Remasters: Sabbat "History Of A Time To Come"

Detta är den sista Remastersskivan ut innan juluppehållet, och vad passar då bättre än att plocka fram en vackert röd historia som dessutom har en hel del nostalgi kopplat till sig?
Nä, inte mycket.
Alltså tar vi fram Sabbat "History Of A Time To Come"!
Denna skiva hade jag i min ungdom, när det väl begav sig, i början av 90-talet. Skivan kom visserligen -88, men jag hade den inte förrän 90, 91 ungefär.
Och grejen är den att jag nog inte riktigt fattade vad detta var.
Det var lite för stökigt, arytmiskt och udda för att jag skulle ta det till mitt hjärta för fullt, i alla fall till en början.
Och av någon anledning försvann skivan med tidens gång.
Den kan ha legat i någon bil, lånats ut till en vän eller bara smitit i samband med en av otaliga flyttar - men borta var den.
Till min stora glädje släpptes den dock Remastrad och laddad med extramaterial 2007, och efter att jag åter igen fått den i min ägo har jag lätt konstaterat två saker.

1) Det är en fantastisk skiva, och jag var trög som inte såg storheten i bandets egna sound
2) Nostalgi ger ett härligt skimmer till musik!

Denna platta får nog räknas som en av de riktigt viktiga från 80-talet, men Sabbat kom ändå aldrig att slå stort - precis som den fina extra långa historien i bookleten berättar. Resultatet av hela bandet kom snarare att bli en enda sak: Andy Sneap.
Han hanterar gitarren i Sabbat, men är ju numera en av de mest anlitade - och högst hållna - producenterna för hård musik (likväl som gitarrist i nyligen uppvaknade Hell, som faktiskt i sin låtstruktur inte alls är olika Sabbat!). Resten av bandet består av Martin Walkyier på sång, Simon Negus på trummor och Frazer Craske. Bara okändingar, med andra ord.
Det spelar dock mindre roll - för det är ju musiken som ska stå i fokus.
Och den är helt egen.
En udda, avig sorts thrash där låtarna är ganska långa och har titlar som "A Cautionary Tale", "Behind The Crooked Cross", "Horned Is The Hunter", "A Dead Man's Robe", "The Church Bizarre" och "I For An Eye".
Martin Walkyiers sång är också stundtals galen, och har lite drag av King Diamond i sig, vilket totalt sett passar bra och ger - som sagt - en totalt udda historia.
Extra tydligt är det nog på de livespår som ligger som extramaterial på skivan. Inspelat i Östberlin och med bra ljud som ändå känns sådär rått så är det verkligen en mumsig efterrätt till själva skivan. Totalt fem spår får man som extra, och det är verkligen inte illa.

Skivan har, numera, dessutom en riktigt bra ljudbild. Den ursprungliga produktionen rattades av en Roy M. Roland, men naturligtvis är det Andy Sneap själv som förfinat ljudbilden på denna remastrade version.
Öppna Spotify och lyssna lite själv, innan du lägger beställningen. Den här skivan behöver du, för Sabbat måste finnas representerade i din hylla!