Att det skulle dröja mer än ett år innan jag kom runt varvet och faktiskt kunde ge skivan sin stund i ljuset... det trodde jag ju aldrig dock.
Det passar ändå ganska bra just nu, såhär i novembermörkret och i det temat.
Det är dags för Come Sleep och "The Burden Of Ballast", en av de bästa skivorna du inte hört.
Jag fick tips om bandet av Per (som så många gånger förr, han är lite av en sugardaddy för undertecknad. I alla fall när det gäller musik...), och efter att ha lyssnat en enda gång (skivan finns på Spotify, så varför dra ut på det? Det är lika bra att du sparkar igång spelningen med en gång!) så visste jag att detta var, och en skiva som jag ville ha. Det som bjuds är nämligen något som enklast kan kallas för lättillgängligt slömangel, men som känns som radiovänlig sludge. På ett bra sätt.
Alltså - låtarna har mer melodi och är enklare att tillgodogöra sig än exempelvis Kongh, men de saknar inte djup och hållbarhet för det.
Det är vackert i sin bullrighet, och även om skivan startar med relativt monotona och lite hypnotiska "Be The End" så släpper man snart handbromsen och går in med full gas i känslomässiga explosioner som "To Unweil The Sky" och "Storm Awaits".
Bandet är svenskar, och består enligt konvolutet av kvartetten Misha, Thomas, Patrik och Anders.Vem som hanterar vilket instrument har jag ingen aning om, i alla fall kan man inte läsa sig till det på konvolutet, men googlar man så hamnar man i alla fall på Tomas Lundströms artikel på Dagensskiva.com, och där får man en del mer info.
För mig spelar det mindre roll faktiskt.
Skivan kom 2007, och genast önskar jag mig en uppföljare.
Detta är bara bra låtar i rad, och det är inte så mycket att tveka om egentligen.
Öppna Spotify och digga du med, ända till sömnen kommer. Om vi nu ska ta till krystade och rätt svaga ordvitsar. Come Sleep!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar