Recension: Horisont "Time Warriors"

...det var inledande "Writing On The Wall" från sprillans nya "Time Warriors" som fick mig att kolla noga på min skivhylla och konstatera att det - av någon outgrundlig anledning - inte fanns någon platta alls med Horisont under bokstaven H. Konstigt nog, eftersom framförallt andra given "Second Assault" är riktigt bra och en skiva jag tycker att jag kört rätt mycket (det är uppenbarligen en av få som jag verkar ha bränt via Spotify utan att ha köpt skivan).
Hur som helst, nu är det åtgärdat eftersom jag köpte båda samtidigt i hopp om att denna den tredje given skulle vara lika bra.
Det är den inte.
Alls.
Förstå mig rätt, visst är Horisonts adelsmärke med starka melodier och refränger samt Axel Söderbergs karakteristiska och själfulla sång fortfarande intakta, men låtmaterialet är betydligt svagare överlag, och därtill ganska ojämnt.
Efter inledande duon och höjdpuknterna "Writings On The Wall" samt "Diamonds In Orbit" så eroderar kvalitén över tid, och det är med ett tiotal varv på skivan tyvärr så att jag vill konstatera att det - förstås - är bra, men faktiskt inte så bra som jag hade förväntat och hoppats.
Spår som "Ain't No Turning Back", "Backstreet", "She Cried Wolf" och "Dödsdans" är bra, men med över tio varv med plattan så är de fortfarande anonyma och inte riktigt bra. Närmast kommer "Eyes Of THe Father" och avslutande "All Must Come To An End, Part I & II" som avslutar skivan (förutom inledningen då), men totalt sett så kan jag lite förvånat konstatera att jag faktiskt mest registrerar "Time Warriors" som bakgrundsbrus istället för hårig hårdrock som träffar i hjärtat och får knytnäven att veva i luften.
Märkligt.

I den positiva förpackningsvågskålen ligger förstås ljudbilden, fluffig och precis lagom rå, samt det enkla med effektiva faktumet att man dels namngivit detta album efter en låt på föregångaren, samt att bandfotot med medlemmarna lite i skuggan på baksidan av "Second Assault" motsvaras av omslagsbilden på "Time Warriors", där man låtit grabbarna träda fram i ljuset. Snygg kontinuitet! Den negativa vågskålen avseende förpackning kan man tycka att det är snålt och lite trist att man inte får texterna med i skivan, och egentligen inte ett skit mer än lite bilder i en lövtunn booklet.

Bästa spår är självskrivet till inledande "Writing On The Wall", som jag också har fått för mig är första singeln från skivan, och när det kommer till betyg så hamnar vi, trots mina kanske stundtals negativa teser ovan, på en given 3:a.
Horisont kan ju sin sak, och låtarna och skivan är bra i sig - det är antagligen mina väldigt högt uppskruvade förväntningar som spökar, vilket varken vore första eller sista gången...


Du har bandets katalog på Spotify här, så kan du själv kolla in hur du tycker att plattan står sig, såväl på egna ben som mot bakgrundsfond av bandets övriga plattor.


Horisont "Time Warriors" - 3