Förra given "Backspacer" var en fullkomligt fantastisk platta. Essensen av rock'n'roll, och även den föregående självbetitlade given hade sådana höjder att man får lite svindel.
2013 års "Lightning Bolt" följer i stora drag samma spår, men är en aning mindre rock och en aning mer laidback country.
Fortsatt så håller bandet låtarna korta och koncisa, på samma sätt som man kan sväva ut lite i livesammanhang så är det låtens väl och ve som står i fokus på skiva.
"Lightning Bolt" består av 12 spår, och jag ska med en gång säga att jag anser det vara 2 för många.
Skivan är mycket stark ända till sluttampen, där framförallt avslutande "Yellow Moon" och "Future Days" är av sorten som faktiskt känns som utfyllnad.
Det händer inte speciellt mycket i de spåren, och det känns lite onödigt när skivan i övrigt känns så genomarbetad.
Första halvan av plattan är starkast, möjligtvis för att den är mest varierad och mest...ja, ösig. Låtar som "Mind Your Manners" och titelspåret ger välbehövlig puls till anrättningen, och som ger fina kontraster mot de mer emotionella spåren som "Sirens" och "Infallible".
Bandet är, precis som vanligt, riktigt imponerande, framförallt i sin förmåga att få det att låta så enkelt i alla lägen - och det var länge sen man hörde frontmannen Eddie Vedder stå för en så inspirerad insats.
Han sjunger helt enkelt riktigt jäkla bra på den här plattan.
Ändå tycker jag att låtmaterialet - trots en del riktigt bra låtar - är en aning sämre än på föregångaren "Backspacer". Det blir lite för mycket avslappningsövning över skivan ibland, och det är inte utan att jag kan tycka att det är lite för...gubbigt.
Missförstå mig rätt, jag gillar den fåran också, och tycker att få - om något - band gör det bättre än Pearl Jam, men för att det ska hålla en hel platta vill jag att det ska vara mer kontrastrikt. Det behövs ett knippe rökare, helt enkelt, för att man ska kunna njuta av de lugnare stunderna.
"Lightning Bolt" är ett för övrigt ett ganska logiskt steg i bandets utvecklingskurva.
Det som en gång startade som renodlad grunge har sedan länge övergått i ren rock, och det har alltid funnnits ett drag av det country-amerikanska vissångar-draget hos framförallt Vedder (kolla in den här soloplattan, t ex), och med den här skivan så går de två senare underkategorierna ihop.
Man smälter ihop lägereldens gitarrslinga med rock'n'roll, och jag kan faktiskt inte komma på ett enda annat band som låter som Pearl Jam.
Extra plus ska också delas ut till digipackversionen som jag har. Formad som en bok, men rätt snygga bilder där allt går i rött, svart och vitt. Pearl Jam har ju haft en tendens att göra sina omslag och förpackningar i udda storlekar så de knappt går att ha i hyllan, men denna gång är formfaktorn fin samtidigt som det är stilrent. Bra!
Bästa Spåret är inte helt enkelt att nämna, jag är för tillfället mycket förtjust i svängiga inledande "Getaway" och titelspåret "Lightning Bolt", men det är lite flyktigt och varierar sig.
Lyssna själv för att avgöra, tycker jag.
Betyget är rätt klockrent dock. Vi pratar solid betygsfyra, sålunda snäppet under förra given men ändå helt klart mycket bra!
Pearl Jam "Lightning Bolt" - 4
Inlägg
En höjdarplatta för mig. Men då slänger jag väl in lite extra nostalgi i det hela med. Håller med om att Eddie är ruggigt bra på skivan.
SvaraRadera