Anders Fridén, frontman i In Flames, älskar whisky. Så pass mycket att han i varje nummer av Allt Om Whisky levererar en krönika, och förra gången var det hans bästa alster hittills. Det var så bra att jag helt enkelt snodde det och publicerade det som en "gästkrönika".
Fult trix, jag vet.
I'm evil.
Nu har det nya numret kommit, och denna gång har han döpt krönikan till det fantastiska namnet "Black Metal Country eller en Blåbär-bacon-Stout?
Du hittar den nya krönikan här - och gillar du läsningen så finns alla gamla krönikor av både Anders och Steffo Törnqvist samlade här. Gillar du öl i övrigt så har du också lite läsning om just Fridéns egna nya ölmärke FrEQvency på samma site.
Nu räcker det ju inte med det denna gång.
Du ska nämligen få lite relaterad läsning om just In Flames.
En bonusröst till den tidigare publicerade 3 Röster om "Sounds Of A Playground Fading".
Varsågod!
SheerFaith: Jag har ett kluvet förhållande till In Flames. Ju fler plattor de släpper ju tråkigare och tristare blir de. Jag minns med glädje när "Lunar Strain" var nysläppt och man stenhårt diggade den och efterföljande "Subterranian". Problemet för min del är att den glöden och de kännslor som IF gav mig på den tiden för länge sedan försvunnit. De känns som att de funnit ett vinnande koncept och håller fast vid det. Så nya plattan låter precis likadant som de senaste plattorna, man vet vad man får innan man ens lyssnat på den. Kompetent, snyggt, vätproducerat, trallvänligt, kort sagt som man förväntat sig. Men ack så tråkigt.
Betyg 2/5
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar