Vinn Torsdagstraven!

Det var ett tag sen - men nu är det dags, och det är inte vilken trave som helst som väntar den som är snabbast.
Det är en fin trave bestående av både ett stycke dystopisk läsning (Metro 2033), samt nya upptäckter i form av en knippe demoplattor som recenserats här på bloggen. Eller vad sägs om:

Hypertension (den vita skivan i högen där)
Cain (svart sak)
Black Creed (röd)
Lancer (med det fina kamerablänket, i mitten - där du även får en bonusintervju!)
Watchworks (mörk sak till höger)
Carl Lindquist (uppe i högra hörnet härifrån sett)
In Dispute (den grå med lite rinnande blod på)

Bra va?
Sopm vanligt gäller det att vara snabb. Först med rätt svar på nedanstående fråga vinner. Och det gäller att svara med en kommentar i detta inlägg!

Frågan då?
Jo, jag läser ju boken om Yngwie Malmsteen just nu, den av Anders Tengner, och frågan har med det att göra. Vad hette bandet som Yngwie gick med i när han först flyttade till Staterna, det med Ron Keel på sång?

Yngwie. Sweden Rock. Nyheter. Svammel!

 Kolla in boken ovan.
Landade i brevlådan häromdagen, Anders Tegners tegelsten om Yngwie Malmsteen. För recension på Werock, och gosse - detta är en historia jag bara längtar efter att sätta tänderna i! Säga vad man vill om strängbändaren, jag tror inte det finns någon som tycker att han är ointressant, och visst är det som man säger i förordet - gränsen mellan geni och dårskap är tunn.
Stay tuned för mer om den boken, jag lovar!

Samma dag landade för övrigt det senaste numret av Sweden Rock Magazine. 
Jag har sedan ett drygt år båda blaskorna, Close-Up Magazine och SRM.

 Oftast föredrar jag Close-Up som helhet, det känns som om man arbetar med fräschare band och mindre gamla stolliga dinosaurier som egentligen inte borde försöka sig på en comeback, men det finns fina saker med SRM också. De långa artiklarna (Martin Calrssons mästerverk om King Diamond, uppdelat på två nummer senast får en att inse att just Carlsson nog är en av de två-tre hårdrocksjournalisterna som verkligen håller högsta kvalitét. En annan kan nog vara ovan nämnda Tegner, faktiskt!) är fina om man gillar banden som skildras, och dessutom har blaskan en fantastisk nyhetssektion.
Där får man läsa mycket matnyttigt som gått i alla fall undertecknad förbi.
Nu senast, i numret på bilden ovan, så var det flera små pärlor:

1. Soundgarden släpper comebacken "King Animal" den 13/11
2. Soilwork kommer med nytt, dubbelplatta. Kommer 2013, produceras av Jens Bogren och får namnet "The Living Infinite". Kanske kanske kanske kan jag få några ord från nye gitarristen David där, det visar sig att han är god vän med Jolly Jonny som gaddar mig, och jag tänker i alla fall fråga...
3. Amorphis kommer med nytt i vår. Producerar gör Peter Tägtgren, och mn undrar ju hur länge finnarna orkar hålla den produktionstakten....?
4. Hypertension som demorecenserades med "Envenomed By Vipers" på denna lilla site ska spela in en riktig debut. De intervjuas, och kommer sedan att spela in plattan "Primeval Tyrants Prevail" i vinter. Kul - och nästa gång det blir dags att vinna torsdagstraven så kommer demon att ligga med som ett av priserna. Stay tuned varenda torsdag!
5. Satyricon släpper nytt nästa år, med en Satyr som fått smak på musik igen. Whohaa!
6. Vad händer med Queensryche? Bra fråga. Man strider ju om namnet, sedan sångaren Geoff Tate gått skilda vägar från resten av bandet. Nu är Tate på gång på turné, som förband åt Alice Cooper på dennes Canadasväng, och han har ett ganska spännande band med sig. Rudy Sarzo (ex Dio, Whitesnake, Ozzy Osbourne) på bas, Bobby Blotzer (ex Ratt) på trummor och kanske det mest intressanta - Glen Drover (ex King Diamond, ex Megadeth) på gura tillsammans med Kelly Gray (ex just Queensryche). Jag undrar var det där kommer att ta vägen så småningom, men helt klart vore det kul om man kunde få dubbla uppsättningar Queensryche på scen, i samma stad, samma månad...

Annars då?
Kollat klart på Sons Of Anarchy säsong 4. Bra att det finns en femma, men sen kan det nästan vara bra. Risken finns ju, om man bara rullar på, att det blir trist. Bättre att göra en fem-sex riktigt bra säsonger och stänga en serie med värdighet, tycker jag. 
Såg förresten den här också i september.

Mycket skjutande, mycket sex och naket, ganska mycket klichéer - men riktigt spännande och välgjord. En överraskning som kan rekommenderas (ja, om du nu gillar just den typen av ingridienser...).
Nu blir det väl dock lite mindre TV ett tag. Måste läsa lite. Om Yngwie!

Demorecension: Hypertension "Envenomed By Vipers"

Sådärja!
Det är för sådana här upptäckter som jag gillar att jobba med demorecensioner.
Från de jämtländska skogarna landar Hypertensions första demo "Envenomed By Vipers" i brevlådan, med minsta möjliga konversation innan.
Bakom skicket står en trio snorungar (ursäkta, men det är man faktiskt om man inte är 18 fyllda än) som bara skiter i trender och Melodifestivaler och annat, och istället hyllar gammal thrash av modell Sepultura och Slayer som de lät förr. I tidernas begynnelse.
Omslaget är fult som fan, fast på ett bra sätt.
Som det ska vara när det är hjärtat som styr, och när detta är musiken som serveras.
Det gör mig så sjukt glad, hela vägen in i hjärtat!
Bandet består av bröderna (antar jag...) Henrik och Agge Låsgårdh samt Axel Holmström. Axel sitter bakom trummorna, Henrik står för bas och sång (och texter) medan Agge lirar alla gitarrer och har skrivit musiken.
Inspelningen gjordes i december 2011, i Empire Studios Frösön, och den funkar. Ljudbilden är rå och med tydlig demokänsla, men budskapet och leveransen kommer fram fint ändå.
Det fejjas fint på instrumenten, och även om sången kanske inte håller toppklass så funkar det.
Det påminner mig faktiskt inte så lite om Nekromantheon, kanske speciellt den första plattan med tanke på den lite mindre polerade ljudbilden, men ändå. Det är bra betyg.

Två låtar får man på demon. Inledande "The Pandemic Has Begun" är bättre än titelspåret, även om det senare inleder med ett skönt bas-sväng. På det hela är demon över alldeles för fort, men man får hoppas att vi får höra mer av gänget.
Visst, det ska erkännas, det är en bit kvar innan vi är framme vid en kvalitét som kan innebära en riktig fullängdsskiva, men jävulen vilken potential Hypertension sitter med.
Tumme upp!
Du lyssnar och läser mer om bandet här.  Det tycker jag att du ska göra.
Då kan du sen minnas dem, och säga... "jojo, men dem hörde jag talas om för flera år sen" när de har blivit en snackis i finare rum...!