Bokrecension: Kiss - Den Osminkade Sanningen av Carl Linnaeus

"De första höstvindarna hade just börjat dra in genom staden New York. Över Washington Bridge, en av broarna som sammanbinder det stora äpplets kärnhus Manhattan med dess östra stadsdelar, kör en gammal rostfläckad grön Ford Mustang. Nyhetssändningen som sprakar ur bilradion kretsar kring den lågkonjunktur som New York har befunnit sig i under de senaste två åren. Året är 1970 och snart ska det första av de två tvillingtornen som kommer att utgöra World Trade Center resas nere vid den avlånga öns nedre del. Förhoppningsvis är det ett tecken på att bättre tider står för dörren.

Bakom ratten sitter den årtonårige Stanley Eisen. Han tittar i backspegeln, först på gitarrfodralet i baksätet och sedan tillbaka på sin spegelbild. Han ser hoppfull ut och mustaschen är ansad till att se lagom vildvuxen ut. han vet inte om det än, men mötet som han är på väg till kommer inte bara att förändra hans eget liv. Det kommer att påverka miljontals människor världen över."

Den där inledningen knäcker, mina vänner, och det är i mina ögon ett utmärkt exempel på vad som dels gör "KISS - Den Osminkade Sanningen" av Carl Linnaeus så bra och dels så lättläst.
Kombinationen av vanlig, roman-flytande prosa och enkla fakta.
Naturligtvis förstår jag att Carl själv inte satt i bilen och noterade just Stanleys rörelsemönster eller mustasch, men han klarar av att ge oss läsare en riktigt bra närvarokänsla - och han gör det utan att tumma på fakta.
Senare i boken ska språket och beskrivningarna alltmer övergå till vad som kanske är ett mer "korrekt" sätt att beskriva historiska händelser, men knepet att skriva berättelsen om hur Stanley Eisen träffar Gene Klein och dessa förvandlar sig till Paul Stanley och Gene Simmons som just en berättelse är fantastiskt smart.

För de, likt jag, som gillar KISS hyggligt men inte har den fanatiska genen, innebär det att läsvärdet går från bra till makalöst högt.
Under spännande former får man sedan 400 sidor rockhistoria med alla vändningar och vinklingar som kan tänkas. Vi får följa med i hur bandet bildas, hur de två huvudmännens relation knakar i fogarna men ändå håller, hur viljan att lyckas piskar bandet förbi såväl närapå oöverstigliga hinder som rakt ner i riktiga magplask.
Carl Linneaus håller stadigt i berättelsen, blandar detaljrika och initierade beskrivningar av kända händelser med åsikter och intervjuer signerade mer oväntade personer runt bandet, och jag ska säga det med en gång: detta har varit en fröjd att läsa.
Det säger det mesta, faktiskt, när en herre med så pass svalt intresse för bandet ändå slukar boken (jag fick den först som pdf för recension, men det höll inte att försöka förstå sig på, det var bara att knata iväg och slanta upp för ett riktigt ex).
Ska man säga något eller önska något som inte är enbart ros så är det kanske att man använder sig av det traditionella upplägget med samlade bilder i ett avsnitt i mitten.
Jag förstår att det säkert har med pengar och enkelhet att trycka att göra, men personligen har jag funnit att jag knappt kolla på de bilderna när jag läser boken.
Det vore väldigt uppfriskande med bilder inlagda i texten, i samband med dess tidsmässiga hemmahörande - i alla fall i samband med det aktuella kapitlet.
Dessutom går Carl djupt och initierat in på de olika omslag som bandet prytt sina skivor med, ett faktum jag verkligen gillar, men det saknas faktiskt bilder på just omslagen.
Futtigt kan tyckas, men för mig hade det gett ännu en extra glädje att faktiskt kunna kolla på omslaget som beskrivs i texten, gärna ungefär det omslagets historia så fint avhandlas.

Hur som helst - gillar du rock? En bra historia? Att läsa flytande, smidig text som baserar sig på ett mycket stort kunnande och innehavande av fakta? Eller bara bandet KISS?
Spring och köp!

Carl Linnaeus "KISS - Den Osminkade Sanningen" är riktigt bra. Tummen upp!