Tjockt med Werock-recensioner

...kan liksom inte fatta att det redan är mars, och att det bara blixtrar förbi veckor. 
Det innebär bland annat att det finns ett knippe Werock-recensioner ute sedan månadsskiftet, färska och goda.
Eller vad sägs om Colossus "The Breathing World", Siena Root "Pioneers", Necrowretch "With Serpents Scourge" och The Crown "Death Is Not Dead" från undertecknads tangentbord? Dessutom gör BiblioteKarin comeback med Keep Of Kalessin!

In å läs!

Gott Nytt År - och Årsbästalistan!

GOTT NYTT ÅR, läsare, vänner, familj och digitala vandrare.
Som vanligt blir det en årsbästalista, denna gång räknar vi ner från 32 till 1 (varför 32 skivor, och inte 25 som jag hade tänkt nyss? Eller 50? Vete fan, men det blir såhär nu - och dessutom hittade jag min fusklapp och såg att jag helt missat ORCHID och KADAVAR, så de ursprungliga 30 editerades till just 32...).

Först - årets nyårslöfte: att komma i form. Rejält. Jag fyller 40 år detta det kommande året, det som ligger framför oss precis orört och oskrivet. Fullt av möjligheter.
Och då vill jag vara i form. 

Dessutom är det värt en disclaimer innan vi gläntar på förlåten till årets lista. Tillhör du Hårdrockssamfundet och ser någon platta och/eller akt du inte känner igen så... kollar du upp den på eget bevåg innan Trettondagsafton. Jag har till sist bestämt mig för att inte hålla tillbaka några hemligheter i listan, med resultatet att det kommer att spelas låtar från i alla fall ett par av dessa akter när det väl är dags på söndag.
Tillhör du inte Hårdrockssamfundet så är det bara att gå bananer och hitta eventuella nya favoriter...

Så, med det sagt... här kommer årets årsbästalista!

ÅRSBÄSTALISTAN 2013

32 . "Lightning Bolt" - PEARL JAM
...första skivan i nedräkningen, sistaplatsen, var en kamp mellan IN VAIN "Ænigma", IMMOLATION "Kingdom Of Conspiracy", IN SOLITUDE "Sister", MISS LAVA "Red Supergiant" och den här. Till slut kom jag fram till att jag tycker de gamla Seattlerockarna förtjänar vinsten i den lilla femkampen - men det är inte mer heller. Egentligen skulle jag vilja dela 30-platsen, men.. börjar man öppna den filosofin så kommer det antagligen att skena iväg.

31 . "Meir" - KVELERTAK
Ärligt talat, den här skivan är nog ungefär lika bra som debuten, men där debuten körde ångvält över alla förväntningar och fick norrmännen att hyllas hejvilt så blev mer av samma vara rent objektivt bra, och subjektivt bara... en parantes.

30. "The Devil Put Dinasaurs Here" - ALICE IN CHAINS
Den här skivan är bra, men den har en tendens att liksom gömma sig lite jämfört med många av årets släpp. Märkligt nog, för den är verkligen värd bättre.

29. "Aeons Of Satan's Reign" - SATAN'S WRATH
Sången är galen, svänget och låtarna är galna - och allt blir riktigt jäkla bra ihop. En sen skiva under året som verkligen intensivspelats när den kom mig tillgodo.

28. "Freedom" - SPIRALARMS
Åker förband till sina kompisar på placering 26, och levererar en skiva full av själslig rock'n'roll.

27. "The Winery Dogs" - THE WINERY DOGS
Gamlingar som hittat nya krafter. Bra mix på den här plattan, från ballader till episk rock.

26. "Scorpion Child" - SCORPION CHILD
Amerikanska Scorpoin Child kom med en lovande och svängig debut, med möjligtvis lite ojämnt låtmaterial. Det räcker ändå väldigt långt!

25. "Goodbuy Repetance" - DEAD LORD
Det här har spelats så sjukt mycket i samband med att grillen gått varm i sommar. En avslappnad skiva som påminner mig om just ljusare tider.

24. "Womb Of Lilithu" - NECROPHOBIC
Ett rätt sent tillskott, och kanske hade mer tid att leva med plattan inneburit en högre placering för Stockholmarnas svärtade döds - för visst håller man fanan högt även denna gång.

23. "Mouths Of Madness" - ORCHID
Årets näst bästa Black Sabbath-album, typ. Det här svänger livsfarligt mycket...

22. "Abra Kadavar" - KADAVAR
Stenhårt 70-talssound från Tyskland. Kan faktisk vara det bästa Tyskland kommit fram med sen... ja.. på vääääldigt länge!

21. "Sky Burial" - INTER ARMA
Det är årets bästa sludge. Såhär låter hösten...

20. "Surgical Steel" - CARCASS
Egentligen är det helt sjukt vad dessa herrar från Storbrittanien har åstadkommit i den extrema musikhistorien - och fortfarande biter stålet bra. Hög lägstanivå på den här skivan.

19. "Deciever Of The Gods" - AMON AMARTH
Ungefär lika bra som vanligt av vikingakämparna. Det är bara det att konkurrensen är hård!

18. "The Wild Hunt" - WATAIN
Den nödvändiga utvecklingen har också inneburit att låtmaterialet på "The Wild Hunt" är en aning svagare än vad man vant sig vid från Uppsalas främsta rebeller. Det är fortfarande bra.

17. "Infestissumam" - GHOST
De anonyma gastarna och påven lyckades följa upp debuten på ett mycket bättre sätt än jag trodde på förhand. "Infestissumam" är till och med bättre.

16. "All Is One" - ORPHANED LAND
Fantastisk mix av orientalisk musik och progressiv heavy metal. Skivan innehåller väldigt många bra låtar, helt enkelt.

15. "The Jewelers Daughter" - CAROUSEL
Årets bästa rock'n'roll-platta kommer från USA, och visar upp ett sväng och ett driv som sätter ett stort flin på mina läppar varenda gång.

14. "Welcome Farewell" - VREID
Norge visar framfötterna i år. Detta är ganska säreget, men ändå omedelbart tilltalande. Den här plattan har fått väldigt mycket speltid av mig i år.

13. "Sons Of Aeon" - SONS OF AEON
Imponerande debut från vårt östra grannland Finland. Detta är skivan för dig som vill ha melodisk dödsthrash som ärver At The Gates och In Flames.

12. "True North" - BAD RELIGION
Veteranerna fortsätter visa storform. Lika vasst som under glansdagarna, närapå!

11. "Wake" - COLOSSUS
Progressivt och episkt på samma gång. Denna debut är lika imponerande och komplett som den är lovande inför framtiden. En ny svensk stjärna har tänts.

10. ”13” – BLACK SABBATH
Det var verkligen med skräckblandad förtjusning jag lade legendarernas återkomst i skivspelaren. Skulle de gamla takterna sitta i, och hur hade de förflyttats till en modern värld? Alldeles utmärkt skulle det visa sig, och den här skivan kom under året att växa sig starkare och starkare med varje lyssning - som blev legio till antalet. Att den skulle knipa en plats på min egen topplista trodde jag inte när den kom, men tamejtusan om inte gammal faktiskt är äldst!

9. ”Avatarium” – AVATARIUM
Leif Edling är Sveriges främste riffmakare, och att han pensionerat CANDLEMASS känns lite mindre trist när han tar sig för sådana här andra saker. AVATARIUM är resultatet av Edlings låtskrivargeni, Marcus Jidells gitarrarbete och kanske framförallt Jennie-Ann Smith's för ändamålet perfekta röst. Skir, djup men ändå med bett. Fast den kom ganska sent - faktiskt i elfte timmen - för att ha en chans att spela sig in på årsbästalistan är det inget snack om saken.

8. "The Inheritance" - WITHERSCAPE...tre placeringar in på listans nedräkning och idel veteraner som dominerar. Lik AVATARIUM må WITHERSCAPE vara debuter i ren teknisk mening, men med tung erfarenhet i grunden. I detta fall är det herr Dan Swanö som bidrar med allt från låtskriveri till produktion, och även om kollegan Roger Widerberg som hanterar strängbändandet (och det med bravur) så känns detta som just Swanös sätt att visa var skåpet ska stå. Progressiv (döds)metall av yppersta klass, helt enkelt!

7. "Neogenesis" - DIABOLICALDet är lätt att luras att detta bara är en snygg förpackning. Mattsvart omslag i pocketformat, tryck i guldrelief och ett innehåll som inte bara omfattar texterna utan även en synnerligen dystopisk novell där de över 100 sidornas kapitel matchar respektive låt. Inget kunde vara mer fel. Visst är förpackningen otroligt läcker, men det är låtmaterialet som ger skivan dess plats här. Årets bästa dödsmetallplatta!

6. "Sempiternal" - BRING ME THE HORIZONInget annat band sammanfattar för mig den unga generationens ambitioner och förhållningssätt som brittiska BRING ME THE HORIZON. Jag tillhör inte dem. Alls. Men lik förbaskat kan en gammal räv som undertecknad inte värja sig när "Sempiternal" bjuder på det bästa av allt...

5. "Sole Creation" - KONGH4 låtar. På ynka 4 spår runt tiominutersstrecket lyfter småländska KONGH på sin tredje skiva till en helt ny nivå. Utan att tumma en enda sekund på sitt patenterade tunga slömangel så tillför man ett element av...lättillgänglighet.

4. "Ov Clipoth And Darkness" - BLACK OATH
Du vet den där känslan av att hitta en skiva med enbart skitbra låtar? När man ändrar sig hela tiden i de fall man ska ta ut en enda låt som representant för denna skiva till en spellista (eller blandband, för oss med några år på nacken)? Det här är en sån. BLACK OATH ställer sig i korsningen där doom, goth och klassisk hårdrock möts, och resultatet är en platta som verkligen lever upp till det gamla ordstävet: No fillers. Just killers...

3. "Heart Of Oak" - ANCIIENTS
Årets bästa debut hämtar sin inspiration från namnkunnigare akter som MASTODON, BARONESS och KYLESA, men har talang och kunskap nog att förvandla denna inspiration till något alldeles eget. "Heart Of Oak" är en sån där skiva som både står ut som helhet - den bör helst avnjutas från pärm till pärm - och samtidigt klarar av att pressa ur sig några klockrena spår som kan locka förstalyssnaren i fördärvet. Lyssna bara på Raise The Sun eller Giants, så förstår du nog vad jag menar!

2. "The Living Infinite" - SOILWORK
Gissningsvis tappar man all eventuell cred om man placerar den här plattan så pass högt på årsbästalistan (ord som "mellanmjölksmetal" har kastats på undertecknad när jag försökt förklara skivans storhet), men det ger jag blanka fan i. Att SOILWORK skulle klara av att leverera så vansinnigt starkt över ett helt dubbelalbum trodde jag aldrig i livet, och när man nu klarat just det så är det bara att konstatera - detta är en av årets absolut bästa och mest imponerande insatser. Punkt.

1. "Satyricon" - SATYRICON
När SATYRICON lämnar epitetet black metal bakom sig för att åstadkomma musik man själva vill, själva anser värdig att utgöra en självbetitlad skiva så är resultatet fullkomligt översållat med stjärnor som glänser mot den svarta natthimlen. 
Produktionen: organisk, varm och proppfull med detaljer som framträder över tid.
Musikerna: fokuserade, dedikerade, kunniga - och i samband med gästsången från MADRIGALS Sivert Høyem; perfekt valda.
Sist men verkligen inte minst: låtarna. Skivan bågnar av så mycket högkvalitativ musik att det är nästan löjligt.
Jag bugar, bockar och tackar för att SATYRICON bryter sin egen konstnärliga och musikaliska väg!

Hårdrockskväll 2014 - Nytt blod

...det är nu 2 månader kvar till Hårdrockskväll 2014.
Samma glada och aningen överförfriskade gäng som du ser på idolbilden ovan kommer då att samlas (och denna gång är det nästan hos grannen för mig sett, krypavstånd!) för att spela musik med distortion som gemensam nämnare.
För att fira det ska jag avslöja hur min skiva med 8 valfria låtar skulle se ut om jag hade temat "Nytt Blod".
Idel debutskivor - och naturligtvis betyder detta att ingen av nedanstående låtar kommer att föräras en plats på den skiva som jag egentligen spelar när det väl är dags, Trettondagsafton. Hemlighetsmakeriet fortgår ju alltjämt.

Så, okej, då kör vi. Länkar till recensioner på respektive gruppnamn...
----------------------------------------------------------------------------------------
Låt 1 - Anciients "Raise The Sun"
 

Ska man börja kvällen på ett bra sätt så är väl inledningen på en av årets bästa skivor alldeles utmärkt? Detta är en debut som heter duga, och jag har detta år sett det lite som mitt uppdrag att sprida ordet om just Anciients. Alltså - "Raise The Sun", där riffet sparkar igång själva låten, är ett givet val som inledning i detta sammanhang.

----------------------------------------------------------------------------------------
Låt 2 - Scorpion Child "Polygon Of Eyes"

...finns förstås ingen anledning att vila på hanen, utan vi brakar på med lite högkvalitativ rock'n'roll från andra sidan pölen. Scorpion Child har med debuten imponerat på mig, och vi hämtar därifrån singelspåret "Polygon Of Eyes". 
En bra uppföljare från den lite meckigare och hårdare starten.

------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 3 - Necrowretch "Purifying Torment"

Jävla ungar.
3 snorvalpar från Frankrike bildar bandet Necrowretch och lirar i stort sett brallorna av den etablerade svärtade dödsscenen. Driven och svängig platta med bra attityd, och även om man väl kanske skulle kunna ta i stort sett vilken låt som helst så har jag fastnat lite extra för "Purifyin Torment".

---------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 4 - Vidunder "Summoning The Not Living"

 ...ibland kan man undra hur många bra svenska grupper inom genren "hårdrock med influenser från 70-talet" som egentligen kan komma fram. Finns det en gräns?
Vidunder har med sin självbetitlade debut hur som helst tagit en plats bland dessa band, och därifrån hämtar vi öppningslåten "Summoning The Not Living".
Bra ljud, bra riff, bra sång, bra låt!

----------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 5 - Witherscape "Astrid Falls"

Debutant och debutant.
Dan Swanö är ju ingen duvunge direkt, men projektet Witherscape - där han har med sig Ragnar Widerberg - är i alla fall nytt och får räknas in i debutantskaran i detta sammanhang.
Progressivt, med både growl och rensång, och vi hämtar in skivans andra spår "Astrid Falls" för att representera plattan "The Inheritance"!

--------------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 6 - The Winery Dogs "Elevate"

Fler gamlingar som debuterar - The Winery Dogs!
Rutinerade herrar som levererar rak men ändå svängig hård rock.
Det är måhända inte skivan som du tar med dig till graven, men det är avslappnat, snyggt producerat och bra. Jag väljer just nu låten som öppnar skivan, "Elevate", kanske inte så mycket för att den är bäst på plattan utan snarare för att den är av sorten som sätter sig direkt.
Man behöver inte ha hört den innan, liksom, och det passar sig ju bra en sån här kväll när musiken förmodligen är lite ny för de flesta.

-------------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 7 - Black Trip "No Tomorrow"

Mer rutinerade herrar som debuterar, svenskt denna gång.
Black Trip (med bland annat Peter Stjärnvind i sättningen) lirar okomplicerad heavy metal. Det luktar lite gamla Iron Maiden, Saxon, Scorpions, och det tilltalar hjärtat snarare än hjärnan.
Som näst sista låt en sådan blöt kväll passar dte förstås perfekt, och jag väljer sköna "No Tomorrow" som representant för skivan.

------------------------------------------------------------------------------------------------------
Låt 8 - Colossus "Kingdoms"

Sist men verkligen inte minst är svenska trion Colossus, där jag väljer "Kingdoms" från fullängdsdebuten "Wake". Det är lite meckigt, halvsludge-doom-rockigt, och både enkelt att ta till sig samtidigt som det finns djup och egensinne i skivan.
Det är en av de intressantare debuterna som jag har sprungit på under en längre tid, och ska man ha tema "nytt blod" på en Hårdrockskväll så känns den helt given.
Jag har också sparat den till slutet, så att lite av det bästa kommer sist...

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

...ganska enkelt att konstatera: det har varit ett bra debutantår, eller hur?
Nästan lite synd att mitt tema inte kommer vara just det, för ovanstående radda låtar hade absolut varit fina att spela. 
Tur det som kommer att spelas också är bra.
Bara två månader kvar nu...

Recensioner Kadavar & Volbeat

Idag är det första maj, och kanske var du ute och eldade på saker igår.
I så fall kan det väl passa med lite fin läsning såhär en röd dag?

Werock levererar, som vanligt, recensioner. Trots att i alla fall undertecknad slarvat lite med bakgrundsinformationen, och därmed dragit på sig (välförtjänta) bannor av chefsredaktör Martin.
De två recensioner jag står för denna gång är intressanta.
Dels kända Volbeat, med "Outlaw Gentlemen & Shady Ladies", dels Kadavar med sin andra giv "Abra Kadavar". Den sistnämnda är en pärla du inte bör missa.

Werock.se

Där det händer. Kollegorna har dessutom recenserat bland annat nya Avantasia och Colossus. Det är verkligen där det händer!
Och i min skivhylla. Detta året ser ut att gå käpprätt åt skogen, speciellt efter april.
Vojne vojne...

Måste kolla på en ny lösning för hur detta ska förvaras snart. Det går ju inte annars...

2013. So far.

Överraskning!
Visst, det är typ mitten av april och egentligen ingen logisk tidpunkt för att ta en paus och fundera över året så här långt - men... ja.. det struntar jag faktiskt i. Det passar mig av någon anledning väl. Känner det lite så av någon anledning, som om det är dags att lägga vintern till handlingarna och blicka både framåt och bakåt lite.
Så det blir så.
Det här inlägget börjar med att titta bakåt, sen framåt en del.
Och vi börjar med de två plattorna som jag tycker står ut som bäst i år. Ganska överlägset.
Soilwork "The Living Infinite" är faktiskt en platta som närapå skulle kunna belysas i en serie som Besatt, den har stundtals sen den kom trängt undan i stort sett allt annat, men det tydligaste tecknet på skivans storhet kanske ändå är att efter att jag lagt undan den och plockat fram annan skiva, så har jag ändå gärna sneglat mot den och återvänt dit direkt efter. Det är ett tecken på att skivan har bestående kvalitet, tycker jag.
Den andra plattan är också svensk. Kongh "Sole Creation" är snudd på magisk, faktiskt, och om det hade varit dags att summera året så känns dessa som helt givna kandidater för högsta placeringarna på årsbästalistan.
Under dem finns ett knippe skivor som också är väldigt bra, men kanske inte har samma ruggiga dragkraft riktigt. Ska jag nämna några stycken så är det Vreid "Welcome Farewell", Colossus "Wake" som spontant kommer upp i minnet, samt kanske Kvelertak "Meir" och faktiskt Terrortory med sin EP "City Of Ghosts" som jag spelar rätt frekvent.
Mest speltid under året har dock ingen ny skiva fått.
Det har Whitesnake fått. Den eventuella intervjun (hm, man kan ju undra om det verkligen blir av, det drar ut på tiden och jag har nu frågat om det kanske går att ordna i samband med att bandet kommer hit för spelning på Gröna Lund i juni...). Både den nya liveplattan "Made In Japan", men kanske framförallt de gamla klassikerna.
Mest spelade? 
"Slide It In" och "Lovehunter".
Och vilka omslag!!

...jag vill faktiskt påstå att trots min förkärlek för bandet så har det första kvartalet (drygt) inneburit en fullskalig överdosering av herr Coverdales röst!

Bloggen då.
Den har väl levt upp ganska bra under 2013 så här långt. Serierna Besatt och Record Madness har dels fått mig att få lite ny glädje i skrivandet, men även som så att mitt skivsamlande att gå lite överstyr. Inte så att jag köper massa skivor för att få visa på bild, men på så sätt att jag upptäckt en massa hål, dels efter att jag publicerat ett inlägg (hålet med "Powerage" från AC/DC är till exempel täckt nu...) samt när jag sett alla godbitar från Stones samling. såhär bara knappa fyra månader in på året ser mitt stående vad med hustrun (över eller under 100 nya skivor på året) ut att går rent av åt helsefyr. Dagens siffra säger 44!
Lite sämre går det med mitt nyårslöfte om rekord på alla löpsträckor jag har runt hörnet.
Faktum är att jag lyckats komma ut förvånansvärt lite, knappa 100 kilometer såhär långt, och att det var tunga kilometrar. Jag känner mig tjock när jag springer. Det gör att jag drar mig för att springa, och känner mig ännu sämre när jag springer, och drar mig för att springa... ja, ni fattar. Det blir till att bryta den cirkeln, och det nu.
Ska det bli löprekord så ska det bli senaste i augusti, kanske början av september.
Efter det är det nog mer eller mindre försent.

Annars har jag som ni kanske minns ett lite hemligt projekt som jag pillar med bakom kulisserna. Mina hemliga skivor som kommer att avtäckas under början av 2014 (!)

 Rebellängeln har alltså en del mer eller mindre obskyra hemliga skivor som jag helt klart funderar på att avtäcka på Hårdrockskväll 2014, denna gång ska jag nämligen bara ta rätt udda saker har jag bestämt mig för.
Och, för att göra det lite roligare både för mig och er läsare så har jag valt att lägga dessa som Veckans Tips - i början av året. Som jag skriver nu. 
Det kommer, med andra ord, att bli lite som en lucköppning för mig också, eftersom jag antagligen glömmer en del av det jag tänker nu innan vi är där.
Just nu är 4 sådana tips färdigskrivna och schemalagda, och jag har dessutom 3 skivor till som jag bestämt för att ha med - men inte hunnit skriva om än (...prioriteringen på att skriva ett Veckans Tips som ska publiceras om ett knappt år är väl inte sådär vansinnigt hög...).
Dessutom har jag en tre-fyra plattor som jag inte riktigt bestämt om än.
Som i o f s är hyggliga, men som jag ändå inte vet om jag vill ha med, vare sig på Hårdrockskvällen eller som Veckans Tips.
Vill ju liksom inte devalvera värdet på de skivor som får plats i rampljuset, så vi får se. Kanske samlas de som "nästan" fick en plats i solen i ett längre inlägg i början av året som kommer.
Året som kommer.
Känns långt bort med 2014, så vi kan väl kika lite på vad 2013 har att bjuda.
Och det verkar bli lite mer av mer eller mindre samma på denna blogg.
Jag har jobbat ett drygt halvår på mitt jobb nu, och funnit mig tillrätta.
Var ganska stort steg, så här i efterhand, och det är egentligen först nu det känns riktigt riktigt bra. Så det innebär att jag kommer att försöka skörda lite av de frön jag sått under detta halvår, jobbmässigt.
Bloggen rullar på, men takten kommer antagligen att saktas ner, speciellt över sommaren.
Det blir fokus på de stora blocken.
Veckans Tips.
Recensioner.
Besatt (i alla fall fram till sommaren, vi får se om det orkas med även under hösten)
Record Madness
Dessutom ska jag försöka klämma in lite Tvekamper.
Det finns flera sådana jag ser fram mot.

Och, på tal om att se fram mot.
Skivor.
På lördag är det Record Store Day.

I Stockholm kan du förstås med fördel gå till Sound Pollution, där finns bland annat Kee Marcello, och dessutom har Colossus-grabbarna release på sin platta "Wake", och firar det med att bjussa på kaffe och fika, någonstans på Drottninggatan (förhandsinfo säger att man smartast utgår från just Sound Pollution och sen följer lämmeltåget med människor...).
Skulle mer än gärna skaffa mitt signerade ex och snacka med bandet lite, men det ser inte ut att bli av. Istället väntar ju 40,7-årsfest med maskerad, och innan dess ska barnen skeppas till moster.
Med andra ord lär lördagen ägnas till logistikövningar...

Nåväl.
Skulle jag vara på plats så skulle jag plocka upp nya Kadavar, Ghost, Bring Me The Horizon. Bland annat. Och så kanske täppa till något av hålen med den här killen.

King Diamond.
Han ska till Örebro i slutet av maj.
Det ska jag med.
Biljett till Metallsvenskan säkrad, samt hotell, tåg och resesällskap.
Det, barn, blir något att se fram mot under kommande månader!

Recension. Colossus "Wake"

Det börjar lite trevande, inledande "A Stir From Slumber" är passande döpt och bjuder på mörk rock med metalliska försmaker, men redan i spår två väljer hypade Stockholmsbandet Colossus att vrida upp volymknapparna rejält. Då serveras vi Traitorsgate", en låt som inte bara har namnet gemensamt med irländska Primordial, utan även en uppbyggnadoch ett sound som minner om just det bandet - draget genom Colossus alldeles egna filter.
Känslan återkommer bland annat i "Ruinbuilder", och det är - förstås - alldeles utmärkt.
Allt eftersom resan vecklar ut sig på denna spännande debut så lägger bandet ett pussel som utgör ett eget sound, ett sound som återfinns någonstans i skärningspunkten där Mastodon, Primordial och vanlig hederlig rock'n'roll möts. Det är en form av sludge-rock som både fäster relativt fort och som samtidigt har en förmåga att successivt avslöja mångbottnade lager som håller uppe intresset över tid - gissningsvis är jag någonstans mellan varv 10 och 20 på skivan i skrivande stund, och fortfarande tycker jag mig finna nya detaljer.
Ständigt närvarande är dessutom två saker.
Svänget, det stundtals lite meckiga framhamrade svänget som till stor del har sitt ursprung i trumspelet signerat Thomas Norstedt.
Och närvaron, kanske främst manifesterad av sångaren (och tillika gitarristen) Niklas Eriksson som har en nerv i sin stämma som alltid lockar och drar.

Dessa två detaljer parat med ett starkt låtmaterial gör detta till en av de intressantare debuterna på mycket länge, och det faktum att man plockat in LG Petrov från Entombed för att gästgasta lite på "Pillars" är förmodligen ett genidrag. Inte för att det behövs, låten och skivan klarar sig verkligen utan stöd från nämnde Petrov, men för att det ger ett genomslag i mediebruset och kommer att få fler att ge Colossus chansen. Samma sak kan sägas gälla gästspelet på trummor av en viss Morgan Ågren (Mats/Morgan Band).
De kommer att upptäcka en skiva som inte alls låter som något som vare sig LG Petrov eller Morgan Ågren borde gästa.

Framförallt är avslutningen på skivan imponerande. "Kingdom" kan få vem som helst att vilja yla med i refrängen, och drivet som får versen på "Cloudhead" att studsa och melodislingan i avslutande "Fungelgarden" är precis den typ av tillfällen som gör att trion (förutom ovan nämnda Niklas Eriksson och Thomas Norstedt kompletteras man av Jonatan Näslund) står ut i bruset. Snyggt, speciellt med tanke på att detta är en debut.

Betyget lägger jag i detta skede på 4, med mersmak, och det ska bli väldigt spännande att se hur skivan utvecklas över året - dessutom när jag en intensivt önskan om att få se bandet live, jag inbillar mig att det kan vara den ultimata arenan för denna typ av musik, gärna med ett par öl innanför västen.

Bästa Spår? Får säga "Kingdom" och "Traitorsgate". De är rätt olika och bra på var sitt sätt.
Skivan släpps i april och finns vad jag förstår inte på Spotify precis nu, men jag rekommenderar ett besök på bandets hemsida för lite provsmakning av hur Colossus låter.

Colossus "Wake" - 4

Dagens skivor - tankar om Istapp, Colossus, Tribulation...

 Idag snöar det.
Igen.
Rätt så jävla tråkigt, jag hade liksom fått lite smak på våren ja...
Nå.
Det gör att vi idag ska ta en liten paus från recenserandet (i alla fall på bloggen, jag levererar texter löpande till Werock) och spela lite andra skivor, tänka lite andra tankar.
Först ut en perfekt skiva för snö och vinter.
Istapp "Blekinge" är black metal på svenska passar kanske bättre än någonsin just nu. 
Får vi se bar backe igen innan påsk?
Kommer jag att kunna grilla under påsken?
Vete fan.

Med Istapp gjorde jag dessutom en av de mer udda intervjuer jag gjort.
Den kan passa som läsning medan du öppnar Spotify och låter iskylan dra in över dig...

Annars fick jag denna skiva i promoportalen igår.
Fyra varv senare kan jag bara säga en sak: believe the hype! 

 Colossus "Wake" är som en egensinnig best som blandar Mastodon, Primordial och en dos vanlig hederlig rock'n'roll. Recension vad det lider (hmm... högen med utlovade recensioner börjar växa ordentligt hög nu...), och gillar du referenserna ska du absolut kolla in bandet. Debut-EP'n "Spiritual Myasis" finns på Spotify i alla fall, och fullängdsdebuten "Wake" kommer nog snart...

En annan skiva som går minst ett varv om dagen är denna. Jag får verkligen inte grepp om den!

Arvikasönerna Tribulation har valt att ta ett enormt kliv iväg från sin raka och "i ansiktetdöds" som präglade debuten "The Horror", och jag har svårt att komma till tals med materialet.
Du kommer att få vänta på recensionen av den här plattan, det kan inte hjälpas, för jag vill inte vara förhastad i min bedömning. Dessutom är skivan rätt lång, och det är många vinklar och vrår som ska täckas in.

Nå. Det om det. Så småningom blir det nog ordning på den saken också...

Osignad? Se hit. Gratis Spinnup-singel ett år!

Igår landade nyheter i min mejlbox, och eftersom jag har ganska dåligt samvete för hur jag skött (eller, misskött...) kontakten med alla er som varit i kontakt med Metalbloggen och efterfrågat recensioner och demosnack så passar det kanske bra att gottgöra det lite.

Universal Music släpper nu sin tjänst Spinnup, en möjlighet för osignerade band att kunna ta makten över sina egna royalties och samtidigt dra nytta av de distributionsvägar som bolaget har, i alla fall digitalt. Det betyder att man betalar x pengar (lite olika för en singel, en EP och en fullängdare) som sedan sprids till diverse ställen så som Spotify, WIMP och annat.
Info här, men det som kanske är intressantast är väl att du som läsare av Metalbloggen får en kod som ger en singel gratis i ett år. 
Här och nu.

Koden är spinnuplove 

Den andra saken jag undrar över är - är detta bra, tycker ni?
Priset är 9,99 Euro/år för en singel (1-2 låtar), 19,99 Euro/år för en EP (3-6 låtar) och 39,99 Euro/år för en fullängdare (7-14 låtar) - men samtidigt får man ju stå för hela produktionskostnaden själv.
Är det bra?
Är det dåligt?

Jag har ingen aning. Vad säger ni som går i dessa tankar - och kommer ni att använda erbjudandet?

Tills vidare säger jag sorry att ni fått vänta och haft noll eller lite respons till följande band:

Nocturnal
Stygian Ascent
We Dream Alone
Exire
Scalp
Meadows End
Escape The Sun
Benevolent
Colossus
Jura
Inside The Artist's Head

Tjock lista med band som borde fått mer uppmärksamhet, men kanske kan den här gratissingeln på Spinnup gottgöra lite?
Dessutom funderar jag på att köra en vecka med "the unholy & unsigned", typ, så småningom kanske vi kommer runt till det hela ändå.

När det gäller Universal så har de ju inte direkt bara osignade band i sitt stall.
De har även Black Sabbath, som släpper sitt nya album "13" den 10/6. 
Igår kom info om det också. Rick Rubin har producerat, och pressmeddelandet gör gällande följande info:

Universal Music Sweden
Black Sabbath släpper nytt album - "13" - den 10:e juni Universal Music Sweden - 2013-03-13 17:50 Metallegendarerna Black Sabbath släpper sitt nya album ”13” den 10:e juni. Det blir bandets 19:e studioalbum och originalmedlemmarnas första gemensamma släpp sedan 1978. Albumet är producerat av sjufaldigt grammy-belönade Rick Rubin. 13 kommer släppas i flera olika varianter. För riktigt hängivna fans erbjuds ett Super Deluxe Box Set innehållande följande: Deluxe double CD album, 12” heavyweight (180g) vinyl album, Exklusiv DVD innehållande “Black Sabbath--The Re-union”-dokumentären, plus 5 behind-the-scenes videor, nedladdningskort  med exklusiva intervjuer gällande låtarna, Limited edition 13-omslagsbild, 13 exklusiva fotografier med handskrivna låttexter. Ozzy och gänget har sedan 70-talet varit pionjärer inom sin genre, sålt 70 miljoner album och valts in i The Rock and Roll Hall of Fame. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge… Black Sabbath.

 Vet inte vad man ska säga om det.
Jag är livrädd för att det inte ska bli bra, och att man går mot pension med smolk i bägaren.
Samtidigt - in Tony Iommi we trust.
Den karl'n kan ju liksom skruva till ett riff...