Recension. Colossus "Wake"

Det börjar lite trevande, inledande "A Stir From Slumber" är passande döpt och bjuder på mörk rock med metalliska försmaker, men redan i spår två väljer hypade Stockholmsbandet Colossus att vrida upp volymknapparna rejält. Då serveras vi Traitorsgate", en låt som inte bara har namnet gemensamt med irländska Primordial, utan även en uppbyggnadoch ett sound som minner om just det bandet - draget genom Colossus alldeles egna filter.
Känslan återkommer bland annat i "Ruinbuilder", och det är - förstås - alldeles utmärkt.
Allt eftersom resan vecklar ut sig på denna spännande debut så lägger bandet ett pussel som utgör ett eget sound, ett sound som återfinns någonstans i skärningspunkten där Mastodon, Primordial och vanlig hederlig rock'n'roll möts. Det är en form av sludge-rock som både fäster relativt fort och som samtidigt har en förmåga att successivt avslöja mångbottnade lager som håller uppe intresset över tid - gissningsvis är jag någonstans mellan varv 10 och 20 på skivan i skrivande stund, och fortfarande tycker jag mig finna nya detaljer.
Ständigt närvarande är dessutom två saker.
Svänget, det stundtals lite meckiga framhamrade svänget som till stor del har sitt ursprung i trumspelet signerat Thomas Norstedt.
Och närvaron, kanske främst manifesterad av sångaren (och tillika gitarristen) Niklas Eriksson som har en nerv i sin stämma som alltid lockar och drar.

Dessa två detaljer parat med ett starkt låtmaterial gör detta till en av de intressantare debuterna på mycket länge, och det faktum att man plockat in LG Petrov från Entombed för att gästgasta lite på "Pillars" är förmodligen ett genidrag. Inte för att det behövs, låten och skivan klarar sig verkligen utan stöd från nämnde Petrov, men för att det ger ett genomslag i mediebruset och kommer att få fler att ge Colossus chansen. Samma sak kan sägas gälla gästspelet på trummor av en viss Morgan Ågren (Mats/Morgan Band).
De kommer att upptäcka en skiva som inte alls låter som något som vare sig LG Petrov eller Morgan Ågren borde gästa.

Framförallt är avslutningen på skivan imponerande. "Kingdom" kan få vem som helst att vilja yla med i refrängen, och drivet som får versen på "Cloudhead" att studsa och melodislingan i avslutande "Fungelgarden" är precis den typ av tillfällen som gör att trion (förutom ovan nämnda Niklas Eriksson och Thomas Norstedt kompletteras man av Jonatan Näslund) står ut i bruset. Snyggt, speciellt med tanke på att detta är en debut.

Betyget lägger jag i detta skede på 4, med mersmak, och det ska bli väldigt spännande att se hur skivan utvecklas över året - dessutom när jag en intensivt önskan om att få se bandet live, jag inbillar mig att det kan vara den ultimata arenan för denna typ av musik, gärna med ett par öl innanför västen.

Bästa Spår? Får säga "Kingdom" och "Traitorsgate". De är rätt olika och bra på var sitt sätt.
Skivan släpps i april och finns vad jag förstår inte på Spotify precis nu, men jag rekommenderar ett besök på bandets hemsida för lite provsmakning av hur Colossus låter.

Colossus "Wake" - 4