Veckans Tips: MAAHLAS "Nightmare Years"

Nästan jul, och som näst sista Tips innan det blir jullov får du svärtad döds. Eller dödsad black?
Oavsett, norska duon MAAHLAS är helt rätt om du gillar exempelvis KEEP OF KALESSIN. Och vem gör inte det?
Hela texten och provlyssning här. 

Tjockt med Werock-recensioner

...kan liksom inte fatta att det redan är mars, och att det bara blixtrar förbi veckor. 
Det innebär bland annat att det finns ett knippe Werock-recensioner ute sedan månadsskiftet, färska och goda.
Eller vad sägs om Colossus "The Breathing World", Siena Root "Pioneers", Necrowretch "With Serpents Scourge" och The Crown "Death Is Not Dead" från undertecknads tangentbord? Dessutom gör BiblioteKarin comeback med Keep Of Kalessin!

In å läs!

25 Mest Spelade

Välkomna till 2014!
Ja, det var ju igår det började egentligen, men jag hade inget att komma med då, så det blev inget inlägg.
Idag ska vi däremot lägga lite av grunden till 2014, vi ska kolla lite hur iTunes (detta program man har sån hatkärlek till!) sorterar upp mina 25 mest spelade låtar.
Bilden är mikroskopiskt liten, men du får förstora den eller spara hem den och kolla i större format om du vill ha det läsbart.
De första spåren är inga överraskningar för mig.
De har legat där ett tag.
Opeth, dubbelt Queensryche och sen At The Gates.
Sen börjar det bli lite intressant - att Keep Of Kalessin, Satyricon och Tiamat återfinns så pass högt som de gör förvånar mig lite. Och att Dio inte är högre, det trodde jag.
Men - det man kan se är att det skiljer 5 spelningar från plats 25 och upp till plats 7.

Det ska vi följa upp under året. Vid Midsommar eller så ska jag försöka ta en nya lista så ser vi om det ändrats alls, eller om det är likadant. Känslan är att det faktiskt inte händer sådär vansinnigt mycket där uppe i toppen, faktiskt, med tanke på hur ofta jag lyssnar på ny musik, men... med jämna mellanrum så åker ju en mina favoriter på.
(Annars skulle de ju inte återfinnas där uppe, eller hur?)

Frågan är då, så här på det nya året: hur ser era mest spelade ut? Och tror ni de kommer förändras under året?
Vi kan väl kolla! Skriv en kommentar med iaf de fem-tio mest spelade eller så till dte här inlägget, så kan vi återgå till det senare under året och kolla.
2014 kommer antagligen bli ett riktigt bra musikår det med, så man kan ju hoppas att det kommer lite bubblare....!

Citatet: Obsidian C, Keep Of Kalessin

Den här veckan ska Citatet bli argt.
Inte så att själva uttalandet är argt, men undertecknad är förgrymmad.
Anledningen är sprickan i Keep Of Kalessin, bandet vars motor heter Obsidian C och avbildas ovan.
Bandet vars senaste tre plattor är helt jävla fantastiska.
Ja, vi pratar om "Armada", vi pratar om "Kolossus" och vi pratar "Reptilian" - som ser ut att bli sista skivan med sångaren Thebon bakom mikrofonen.
Och det är det som vi ska prata om idag.

Varför det då?
Tja, uppenbarligen vill inte Thebon gasta i Keep Of Kalessin mer.
Må vara som det är med det, det är trist men det kan jag leva med.
Vad jag däremot har svårigheter med är den lösning som bandet valt.
Eller rättare sagt, som Obsidian C valt.

Det var på Kim Kahns blogg som jag först läste nedanstående kommentar, det som är Citatet denna gång, och låt oss först se vad som sagts innan vi dissekerar det nogrannare:

"Instead of waiting it out we just had to move on and I started testing the vocals in the studio myself, realizing my vocals were far from bad. I've always been the driving force of the band and I found it to be easier if I just managed to handle the vocals from now on instead of replacing Thebon with someone else."
Obsidian C, Keep Of Kalessin 

Jaha, tänker du. Vad är det med det då?
Jo, utan att ens gå in på allt tjafs parterna emellan ("han har dragit till Sydafrika och går inte att nå" och annat bjäfsande), så är pudelns kärna följande:
Obsidian C kan inte sjunga.
Jojo, han är bättre än mig och kan i studion få till något som kanske är hyggligt, men lyssna på nedanstående insats i videon och betänk sedan att det inte görs live samtidigt som karl'n ska spela gitarr för glatta livet, och utan möjlighet till omtagningar eller hjälp av tekniska medel. Fortfarande är detta högst medelmåttigt, vill jag påstå, och jag har mycket svårt att acceptera att Norge, extremmetallens ledare i världen (typ), inte skulle kunna leverera en bättre lämpad sångare till Keep Of Kalessin. 
Det är för mig sorgligt, och enbart ett fall som kommer sig av hybris från herr Obsidian.
Kolla på bilden längst upp igen.
Där håller karl'n, med stor kärlek, i en gitarr.
Detta är hans sanna gebit, han har verkligen förmågan att skriva och hyvla riff på ett mycket imponerande sätt, och jag skulle verkligen vilja att han följde den gamla sanningen "skomakare, bliv vid din läst".
Eller vad säger du när du sett videon från kommande plattan?

Hårdrockskväll 2013: Mina val!

Såhär dagen efter D, Hårdrockskväll 2013, så tänkte jag bjuda på en liten lista över de låtar jag valt, samt motivering. Tankarna bakom, helt enkelt (och vad var anledningen till att ni inte fick det igår då, när det liksom var själva dagen...? Ja, det är ju helt enkelt för att jag inte ville avslöja mina val för de som skulle medverka!).
Okej, here goes.

1) Tack För Tipset - Carcass "This Mortal Coil"
Jag bestämde mig tidigt för att ha ett tips från någon av dem som var med i Hårdrockssamfundet. kategorin är ju annars prick hur bred som helst eftersom i stort sett all musik man någonsin lyssnat på kommer från tips av någon eller någonstans, men som sagt...jag valde bort allt utom de som skulle medverka. Fortfarande i stort sett omöjligt, och under resans gång har jag bland annat plockat bort Vektor ""Echoless Chamber" (Tack Janne!) och Immortal "One By One" (tack Magnus! - med flera. 
Valet av just Carcass känns ändå bra, dels för att det var från min förre svåger R2 och därmed är intimt förknippat med just företeelsen Hårdrockskväll, dels för att det är ett jävla bra sätt att inleda på. Vilka bisvärmsriff!

2) Bästa Rock/Punk - Black Sabbath "Sabbra Cadabra"
Ja, vad ska man säga?
insåg efter ett litet tag att det fanns något större val. Detta är från "Sabbath Bloody Sabbath", en av de fem bästa skivorna som någonsins gjorts och den skiva som alla försöker komma upp till i hela retrorockvågen, typ. Det knepigaste var väl att välja låt, till slut, men "Sabbra Cadabra" är för mig en god representant för en rocklåt som det lät en gång i tiden.

3) Kvinnlig Fägring - Huntress "Eight Of Swords"
...tänkte ett tag ta Warlock, bara för att man tyckte Doro Pesch var snygg på framsidan av skivan, men så upptäckte jag att jag ju knappt har några nya låtar med i år. Och då valde jag den här av flera anledningar, dels är det en jäkla högernäve till låt, dels sjunger Jill Janus så rygghåret reser sig, och till sist så är det en intressant diskussion, det där med hennes framtoning. Den här låten var en av de som kom på plats på slutet men som jag ändå känt mig väldigt nöjd med hela tiden.

4) Bästa Trumspel - Deep Purple "Fireball"
Grejen med Ian Paice's spel på "Fireball" är ju egentligen årtalet. 1971.
Att vid den tiden släppa den här rykarlåten, med det drivet, tempot och svänget i trumspelet gör det ju till en extraordinär insats. Visst finns det bättre trumspel (jag hade själv ett tag Mikky Dee's insats på "Black Horsemen" från King Diamonds "Abigail" eller livetagningen som Thomas Haake gör av Meshuggas "Bleed" på tapeten ett tag), men eftersom jag ändå tror att vi kommer få vår beskärda del av trumsmatter så tycker jag detta är en fin kontrast.
Dessutom misstänker jag att fler än en av de övriga trummisar vi kommer att få höra startade sin karriär när de hörde just den här låten!

5) Bästa Nordiska Akt - Keep Of Kalessin "The Divine Land"
Här var det däremot smatter på trumman!
Gruppen satte jag direkt, lite besvär med vilken låt jag skulle välja bara. En av de första att komma på plats dock.

6) Bästa Konsertupplevelse - Bolt Thrower "Entrenched"
Inte heller mycket att snacka om. Det står ju "konsertupplevelse", inte bästa konsert - och då blev det ruggigt enkelt. Kombinationen av att få träffa bröderna Ö för första gången (och som sedan blivit nära vänner!), köpa en tröja av frontmannen Karl Willetts själv och dessutom bli så grovt överkörd av bandet gjorde att detta föll på plats först av allt.

7) Bästa Powermetal - Helloween "Ride The Sky"
Även denna sattes direkt. Kai Hansen på sång, förstås, från "Walls Of Jericho". Efter det tvivlade jag ett tag och tänkte kanske ta något mindre uppenbart, och har haft såväl Nostradamus "Inquisition" (med Jörn Lande och Joe Lynn Turner i en fantastisk sångduett!) som Running Wild från "Death Or Glory". Till slut blev det ändå så att jag tänkte att jag skulle se tillbaka på mitt val och ångra mig om jag inte lät Kai komma till tals!

8) Bäst Just Nu - Mythological Cold Towers "Lost Path Of Ma-Noa"
Löjligt svårt att få den här sista biten på plats, kanske för att alla andra funkade så smärtfritt.
Detta var den första låten jag valde, eftersom Mythological Cold Towers-plattan är en av de som spelats mest detta år - och jag tror att många inte hört den. Dessutom passar den bra här, på slutet. Riktigt bra musik att vara packad till. Men herrejävlar vad jag har velat fram och tillbaka!
Här har jag dock haft följande låtar, i tur och ordning....
Lakei "Despot" (för tyngden)
Orchid "Masters Of It All" (för att jag ville ha en skiva som inte var från 2012)
Ne Obliviscaris "Forget Not" (för att jag ändrade mig om det där med året...)
Orchid "Eyes Behind The Wall" (...och sen ändrade mig tillbaka)
Ne Obliviscaris "Plague Flowers The Caleidoscope" (och ännu en gång, men inte ville ha lika lång låt)
Die Knappen "Kein Weg Ins Licht" (för att det skulle vara en överraskning med rock på tyska)
Candlemass "The Killing Of The Sun" (för så avslutar man en skivkarriär)
Graveyard "Goliath" (för att jag tycker den svänger så jäkla hårt)
Ne Obliviscaris "Xenoflux" (för att jag just då faktiskt tyckte att den var bäst, och änu lite kortare än de tidigare valen)
...och en handfull till låtar som jag övervägt.
Till slut blev det dock tillbaka till förstavalet, och det innebar att skivan som är på bilden ovan, prototypen, som jag brände på test i mitten december faktiskt blev identisk med den som till slut blev slutprodukten.
Har nog aldrig hänt förr.

Nå.
Bilder.
Det kommer vad det lider, jag ska bara återhämta mig från strecklyssnandet först. Och alkoholen. Man blir ju inte yngre med åren, och att medverka på årets bästa kväll tar på krafterna...
Ska nog också försöka peta ihop en Spotifylista på det här så du kan vara med och lyssna om du vill.

Recension: Hellish Outcast "Your God Will Bleed"

Black- och dödsmetallanstruken thrash från Norge, kan det vara något?
Såklart.
Att Hellish Outcast dessutom lyckats få Thebon - normalt frontman och översteskrikare i ett av undertecknads absoluta favoritband Keep Of Kalessin - i sättningen gör ju inte debutskivan "Your God Will Bleed" mindre intressant!
Bandet består i övrigt av tre morska gutter, som väl egentligen är kärnan man bygger på. (Förstår jag tipsaren Kim rätt så är det först på senare tid som man säkrat samarbetet med Thebon) Gitarren hanteras Martin Legreid, som tillsammans med trummisen Mads Lilletvedt även står som upphivsman till låtarna och producenter. Bandet kompletteras av Max Morbid (artistnamn, någon?) på bas, och skivan låter rätt mycket som omslaget ser ut, tycker jag.
Mörkt, med gasmask på!
10 spår serveras, och det varierar mellan rent thrashriffande (som i "Genocide" och "Face Forced Down"), tungt sväng ("Hubris") och svart black metal ("The View So Disgusting", som för övrigt stundtals låter rent av kusligt likt Keep Of Kalessin, förstås en effekt av att Thebon sjunger i båda fallen). Alla låtar är bra, och skivan är mycket jämn.
Det är en sån där platta som funkar, helt enkelt - även om jag faktiskt saknar lite riktiga höjdarspår för att hylla alstret reservationslöst.

Det som stannar kvar mest i snarast detaljer. Svänget/renset i "Ten Times Stronger", det utdragna sångskriket som kommer 1:32 in på titelspåret "Your God Will Bleed" och attacken i "Djinn (Iblis) är exempel så goda som något.

Nåväl. Du hittar skivan på Spotify, och det kan absolut vara värt lite speltid.
Bästa Spåren är inledande "The View So Disgusting", titelspåret och "Ten Times Stronger", men hela skivan är som sagt jämn och relativt stark.

Betyget då?
Mja. Alltså, det är bra. Men inte Mycket bra. Det håller sig faktiskt på "bra" mest hela tiden, så det är kanske inte så konstigt att skivan med tiden sen jag fick den har cementerat sin trea? Nä.
Detta är på pricken så. Bra!

Hellish Outcast "Your God Will Bleed" - 3

...come to the dark side...

Snubben här ovanför heter Darth. Darth Vader, tydligen. Jag har aldrig brytt mig nämnvärt om Stjärnornas Krig, men till och med jag fattar att det är logiskt att ha en bild på honom om man döper ett blogginlägg till "...come to the dark side..."
Undrar man hur han ser ut under masken så tror jag att det är såhär.

Eller, nej. Det här är Cronos. Från Venom. Det är nog inte han som är Darth V.

Men det spelar kanske mindre roll, för jag tycker det hade varit kul.

Dagens inlägg handlar lite om det där med att "lära sig" gilla extrem musik i allmänhet, och black metal i synnerhet. Gårdagens Veckans Tips var som bekant Dissection, och deras avskedsplatta "Reinchaos", en skiva som verkligen kan lura in vilken rocker som helst på de mörkare stigarna.

Och det där fick mig att fundera lite.

Och sätta ihop en spellista med black metal som skulle kunna lura fler.

Du ska få den i detta inlägg.

Men bara för att det är lördag och påsk så ska du få lite annan bonus också. Ett bonuscitat som handlar om just han på bilden ovan.

Nej, inte Darth. Cronos!

"När vi träffade Cronos insåg vi att vi var tvungna att ha med honom i bandet.

Han jobbade i en studio och vi hade inga pengar att spela in plattan för".

Abaddon, Venom

Precis det där tycker jag är ganska viktigt att ha i baktanke när man närmar sig extremmetal och inte är van.
Humor.
För det är helt livsviktigt. Alla fattar att man inte går från att lyssna på Darin till Behemoth med en gång. Det kräver tillvänjning och träning för att man ska kunna förstå och uppskatta detaljerna och angreppssättet i den extremare musikkonsten. Jag har själv skrivit en krönika om min jävulska plan för mina egna barn (en krönika som det faktiskt finns folk som tagit på 100% allvar, och velat starta en diskussion med mig om det här med att som förälder tvinga barnen till saker... alltså, allvarligt talat...visst skulle jag önska att barnen blir rockers - men inte fan är jag 100% dödsallvarlig. Det fattar man väl?), och bland det viktigaste då är att ha lite distans och humor.
Lyssnar man på dödsmetall så är det bra att fatta det där med att även om texterna handlar om att gräva upp en grav och kalasa på liket så är det liksom inte på riktigt.
Istället är man kanske ute efter att få sitta på ett ställe med atmosfär och dricka folköl.
Det finns nästan bara ett undantag.
Det är när black metal blir på riktigt.
När den där gränsen mellan musik och svartmässa blir så tunn att den i stort sett suddas ut, och bandet ifråga är helt allvarliga.
Det kanske inte är där man börjar sin resa som black metal-nybörjare.

Därför.
Idag får du "Metalyze Come To The Dark Side Extravaganza" på Spotify. Den börjar visserligen med Dissection som menade allvar - men ändå är den perfekta starten eftersom det är så lockande musikaliskt. Sen blir det mer eller mindre snälla akter.

Du hittar lite text om plattorna ovan om du klickar på bilderna. Det är Keep Of Kalessin som varit med i norska Melodifestivalen, Khold som besjunger döden och Dimmu Borgirs senaste alster som mer kan kallas white metal, nästan. Dessutom Satyricon och Abigail Williams innan vi avslutar med att faktiskt mena allvar... Watain och den mäktiga "Waters Of Ain".

Du fattar va?

"Metalyze Come To The Dark Side Extravaganza", för dig som antingen är sugen på lite lättlyssnad lockande black metal. Eller bara bra musik denna påskafton!

Hårda godisar!

...påsk. Ledigt från jobb, ledigt från dagis. Förhoppningsvis blir det hyggligt väder så man kan få njuta lite av det. Kanske grillen åker fram på premiär rent av.
Hur som helst lär det bli en del godis. Och kanske en öl. Och lite skadeglädje över snickarns öde.
Något som verkligen kommer att hända är förstås musik.
Så mycket som möjligt, hoppas jag.
Har haft lite fina stunder den senaste månaden, såna där där man lyckas hitta prick rätt i den musik som man är sugen på. Då musiken verkligen kommer till sin rätt, oavsett om det är för att man behöver bli lite glad eller släppa ut lite aggressioner.
Senaste veckan har det rullat fin musik i form av:

Heaven And Hells avskedslive är redigt bra. Bra ljud, lite annorlunda versioner av låtarna. Man får höra Ronnie James Dio (snart två årsdagen sedan han gick bort, tyvärr...) kämpa lite med versionerna av "I" och "Time Machine". Uppenbart är det inte helt enkelt för honom att sjunga materialet från "Dehumanizer", det märks att det frestar på. Ganska kul att få höra låtar från sista studiogiven "The Devil You Know" också. "Fear", "Bible Black" och "Follow The Tears" funkar bra live.

Förresten, Nicke tipsade om ett par "måste ha"-skivor. Dioplattorna "Holy Diver", "Last In Line" (en av världens fem bästa skivor genom alla tider!) och "Sacred Heart" i remastrat format. Eller, "deluxe"-format som de kallas. Inte helt billiga, men som jag ser det är de prisvärda. Bara att hala fram lädret och beställa...

I övrigt då?

The Wrethed End. För dig som saknar nytt material med Behemoth, helt enkelt. Shiftlight, för dig som vill ha en lite gråare vardag. Vektor, för dig som vill ha en ny värld att lära känna och som har tiden för det. Asphyx, för dig som inte orkar bry dig om nya världar utan hellre satsar på högkvalitetsdöds.

Roligast av det var att The Bjorn hörde av sig via mejl, efter att ha läst recensionen av Shiftlight. Vänliga ord och en fråga om inte undertecknad kan recensera även The Bjorn.

Såklart.

Och sånt där är nästan det roligaste med bloggen. Att det kommer en massa knasiga, vänliga, udda och spännande tankar och förslag på sidan av de vanliga kommentarerna.

Utan dessa mejl som ni skickar - både band och läsare - så skulle inte denna lilla blogg vara mycket att ha. Tack, och fortsätt gärna!

Andra ställen att hitta inspiration på är förstås andra bloggar - och en av de bästa för att plocka upp fantastisk ny muysik är Kim Bloggar. Som du drivs av BiblioteKarin, förvirrande nog. Mina egna inskränkta förutfattade meningar fick mig faktiskt att ta "Kim" för en han första gången vi hade kontakt. Illa, men sant. Nåväl, Karin som vi kan kalla henne har i alla fall en osviklig förmåga att hitta och hålla koll på akter som verkligen kan gå under epitetet "hårda godisar". Välsmakande, smaskiga stenhårda karameller som avnjuts om och om igen - och nu har hon gjort det igen.

Förra gången var det Nekromantheon, även denna gång är det norskt på menyn.

Hellish Outcast!

Debutskivan "Your God Will Bleed" ser ut som följer och kan avlyssnas på Spotify här.

Bandet frontas av Keep Of Kalessins Thebon, och det borgar förstås för en viss kvalitet...men detta är så mycket mer än bara bra sång.

Annars väntar jag mest på den här skivan:

High On Fires uppföljare till 2010 års bästa platta "Snakes Of The Divine" kommer nu i början av April. Eller, ja, det står dne 3/4 vilket redan varit, men det verkar inte vara helt lätt att lägga vantarna på den riktigt än. Den landar väl på diskarna när som helst dock!

I väntan på den funderar jag på att ge mig på Meshuggah. "Koloss" är ju färsk, men samtidigt är det ett band som jag alltid vill kunna ge tid och uppmärksamhet. Annars känns det liksom inte värt det, på något sätt, och just nu vet jag inte om jag orkar med bandets relativt invecklade och meckiga stil.Vi får se.

Motsatsen till invecklad kan man nästan säga att det var en gång i tiden. Hemma har TV'n rullat någon av musikkanalerna litegrann, och hux flux har en del gamla godingar dykt upp. Eller, gamla godingar... bra låtar med fruktansvärt usla videor.

Det var inte bättre förr.

Först är det Red Hot Chili Peppers som leker mimare i öknen, eller vad de nu gör. Vad i helvete tänkte de när de skapade den videon? Flea har tröjan över huvet hela tiden, typ, och det ser inte klokt ut. Någon gång.

Ozzy startar hyggligt, men det spårar ur allt eftersom. Slut idéer halvvägs, och sen blir det hashpåverkad surrealistisk värld där The Prince Of Darkness vandrar runt genom speglar som svävar, typ. Herrejävlar...!

Man kan ju tro att det är ett aprilskämt. Fast det var det inte. Det var däremot det här:

Ett av de roligaste jag läst också. Det gick ut på att Björklöven skulle bli farmarklubb till Skellefteå AIK. För er som inte kan historien mellan lagen så är det lite som om Palestina skulle bli farmarklubb till Israel, eller att SD skulle blir farmarklubb till V - utan att jag lägger någon vikt vid politik eller åsikter. Det är helt enkelt två rivaler och motsatser som aldrig kommer att göra en sådan sak, men det som gör det så roligt är att just nu har Björklöven problem och befinner sig långt ner i seriesystemet...och skulle verkligen må bra av ett samarbete av en klubb som befinner sig högre upp...men stark ungdomsverksamhet... som Skellefteå AIK. Och Skellefteå har lånat ut en massa spelare till Sundsvall..som håller på att åka ur Allsvenskan...så man skulle kunna tänka sig en annan klubb för utlåning...som Björklöven. Alltså - på papperet helt möjligt. I verkligheten helt omöjligt. Ett klart kul aprilskämt!

GLAD PÅSK!

Keep Of Kalessin - världens största band?

Under årets Hårdrockskväll spelade jag bland annat de norska gutterna Keep Of Kalessin. Epic Extreme Metal, som de kallar det, och det var ett fåtal i samfundet som hade bra koll på dem. Per, bland annat, och han kläckte tanken om att Keep Of Kalessin, egentligen, borde vara världens största band. Sett till instrumentell och låtskrivarkompetens.
R2 svarade blixtsnabbt... varför är de inte det då?
Mycket bra fråga. Mycket bra refelektioner, båda två.
Keep Of Kalessin är ju inte okända. De har medverkat i norska Melodifestivalen samt även utgjort pausunderhållning där. De har spelat över hela världen. Deras tre senaste skivor är riktigt jävla bra.

(de är även klickbara ovan för mer läsning, i alla fall när det gäller "Armada" och "Reptilian")

Så - varför är inte Keep Of Kalessin störst i världen? Eller, kanske än mer relevant (för någonstans förstår jag att det krävs en hel del för att bli störst i världen, och det är ju ett ytterst fåtal band som kan lägga an på den titeln) - varför är de inte ett av de största och mest väletablerade extrembanden?

Man har nämligen alla ingredienser.

Gott hantverksskap, både vad gäller att spela och skriva låtar. Ett digert material. Rätt mycket "cred" trots sina flörtar med Melodifestivalen (ve och fasa! kommersiellt!). Vad jag förstår så levererar de live också (fast jag aldrig sett dem själv, tyvärr... enbart Obsidian C som livegitarrist i samband med en Satyriconspelning).

Alltså - det "borde" propellera dem till stjärnhimlen.

Men det har det inte gjort.

Personligen håller jag "Armada" högst av de tre ovan avbildade alstren, och det är väl också det av verken som har mest koppling till bandets rötter. Det är mest black metal på den skivan, även om det är unikt och inte alls likt den klassiska norska black metal man lätt tänker på.

Produktionen är ypperlig på alla tre skivorna, och utveklingen som bandet tagit är imponerande.

Senaste "Reptilian" innehåller både episka långa mästerverk och slående hits.

Jag tror istället det handlar om att bandet inte lagt Sverige för sina fötter, samt att man inte försöker vara "onda".

De är relativt erkända i Norge (svårt att bli annat efter att ha medverkat i TV så pass mycket), men verkar ha vänt Sverige ryggen avseende spelningar och satsningar.

Tyvärr.

Men jag förutspår att det kommer att förändras.

Nästa skiva och turné kommer sätta Keep Of Kalessin även på svennes läppar.

Inte mer än rätt heller.

Dessutom tror jag att bandets linje att inte låtsas vara det elakaste bandet på jorden kommer att vinna i längden. De spelar för att det är kul, och är verkar övertygade om att deras hållning är den rätta. Och sånt skiner ju igenom i längden. Sann övertygelse.

Men resonemanget är ju intressant, för det finns fler såna där akter. Som borde vara störst på jordklotet, typ. Entombed, någon?

Hårdrockskväll 2012 - Mina val

364 dagar kvar till nästa gång.
Den femte Hårdrockskvällen är över, och här har du mina val (och lite mer tankar) på alla årets kategorier...
Precis som förra året har jag försökt att hålla mig från de mest uppenbara topplisteskivorna, och istället hitta lite ny/gammal musik som jag inte tror att alla hört. Årets skiva är lite mjuk, känns det som, men har annars inget tema. Funderade ett tag på att försöka ha bara livelåtar, men dte släppte jag. Såhär blev det:

1) Akt Jag Missat Iive: Hell "Plague And Fyre"
Här valde jag egentligen först mellan Ghost Brigade (som jag missade i samband med att de spelade förband till... Paradise Lost... tror jag att det var) och det val som jag hade längst av alla - Whitesnake och "Guilty Of Love". Det är en bättre låt än mitt slutliga val Hell, men jag valde den ändå eftersom den börjar så häftigt och passande, samt att jag tror det blir en ny musikupplevelse för de flesta av medlemmarna. Missade dem i samband med den Sweden Rock Cruise som gick i höstas, när jag hoppade av efter att Testament inte medverkat. Och Testament känns det som om någon annan spelar...
Hur som helst, till slut ett skönt val. Den låten, "Plague And Fyre", biter sig kvar när man spelat den!

2) Bang Your Head/Luftgitarr: Demonaz "A Son Of The Sword"
Det som först kändes som et trist kategori blev till slut enkel, och en av de första jag bestämde mig för. Demonaz kan ju inte göra annat att spela luftgitarr numera, sen sin kroniska seninflammation i armen, så det får bli min lite udda tolkning av kategorin. Återstod enbart att välja låt, och til slut fastnade jag för denna, med sin episka refräng!

3) Sämsta Produktion: Electric Wizard "Night Child"
Årets nästan-Yngwie, del 1. Kunde ju ha valt vilken låt som helst från "Trilogy", alla snorbra - alla med uselt ljud. Till slut blev det ändå ett lite okänt val. Electric Wizard är magiska, och denna låt regerar. Dessutom börjar den med ett rent av skitdåligt intro. Vad är det där som händer i början? Går inte att avgöra. Helt klart usel produktion på hela låten sen....

4) Bästa Ballad: Keep Of Kalessin "Dark As Moonless Night"
En ulv i fårakläder i denna kategori. Inte bandets bästa låt, inte bästa balladen egentligen, men... coolt med growl bland övrig skänsång. Och refrängen! Episk!

5) Bästa Låttitel: Bolt Thrower "When Cannons Fade"
Årets nästan-Yngwie, del 2. Hade flera ollika kandeídater med här, länge, och detta var den svåraste kategorin tyckte jag. "You Don't Remember, I'll Never Forget" med gitarrguden var med länge, liksom Necrophobics "Blinded By LIght, Enlightened By Darkness", men till slut valde jag - som man ska göra när man tvekar - att gå till facit. Bolt Thrower har en enorm karriär med enbart texter om krig och konflikt bakom sig, och att då avsluta sista skivan (man har alltså sagt att man inte kan toppa den på ett värdigt sätt och för tillfället skrotat planerna på uppföljare, trots kommande Boltfest som firar bandets födelsedag) med en låt vid namn "When Cannons Fade" är ju briljant. Dessutom sjukt sväng i låten. Världens bästa dödsmetallskiva?
Antagligen!

6) Musik För Ett Mörkt Rum: King Diamond "Blood To Walk - LIve"
Ja, har du läst denna blogg lite så visste du att herr Diamant skulle dyka upp. Denna kategori kändes självklar!

7) Honour The Dead: Rainbow "Long Live Rock'n'Roll"
Oj, vad många alternativ jag hade här. Lekte med tanken att spela hyllningsmusik (Temple Of The Dog, exempelvis), eller något lite oväntat (Talisman) eller väntat (AC/DC "Hell Ain't A Bad PLace To Be" live hängde med länge). Till slut undrar jag varför jag trixade - det är klart att det skulle vara Dio på sång. Valde denna gamla klassiska Rainbow, den svänger och har en passande titel...

8) Bäst Just Nu: Year Of The Goat "Of Darkness"
Ja. Man hade kunnat välja vad som helst, typ. Funderade länge på Portrait "Darkness Forever", men den kändes lång med sina dryga 8 minuter. Till slut valde jag detta, eftersom det kommer att vara den stora snackisen 2012. Year Of The Goat kommer dominera, sanna mina ord...!
Dessutom tror jag Ghost-diggarna i sällskapet inte riktigt har koll på detta gäng. Än.

Nå. Det var allt.
Nu ska jag vara bakfull ifred, så kommer lite mer bilder och reflektioner en annan dag.
Håller du med om valen?

SRM's lista över de 50 bästa skivorna. Eller: "Hur fan tänkte ni där"?

...förra inlägget var tänkt att vara det sista innan helgen - men så kom jag hem. Till slut. I lådan ligger Sweden Rock Magazine, med en framsida som lockar med en lista över de 50 bästa skivorna som släppts 2001-2010.
En del gillar listor, andra inte.
Jag gillar dem.
Förstås.

Men så börjar jag läsa, och det blir förstås krav på ett inlägg.
Såhär ser läsarnas och skribenternas listor ut!

Alltså - vafan?

Okej, jag ska inte säga något om att folk t ex tycker att Mastodons "Crack The Skye" är bättre än "Leviathan". Sånt känns som petitesser.

Jag ska inte ens säga något om att läsarnas inte har med en platta som "Morningstar" med Entombed. Jag ska inte heller börja orera om Iron Maidens egentlige form, och huruvida de förtjänar sina placeringar eller går på gamla meriter.

Petitesser.

Jag ska däremot säga såhär - Ghosts debutskiva är INTE en av de tio bästa skivorna som gjorts under de sista tio åren. Den är bra, men nog fan har man tappat perspektivet lite?

Jag var helt enkelt tvungen att ställa mig vid skivhyllan och bara spåontant plocka fram 10 plattor som inte finns med alls, på någon av listorna. Jag orkade inte ens bemöda mig vid att fundera på vilken av Behemoths skivor som är nummer ett, utan greppade en i farten. Jag orkar inte ens kommentera att den enda platta The Haunted fått med var senaste "Unseen", eller att svenska band som Candlemass eller Katatonia inte finns representerade. Jag noterar att personliga favoriter som är lite smalare inte ryms, och kan ha förståelse för att ex Keep of Kalessin eller Tiamat inte röstas fram.

Men.

Hur kan man missa samtliga nedanstående skivor?

...saknar du band? Testament, Kreator, Dimmu Borgir, Lamb of God, förra årets bästa skiva med High On Fire? Alice In Chains återkomst?

Jag med. Tror jag. Men såhär är det:folk har uppenbarligen dålig smak.

Rent objektivt, alltså! :)

Vill du läsa en annan lista med lite mer tanke och mer lyssning kopplad till den så kollar du in Metal Bastards nedräkning över de 30 Bästa skivorna under samma tidsperiod.

Själv ska jag nog ta en öl och lugna mig lite. Kanske slappna av med Aftonbladets recensioner av Morbid Angel, Judas Priest, Saxon, Queensryche eller Accept. Till exempel. Trevlig helg. Igen!

Keep of Kalessin - och Alexander Rybak!

Norska extremmetalgänget Keep Of Kalessin är ett av mina absoluta favoriter. De senaste tre skivorna "Armada", "Kolossus" och "Reptilian" är klockrena femmor hela högen, och bandet håller en rent av larvigt hög nivå på sitt låtskrivande och framförande.
Dessutom har de en extra kärlek för att medverka i Norska melodifestivalsammanhang, verkar det som. Inte nog med att de faktiskt ställde upp själva med låten "The Dragontower" - senast det begav sig så var man också extranummer.
Tillsammans med fiolgnidaren och förre vinnarne Alexander Rybak.
Och inte med vilken liten mjuk ballad som helst.. nä, med en av senaste plattans hårdare alster "The Divine Land".

Kolla själv hur den versionen blev!





Ganska bra, även om jag fortfarande inte kan bestämma mig om det är bra eller dåligt att bandet är med så mycket i Melodifestivalen. Lockar det nya lyssnare till bra musik, eller riskerar det att urholka ett av mina favoritbands integritet?
Vete fan.

Hur som helst är senaste plattan bra. Den ser ut så här, och klickar du på bilden så ska du komma till en recension av den. Om allt funkar. Det är inte säkert. Jag är fan inget datasnille.

Det betyder till exempel att du inte kan "gilla" Metalbloggen på Facebook.

Jag vet inte hur man gör, helt enkelt. Råkar du sitta på den kunskapen så kan du ju alltid höra av dig. (chief-rebel-angel@hotmail.com är alltid gångbart!) Eller så blir det inget med det. Det får man se. Då kanske man kanske slipper gammal skåpmat till inlägg också. Som det här...!

Veckans Tips: Ex Deo "Romulus"

Okej - det är dags för något som inte tillhör vanligheterna. Något som, faktiskt, aldrig har hänt tidigare.

Veckans Tips är en skiva som recenserats på den här bloggen.

Visst, det har förekommit att skivor som recenserats i Werocks namn har hamnat som Veckans Tips, men aldrig tidigare har en platta som recenserats på Metalbloggen fått återkomma som Veckans Tips.

Dags nu, och den platta som spräcker nollan är antagligen en lite oväntad sak. I vanliga fall pysslar nämligen Maurizio Iacono med sin huvudsyssla som frontman i Kataklysm, men den här gången ror han iland ett av sina drömprojekt - en konceptskiva om det gamla romarriket i allmänhet och en viss Romulus i synnerhet. Hela projektet går under namnet Ex Deo, och med sig har han i huvudsak samma killar som i Kataklysm, samt lite extra gitarrkraft i form av gästspel av Nergal (Behemoth), Obsidian C (Keep Of Kalessin) och Karl Sanders (Nile).

Inte illa pinkat!

Nå, Romulus och Remus var enligt legenden två tvillingar som sattes ut för att dö i naturen, men som istället uppfostrades av en varghona (därav statyn med de diande barnen som du kanske har sett). De grundande varsin bosättning, men hamnade i luven på varandra. Segrande ur det kom Romulus och hans stad - Rom.

Textmässigt uppehåller sig skivan snarare runt en senare tid än just denna legend, då vi får följa med på slaget om Alesia i "Storm The Gates Of Alesia", hylla Gaius Julius Ceasar i "Cry Havoc" och agera legionär i den mytomspunna 13:e legionen i låten "Legio XIII".

Musiken är en häxblandning av döds- och svartmetall, och överlag så är det här en skiva som har växt till sig vansinnigt mycket för mig.

Recensionen delade ut en 3:a, och en Backspegel konstaterade att det var snålt.

Jag skulle vilja säga att har du intresse av historia samt extrem metal så ska du kolla upp detta.

Låtar som "Blood, Courage And the Gods That Walk The Earth", "Cruor Nostri Abbas" och "The Final War (Battle Of Actrum)" förtjänar det - och varför inte börja med Spotify?

Mycket nöje!

Värdlens Bästa Hårdrocksgitarrist - del 3 avklarad

Jaha, ni har sagt ert om Skandinavien.
Till finalröstningen om vem som är Världens Bästa Hårdrockgitarrist går Yngwie Malmsteen och Abbath från Immortal. En andra chans ges till Patrik Jensen (The Haunted) och Obsidian C från Keep of Kalessin samt Alexi Laiho från Children of Bodom som båda skrapade ihop 15% av rösterna i sin grupp.
Totalt sett röstade en hel del av er, 82 röster på den svenska gruppen och 52 i den för resten av Skandinavien. Härligt, och att vinnarna knep 29% (Yngwie) respektive 23% (Abbath) visar att här finns två storfavoriter till slutvinsten.

Så, vad händer nu då?

Jo, klara för finalerna är sedan tidigare Zakk Wylde, Tony Iommi, Nergal och Kerry King - och med Yngwie och Abbath i samma fålla så saknar vi nu bara 2 namn.
Dessa två ska röstas fram med start antingen ikväll eller imorgon bitti. Beror på hur livet går ihop för eder Rebellängel...

Och egentligen kanske man borde ha haft med ett namn som Gary Moore, men nu har han tyvärr gått ur tiden. Mycket trist, jag kommer att minnas honom som en av de som verkligen bar hårdrocken en gång i tiden för att sedan gå vidare på sin musikaliska resa.
RIP!

Hårdrockskväll 2011 - The Alternative List...

Imorgon är det dags.
Årets bästa kväll går av stapeln, Hårdrockskvällen är här!

Varje Trettondagsafton samlas ett gäng inbitna rockers och spelar musik och dricker öl i ett organiserat kaos. Varje år avhandlas också ett otal olika kategorier som varje person i hemlighet får hitta låtar som ska motsvara, och sen betar vi av en kategori i taget.

Här har du mina val från förra året (inklusive kategorier, förstås), men i år har jag bestämt mig för att vara lite klurigare. Jag valde efter en stunds betänketid att bara ha med musik som släptts 2010, och dessutom försöka hitta lite udda saker som många eller i alla fall inte alla av de som är med imorgon kväll har hört förr.

Svårt, men kul.

Och, det innebär också att dte finns en alternativ lista. Den som består av musik som släppts innan 2010. Som uppladdning för mig själv och teaser till de andra så tänkte jag bjuda på den, redan idag...


1) Bästa Detalj: At The Gates "Slaughter Of The Soul"... ja, vad ska man säga? Det där "go" som kommer i början av låten är jävligt svårt att slå som detalj, helt enkelt. Hoppas faktiskt att någon annan tar med den!


2) Något Överraskande: Helloween "Ride The Skye" med Kai Hansen. Svår för att inte säga hopplös jäkla kategori. I kretsen är jag i alla fall inte speciellt känd för att vara ett stort powermetalfan, så den här dängan hade nog gjort susen.


3) Bästa Upptäckt Senaste Året: The Crown "Drugged Unholy". Jo, jag är efterbliven som inte fattat grejen med The Crown förr, men tack vare bland annat Slusk så är det åtgärdat nu. Skitbra låt, skitbra band!


4) Bästa Europeiska Akt: Paradise Lost "Faith Divides Us - Death Unites Us". Tja, man hade ju kkunnat välja en etablerad stor akt som ex Iron Maiden, eller en upcoming som kanske Bring Me The Horizon, men för mig skulle valet stå mellan britterna eller Behemoth....


5) Bästa Titelspår: Behemoth "Demigod". ...och eftersom polackerna kommer här så är valet enkelt. "Demigod" har allt, tyngd, sväng, melodi, stämning... eventuell utmanare från min sida skulle ha varit Keep Of Kalessin "Armada". Jag gillar den skarpt.

6) Bästa Black/Death: Opeth "Ghost Of Perdition". Nä, ingen överraskning direkt, för de som följt min smak ett tag.

7) Bästa/Mest Passande Sånginsats: Whitesnake "Soldier Of Fortune", live från den akustiska upptagningen "Starkers In Tokyo". Jo, men lyssna själv så fattar du varför. Det där är stämband av guld, mina vänner!

8) Bäst Just Nu: Dio "We Rock". Enligt min erfarenhet så är det bäst att ta en mer eller mindre känd låt så här sent in på kvällen. Det har liksom en tendens att bli lite... tja, luddigt, kan man säga. Och vad passar då bättre än att hylla legenden med min absoluta favoritlåt med honom? Nä, just det. Inget!

Så, det var den alternativa listan. Ingen av ovanstående låtar kommer att spelas av mig imorgon!

Guilty of Love!

Idag är det fredag, och jag orkar inte blogga så mycket.
Sprang igår igen, men jag var riktigt jävla fet och långsam, och dessutom lyssnade jag på Keep Of Kalessin hela vägen så istället för att få någorlunda normal andning kom jag på mig själv med att sjunga med i texterna (den är bra, "Reptilian"!). Eftersvettades som en gris hela natten sen... värdelöst!

Däremot är jag riktigt kär idag, en skön känsla. Tror minsann familjen ska skämmas bort ikväll!
Skruva upp volymen och njut med mig.
Det blir fan inte mer fredagsglädje än såhär! :)

3 Röster om Keep Of Kalessin

Epic Extreme Metal.
Så säger norrmännen själva om sin musik, och samtidigt är de kontroversiella nog att medverka i Melodifestivalen. Det sticker förstås lite i ögonen på en del traditionalister, men det spelade mindre roll i samband med recensionen som Rebellängeln skrev - resulatet blev full pott utan speciellt mycket krusiduller!
I panelen denna gång finner vi The Woan - långvarig medlem, Mr MASA - flitigt förekommande den senaste tiden, samt Kim - tillfällig gästbesökare!

The Woan: Keep of Kalessin är en ganska spretig historia. Thrash/Death med inslag av power metal. Blast samtidigt som det är syntar och sköna riff. Dom gör egentligen inget dålig jobb, men förvirrad är jag dock.
Betyg: 3


MrMASA: Detta band beskrivs som Black Metal. Efter att ha hört Reptilian förstår jag inte riktigt varför. Jag har aldrig gillat Black Metal nämligen men av någon anledning tycker jag att detta är riktigt bra! Och då KAN det ju inte vara Black Metal. Eller?

Hur som helst så tycker jag att musiken drar mer åt det symfoniska hållet och jag tycker mig höra tydliga finska influenser i detta norska band. Allt är väldigt storslaget och ljudbilden är nästan i stil med storslagenhetsmästare som Rhapsody of Fire och Nightwish. Riktigt bra låtar har plattan också! Betydligt fler än melodifestival låten The Dragontower. Helt klart värt att lyssna på även om man inte är något Black Metal fan.
Betyg: 3

Kim: "Reptilian" är ett album som golvade mig direkt - och samtidigt inrymmer så mycket, att det fortsätter imponera efter säkert hundratalet lyssningar. Med ett intrikat låtmaterial och suveräna insatser av musikerna är den så nära full poäng som den kan bli, utan att Keep of Kalessin når upp till sin högsta möjliga nivå, de fortsätter nämligen utvecklas och jag ser fram emot att få belöna dem med det absoluta toppbetyget för nästa, eller nästnästa, platta.
Betyg: 4,5

Hm.. det verkar helt klart som om panelen inte är lika överväldigad som Rebellängeln. Inte ens Kim som gillar plattan (läs förresten recensionen på Werock också) maximalt mycket delar ut full pott, med hänvisning om att det finns mer att hämta.
Vad gör jag då i så fall?
Utökar betygsskalan vid nästa skivsläpp?
Snittet hamnar i alla fall på ganska fina 3,5. Helt okej, med andra ord!

Halvtid

Idag skriver vi alltså den första juli. Halva året 2010 har passerat, och jag måste säga att det är ett bra musikår so far.
Eftersom jag inte har så mycket andra tankar att skriva om just nu så passar det väl alltså rätt bra att summera lite. Häng med!

Bästa Liveplatta:

Ja, det kan ju knappast bli något annat än At The Gates, eller hur? Nä, precis. Helt jävla fantastisk skiva, för även om bandets plattor i sig kan vara en aning ojämna (ja, utom "Slaughter Of The Soul" då) så blir ju en samlad bild i livesammanhang grymt svårslagen. Dessutom är det glädjande att bandet fortfarande har spelat på sina egna kanter, så denna återförening behöver inte dras med ringrostiga musiker eller liknande - alla är fläskigt på och ger järnet! Dubbelrecension på Werock finns här, eller så kollar du in sammanfattningen av skivan i Live!-serien.

Halvårets Överraskning: Armored Saint "La Raza"
Hoppla, den här skivan var verkligen en överraskning. Kanske inte när jag recenserade den, men jag kan så här i efterhand verkligen konstatera att jag har spelat den jäkligt mycket.
Jag gillar det sköna soundet på skivan, och de lite rockigare låtarna gör John Bush röst ännu bättre, tycker jag. Som sagt, jag är själv överraskad över hur bra den här skivan här växt, så det känns som en värdig "halvårets överraskning". Du hittar förresten recensionen här, och dessutom en intervju med bandets gitarrist Joey Vera här.

Årets Hittills bästa platta: High On Fire "Snakes For The Divine".
Världens jävla smocka, och en platta som knockade mig fullständigt. Den innehåller verkligen allt; sväng, krossande tyngd, bra låtar. "Bastard Samurai" är verkligen helt jävla fenomenal! Recensionen finns här, och kollar du dessutom 3 Röster om High On Fire så ser du att jag inte var ensam att hissa plattan.


Konkurrensen har ändå varit stark, Khoma, Misery Index, Keep of Kalessin, Bullet For My Valentine har alla dragit in maxbetyg, och efersom just High On Fire är den äldsta av dessa skivor så har den kanske haft fördelen att sätta sig mer än de andra. Dessutom har inte Watains senaste giv recenserats ännu....



Halvårets Superprojekt: Slash "S/t"
Varje år kommer ju ett gäng olika superprojekt. Sidoprojekt eller tillfälliga konstellationer som består av ett ihopplock av stjärnor, och det första halvåret 2010 har inte varit något undantag. Trident och Witchery kan väl ses som sådana, och det definitivt måste Slash självbetitlade sologiv hamna i den kategorin.
Och som den gör det!
Med en grym mix av rock'nroll, sväng, metal, soul och känsla så har den här plattan glidit in i min spellista var jag än befinner mig.
Riktigt bra, som ett perfekt blandband! Recensionen finns här, det är bara att läsa om alla stjärnor som arbetat med supergitarristen.

Jaha.. naturligtvis har det hänt en massa mer roliga grejer. Bilder och ännu fler bilder från AC/DC-spelningen som var riktigt jäkla bra, SM i Hårdrock, massor av tävlingar, nya fasta avdelningar på bloggen, flera intervjuer som varit roliga, listor på Werock... ett roligt halvår, med massor av bra musik. Nu är det bara att se fram emot ett till bra och kul halvår. Ja, och fixa lite under de närmaste dagarna.

På lördag är det dags för bröllop, så det blir ju lite sånt framöver också... :)

Vad tycker du har varit bäst hitills 2010?