Svenska Entombed är föregångare.
De skapade ju nästan på egen hand ljudet av Stockholmsdödsen som blev en världssuccé i samband med debuten "Left Hand Path". De förnyade sedan sig själva och gjorde dödsmetallen populär hos gemene man i samband med death'n'roll-plattan "Wolverine Blues".
Dessutom har spelat live på Kungliga Operan, där bandet stod för den musikaliska delen av en föreställning som också innefattade balett som den visuella delen.
Det, mina vänner, är också helt nydanande, och den upptagningen finns förevigad i liveskivan "Unreal Estate".
Givetvis undrar man så smått varför detta inte filmades och gavs ut på DVD (balett gör sig ju ändå bättre i bild än på ljud, utgår jag ifrån, och ser man på de bilder som finns så verkar ljussättningen av hela scenen och inramningen ha varit riktigt läcker), men det är inte mycket att göra åt.
Istället kollar vi denna vecka in skivan från 2005!
Inledande "DCLXVI/Intermission" känns ganska stilla på skivan, men det dröjer inte länge innan bandet bjuder på världens kanske bästa öppningslåt - "Chief Rebel Angel". Det är en råbarkad version, där gitarrljudet skär elakt och man kan nästan tänka sig kontrasten mellan det tuffa drivet i musiken och skörheten i dansen - och önska att man var där. Bandet övergår sedan genast i en driven version av "Say It In Slugs" innan hypnotiska mellanspelet "It Is Later Than You Think" bildar en frizon att hämta andan i. Sen kommer skivans starkaste knippe; "Returning To Madness" som direkt övergår i "Mental Twin" och avslutas med "Night Of The Vampire".
Låtarna har mindre gitarr i sig än vanligt, och istället tillåts den hårt distade basen bilda en murbräcka tillsammans med LG Petrovs röst.
Det är helt klart annorlunda, fast ändå otvivelaktigt Entombed. Och riktigt bra.
Den realtivt korta skivan (hela speltiden klockar in på knappa 39 minuter) avslutas med "In The Flesh", "Something Out Of Nothing" och outrot "Left Hand Path".
Snyggt så.
Jag önskar bara att jag kunde ge mer detaljer, men i mitt exemplar har hela bookleten försvunnit. Kanske saknades den när jag köpte skivan, kanske är den M.I.A under åren, jag kan faktiskt inte minnas.
Hur som helst - jag önskar att jag var där när dte begav sig.
Det var jag inte.
Och då får jag nöja mig med "Unreal Estate". En essentiell skiva bland liveupptagningar!
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar