


Från Rock till Black Metal!
Synd bara att skivan inte levde upp till namnet...
Hedersomnämnande till Linköpings nya stolthet Los Sin Nombre, De Namnlösa. Bra namn, bra skiva.
Sämst namn går förstås till W.E.T. Vad faaaan är det? Allvarligt, hur ska det uttalas? Som ett pojkgruppsnamn a la EMD? Eller som ett ord, alltså "blöt"? Riktigt uselt, och namnet höll faktiskt på egen hand se till att jag missade detta gäng. Marknadsavdelningen - tänk om, tänk rätt...
Tyska DAB, Dortmunder Actien-Brauerei är ju motsatsen till en "liten" tillverkare, men ölen har fallit mig på läppen som lättdrucken och svalkande. Numera är detta faktiskt hus-ölen som köps när jag jagar ljus lager.
Sist men inte minst är en trehalva, Starobrno 3,5. Den säljs på den lokala handlaren i fyrpack, och passar perfekt för de tillfällen som starkare öl inte funkar. God tjeckisk pils som funkar till allt.
Alltså.
1) Brewdog Punk IPA
2) Dortmunder
3) Starobrno 3,5
Resten, utan inbördes ordning, blir en salig röra. Opeth "Watershed", Satyricon "The Age of Nero", Gojira "The Way of All Flesh", Grand Magus "Iron Will", Keep of Kalessin "Kolossus", Bullet For My Valentine "Scream Aim Fire", Moonspell "Night Eternal", Bloodbath "The Fathomless Mastery" tillhörde topparna. Dessutom var detta året då Metallica verkligen försökte göra en vettig skiva igen, med alla instrument i mixen.. Rätt bra blev det också, faktiskt, speciellt med lite tid i distans till den så tycker jag att den håller ganska bra!
Det här året innehöll även en del "va?" för min del. Överallt hyllades Amon Amarths "Twillight Of The Thundergods" - men jag tycker inte alls den sticker ut som speciellt bra för att vara AA. Av de senaste fyra släppen så tillhör den väl de svagare, snarare... Även Testament hyllades, men... nja, jag fastnade aldrig för den av nån anledning. Då var "The Gathering" mycket bättre! Båda skivorna är väl okej, men jag fattade aldrig den enorma hyllningarna - speciellt inte i jämförelse med tidigare material...
Bästa rock: Black Stone Cherry "Folklore & Superstition". Grymt sväng, bra rock!
Bästa döds: 2 ggr Åkerfeldt! Opeth & Bloodbath gav oss bra skivor, även om jag personligen tycker att de tidigare i karriären släppt än vassare alster. Fast.. tidigare i karriären finns förstås en del RIKTIGT bra skivor att jämföra med!
Bästa black: Keep of Kalessins "Kolossus" och Satyricons "The Age Of Nero" var bra - även om jag personligen båda gruppernas förra plattor bättre. Det här året var dock inget stort black metal-år för egen del, och mycket av det som konsumerades var äldre än just 2008...
De andra då?
Ja, generellt var topparna höga men bredden inte lika otroligt imponerande som föregående år. Dark Tranquillity "Fiction", Watain "Sworn To The Dark", Primordial "To The Nameless Dead", Bad Religion "New Maps Of Hell", Soilwork "Sworn To A Great Divide", Symphony X "Paradise Lost", Marduk "Rom 5:12", Throwdown "Venom & Tears", Coheed & Cambria "No World For Tomorrow", WASP "Dominator"... en bra lista, men sen tunnar det ut lite om man jämför med 2006.
Bästa rock: Coheed & Cambria, om man nu kan kategorisera det som rock...
Bästa döds:Dark Tranquillity, även om det kanske är på gränsen för snällt för att kallas döds..
Bästa black: Watain. Men det var ett bra år, även Marduk & Glorior Belli "Manifesting The Raging Beast" bör omnämnas. Och inledningen av Dimmu Borgirs "In Sorte Diaboli", fast den inte riktigt håller hela vägen tycker jag.
För övrigt var 2006 ett helt grymt skivår. Keep of Kalessin "Armada", Necrophobic "Hrimthursum", Satyricon "Now, Diabolical", Katatonia "The Great Cold Distance", Mastodon "Blood Mountain", I "Between Two Worlds", Deathstars "Termination Bliss", Gorgoroth "Ad Majorem Gloriam Sathanas"...och då har man ändå bara skrapat på ytan! grymt svårt år att göra någon form av årsbästalista för - men jävlar, vilket bra år om man letar efter musik!
Bästa rock: förutom Khoma då (om man nu kan benämna det som rock), så givetvis Red Hot Chili Peppers. De har varit husgudar hos bloggen sen den funkiga första tiden, och återkomsten av John Frusciante gav gruppen en vitamininjektion. Härligt med en dubbel-CD, heja!
Bästa döds: Necrophobic "Hrimthursum". En femma i betyg för den plattan, lätt!
Bästa black: Oj... både Satyricon och Gorgoroth släppte skitbra plattor, fast helt olika. Den ena var svängig "black'n'roll", den andra ondska förpackad i ljud. Båda var skitbra, och till det ska läggas nämnda Keep of Kalessin och Dissections "Reinkaos"!
Årets konstigaste: Iron Maiden. Allvarligt talat, "A Matter Of Lie And Death" är i sig inte dålig låtmässigt, men vafaaaaan har de gjort med ljudet? Att släppa en skiva omastrad för att "fansen ska få höra hur det verkligen låter i studion" är ju helt stört - resultatet har blivit att jag aldrig lyssnar på plattan numer. Om de nu ville konstra såhär, varför inte släppa detta som bonusmaterial för die-hard-fansen?
Skivan är den sista (?) med Peter Lindgren på gitarr (han har ju som bekant ersatts med Fredrik Åkesson sedan dess), och som helhet är bandet stortajt, oavsett om det bjöds på piskande dödsmetall eller finstämda ballader. Gammalt material så som "Under the Weeping Moon", "The Night and the Silent Water" och "Demon of the Fall" blandas med nyare alster som utmärkta "Ghost of Perdition" och ständiga balladen "Windowpane". Totalt sett är det en bra mix av låtar, och "When", "Bleak" och "Blackwater Park" ges i utmärkta versioner - den enda godbit man saknar är antagligen brottarhitten "The Drapery Falls".
Herr Åkerfeldt hanterar som vanligt micken på sitt självklara och magiska sätt, oavsett om vi pratar sång eller mellansnacket (karl'n skulle väl antagligen kunna knäcka extra som stand-up komiker om det knep, humorn är konstant närvarande), och resten av bandet är som tidigare nämnts extremt spelsugna.
Totalt sett bjuds vi på en fantastisk resa med Opeth som guide. Missa inte det!