Veckans Tips: Inter Arma "Sky Burial"

Nu, mina vänner, är vi här igen.
Svarta november, den månad som generellt firas på denna blogg genom att Veckans Tips antar en mörkare form. Skivor som passar sig till höstrusk, snöglopp och mörka dagar.
Och vi börjar med en skiva som faktiskt kom i våras, men som i mina öron passar väldigt väl för just som höstmusik.
Ett tag hade jag till och med planer på att involvera den här plattan i mitt hemliga projekt och alltså spara den till Hårdrockskväll 2014, men eftersom jag till slut har väldigt svårt att plocka ut en enskild låt som skulle passa - det är en helhet snarare en särskilda låtar som gör det på jänkarnas platta - och det dels är rätt långa låtar i sig så har det under året blivit allt mer tydligt att det egentligen inte passar sig i det forumet. Inter Arma "Sky Burial" är istället en ganska svår nöt att knäcka och som kräver en del tillvänjning. Det är, kan man säga, motsatsen till glättigt.
Musiken är en blandning av sludge, black metal och oerhört skira och ljusa toner, och ett bra exempel på vad som bjuds får man om man lyssnar igenom de tre första spåren "The Survival Fires", "The Long Road Home (Iron Gate)" och "The Long Road Home". Vi  pratar på bara de tre spåren om nästan 25 minuter musik, och en resa som gör att man som lyssnare får uppleva nästa hela spekrat av känslor.
10 minuter inledande "The Survival Fires" är hård. Det är som att promenera i en höststorm, regnet piskar mot ansiktet och de arga vindbyarna sliter och drar. Man känner sig lite som om man spenderat tiden i en tvättmaskin, blöt och mörbultad när man äntligen kan komma inomhus till lugnet och värmen. För första delen av "The Long Road Home" är lugnet efter stormen, känslan av att det blir sådär tyst när man väl tagit sig igenom stormen.
Fridfullt.
Man kan nästan höra den öppna elden spraka efter ett tag, och värmen sprider sig åter sakta i kroppen efter den inledande påfrestningen. så småningom stegrar stormen utanför, och gör sig påmind genom att slå mot rutan. Innan låtens andra del är klar så har rutan slagits upp av stormen igen, och man drabbas av att raseriet slår in i rummet en gång till.

Resten av skivan är lite av samma stil.
Det varierar från monotont hamrande mörker i "Destroyer", singeln "sSblood" (nej, det är inte felstavat, det ska vara så...),till ett spår som "Love Absolute", med sin svävande känsla - men hela tiden är det mörkt och ganska dystert. Många gånger vackert, dessutom, likt kala mörka trädgrenar mot en stålgrå himmel.

Inter Arma har en säregen stil, och är du ute efter en skiva som kan vara ditt soundtrack till den annalkande vintern så är detta ett bra alternativ. 
Plattan är lång dock, och det är en skiva som kräver ett par varv, så ge inte tappt om den inte fäster direkt. Dra på dig ett par bra lurar och ta en promenad, gärna i lite rusk och regn så ska du se att det ramlar på plats...

På Spotify här!