Inför Årsbästalistan: De utom tävlan

Det drar ihop sig.
Deadline för att lämna in sin årsbästalista till Werock är julafton, så nu är vi inne i sista veckan. Sedan tidigare har du fått en liten genomgång över de tänkbara kandidater jag har i huvudet, indelade efter alfebete. A-L, M-S och sen resten. Räcker det så då?
Nja... Thomas från Metal Central hade den goda smaken att skicka en lång lista med bra akter att hålla lite koll på, och beklagade sig lite på att det är svårt att sätta stopp då det hela tiden dyker upp nya skivor. Sant. Det kommer lite senare i veckan, en genomgång över de skivor som är sent inkomna och ändå aktuella.
Idag ska vi istället kolla på ännu ett "fenomen".
De skivorna som är utom tävlan, men ändå kanske varit bäst 2011...
Norska Lucifer Was upptäckte jag sent, tack vare Jocke på Record Heaven. Grym grupp, och av de skivor jag hunnit med så är det denna som är klart bäst. "In Anadi's Bower". Fantastisk platta, och med de inslag av blås och flöjt (!) som kryddar denna 70-talshårdrock så är det en udda juvel. Hade nog knipit en plats på min årsbästalista om den nu faktiskt kommit 2011!
Två skivor som däremot gjorde det är ju dessa:

Pearl Jams liveplatta "Live On Ten Legs" fångar bandet på ett mycket bra sätt, och Year Of The Goats EP (kolla omslaget, makalöst vackert!) "Lucem Ferre" är nog den bästa ockulta rocken sen... ja... jag vet inte när. Klart bättre än Ghost, om du frågar mig. Ändå räknas ingen av dem in mot årsbästalistan, och anledningen är ju enkel. För undertecknads del så MÅSTE det vara en fullängds studioplatta med nytt material för att räknas.

Allt annat är fusk.

Ingen liveskiva. Ingen EP. Och det gör ju att ovanstående två bländverk faller bort.

Vektor kom däremot med nytt i år. En fullängdsplatta med nytt material.

Men... den har jag inte fått hem än, så jag har ingen aning hur den står sig. Däremot vet jag att Stones tips om förra given snurrat friskt. "Black Future". Ännu en av årets bästa skivor som... ja.. inte räknas!

Death då? Nä, den är ju gammal som gatan, men den remastrade versionen av klassikern "Human" (ja, även av "Individual Thought Patterns") kom i år. Bra som fanken!

Men det räknas förstås inte.

Inte heller min King Diamond-besatthet som börjat blomma på allvar under 2011.

Jag har ju bara börjat leta mig fram där, men väljer att ta med två plattor som får symbolisera den spirande kärleken: "The Puppet Master" och "Deadly Lullabyes Live".

Sedan förr har jag hävdat att en av de tre bästa konceptskivor som någonsin gjorts är kungens "Abigail", men jag undrar om jag inte snart får revidera det. "the Puppet Master" har mig nämligen fångad i sina trådar. Fantastisk skiva. Bra historia, kusliga vändningar, snygga bilder, härliga sångstämmor för att symbolisera de olika karaktärerna, och - förstås - fantastiska låtar!

Otroligt bra skiva, och det ska verkligen bli spännande att se hur den tar sig med några mer år på nacken.

Ja, i mina öron alltså. Inte på skivdiskarna då. Där har den ju funnits så länge att den inte räknas till kandidaterna 2011. Dubbelfel nrä det gäller den saken är ju dessutom liveplattan "Deadly Lullabyes Live". En liveskiva som DESSUTOM är gammal - det går inte.

Men bra är det.

Ruggigt bra!

Och, på tal om ruggigt bra.

Detta spräckte min nolla när det gäller att sätta maxbetyget 10 av 10 på Werocks betygsskala.

Bästa i år?

Sannolikt.

Räknas det?

Inte mycket.

Paradise Lost "Draconian Times MMXI" må vara ett mästerverk i all sin prakt, men det är också en liveskiva och därmed utom tävlan!

Hm.. okej, det där var ju ett axplock av de skivor som kanske varit bäst i år men ändå inte. Har jag glömt någon? Absolut.

Men jag har lite att pyssla med idag och kan inte skriva mer just nu.

Du får nöja dig sådär, och istället påminna mig om vilka "gamlingar" jag yrat om under året i kommentarsfältet (det finns t ex en remastrad version av Deep Purples klassiska "Made In Japan" som jag upptäckt i år, och...).

Jag.

Måste.

Jobba!