skip to main |
skip to sidebar
Värsta opeppen, Amorphis & Volbeat
...vete fan varför, men två av de banden jag har följt rätt intensivt de senaste åren släpper ju nytt nu - och jag är helt opeppad.
Kan inte bry mig mindre.
Varken finska Amorphis, med sin vemodiga och ursnygga metal eller danska Volbeat med sin unika rock-och-metal-mix lockar mig med sina nya alster.
Ändå har ju exempelvis Amorphis tagit steget att inhämta lyrik utanför finska eposet Kalevala denna gång, och nya "Circle" innehåller så gott som garanterat minst ett par riktigt bra låtar samt en löjligt hög lägstanivå - medan Volbeat har samarbetat med bland annat King Diamond på nya "Outlaw Gentlemen & Shady Ladies".
Förutsättningarna finns med andra ord där, men jag är, likväl, fullständigt opeppad.
Kan inte finna lust att lyssna på dem, och jag misstänker att de kommer att låta lite samma som tidigare förr.
Men visst är det märkligt?
Att det kan bli så?
En grupp som i princip går från att vara efterlängtad till att jag knappt får höjd puls när de släpper nytt... på typ en skiva. Eller, rättare sagt, mellan två skivor.
Man skulle faktiskt kunna lägga in Hardcore Superstar där också, har inte ens hört deras nya "C'Mon Take On Me" fast den funnits ute ett tag.. men där är jag inte riktigt lika överraskad över mina tankar och känslor.
Med svenskarna har jag haft en sakta falnande känsla ett tag, så att det till slut falnar så mycket att jag prioriterar annat är inte jättemärkligt.
Men Amorphis?
Volbeat?
Fan, det borde finnas i mitt blod...!
Gillar Volbeats 2-3 första skivor, efter det har dom blivit så jäkla slätstrukna och kopierar bara sig själva mer eller mindre. Har bara hört ett spår från nya skivan men det var så totalt ointressant så jag tror inte ens att King Diamond kan rädda den där soppan.
SvaraRaderaVet inte heller varför det är så, men ibland så glider fokuset iväg på andra håll i mediabruset. Har haft ett flertal sådana "kärleksaffärer" med band som jag gillat otroligt mycket, för att sedan bli likgiltig. Inte helt sällan heller, så har jag i efterhand återupptäckt dem och kunnat konstatera att dom gjort riktigt bra skivor under vår paus... :-) W.A.S.P. är ett sådant exempel.
SvaraRaderaVolbeats nya är helt ok. Men jag hade lite högre förväntningar. Fast det har jag alltid på Volbeat då det pulsar ganska mycket Volbeat i mina ådror.
SvaraRaderaLola Montez och Our Loved ones är mina favoriter hittills. Men skivan behöver nog snurra lite mer innan jag kan säga något definitivt.
Gustav -> Har rullat plattan ett par varv nu. Spontant säger jag nog "The Nameless One", King Diamondsamarbetet "Room 24" (förstås!) som starkast kort. Men som du - den behöver fler varv innan jag kan säga nåt.
SvaraRaderaJa.
Det bless så ändå, trots min opepp...