Om humor, The Ocean, Moth Gatherer och VABruari

Jaha.
Så var den här, vabruai månad. Just nu spyor hemma, så det är sådär lagom kul.
Då får man trösta sig med lite mer eller mindre meningslös humor, så varför inte braka av ett par med en gång?

Den sista har jag snott från min kusin i England (förresten, kanske den i mitten med, det minns jag inte...), och det roligaste av allt där är att hans tjej (som är native brittiska) har en app som gör att man kan lära sig svenska. När man mästrat uttalet får man gå vidare till nästa nivå.
min kusin, bördig från den finaste av trakter i Norra Västerbotten, anses tydligen inte kunna svenska alls enligt den appen, då hans uttal inte godtas.
Det är också humor, tycker jag!
Sånt kan lätta upp mitt i stökande månaden.

För dig som inte är lika intresserad av humor som av lite seriös musik av hårdare slag tänkte jag istället återkoppla på två av de tre skivor som du bjöds in för att lyssna in dig på.
The Moth Gatherer "A Bright Celestial Light" samt The Ocean "Pelagial".

Den första av dessa två är ganska bra. Det är ett episkt anslag, där jag stundtals tycker att det är riktigt bra. Som bäst kanske när det är lite panik i musiken, när det känns som om det är på liv och död en aning. Det funkar inte riktigt hela skivan för mig, men stora delar.
Klart bra, och verkligen passande under årets mörka månader!
Det är en skiva för dig som gillar lite dyster musik, som gillar när lugnare partier varvas med mer explosiva. Alltid finns dock en melodi i centrum, och på det hela taget är det väldigt sannolikt att du kommer att återfinna "A Bright Celestial Light" från The Moth Gatherer som Veckans Tips vad det lider (ja, om bloggen nu lever så länge, listan av skivor som sannolikt kommer att återfinnas där börjar vara rätt lång...!).
Dessutom får bandets namn mig att vilja kolla på "När Lammen Tystnar". 
bara en sån sak är ju pluspoäng...!

Sen då.
En mycket bra skiva.

Så vansinnigt galen idé, att göra en konceptskiva om de olika nivåerna i havsdjupet, att det är rent av larvigt. Än larvigare är att det funkar, och att resultatet är en smått fantastisk platta?!
Det svänger, det är progressivt, det är så skir och fin rensång som får blandas med riktigt klockren skrik och growl, och det är - framförallt - ett ruggigt bra låtmaterial.
Hade denna skiva klarat sig in på Topp 30 om jag hade haft koll på den?
Absolut.
Därom råder ingen tvekan.

Jag skulle dessutom vilja påstå att det är lite humor att det nu finns två skivor som har havet som arbetsnamn som jag upptäckt året efter att de kom, och som är progressiv (döds) som antagligen kommer att hålla mig sällskap för mången år framöver.
The Ocean "Pelagial" och In Mourning "The Weight Of Oceans".
Fortfarande vill jag påstå att den sistnämnda har företräde, men det kan också bero på att den spelats oändligt antal gånger. "Pelagial" startade visserligen med ett första smakvarv som sedan följdes av en 7 varv lång cirkulärandning när jag satte öronen i verket på riktigt, men den har ändå många varv kvar innan den sitter lika hårt.
Den ska ändå få chansen!

Så.
That's it for now.
Vi ses och hörs när jag är ute ur sjukstugan. Då kanske det är läge för recension av Behemoths nya smocka "The Satanist", så du gör bäst i att inte missa det....!