Förra fredagen hade vi över lite folk.
Grillade, käkade och hade en generally good time.
Som vanligt spelade jag samma skiva.
Slash från 2010, en skiva som med sin blandning av stilar och gäster blivit en sån där historia som jag envisas med att släpa fram varenda gång det närmar sig sociala aktiviteter.
Den är, som jag skrev i recensionen en gång, ungefär som ett riktigt bra blandband.
Det finns lite av allt på den.
Som Sommarskiva då, varför då?
Jo, men så här är det.
Guns'n'Roses gamla örhänge "Apetite For Destruction" är kanske den skiva jag helst släpar fram, men den känns ju lite uppenbar.
Som nummer två kommer dock Slash soloalbum numera, och eftersom jag är en enveten enstöring under vinterhalvåret så har det inneburit att det är synonymt med sommar.
Grillning.
Lite skitsnack.
Kanske en god svalkande dryck.
Det märkliga i sammanhanget kanske egentligen är att det är Slash som lirar gura på två av mina favoritskivor för sommarsociala aktiviteter.
Trots att han enligt vissa inte spelar bättre än Johnny Depp...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har ju ingen koll alls. Man lyssnar bara på Savatages Hall of the mountain king, då det är grillfest. Eller Iced Earths Night of the stormrider. ;)
SvaraRaderaIced Earth?
SvaraRaderaMhoahahahahaha!!!!!!
Du är kul du, Fredrik.
Livlig fantasi har du visst också! ;-)
Jag vet inte hur du umgås. Men med musiken på maxvolym och sprit i kroppen är det pur briljans. 8)
SvaraRaderaSlash har skrivit en rolig bok. Musik är inte hans starkaste kort. ;)