Recension: Saxon "Unplugged And Strung Up"

En bra låt är en bra låt.
Där har du kärnan i hela resonemanget bakom vad som verkar vara lite av en trend i år: att göra om egna låtar med ett annat och mer akustiskt anslag (Katatonia har gjort det med "Dethroned & Uncrowned" och Black Label Society har svarat med "Unblackened").
För veteranerna i Saxon innebär "Unplugged And Strung Up" inte att man drar ur elkontakten och sätter sig för att mysa vid lägerelden direkt, snarare att man tar befintligt material och kör det genom diverse filter för att skapa nya och spännande slutresultat.
Det är som allra bäst när det blir episkt orkestralt, tycker jag, och ibland lyckas man faktiskt överträffa originalversionen.
Det  säger ju en del, med tanke på bandets skattkista när det gäller låtmaterial..

På min version får man två skivor.
Den "riktiga", samt en bonus med samlingsplattan "Heavy Metal Thunder", med andra ord en värdepackad paketering. Själva huvudnumret en blandning av vanliga remixar ("Stallions Of The Highway", "Battle Cry"), nyinspelningar ("Forever Free" och "Just Let Me Rock"), akustiska versioner ("Frozen Rainbow", "Iron Wheels Live", "Requiem", "Coming Home") men för mig är det just de orkestrala versionerna som står i fokus och ger skivans dess riktiga krydda.
"Crusader" (inte riktigt lika bra som originalet, men mycket spännande)
"The Eagle Has Landed" (bra!)
"Red Star Falling", "Call To Arms" och "Broken Heroes" (samtliga nog bättre än ursprungsversionen).
Det är häftigt, det är pampigt, och det slår verkligen fast inledningsmeningen på den här recensionen.
En bra låt är en bra låt.

Ska jag vara petig så kan jag tycka att det är lite trist att man inte lagt mer krut på bookleten. Det finns inga liner notes om varför man valt vissa låtar att bygga om, och kanske kanske beror det på den frenetiska takten bandet håller i sin karriär (förra släppet "Sacrifice" kom bara tidigare i år), nu får man nöja sig med ett knippe "konstnärliga" bilder samt en enkel sida som förklarar vem som gjort remixarna (nästan uteslutande Andy Sneap) och vem som står bakom det orkestrala (Matthius Ulmer).
Får man dessutom önska sig en valfri sak så vore det givetvis att man kunde få en hel platta med riktig orkester istället för konstgjord, men ändå.
Detta är en bra platta som dessutom är en aning udda i skivhyllan.
Gillar du Saxon, gillar du det storslagna och gillar du bra låtar är det en alldeles utmärkt julklapp till dig själv!

Du har plattan på Spotify så att du kan lyssna, och med tanke på det snåla materialet i den fysiska produkten så är det här en sån där skiva som funkar minst lika bra i enbart elektroniskt format.
Betyget påverkas också av det.
Jag tycker nog att själva låtarna, produktionen och konceptet kan förtjäna en knapp betygsfyra, men eftersom det övriga materialet är så snålt så blir jag lite närig och håller slutomdömet på en trea.
Bästa Spår: De akustiska. Jag är löjligt svag för såväl "Call To Arms" (visserligen samma version som fanns med på plattan med samma titel, men den är lika bra nu med) samt "Broken Heroes". 

Saxon "Unplugged And Strung Up" - 3