Florida har ett eget sound när det gäller dödsmetall, sägs det. Band som Cannibal Corpse och Morbid Angel sätts ihop med Death för att representera det, men jag tycker det är rätt missvisande. I alla fall i samband med Deaths fjärde legendariska album "Human", som inte är en rak dödsmetallsmocka utan betydligt mer förfinad än så.Kanske är det sånginsatsen som gör det, det är mer "nasalt" growl som minner om thrashens sätt att sjunga än grovt otydligt growl. Man kan faktiskt tydligt precis vad den nu framlidne Chuck Schuldiner sjunger.
Kanske är det känslan av at bandet smugit in närapå progressiva låtbyggen ibland, och att skivan är en klassiker i sin genre är inte mycket att orda om.
Denna återutgåva är dock något du behöver oavsett om du har skivan sedan tidigare eller ej.
Lyxigt förpackad i relieftryckt pappersomslag, med extra bilder och läckra bilder på papperslapparna där bandet skrivit texterna till låtarna i original, fullt med snygga bilder. En lång historia om bandet signerad Paul Masvidal och något så intressant som en hyggligt långt berättelse om känslan och arbetet med att remixa skivan av Jim Morris som utfört just det arbetet.
Extramaterial modell fläskigt även när det gäller låtmaterial. Extraspåret "God Of Thunder" (förstås, en cover av Kiss) ligger på CD1, och sen får man en hel CD2 med Instrumentala studiospår på plattan, samt demoversioner från -91 med7 av spåren.
Mycket intressant.
Ljudbilden är också väldigt bra.
Det är maffigt och fördelat så att man hör alla instrument på samma gång, och att lyssna koncentrerat på den här plattan - förslagsvis i ett par bra hörlurar - är en ren fröjd.
Sist men inte minst ska förstås låtmaterialet nämnas.
"Flattening Of Emotions".
"Suicide Machine"
"Lack Of Comprehension"
"See Through Dreams"
"Together As One"
Det är inte konstigt att Death "Human" blev en klassiker, och detta är verkligen en remastrad skiva du behöver i din hylla. Som extratips kan nämnas att man i samma veva (2011) släppte även "Individual Thought Patterns" i samma stil, men det tar vi en annan gång...
Inlägg
Är det inte så att band som kommer från samma område alltid paketeras i samma "genre"? Tänker på Seattle-scenen. Nirvana... Soundgarden... Alice in C...
SvaraRaderaOm du tänker på det blir det absurt. Skulle de band som är det så kallade "soundet" bara definieras av ETT band? Det skulle vara den smalaste genren någonsin. 8)
Floridascenens kärna är väl, om man hårdrar det, musikalitet. De fanns ingen sådan inom de hårdare stilarna före. Du lämnade Deicide utanför - men jag lägger gärna till de band som Death lånade sina musiker från - Atheist och Cynik till exempel. Var Sadus därifrån? Ja. Du ser ju. 8) Proffs.
Det här var en parentes.
Med det sagt: det här är en otroligt bra skiva. Jag gillar dock alla Deaths skivor, så det säger ingenting om min smak. :D
Kalifornien? Du menar Florida, eller? Och för att fortsätta på Fredriks kommentar så säger jag Obituary och Massacre! Fy fasen, nu blev jag sugen på Cynic och lite "Veeeil of Maaaaya"! Mera döds åt folket.
SvaraRaderaAnders -> Såklart. Hur fan har jag kunnat röra ihop dem i detta inlägg? Mindre sprit på dagtid är nog att rekommendera... hur som, ändrat nu. Men ändå. Vafan...var hjärnan frikopplad?
SvaraRaderaAnders & Ffredrik -> Ja. Visst finns det fler. Antar att man kan addera Terrorizer också. I alla fall om man ska gå på delar av medlemmarna.
Hur som helst är det intressant, det där med en viss stil. Ibland hänger det ju ihop (Stockholmsdöds tycker jag, t ex, är ett bra exempel på det.... det låter lite lika i låtstruktur och ljudbild och man vet ungefär vad man får), men ibland inte alls. Det råkar vara en "scen" eller geografisk ort som får ge namn bara.
Det där skulle man kunna skriva om.
Om man orkade.