren på gitarr, Marcus Rudenvall på trummor, Mladen Milojkovic på sång samt Andréas Larsson på bas, och det är tydligt att gänget har spenderat mer än bara lite tid i replokalen samt att fixa ihop låtarna - detta är nämligen en väl genomtänkt skiva där det inte finns några direkta dikeskörningar, och bandet är såväl fingerfärdiga som tajta.
Materialet består av 11 spår, och är det något som undertecknad kan finna som baksida på skivan så är det kanske att det är just 11 låtar, alla klarar i ärlighetens namn inte att hålla lyssnarens (mitt!) intresse intakt hela vägen, och ett gott exempel är avslutande balladen "Memories".
Den borde egentligen sticka ut eftersom det är en av två låtar (den andra är melankoliska och lite episka "Earth") som verkligen bryter mallen, men... den är alldeles för såsig och svag, och man trycker istället gärna bort den.
Med det sagt - det finns ett helt gäng riktigt starka kort på denna giv.
Inledande "Freedom" samt "Get It Clear" är bra i början, men känns lite sega efter ett 10-tal varv med plattan - men sen håller det riktigt bra. "#69", "God Of Clay" (som luktar väldigt mycket Mustasch, i känslan kanske mer än i själva musiken), tidigare nämnda "Earth", "Life Is Proceeding" samt "Poor People" hamnar på pluskontot, några av dem rejält, och det känns som om bandet verkligen är i sitt esse när man hittar svänget i lite mellantempo.
Då kommer Mladens röst till sin rätt bäst, och man kan som lyssnare verkligen ryckas med i det snygga riffandet.
För det är bra riff i den här plattan, något som kan få mig att tycka att världen är en hård plats.
Ett orättvist ställe.
Bloodlit riskerar nämligen tydligt att hamna i precis samma situation som Egonaut för min del. Alltså - man gör en skiva som är en bra prestation. Bra låtar, bra produktion, tajt spel.
Ändå kommer jag knappast att spela sönder den framöver, helt enkelt eftersom det finns så vansinnigt mycket etablerad och klassisk musik inom detta gebit, och trots mina fina ord om "Dead On" så misstänker jag att pekfingret kommer att vandra förbi den i skivhyllan, för att istället stanna på något annat alster när det är den här typen av musik jag letar efter.
Kanske har jag fel.
Man får liksom hoppas det.
Eller så visar Bloodlit att detta är det första steget, det är ju trots allt en debut vi pratar om (och som sådan en mycket intressant debut), och höjer ribban än mer till nästa giv för att helt enkelt täppa till käften på Rebellängeln. Tvinga pekfingret att stanna på bandets plattor när handen löper över skivhyllan i jakt på dagens kick.

Bästa spår tycker jag är ett mer eller dött lopp mellan "Life Is Proceeding" och "Earth", även om jag ju förstår att den senare är ett spår som kanske inte passar sig för exempelvis singelsläpp.
Betyget landar på en fegistrea, men jag har velat en del fram och tillbaka när det gäller just siffran. Ibland när jag spelar skivan (framförallt i mittpartiet där mina favoriter ligger) tenderar jag att vilja hissa upp ett snäpp, medan andra gånger (avslutningen av skivan, främst, de sista två-tre spåren går lite på tomgång) luta nedåt.
Till slut känns ändå trean rätt. Detta är en bra skiva, helt enkelt.

Bloodlit "Dead On" - 3

Recensioner: Immolation, Jorn...

Månadsskifte! Halvårsskifte! 
Som vanligt manglar Werock på med nya recensioner (främst är det redaktören Bensch som är lokomotivet, han har en enorm förmåga att hela tiden sätta ny musik i öronen och sedan bena ut det han hör i text, utan uppehåll och som en maskin... i sanning imponerande, faktiskt) i samband med just månadsskiften.
För egen del är det dubbla spännande släpp som avhandlas.
Amerikanska Immolation med vad som bara kan beskrivas som årets bästa dödsmetallgiv så här långt, samt massproducerande Jorn med skivan "Traveller", typ bandets 8:e album eller så. Denna gång har han fått lite ny luft under vingarna och nya låtskrivarpartners, så det är en rätt svängig historia norrmannen bjuder på.

Kollegorna har dessutom lagt tid på akter som Queensryche (det utan Tate), Darkane, Bloodlit och Hacride. Ett spretigt, charmigt och spännande fält, alltså.
Werock.se.

Där det händer, varje månadsskifte.

Och, när det gäller halvårsskifte så ska jag faktiskt inte orda så otroligt mycket om det. Det blir ingen "bäst så här långt" eller någon form av sammanställning på så sätt.
Istället ska vi kika in i kristallkulan och se vad kommande halvår bjuder på. 
Jag gissar att...

• Watain och Behemoth sparkar röv med sina respektive släpp "The Wild Hunt" och "The Satanist". (läs mer om just Watain-plattan här - tack för tipset Kim!)
• Satyricon försenas och inte släpper nytt i år
• Elitserien, eller SHL som de nu hittat på att de ska heta, drabbas av hockeyfeber tack vare nykomlingarna Leksand och Örebro
• Whitesnake släpper ett till livealbum, med samma band, samma låtar och på samma skivbolag som de två "Made In Japan" och "Made In Britain". Det nya albumet heter Made In The U.S" och saknar helt mening.
• Rebellängeln hittar nya band att förälska sig i, och spräcker alla budgetar när det gäller investeringar i skivor. Priset blir högt, då hustrun vinner vadslagningen för tredje året i rad, denna gång i förkrossande stil...
• Record Madness tar ny fart efter festivalsäsongen, och Stones samt undertecknad hinner med en sisådär 4-5 bokstäver var.
• Opeth påbörjar inspelningen av nytt material. Ingen vet var det kommer sluta.
• Ytterligare mer eller mindre obskyra - och till största delen rätt usla - band från fordom gör comebackskivor för att få spela 45-minutersgig i eftermiddagssolen på Europas festivaler.
• Sverige misslyckas att kvalificera sig till Fotbolls-VM. Avgå alla!
• Graveyard är slitna efter hårt tempo med turnerande och skivor. De aviserar en paus innan de ska påbörja inspelningen av nästa album.

...eller, jag har ju egentligen ingen aning. Den som lever får se.
Till dess - missa inte recensionerna på Werock!