skip to main |
skip to sidebar
Kanske är du lite less på det där med listor och sammanfattning av året 2013.
Lugn, vi ska sluta med det.
Detta är det sista inlägget med temat, och egentligen hade jag för avsikt att hinna med det innan nyårsafton, men...ja... det gick inte.
Personligen tycker jag ändå att det är intressant, speciellt eftersom Classic Rock Magazine verkligen har en lite annan approach och vinkel än de stora svenska tidningarna, och därför ser listan riktigt annorlunda ut.
Totalt sett listar man 50 plattor, men du får topp 20 här.
Vill du veta mer - och läsa intervjuer med alla som finns med - så fins inga genvägar. Det är bara att pallra sig till Pressbyrån och hala upp 59 bagis i så fall.
Okej, såhär ser listan ut:
1) "13" - BLACK SABBATH
2) "Earth Rocker" - CLUTCH
3) "The Next Day" - DAVID BOWIE
4) "The Temperance Movement" - THE TEMPERANCE MOVEMENT
5) "The Raven That Refused To Sing (And Other Stories)" - STEVEN WILSON
6) "Lightning Bolt" - PEARL JAM
7) "Aftershock" - MOTÖRHEAD
8) "Fortress" - ALTER BRIDGE
9) "Blak'n'Blu" - GARY CLARK JR
10) "...like Clockwork" - QUEENS OF THE STONE AGE
11) "All Hell Brakes Loose" - BLACK STAR RIDERS
12) "King Of Conflict" - THE VIRGINMARYS
13) "Now What?!" - DEEP PURPLE
14) "Snapshot" - THE STRYPES
15) "Scorpion Child" - SCORPION CHILD
16) "Nine Lives" - VON HERTZEN BROTHERS
17) "Man And Myth" - ROY HARPER
18) "The Devil Put Dinosaurs Here" - ALICE IN CHAINS
19) "Furiosity" - MONSTER TRUCK
20) "Dream Theater" - DREAM THEATER
Okej. En hel del plattor som du inte hört eller hade på radarn, gissar jag, och det är väl ganska väntat med tanke på tidningens underlag och var de kommer från.
Men kul.
Som grädde på moset listar man dessutom de bästa låtarna, men utan inbördes ordning (det förstår jag, jag tycker nästan att det är svårare att ge en enskild låt en individuell placering än en hel skiva).
Eftersom man har med de 30 bästa i total oordning så orkar jag inte notera alla, enbart de som haft representanter som varit intressanta för Metalbloggen det senaste året.
Då hittar man:
GHOST "Secular Haze"
KORN "Love And Meth"
HELL "The Age Of Nefarius"
DREGEN "Just Like That"
STONE TEMPLE PILOTS "Out Of Time"
MAD SEASON "Slip Away"
Okej, det var väl en uppfriskande lista hela vägen?
Man kan ju konstatera att det är de stora grupperna som får plats här (det finns också en sammanfattning över årets gig, men den blir så abstrakt när en tidning ska täcka in hela världen och så bred genre, så den hoppar jag över i detta inlägg), inte de små lite okända pärlorna... men jag gillar det.
Det är en bra kontrast mot ex Close-Up Magazines eller Sweden Rock Magazines lista.
Eller min egen lista, för den delen!
Werockskribenterna har också enats om den sammanlagda listan.
Det var dock extra spretigt i år, och därför plockade vi fram topp 5.
Segrade gjorde Satyricon, följt av Anciients.
Inte fel alls, om ni frågar mig...
Alla skribenterna har dock en väldig bredd, och när man läser allas topplistor inser man att det enda man egentligen kan önska är att vi var fler skribenter (Vill du? Kan du? Har du tid?) så att den aggregerade listan blev än mer spänstig.
Du hittar den sammanlagda listan här, och alla skribenternas bidrag här.
Hur som helst... nu stänger vi 2013 på den här bloggen.
Imorgon är det Hårdrockskväll 2014. Det är viktigare det..
Snart julafton, och med det även deadline för årsbästalistan för samtliga Werock-skribenter.
Den som är Topp 10.
Som vanligt är det för min del behäftat med lika delar ångest och glädje när året ska summeras, och som vanligt innebär läsning i andra listor och förslag att jag inser hur jäkla många skivor som faktiskt gått mig förbi, trots att jag ju gått fullständigt överstyr med skivhandlandet i år.
Det beror, om jag tittar på titlarna, till lika delar för att jag ibland helt enkelt inte haft koll på gruppen eller skivan i fråga alls och att jag faktiskt inte kommit mig för att verkligen lyssna in mig. Och i vissa undantagsfall har jag rent av medvetet avhållit mig från att kolla in utgåvan med flit i avvaktan och förhoppning om att Tomten ska vara snäll.
Så, vilka är egentligen skivorna som gått mig förbi, och varför?
Låt oss kolla in dem som jag kommer på (ja, du fattar, här kan det ju finnas ett rätt stort mörkertal med skivor som jag liksom inte vet att jag missat..)!
De som jag har men inte spelat. Av någon anledning.
Egentligen är detta det märkligaste av allt.
Jag har alltså elektroniska kopior av dessa skivor i min iPod. Promomaterial på Cult Of Luna och filer som jag fått av en vän på Stone Sour.
Men har jag spelat dem?
Nä.
Och det är fasen riktigt märkligt, speciellt kanske med Cult Of Luna som jag ju gillar?!?
Jag kan faktiskt inte riktigt förklara det själv, men så är det.
De har rullat ett eller ett halvt varv, typ, och det är ju förstås alldeles för lite för att kunna placeras på någon form av årsbästalista eller ens att man ska kunna få en uppfattning om dem.
Som sagt.
Väldigt konstigt...
De som jag inte har orkat bry mig om
Det finns det här året ett helt knippe skivor med artister som jag har "följt" ett tag, och där jag har köpt deras skivor de senaste givarna - men detta år bara struntat i dem.
Orkar liksom inte, och har fått för mig att det låter lite som det låtit de senaste skivorna fast kanske lite sämre.
Jag har ingen aning om det är så eller inte, men dessa skivor borde jag kanske ha kollat:
Hela Queensryche-soppan är nästan för mycket att kommentera.
Geoff Tate, inte Geoff Tate.
Vad jag förstår är skivan med resten av bandet och Todd La Torre på sång riktigt bra, men det är som om jag inte riktigt vill veta.
Som om mitt hjärta och min kärlek till det som en gång var Queensryche inte tillåter mig att faktiskt kolla in hur illa (eller bra) det är ställt nu.
Sen kommer Queens Of The Stone Age som jag inte klarat att fastna för, Hardcore Superstar som jag ändå bara spelar den numera rätt gamla självbetitlade skivan med och Motorhead som jag ju gillade förra given med men ändå liksom inte orkar hetsa upp mig för. I alla inte tillräckligt för att kolla in "Aftershock".
Knippet skivor kompletteras väl av Nicke Anderssons Imperial State Electric samt aussie-grabbarna i Airbourne. Rawk-n-raul, och egentligen tror jag att jag skulle gilla bägge plattorna. Jag har bara inte orkat med att försöka ge mig på dem, så de har fått flyta förbi i skivfloden detta år..
Skivor jag sett på slutet men sparar
Såhär på slutet har ju ett helt knippe årsbästalistor kommit, och om jag ska summera de plattor som jag verkligen är nyfiken på och vill kolla in så är det några.
Det kommer dock inte att ske ögonaböj, utan antagligen på lite sikt (läs: i början av året....).
Det är alltså Jex Thoth, Subrosa, Ulcerate, Clutch och Deafheaven vi snackar här.
5 plattor som med de omdömen och provsmakningar jag tagit del av alla låter väldigt bra, och som jag kommer att undersöka närmare.
Nästa år.
Och de kommer - oavsett hur fina de är - att exkluderas från undertecknads lista detta år.
Okej?
Imorgon kollar vi lite andra "hittepå-kategorier", så som de jag inte hört, inte har någon relation till och inte heller känner att jag behöver lägga tid på. Bland annat.
Hepp!
Lördag, och jag tänkte i det här inlägget utforska mitt förhållande med Queens Of The Stone Age.
Eller, rättare sagt, mitt icke-förhållande med bandet.
För så är det, för att vara en rocker som gillar musik av hög kvalitet och med sväng så är mitt förhållande och mina relationer med just dessa jänkare klart undermåligt.
Jag äger en platta, lite sådär pliktskyldigt. Den här:
"Songs For The Deaf" innehåller en del hits, och jag gissar att det är därför jag en gång i tiden köpte den. Låtar som "No One Knows", "First It Giveth" och "Go With The Flow" är förstås svåra att förneka, men annars känns skivan ojämn i mina öron. Rätt mycket svaga kort, och kanske är det därför jag aldrig blivit eld och lågor över bandet?
Att jag har en känsla av att det kommer en hel del skräp också, förutom de fina låtarna?
Eller så funkar inte stilen med mig bara.
Jag är ju, i ärlighetens namn, inte överförtjust i akter som Fu Manchu, Kyuss eller Vista Chino heller. Ska det vara öken ska det vara "Blind In Texas"-videon med W.A.S.P. eller omslaget till Motörheads "Ace Of Spades".
Om man ska raljera.
Ändå så kan jag ju inte förneka att Queens Of The Stone Age har gjort en hel del bra låtar, och det för oss in på nästa del av mitt resonemang.
Samlingsskivor.
Jag gillar egentligen inte dem.
Skulle helst vilja ha hela diskografin av alla band jag gillar, men i vissa fall så har det blivit samlingsplattor. Antagligen fler än vad jag skulle vilja erkänna, i alla fall om man ska döma av alla jag hittat när jag rotat runt i skivhyllan i samband med serien "Record Madness", men ändå.
ZZ Top är ett sån band.
De lämpar sig utmärkt för att representeras med en samlingsplatta.
Queen ett annat (som dessutom är ganska aktuellt just nu hemma, jag har nämligen tagit till just Queen i min kamp att influera mina barn att gilla rock..ett fegt och ganska lågt knep - vem kan värja sig mot "We Will Rock You"? - men det är sån jag är...).
Och kanske är det för mig så också med Queens Of The Stone Age.
Frågan då, kära läsare, blir följande:
I dagens digitala ålder, vem av er sätter samman den spellistan (för jag inser att jag är en dinosaurie som köper skivor fysiskt) till mig?
Jag kräver enbart att de tre nämnda spåren från "Songs For The Deaf" ska finnas med, i övrigt ser jag fram mot vilka givna låtar ni enas om, och vilka jokrar som passar i spellistan.
För visst kan vi enas om att det är en konstart i sig att sätta samman den perfekta spellistan/samlingsskivan/blandkassetten, och att det ska göras av en insatt person som tar tid på sig för att komponera ihop det på rätt sätt?
I ena ringhörnan: ett skönt sväng och helt magiskt bra låttitlar.
I andra ringhörnan: det faktumet att jänkarna Gozu trots sina uppenbara lockelser inte riktigt lyckas få fäste.
Matchen slutar, efter otaliga varv, med en seger för det lite tråkigare slaget, för det är svårt att lura sig själv att man gillar något när hjärnan i stort sett vid samtliga gånger skivan spelas vill koppla bort musiken och bli mindre närvarande ju längre in på skivan och låtarna man kommer.
Tyvärr.
För det här är en sån där skiva som jag egentligen vill gilla.
Det är rock'n'roll som minner om öken (Queens Of The Stone Age) lika mycket som det känns som en buffel som mest är ute efter att välta mer eller mindre allt i sin väg (Soundgarden).
Starten på nästan alla spår är dessutom av sådan karaktär att jag påfallande ofta finner mig tänka att "nu, nu kommer en riktig höjdarlåt som möblerar om världen för mig" - och innan låten är slut har jag tappat intresset och slutat lyssna.
Bandet som sådan sparkade igång verksamheten runt 2008, och debuten "Locust Season" ramlade ut på världens skivdiskar 2010. Uppföljaren har alltså fått den ganska passande och lite finurliga titeln "The Fury Of A Patient Man", något som känns väl valt om man lyssnar på musiken. Det känns som om det är en återhållsam ilska och risk för utbrott som sjuder under ytan ganska stora delar av tiden.
Och, som sagt - på tal om titlar.
Det är en stor del av behållningen med skivan.
Låtarna heter saker som "Snake Plissken" (du har väl koll på dina post-apokalyptiska filmer så du vet vem det är?), "Irish Dart Fight" (som nog är bästa spåret på plattan, vill jag påstå, tillsammans med "Salty Thumb"), "Disco Related Injury", "Signed, Epsteins Mum" samt "Bald Bull".
Bandet med frontmannen Marc Gaffney på sång och gitarrljud av Doug Sherman, samt rytmsektion med basspel signerat Jay Cannava och trumspel av Barry Spillberg gör det bra, och klarar av att leverera såväl High On Fire-minnande bitar som "Charles Bronson Pinchot" som halvflummigt instrumentalt fribasande i "The Ceaseless Thunder Of Surf".
Ljudbilden matchar dessutom dessa titlar på ett bra vis, och läser man texten ovan så är det egentligen glasklart att jag verkligen vill att detta ska vara skitbra.
En ny, hittills oupptäckt, pärla som man kan gotta sig åt.
Så blev det inte denna gång, inte för min del i alla fall - men du kanske fastnar?
Kolla in Gozu på Spotify, tycker jag, speciellt om du tycker att referenserna och stilen verkar intressant.
Bästa Spår: "Irish Dart Fight" och "Salty Thumb". Dött lopp!
Gozu "The Fury Of A Patient Man" - 2
Inlägg
