Recension: Miss Lava "Red Supergiant"

Lissabonbördiga Miss Lava har tagit hemlandet mer eller mindre med storm. Debuten "Blues For The Dangerous Miles" (2009) har gett gruppen omnämningen som en av landets fem bästa akter (i Loud Magazine), och gett dem chansen att dela livescen med stora och etablerade akter som Metallica, Mastodon, Kyuss Lives! och många fler.
Lyssnar man på efterföljaren "Red Supergiant" så är det rätt enkelt att förstå varför. Bandet sjunker här ledigt ner i förarsätet på en cabriolet av amerikansk muskelbilsmodell, drar på sig ett par svinsnygga solbrillor och rullar ut på landsortsvägarna så att däcken knastrar mot gruset. Solen bakar oss på resan, och vi som sitter i det fiktiva baksätet får följa med på en avslappnad resa som varierar från slingrigt sväng där vägarna bär längst ödsliga bergssidor och bland klippor lika ofta som vi kan känna gruset slå mot bilens underrede när bandet ger full gas förbi nedlagda och halvt förfallna bensinstationer i en öde landsbygd av rock'n'roll.
Likt vägen leder mot horisonten styr oss de stabila basgångarna och trumfundamentet felfritt framåt, samtidigt som gitarriffen utgör det passerande sceneriet.
Det är en bra resa.
Behaglig, intressant, avslappnande och uppfriskande - allt på samma gång.
Om vi ska lämna det målande och bli mer konkreta så gör bandet en fin insats. Johnny Lee (sång), K. Raffah (gitarr), S.Rebelo (bas) och J. Garcia (trummor) platsar på en internationell scen och har såväl et bra och rivigt driv i sitt samspel som ett närvarande sväng. Produktionen är bra och lyfter fram såväl riff som bas.
Låtmaterialet håller hög klass.
"Desert Mind", "Lay Down", "Ride" är tre av de fyra första spåren, och de sätter en god kurs för skivan. Det rockas rätt hårt, det svänger än hårdare. Variation finns med spår som lite tillbakalutade "Hole To China" och refrängstarka spåren "Motel Neon" och "Yesterday's Gone" är lätta att sjunga med i. Egentligen är det bara i "Crawl" och möjligtvis i "Catch The Fire" som jag tycker bandet gör det för enkelt för sig och blir lite ointressanta, så när vi till slut rullar in på uppfarten hemma igen så är det lugna titelspåret det perfekta sättet att summera resan.

Miss Lava är en bra bekantskap, och jag håller skivan för en fyra, om än ganska knappt.
Attityden och självklarheten i såväl framförande som låtskrivarkonst gör att jag vill se på "Red Supergiant" med positiva glasögon snarare än negativa.
Och vem vill inte cruisa runt i en amerikanare med skinnsäten, framförd av en portugisisk ökenkrigare med hög coolhetsfaktor?

Kolla in skivan på Spotify så märker du själv. De bästa spåren heter "Lay Down" och "Ride" så vet du var du ska börja.

Miss Lava "Red Supergiant" - 4