Recension: Grand Magus "Triumph And Power"

Du vet den där känslan som heavy metal kan frambringa, den där musiken träffar som en knytnäve i solar plexus och man älskar det?
Den där allt känns så enkelt, där refränger om svärd och kamp sitter som berget och förenar en hel värld av långhåriga (ja... en del av oss har kanske bara imaginärt lång hår, men ni fattar analogin och symboliken) hårdrockare i ett publikhav av sträckta armar och knutna nävar?
Den finns närvarande på svenska Grand Magus sjunde platta "Triumph And Power", och det är verkligen inget att förakta, som bekant är det riktigt svårt att göra något så att det verkar enkelt.
Och det är precis vad trion "JB" (sång, gitarr), "Fox" (bas) och Ludwig "Ludde" Witt (trummor) lyckas med denna gång.
Där föregångaren "The Hunt" hämtade sin inspiration och kraft från mer klassisk rockfärgad metal med förebilder som Judas Priest så gräver "Triumph And Power" djupt i den episka fåran där akter som tidiga Manowar är stjärnor. Tänk tiden runt "Fighting The World", och sen lägger du ett filter med Grand Magus ovanpå det, där främst två saker står i centrum:
riffet och sången.
JB gör åter ett gott arbete i båda fallen, och resultatet blir musik som gör att man vill dra sitt svärd och ställa sig på en slottsmur och skrika mot fienden.

Låtmaterialet är denna gång framförallt jämnt och starkt.
Ska man jämföra med tidigare alster så ligger nog "Hammer Of The North" närmast till hands. Inledningen med "On Hooves Of Gold", "Steel Versus Steel" och "Fight" är högkvalitativ med sitt lite avvaktande sväng och med refränger som med tyngd sätter sig som berget. Ändå är det på slutet som jag tycker skivan verkligen träffar rätt. "Holmgång", "The Naked And The Dead" samt "The Hammer Will Bite" är dängor som man inte skojar bort i första taget, och eftersom skivan som helhet håller en så pass hög nivå så ska jag redan nu, så här tidigt på året, höja ett varningens finger för den här skivan när det gäller årets årsbästalista.
Det är en sån där typisk platta som kommer logga ofantligt mycket speltid som sällskap på gymmet, i löparspåret, på kontoret och i bilen, och eftersom den kombinerar såväl det enkla (i fokus står låten, starka refränger och bitande riff) med den där känslan som gör att det träffar djupt så är det en typisk skiva som kan komma högt upp när året väl ska sammanfattas.
Betyget är en fyra, men det är banne mig med mersmak.
Fler borde helt enkelt upptäcka och dyrka detta, och jag hoppas verkligen att Grand Magus får chansen att spela live på allt större scener till sommaren.
De har förtjänat det, för trots att detta är sjunde given och man ligger på ett stort bolag som Nuclear Blast så känns det inte som om bandet fått det erkännande man förtjänar.
Dags att ändra på det.
Dra ditt svärd, knyt näven och ställ dig bredvid dina heavy metal-bröder.
Kampen börjar nu!

Grand Magus "Triumph And Power" - 4