Veckans Tips: HIM "Dark Light"

"Men... nu har han väl ändå blivit fullständigt knäpp?"
Det går faktiskt nästan att höra att många av er tänker så nu. Svarta november, och så ett Veckans Tips med folkkära hårddansbandet HIM från Finland? Därtill kanske den mest lättillgängliga skivan bandet klämt ur sig? Vad är det frågan om? 
Men det är faktiskt sant.
HIM, med Ville Valo i spetsen, är ett band som jag faktiskt gillar rätt mycket. Tycker att de gjort bra grejor, även om det kanske bär emot att erkänna det ibland. Man vill ju inte gärna bli placerad i samma fack som en kajalmålad ångestladdad tonåring (vilket jag föreställer mig är sinnebilden för deras fans), men personligen tycker jag att de passar väldigt bra in som ett Veckans Tips i november.
Det finns svärta här, och en form av sorgsenhet.
Det finns också kontraster, speciellt ställt mot de övriga skivor som vi nagelfarit.
Visst är det snällare, bra mycket snällare, men det vilar en melankoli över bandets musik, och jag tycker personligen att detta är deras bästa skiva.
Den passar väl vid flera olika tillfällen, och spår som "Behind The Crimson Door" eller "Killing Loneliness" har inte spelats sönder och samman av radiokanalerna heller.
Mjukt. Lättlyssnat. Men med svart botten.
Som Kent fast på finska. Och då ska det vara lättlyssnat.
Mer rock, mindre goth.
Som på "Dark Light", även om jag gissar att fansen främst gillar inledningen med "Vampire Heart" och "Rip Out The Wings Of A Butterfly", spår som är mer traditionella HIM-låtar.
2005 var året den här plattan kom, och jag spelar den faktiskt fortfarande.
Kanske gör det mig till den där ångestfyllda tonåringen, i alla fall mentalt?
Tanken svindlar.
Jag tror inte det, man kan nog gilla skivan ändå. Eller så jag faktiskt blivit knäpp. Vad säger ni?

Inte hört den? Spotify här, så kan du också ge din åsikt!