Gott Nytt År - och Årsbästalistan!

GOTT NYTT ÅR, läsare, vänner, familj och digitala vandrare.
Som vanligt blir det en årsbästalista, denna gång räknar vi ner från 32 till 1 (varför 32 skivor, och inte 25 som jag hade tänkt nyss? Eller 50? Vete fan, men det blir såhär nu - och dessutom hittade jag min fusklapp och såg att jag helt missat ORCHID och KADAVAR, så de ursprungliga 30 editerades till just 32...).

Först - årets nyårslöfte: att komma i form. Rejält. Jag fyller 40 år detta det kommande året, det som ligger framför oss precis orört och oskrivet. Fullt av möjligheter.
Och då vill jag vara i form. 

Dessutom är det värt en disclaimer innan vi gläntar på förlåten till årets lista. Tillhör du Hårdrockssamfundet och ser någon platta och/eller akt du inte känner igen så... kollar du upp den på eget bevåg innan Trettondagsafton. Jag har till sist bestämt mig för att inte hålla tillbaka några hemligheter i listan, med resultatet att det kommer att spelas låtar från i alla fall ett par av dessa akter när det väl är dags på söndag.
Tillhör du inte Hårdrockssamfundet så är det bara att gå bananer och hitta eventuella nya favoriter...

Så, med det sagt... här kommer årets årsbästalista!

ÅRSBÄSTALISTAN 2013

32 . "Lightning Bolt" - PEARL JAM
...första skivan i nedräkningen, sistaplatsen, var en kamp mellan IN VAIN "Ænigma", IMMOLATION "Kingdom Of Conspiracy", IN SOLITUDE "Sister", MISS LAVA "Red Supergiant" och den här. Till slut kom jag fram till att jag tycker de gamla Seattlerockarna förtjänar vinsten i den lilla femkampen - men det är inte mer heller. Egentligen skulle jag vilja dela 30-platsen, men.. börjar man öppna den filosofin så kommer det antagligen att skena iväg.

31 . "Meir" - KVELERTAK
Ärligt talat, den här skivan är nog ungefär lika bra som debuten, men där debuten körde ångvält över alla förväntningar och fick norrmännen att hyllas hejvilt så blev mer av samma vara rent objektivt bra, och subjektivt bara... en parantes.

30. "The Devil Put Dinasaurs Here" - ALICE IN CHAINS
Den här skivan är bra, men den har en tendens att liksom gömma sig lite jämfört med många av årets släpp. Märkligt nog, för den är verkligen värd bättre.

29. "Aeons Of Satan's Reign" - SATAN'S WRATH
Sången är galen, svänget och låtarna är galna - och allt blir riktigt jäkla bra ihop. En sen skiva under året som verkligen intensivspelats när den kom mig tillgodo.

28. "Freedom" - SPIRALARMS
Åker förband till sina kompisar på placering 26, och levererar en skiva full av själslig rock'n'roll.

27. "The Winery Dogs" - THE WINERY DOGS
Gamlingar som hittat nya krafter. Bra mix på den här plattan, från ballader till episk rock.

26. "Scorpion Child" - SCORPION CHILD
Amerikanska Scorpoin Child kom med en lovande och svängig debut, med möjligtvis lite ojämnt låtmaterial. Det räcker ändå väldigt långt!

25. "Goodbuy Repetance" - DEAD LORD
Det här har spelats så sjukt mycket i samband med att grillen gått varm i sommar. En avslappnad skiva som påminner mig om just ljusare tider.

24. "Womb Of Lilithu" - NECROPHOBIC
Ett rätt sent tillskott, och kanske hade mer tid att leva med plattan inneburit en högre placering för Stockholmarnas svärtade döds - för visst håller man fanan högt även denna gång.

23. "Mouths Of Madness" - ORCHID
Årets näst bästa Black Sabbath-album, typ. Det här svänger livsfarligt mycket...

22. "Abra Kadavar" - KADAVAR
Stenhårt 70-talssound från Tyskland. Kan faktisk vara det bästa Tyskland kommit fram med sen... ja.. på vääääldigt länge!

21. "Sky Burial" - INTER ARMA
Det är årets bästa sludge. Såhär låter hösten...

20. "Surgical Steel" - CARCASS
Egentligen är det helt sjukt vad dessa herrar från Storbrittanien har åstadkommit i den extrema musikhistorien - och fortfarande biter stålet bra. Hög lägstanivå på den här skivan.

19. "Deciever Of The Gods" - AMON AMARTH
Ungefär lika bra som vanligt av vikingakämparna. Det är bara det att konkurrensen är hård!

18. "The Wild Hunt" - WATAIN
Den nödvändiga utvecklingen har också inneburit att låtmaterialet på "The Wild Hunt" är en aning svagare än vad man vant sig vid från Uppsalas främsta rebeller. Det är fortfarande bra.

17. "Infestissumam" - GHOST
De anonyma gastarna och påven lyckades följa upp debuten på ett mycket bättre sätt än jag trodde på förhand. "Infestissumam" är till och med bättre.

16. "All Is One" - ORPHANED LAND
Fantastisk mix av orientalisk musik och progressiv heavy metal. Skivan innehåller väldigt många bra låtar, helt enkelt.

15. "The Jewelers Daughter" - CAROUSEL
Årets bästa rock'n'roll-platta kommer från USA, och visar upp ett sväng och ett driv som sätter ett stort flin på mina läppar varenda gång.

14. "Welcome Farewell" - VREID
Norge visar framfötterna i år. Detta är ganska säreget, men ändå omedelbart tilltalande. Den här plattan har fått väldigt mycket speltid av mig i år.

13. "Sons Of Aeon" - SONS OF AEON
Imponerande debut från vårt östra grannland Finland. Detta är skivan för dig som vill ha melodisk dödsthrash som ärver At The Gates och In Flames.

12. "True North" - BAD RELIGION
Veteranerna fortsätter visa storform. Lika vasst som under glansdagarna, närapå!

11. "Wake" - COLOSSUS
Progressivt och episkt på samma gång. Denna debut är lika imponerande och komplett som den är lovande inför framtiden. En ny svensk stjärna har tänts.

10. ”13” – BLACK SABBATH
Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag lade legendarernas återkomst i skivspelaren. Skulle de gamla takterna sitta i, och hur hade de förflyttats till en modern värld? Alldeles utmärkt skulle det visa sig, och den här skivan kom under året att växa sig starkare och starkare med varje lyssning - som blev legio till antalet. Att den skulle knipa en plats på min egen topplista trodde jag inte när den kom, men tamejtusan om inte gammal faktiskt är äldst!

9. ”Avatarium” – AVATARIUM
Leif Edling är Sveriges främste riffmakare, och att han pensionerat CANDLEMASS känns lite mindre trist när han tar sig för sådana här andra saker. AVATARIUM är resultatet av Edlings låtskrivargeni, Marcus Jidells gitarrarbete och kanske framförallt Jennie-Ann Smith's för ändamålet perfekta röst. Skir, djup men ändå med bett. Fast den kom ganska sent - faktiskt i elfte timmen - för att ha en chans att spela sig in på årsbästalistan är det inget snack om saken.

8. "The Inheritance" - WITHERSCAPE...tre placeringar in på listans nedräkning och idel veteraner som dominerar. Lik AVATARIUM må WITHERSCAPE vara debuter i ren teknisk mening, men med tung erfarenhet i grunden. I detta fall är det herr Dan Swanö som bidrar med allt från låtskriveri till produktion, och även om kollegan Roger Widerberg som hanterar strängbändandet (och det med bravur) så känns detta som just Swanös sätt att visa var skåpet ska stå. Progressiv (döds)metall av yppersta klass, helt enkelt!

7. "Neogenesis" - DIABOLICALDet är lätt att luras att detta bara är en snygg förpackning. Mattsvart omslag i pocketformat, tryck i guldrelief och ett innehåll som inte bara omfattar texterna utan även en synnerligen dystopisk novell där de över 100 sidornas kapitel matchar respektive låt. Inget kunde vara mer fel. Visst är förpackningen otroligt läcker, men det är låtmaterialet som ger skivan dess plats här. Årets bästa dödsmetallplatta!

6. "Sempiternal" - BRING ME THE HORIZONInget annat band sammanfattar för mig den unga generationens ambitioner och förhållningssätt som brittiska BRING ME THE HORIZON. Jag tillhör inte dem. Alls. Men lik förbaskat kan en gammal räv som undertecknad inte värja sig när "Sempiternal" bjuder på det bästa av allt...

5. "Sole Creation" - KONGH4 låtar. På ynka 4 spår runt tiominutersstrecket lyfter småländska KONGH på sin tredje skiva till en helt ny nivå. Utan att tumma en enda sekund på sitt patenterade tunga slömangel så tillför man ett element av...lättillgänglighet.

4. "Ov Clipoth And Darkness" - BLACK OATH
Du vet den där känslan av att hitta en skiva med enbart skitbra låtar? När man ändrar sig hela tiden i de fall man ska ta ut en enda låt som representant för denna skiva till en spellista (eller blandband, för oss med några år på nacken)? Det här är en sån. BLACK OATH ställer sig i korsningen där doom, goth och klassisk hårdrock möts, och resultatet är en platta som verkligen lever upp till det gamla ordstävet: No fillers. Just killers...

3. "Heart Of Oak" - ANCIIENTS
Årets bästa debut hämtar sin inspiration från namnkunnigare akter som MASTODON, BARONESS och KYLESA, men har talang och kunskap nog att förvandla denna inspiration till något alldeles eget. "Heart Of Oak" är en sån där skiva som både står ut som helhet - den bör helst avnjutas från pärm till pärm - och samtidigt klarar av att pressa ur sig några klockrena spår som kan locka förstalyssnaren i fördärvet. Lyssna bara på Raise The Sun eller Giants, så förstår du nog vad jag menar!

2. "The Living Infinite" - SOILWORK
Gissningsvis tappar man all eventuell cred om man placerar den här plattan så pass högt på årsbästalistan (ord som "mellanmjölksmetal" har kastats på undertecknad när jag försökt förklara skivans storhet), men det ger jag blanka fan i. Att SOILWORK skulle klara av att leverera så vansinnigt starkt över ett helt dubbelalbum trodde jag aldrig i livet, och när man nu klarat just det så är det bara att konstatera - detta är en av årets absolut bästa och mest imponerande insatser. Punkt.

1. "Satyricon" - SATYRICON
När SATYRICON lämnar epitetet black metal bakom sig för att åstadkomma musik man själva vill, själva anser värdig att utgöra en självbetitlad skiva så är resultatet fullkomligt översållat med stjärnor som glänser mot den svarta natthimlen. 
Produktionen: organisk, varm och proppfull med detaljer som framträder över tid.
Musikerna: fokuserade, dedikerade, kunniga - och i samband med gästsången från MADRIGALS Sivert Høyem; perfekt valda.
Sist men verkligen inte minst: låtarna. Skivan bågnar av så mycket högkvalitativ musik att det är nästan löjligt.
Jag bugar, bockar och tackar för att SATYRICON bryter sin egen konstnärliga och musikaliska väg!

Recension: Orphaned Land "All Is One"

Orphaned Land står med ena benet på var sida om konflikten i Israel och Palestina, och försöker med hjälp av sin musik och sina texter att få de båda sidorna att inse dårskapen i konflikten.
De är, trots allt, bröder, enligt bandets sätt att se på saken.
I över 20 år har man varit igång, "All Is One" är bandets femte fullängdsgiv, den tredje sedan omstarten 2004 - men för mig är det första gången jag ger mig i kast med bandets progressiva metal, uppblandad med arabiska influenser och musikaliska kryddor.
Skivan köptes lite på chans, dels för att jag läst bra saker om den, och dels för att förpackningen - med texter på både hebreiska och engelska samt i vissa fall turkiska - i sin snygga digipacksbok är läcker.
Jag gillar, som kanske är bekant, snygga förpackningar som ger en helhet till skivan.
Det chansköpet är verkligen inget jag ångrar, då plattan faktiskt kommit att tränga undan mycket av mitt övriga musiklyssnande den senaste tiden, och helt sonika har slagit rot i stereon!
För den som gillar att dyka djupare än bara ett ytligt lyssnande så ger den här skivan material att mätta ett glupande sådant behov. Texterna strör referenser från Bibeln, Koreanen, historien och verkligheten omkring sig, och bakom varje spår döljer sig en tanke som vi här uppe i den kalla nord nog lite till vardags inte tänker på. 
Det är att bjudas in mitt i kaoset, i den sandiga och heta verkligheten om hur det är att födas, växa upp och leva i ett så kluvet och utsatt tillstånd.
Det är, för min del, fascinerande - och i ärlighetens namn en bit utanför den så berömda komfortzonen. Stundtals blir det nästan lite väl mycket österländska influenser i musiken, men på det hela funkar det alldeles utmärkt.
Skivans starka spår sitter nämligen ihop alldeles utmärkt till en snygg sammanflätad helhet.

Inledningen med "All Is One", "The Simple Man" och smäckrande vackra "Brother" (en av årets finaste halvballader) är klockren. i "Fail" brakar bandet loss lite hårdare, och det hörs väldigt tydligt att det är just Jens Bogren som står bakom ljudet, det är så übersnyggt att man nästan baxnar, och när Kobi Fahri bjuder på growl i just dte spåret så är det stört omöjligt att inte tänka på Opeth. På ett bra sätt.
Orphaned Land syr sedan ihop säcken med "Freedom", "Ya Benaye" och framförallt sista närapå perfekta avslutningslåten "Children".
I intervjuer i Sweden Rock Magazine samt Close-Up Magazine (mycket bra sådana, läs båda om du har chansen) beskriver just frontmannen Fahri (bandet i övrigt utgörs av Uri Zehla på bas, Yossi Sasi och Chen Balbus på gitarr samt övriga stränginstrument, Matan Schmueli på trummor samt en hel kader namn som bidrar med diverse olika instrument - totalt är ytterligare 37 namn uppräcknade) mer om texterna, bandets filosofi och inställning, samt hur inspirationen flödar om man bor i en katastrofzon.
Jag är ganska tagen, men ändå inte fullständigt Besatt.

Betyget hamnar på en stark 4:a, speciellt är styrkan helheleten. Förpackning, texter, koncept.
Bästa spår är betydligt svårare att säga. Jag är svag för "Fail" och fina "Brother", och får nog hålla dessa två som plattans starkaste ögonblick, men det är som hel historia den verkligen kommer till sin rätt.

Spotify här, så kan du själv säga ditt.
Själv har jag verkligen fått en ny kompis...

Orphaned Land "All Is One" - 4

Rebelängeln: 1 Lemmy: 0

Hemma igen från Tyskland läser jag att Lemmy inte släpps iväg från landets sjukhus.
Rebellängeln: 1
Lemmy: 0

Nä, egentligen. Det var lågt, och mest ett rätt löjligt försök att skaffa enkla poäng på en rubrik. Inte okej på andras olycka riktigt, speciellt som jag ju verkligen gillar Lemmy och hans Motörhead. Dessutom lider jag en del med alla som sett fram mot att se bandet i sommar (närmast på Metal Town va?), och hoppas att konvalescensen blir kortvarig. Tyvärr finns väl risken att en äldre man som inte kan röra sig riktigt åker på en del proppar och annat. Bara att hoppas att hans blod är så förtunnat att det inte riktigt gäller just Lemmy. Killed By Death, gaddämnit, det är inte dags för det än!

Nå. Det om detta. Nu - sammanfattning av min egna resa till Tyskland, och den går faktiskt också lite i sjukhussvängen. Hustrun startade nämligen resan med feber i kroppen, vilket eskalerade kraftigt när vi väl var på plats, och slutade med att hon var en hårsmån från at bli inlagd (och TÄNK OM hon hade hamnat bredvid Lemmy!!!). Hon klarade sig och fick åka "hem", veväpnad med morfintabletter och med hot om lunginflammation.
Sådär bra va?
Men, envis som man är, så tog jag mina två grabbar - numera 4och ett halvt samt 2 år gamla - på bröllop. På tyska. Lillkillen somnade direkt vi kom in i kyrkan. I farsans knä. Rätt inställning.
I övrigt skötte de sig utmärkt. Fattade väl att farsan behövde lite extra stöd och hjälp.
Och, som väntat, klämde jag av lite bilder på resans gång.
Häng på.
Det kommer, inte helt oväntat, att handla en del om musik.
Och öl.
Kanske mest om öl, då detta nog får klassificeras som i alla fall en tre-kilosresa...

Först . hyrbilshallen. Började bra, tänkte jag...

 

 ...men nej. Det var tydligen ingen Aston Martin vi hyrt (men ändå, man blir ju lite sugen, priset var nätta 169 euro om dagen i minst en vecka... det är pengar men inte såååå jävla mycket om man delar på två?), utan den undra bilen.
En Ford.
Trött som fan, men det spelade kanske mindre roll. Via Autobahn 5 från Frankfurt till målet. Bad Homburg. Väl där mötte släkten upp och man fick en bärs. En Pfungstädter.
En gång i tiden fanns en Maltblogg också, med en hel sektion om tyska öler - bland annat denna.
Nu kan jag inte för mitt liv minnas vad den smakade, efter den resan.
Kallt, typ. Tyskt.
Hur som helst, då var vi där.
Och spenderade lite dagar socialt med familjegrillmiddag hos "den andra familjen" som var med på bröllopet. Det var min hustrus kusin som gifte sig, och hans bruds familj bjöd. Trevligt, förutom på tre detaljer:
1) Det ösregnade. Grillfester blir... sådär i såna förhållanden.
2) Alla i Tyskland röker. Hela tiden.
3) Svärmoderns syster hade ett liiiiite för gott öga till undertecknad för att det skulle kännas bekvämt!

Nå. Med fest och efterföljande handling kan man sammanfatta på följande sätt:

 

 

 Överst: det finns mycket öl i Tysklands motsvarighet till ICA, men det där med pantsystemet har jag fan inte kläm på. Fel varenda gång jag ville kassera/panta en tom flaska.

Sen då... en blandning mellan weissbier och grapefrukt. Jävla märkligt, inte ens som en "riktig" radler eller shandy så man blandar öl och lösk, utan som... ja... nåt hittepå. Gott i ungefär tre slurkar, sen bara trist.

Bitte ein Bit! Enkel, men hygglig i längden.

Sist, men inte minst - offren från mitt besök i skivaffären. Jag hade bra många fler i handen, men lade bort dem i slutet. Kan fan inte tokhandla nu, så det blev två skivor med tyskt anslag (Rainbow "Live In Münich 1977" samt nya Masterplan), och en chansing i form av Orphaned Land.
Spännande!

Annars var väl nätterna nästan bäst.
Ägnades åt detta:

Välling till grabben, Carl Linneus bok om KISS till mig.
Samt musik.
Mest spelade låt: Kreator "From Flood Into Fire", en helt makalös låt som gör att jag inte tycker jag behöver besvara på om Tyskland är thrash eller power metal, eftersom detta är nästan båda. Episk thrash?
Mest spelade skiva: Amon Amarth "Deciever Of The Gods". Mer heavy metal än nånsin förr, och annorlunda produktion, men hur står den sig mot ex förra "Surtur Rising"? Recension snart...
Dessutom skulle jag vilja säga att Deep Purples "Come Taste The Band" fått ett helt knippe varv, lite oväntat...!

Så, avslutningsvis - blandade bilder...

Snickarjäveln dog i Tyskland med!

 ...här är jag på bröllopet.
Tycker du att jag ser förvånad ut?
Det är jag också.
Min 4-åring har stulit telefonen och leker kändisfotograf, typ. 
Det jobbiga är att hans bilder är bättre än mina...

...så jag tog dem till ett fantastiskt ställe och söp ner dem. Typ.

Eller, inte. Förstås. 
Detta är ett världshus som en gång i tiden var parkeringsplats för gamla zeppelinare. 
Förstås hur coolt som helst.
Schnitzel, öl i sejdlar. Är man barn får man äppelsaft i sejdel, så att man tidigt ska lära sig att hålla glaset som en blivande alkoholist.
Bra väder blev det också!

Och så brygger de sitt eget öl där.
I tankar mitt i restaurangen.
Jävligt fränt, faktiskt.

Mindre fränt är dock detta.
På herrarnas.
Ja - har du hängt i åratal p ådenna blogg har du sett det förr, men jag kan inte annat än förundras ändå.
Första bilden - en automat för kondomer. Inget konstigt egentligen, men kolla in bilden på vad som egentligen säljs. Den undre.

Exakt.
"jo, men nu har jag ju klämt i mig en schitzel här på världshuset, samt provat igenom deras egna öl. Om man skulle ta och köpa sig en lös-vagina och göra det till en heldag då?"
Allvarligt?

Rätt osmakligt, faktiskt.
Och kanske också det optimala sättet att avsluta ett inlägg som detta.
Sens moralen är alltså: 
1) Lemmy kommer nog snart loss, tyskarna har annat för sig än att hålla kvar honom.
2) Nästa gång du tycker det är ofräscht på en toalett, betänk att det kunde varit värre (för, tänk nu, vad gör det EFTER att du nu köpt och begagnat dig av denna lösvagina på ett ställe som detta...?)

Vi hoppas väl att det kvitteras snart?
Rebellängeln: 1
Lemmy: 1

Till dess säger vi... Home Sweet Home!