"You can't be king of the world if you're slave to the grind".Så sant som det är sagt.
Skid Row är ett sånt där band som jag länge avfärdade som hårbollsrock, med smöriga ballader. Beror väl antagligen på låten "18 And Life", men det spärrade mig så att jag inte gav bandet en chans på riktigt. Visst, brorsan hade den här plattan, men den gick förbi mig.
Länge.
Som tur är så propsade Per på att det var ett bra band, och av en händelse sprang jag förbi en reaback med just denna platta för en spottstyver bara någon veckan efter att han varit sådär påstridig. Plockade upp den, och nu är den ett stående inslag i musiken hemma - speciellt när det är sommar.
Alla dessa klassiker åker på när det är dags att fixa och trixa på baksidan hemma. Grilla, städa lite på uteplatsen, krafsa i en rabatt, måla lite på ungarnas lekstuga eller så.
Klockren fixarmusik!
Bra låtar, bra sång, smyghårt - men ändå så pass kommersiellt och snällt att familjen inte klagar. Eller grannarna, för delen heller. Men det kanske beror mer på min lite griniga uppsyn och visuell tuffhet med tatueringar och begynnande flint.
Innerst inne är jag snäll dock!
Nåväl, sommarplattan den här gången är en gammal historia, från -91, som är relativt ny för mig ändå. Men det beror ju mer på att jag är trög...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar